Ilska har ett överlevnadsvärde, markerar vårt revir, skapar utrymme, håller avståndet. Kroppen förbereder sig på att slåss, som svar på symboliskt eller fysiskt hot. 

Ilska kan beskrivas som en instrumentell affekt. Den ser till så att en förändring kommer till stånd i en situation. Även andra affekter syftar till att få till en förändring men ilska skiljer sig från dessa affekter i det avseendet att omställningen sker snabbt. Den får saker att hända direkt.

Den fysiska dimensionen, reaktioner i hjärnan, t e x

a) plötsligt ursinne med ursprung i amygdala, frisätter hormoner (adrenalin) som ger en snabb energitopp.

b) mer överlagda vredesuttryck, bearbetade i neocortex, t e x planer på hämnd, utlöser vågor av hormonella impulser som hela tiden förstärks, mer långtidsverkande hormon.


Vilka är reaktionerna på ilska och vrede:


Två farliga sätt att handskas med ilska:


Ett annat sätt att handskas med ilska är att man använder passiv aggressivitet. Denna hantering är inte lika ”farlig”, rent biologiskt, att använda som de två ovanstående metoderna men kan ändå vara destruktiv. Passiv aggressivitet beteende innebär att man är avvisande och håller inne med respons, samtidigt som man förnekar att man är arg. Interpersonella relationer kan lätt skadas om för mycket passiv aggressivitet används.


Källa: https://psykologa.se/hur-kan-man-forsta-ilska-och-vrede-inom-terapi/ 

Läs mer om ilska på: https://blimeradu.se/vad-ar-ilska/