Laminering av insida

Äntligen har jag kommit till sista lamineringmomentet, jag kanske inte absolut sista gången jag slabbar med epoxi och glasfiber men sista gången jag arbetar med stora ytor. Efter locklyftet så slipade jag insidan slät, såg till att alla övergångar i cockliten av jämna, jag fokuserade på att skapa bästa möjliga förutsättnigen för att laminera utan bubblor och veck på glasfibern, inte på att skapa en så slät yta som möjligt. Därför hoppade jag över arbete med läng kloss utan slipade uteslutande med slipmaskinen där jag kom åt, fuskade tom och kantade disken för att få snabbast möjliga avverkningen. Där jag inte kom åt (runt cokcpit samt längst ut i stävarna) slipade jag med pappret i handen. Innan laminering så vägde jag däcket en sista gång, nu är det 3,7kg dvs jag har bearbetat bort 0,6kg enbart genom att slipa insidan. Mera än väntat och en positiv överaskning.

Laminering av insidan gjordes i tre segment, främre och bakre däcket samt området runt cockpit. Främre och bakre gav inga större utmaningar, jag jobbar enbart med gummiskrapan och numera så spär jag epoxin med några % aceteon när jag blandat klart. Limmet (matrisen) blir då mycket mera lättbearbetat och flyter ut i väven enklare utan att man initiallt behöver trycka så hårt med skrapan. Det är verkligen en balansgång med trycket, för tidigt och för hårt så börjar väven att röra på sig och några felaktiga drag skapar snabbt massor med medarbete för att få den på plats utan att det blir veck. För lite tryck för sent så blir det onödigt mycket epoxi i väven. För mycket för sent och väven blir torr (vit), vilket givetvis kan kompenseras med påfyllnad men det är svårt att lägga på lagom lite i detta skede. Lamineringen runt cockpit var mera utmanande, till de stora ytorna gick det bra att använda skrapan men hörnet mellan väggen på cockpit och det lilla som är kvar av däcket är inte åtkommligt med skrapa, här använde jag pensel och det gick åt otäckt mycket epoxi för att väta väven. det blir också sanbbt en massa lösa trådar när man arbetar med mindre stycken av glasfiber för att komma in i anna hörn, trådarna sväljer massor med lim utan att tillföra någon extra styrka. Surt sa räven, men vad är alternativet?

Några timmar senare på kvällen så är första stryckningen knappt klibbig, jag passar på att lägga en förslutande stryckning av epoxi. Även denna är utspädd med aceton och finns det eventuella torra områden så fylls de upp så att det blir en snygg och tät yta. Den nya färska epoxin fugnerar ochså som glidmeden så att man kan bearbeta eventuella luftbubblor med skrapan utan att väven börjar röra på sig. Detta är det sista jag gör som ytbehandling på insidan, därför är jag mån om att det inte finns några fickor eller öppna porer där vatten kan samlas och börja rutna och missfärga trät innefrån.

Efter att laminatet härdat i två dygn så skärn jag rent det som är utstickande, slipar skarven mot skrovet och sicklar bort eventeullt dropp, lösa trådar och fula skarvar mellan stycken. Jag avslutar arbetet med däcket med en sista vägning, summering av alla vikter och kontroll mot viktsbudgeten.

• Skrovet, trä + laminat: 6,2kg
• Däcket med cokcpit, trä + laminat: 4,5kg
• Summa trä + laminat färdig kajak: 10,7kg
• Viktsbudget trä + laminat färdig kajak: 11,1kg

Hurra! Jag är 0,4kg under min viktsbudget trots att sätet blev tyngre än beräknat.