Biter i sura äpplet angående vikten, nu skall ett säte tillverkas och vikten får blir det de blir. Undersidan av sätet blir slipad slät och sedan laminerad med 160gsm väv. Det blev inga bilder tagna under detta arbete men det är å andra sidan heller inget speciellt. Innan slipning av insidan så måste det inre tillfälliga lagret med glasfiber bort. Det finns två metoder: Slipa eller värma och riva bort väven. Jag valde att värma, med en varmluftspistol i ena handen och ett stadigt tag i en glasfiberkant i den andra så man kan växelvis värma och dra bort laminatet. Betydligt effektivare och snabbare än att slipa, dessutom så slipper man slipdammet av glasfiber som är direkt hälsovådligt om man får ned det i lungorna.
Lagom till att jag börjar slipa på insidan så skriver Björn ett litet inlägg om sitshöjder i kajaker, jag gör en snabb koll och inser att min sits med platt botten inte kommer att främja stabiliteten. Det är en luftspalt på ca 10-15mm mellan undersidan av kajaken och skrovet. Så rumpan kommer totalt 20-25mm ovanför utsidan av kajaken. Spray är visserligen en stabil surfski men det känns ändå onödigt att ge bort stabilitet på en sådan sak som sitshöjd.
Det är känt att trä är formbart under påverkan av värme, båtbyggare har genom tiderna basat trä i autoklaver med vattenånga för att tom få stockar att följa köllinjer och spantlinjer. Vad som dock inte är lika känt är att epoxi också är formbart. Epoxi är en härdplast med tvärbindningar som har en ganska väl definierad arbetstemperatur. Maxtemp för lamineringsepoxi är ofta 60-70grader, över denna temp så mjuknar limmet och går att forma. Tyvärr så tappar man även en del av slutstyrkan efter en uppvärmning, det kan vara bra att känna till. En svart målad kajak som ligger ute i solen kan bli riktigt varm, om ytan på skrovet blir 70C+ så tappar man en stor del av styrkan i laminatet och detta är tyvärr inte reversibelt när kajaken blir svalare.
I mitt fall så skall jag utnyttja förmågan till att få epoxin mjuk, och kompensera försvagningen med nytt laminat på båda sidor efter bearbetningen. Efter lite prov med att lägga upp sätet i en ram och genom att värma och trycka ned botten så flyttar jag över sätet till skrovet. Lastar på rejält med vikt i mitten av botten och sedan så blåser jag med varmluftspistol tills sätet börjar deformera sig. Efter några försök har undersidan av sätet tagit form efter skrovet. Det får ligga i spänn över natten och när jag tar bort vikterna så återfjädrar det en del, men det är mycket bättre än innan. Tyvärr så kan man inte påtvinga en deformation på ett ställe utan att det blir konsekvenser, området omkring centrum av sätet är nu buckligt och några slantar har förskjutits så att det liknar geologiska förkastningar i miniatyr. Det mesta av detta gick dock att återställa med värme och pressning mellan två plana ytor.