Slipning, epoxi och kladd med spackel

2020-02-19

Med stävarna på plats så kommer det underbara jobbet att slipa. Jag har övat en hel del på slipning eftersom jag lackerat om mitt flygplan, grundbulten i mitt arbete är min fantastiska Mirka Deros 650CV med tillkopplad industridammsugare. Mirka marknadsför denna typ av maskin tillsammans med produkten slipnät (Autonet, Abranet etc) som dustfree sanding, och det är verkligen dustfree. Allt hamnar i dammsugaren och inget fastnar som brunt snor i näsan :). Slipnäten är dyrare än vanligt sandpapper, men det är oandligt mycket mera tidseffektiva, de sätter inte igen och håller därmed längre. Det förmodligen billigare med slipnät än med vandligt slippapper, men framförallt är det enklare att jobba med slipnät och är det är värt pengarna!

Jag följer inte metoden för slipning rajt av som finns i bygghandboken, utan har lärt mig en annan variant för att bibehålla profilen på t.ex en vinge när man slipar.

• Steg 1 är att med maskin på ganska högt varvtal (50-75%) samt P80 papper slipa tvärs ribborna. Målet är att ávvärka de stora ojämnhetern, få bort alla kanten som sticker ut och att få den yttre delen av skrovet att följa samma linjer som spantmallarna. Det är viktigt att inte trycka med maskinen mot ytan, att alltid ha maskinen i antingen cirkulerande rörelse eller röra den tvärs ribborna. Det är Überviktigt att aldrig kanta slipplattan mot träytan, då äter sig slipnätet omedelbart ned och gör en grop som kommer att ställa till det rejält!
  • Med hörselkåpor och lite meditativt arbete i ett par timmar så har man en ganska slät och fin träyta.
• Steg 2 är att slipa med lång kloss och P80. Målet är att återfå linjen längsskepps som man kanske sabbat med maskinen. Jag börjar med att slipa längs med ribborna, så långa tag som armarna räcker. Fram och tillbaka längs med alla ribbor över hela skrovet.
  • Med lite värk i armarna har man nu en fin träyta som dessutom är utan vågmönster men kanske lite randig.
• Steg 3 är återigen att slipa med lång kloss och P80. Målet är att eliminera en eventuell orundhet som man gjort när man slipat i steg 2. Tricket är att slipa med klossen orienterad i samma riktning som ribborna men man drar den i 45-graders riktning. Fram och tillbaka över hela skrovet, fuska inte utan jobba verkligen igenom hela skrovet med flera drag på varje cm^2. Vrider man upp klossen så att den är orienterade i slipriktningen så blir det snabbt oönskade groppar i ytan, det gäller att ha disiplin. Klossen längs med kajaken, slipning 45grader mot ribborna!
  • Nu är man definitivt ganska trött i armarna. Men resultatet är värt svetten och värken. Kajaken är nu utan vågmönster och inte heller randig. Grovslipningen är klar och det tog bara knappt en halv arbetsdag om man är flitig.
• När man är nöjd med resultatet så börjar man om med steg 1-3 men denna gång med P120, P180 osv tills alla sliprepor är borta. Rämna med att P120 fortfarande avverkar så små defekter kan man fortfarande justera. P180 eller finare avverkar nästan inget alls så det är putsning och inte slipning. Innan glasning är det kanske ingen mening att gå längre än P120 eller P180 men innan lackering är det viktigt att gå hela vägen upp till P400 eller längre. En 180 repa kommer att lysa igenom en tunn 2K-lack och se ful ut hela kajaken liv, jag återkommer förmodligen till det senare i projektet.
• Jag avslutar alltid med en sista omgång med slipmaskinen och det finare pappret, sliprepor ifrån en oscillerande maskin är mycket korta och oregelbundheten gör att det är svårare att upptäcka jämfört med en lång repa ifrån handslipning med kloss.

Ett trick för att veta hur mycket man slipar, vart det finns ytor som är lite högre och vart det ytor som är lite lägre så man kan kontrastmarkera ytan som skall slipas med lämplig färg. Till trä fungerar det utmärkt att dra svepande med en mjuk blyertspenna av bredare sort (snickarpenna eller grafitpenna) över hela ytan. Då ser man snabbt var man avverkar material och var det inte avverkas pga ojämnheter. Det är också ett bra sätt att få kontroll så att man inte slipar för mycket på en enskild punkt. Ser man ingen markering i ytan så är det läge att arbeta sig vidare. Jag ritar på nya markeringar före varje moment ovan, sista gången är det nästan magiskt hur markeringarna försvinner över hela draget i på en gång, då vet man att skrovet är slätt och redo för nästa steg.

När jag slipade så upptäckte jag att vissa limningar mellan ribborna inte var 100% utan det glipade lite och listerna rörde sig lite när jag tryckte på skrovet, det var väntat eftersom jag inte fasade alla kanter när jag jobbade med ribborna. Det fanns även en del intryckningar av klammer och några dåliga skarvar som inte skulle gå att slipa utan att tunna ut skrovet onödigt mycket.

Därför avbröt jag slipningen efter 80P och börjare kladda med epoxi:

• Först en grundstrykning för att säkra att alla ribbor satt fast i varandra, började med skummroller och avslutade med gummiskrapan.
• Sedan blandade jag spackel med slipdamm och började fylla i alla små skavanker, hål och skarvar som inte var snygga.

Det gick åt ca 400g epoxi och det är för mycket som strykning innan glasfibern enl bygghandboken. Men till mitt försvar så har jag inte tidigare kladdadat med pensel på oslipade lister i tidigare byggsteg och kan jag föreställa mig att det går åt massor med epoxi till att limma ihopp ribborna med den metoden. Dessutom skall jag slipa vidare på skrovet. De tillförda 400g får nog mera betraktas som en kostnad i plånboken än i viktsbudgeten.