Introduktionskurs med oplanerad utgång

Med samtidigt som bygget av kajak närmar sig slutet så ökar förväntan på att komma ut på vattnet. För att väntan inte skulle bli allt för lång så anmälde jag mig till en introduktionskurs i paddling, frugan visade senare lite intresse så hon blev också anmäld.

Även om kursen endast var en förmiddag så var det väldigt lärolikt, jag som aldrig lärt mig något om paddlingsteknik fick plötsligt ord på det jag försökt göra på egen hand. och med lite vägledning så blev det också mycket bättre än mina tidigare egenstudier i ämnet. Den riktiga ahaupplevensen kom när vi övade på att kanta kajaek, jag har tidigareprovat detta på en VKV Lisa och många gånger undrat om det var något fel på mig eller kajaken, nu vet jag att det var kajaen och inte mig. Under denna kurs fick jag göra bekansskap med en Norse Idun, en gansak kort kajak med tydliga slag och lagom med rocker. Helt enkelt en kajak som är gjord för att kantas och den svarar omedelbart. Det var kärlek vid första ögonkastet, om det inte var för att frugan var med på kursen så skulle jag friat till kajaken :)

Nog om det, kursen var bara 2,5h och med ett 10-tal kursdeltagare så hinner man inte med så mycket teknikövningar, kursen avslutades med att kursledare demonstrerade kamraträddning och även hur man kommer upp själv i kajaken. Utrustad med torrdräkt så verkade han inte lida så mycket i vattnet som max var 12C varmt. Själv tycket jag det var kallt nog om fingarna när de blev lite blöta.

Nu till den oplanerade utgången....

Det blev kö till bryggan när kursen skulle avslutas, jag som var lite nykär i kajaken jag satt i tog tillfälle i akt att paddla lite extra distans medans de övriga tog sig upp. Min fru fick tydligen samma ide, skillnaden var att jag paddlade upp mot vinden och och paddlade med den ökande vinden. Jag hade tidigare observerat att molnen byggde på ganska rejält på höjden och det regnade förmodligen en bit innåt land. I dessa vädersituationer kan vinden både vida 180 grader och öka i styrka på väldigt kort tid. Min fru hamnade i trångmål, med kajaken tvärs vinden, rodret fällt och lite ovan paddlingstag så var hon oförmögen att räta upp kajaken till en riktning mot bryggan utan drev nu bort från oss. Innan jag kommit fram för att hjälpa henne så kapsejsade hon.

Här börjar en serie av intressanta händelser och observationer, jagskall inte gå in på detaljerna men kombinationen att min fru som för första gången satt i en kajak och jag som aldrig tränat kamraträddning gjorde att vi inte fick upp henne i kajaken. Efter några misslyckade försök så övergav vi hennes kajak, den fick driva bort med vinden så så att vi kunde fokusera på att komma i land innan vattentemperaturen gjort sitt. Det gick inte att simma framåt mot vinden med alla kläder som min fru bar så jag bogserade henne hem där hon fick hänga i det bakre handtaget och samtdigt sparka med benen. Även om det bara var 3-400m in till bryggan så kändes det som att det tog oändlig tid att komma fram. Varje paddeltag tog oss inte mera än halvmetern framåt, jag tittade mot bryggan i förhoppningen av att någon skulle se vår nöd men allt vi såg var en fiskare med sin son som inte verkarade uppleva detta som en farlig situation. När vi kom upp på land så var det tomt på stranden, endast tomma kajaker och överblivna paddlar fanns kvar. Kursledare och kursdeltagare hade gått upp till stugan och uppenbarligen så saknade ingen oss!

Vi har definitivt blivit en erfarenhet rikare och hemma har vi fundera lite på vad som gick snett och vad som kunde skett.

• Kursledare räknade inte in alla på land, vi syntes inte pga vegitation som sträckte sig ut över vattnet mellan oss och bryggan. I detta scenario hade ledaren gått först upp ur vattnet för att hjälpa till ifrån land.
  • Det är oacceptabelt att en kursledare inte har överblick över hela sällskapet. I detta fall med 11 nybörjare så skulle det funnits två ledare, en som tar täten och en som tar kön.
• Vi i vår nöd hade ingen förmåga att tillkalla hjälp, jag skulle kunnat ta fram telefonen men hade inget telefonnummer till kursledare eller deltagare mera än min fru. Det var inte då aktuellt att ringa 112. Var inte heller pigg på att ta fram den och tappa under allt tumult.
  • En visselpipa på flytvästen är en enkel sak och den fungerar alltid så långe man kan andas.
• Kamraträddning måste övas praktiskt under kontrollerade former.
  • Vi tar detta senare i sommar när det är lite varmare i vattnet
• Däcklinor och fungerande handtag är ett måste
• Det är tufft att bogsera en person som hänger bakom kajaken
  • Det är förmodligen ännu jobbigare att hänga där bak och bli nedkyld...

Tidsuppfattningen är alltid mycket subjektiv i dessa situationer. Men jag bedömmer att min fru låg en minut i vattnet innan jag kom fram och det tog kanske 5min innan vi gav upp med kamraträddningen (det var ett hopplöst fall med alla blöta kläder, avsaknad av träning för detta och fysiskstyrka av den som låg i vattnet). Det tog minst 10 min att bogsera in till bryggan. Totalt var hon i vattnet 15-20min, jag vet inte hur mycket mera tid vi hade på oss. När jag bogserade in min fru var jag oerhört rädd att hon inte skulle orka hålla i, jag hade nog kunnat paddla på en längre stund men om hon tapar taget så hade jag ingen förmåga att få henne närmare land ifrån kajaken som jag satt i.

Denna gång gick allt väl, ingen person är skadad och kajaken blev så småning om räddad. Det kunde slutat annorlunda...