Landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS)

Landsbygdsutveckling i strandnära lägen, i fortsättningen kallat LIS, innebär att dispens kan lämnas för en åtgärd inom strandskyddsområde, om åtgärden innebär ett långsiktigt bidrag till utvecklingen av landsbygden. För detta krävs att kommunen i sin översiktsplan, eller ett tillägg till den, har pekat ut områden för landsbygdsutveckling i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 18e § miljöbalken. Syftet med planen är att ge underlag för en utveckling som ger långsiktiga positiva effekter för landsbygden, samtidigt som allmänhetens tillgång till stränderna skall bevaras och goda livsvillkor för djur- och växtlivet skall tillgodoses.

Avsnittet innehåller en utpekning av kommunens LIS-områden. Urvalet av områden har gjorts dels utifrån målsättningar formulerade i kommunens översiktsplan, dels utifrån framförda eller kända önskemål om exploatering och dels efter bedömningar av områden där utveckling av boende och verksamheter är positivt för landsbygden. Generellt gäller att områdena är attraktivt belägna och bedöms kunna utvecklas utan att komma i konflikt med strandskyddets grundläggande syften, det vill säga djur- och växtlivet får inte påverkas på ett oacceptabelt sätt och allmänhetens tillgång till attraktiva strandområden får inte försämras.

LIS öppnar möjligheter att i någon mån motverka en negativ utveckling genom att lokalisering av bostäder, fritidshus och arbetsplatser i attraktiva, strandnära lägen underlättas. Arbetstillfällen inom olika serviceverksamheter med anknytning till friluftsliv och turism kan skapas, och fler bostäder och fritidshus förbättrar underlaget för lokala servicefunktioner i kommunens mindre tätorter. Behovet av service varierar också för olika funktioner; permanent boende är i högre grad beroende av viss service inom rimligt avstånd än exempelvis en stugby för korttidsboende. Möjligheten att komplettera mindre bostadsgrupper på landsbygden med enstaka hus kan också bidra till att motverka avfolkningen, och sammantaget kan sådana kompletteringar i flera närbelägna områden ge ett ökat underlag för kollektivtrafiken och för service i närmaste ort. I Dals-Eds kommun är den kombinerade buss/tågstationen i Ed den viktigaste knytpunkten för kollektiva kommunikationer. I resterande delar av kommunen finns Närtrafik som alternativ till egen bil. Närtrafik ger möjlighet för alla invånare i LIS-områden att ta sig till och från Nössemark eller Ed med kollektivtrafik. Pendelparkeringar finns i Ed (Resecentrum) och lämpliga utvecklingsområden för pendelparkeringar längs väg 164 pekas ut i översiktsplanen (Jordbron, Håbol/Vassända, Mellbyn och Töftedal). Vidare görs också ett ställningstagande i ÖP till utökad kollektivtrafik.

Dals-Eds kommun består i sin helhet av landsbygd, och kommunen har gott om sjöar och vattendrag. Sammanlagt finns ca 400 sjöar i kommunen. Inom kommunen finns ca 1 188 km strand, varav 59 km, ca 5 % är bebyggelsepåverkade. Det innebär att kommunen totalt har knappt 240 m opåverkad strand per invånare. Tillgängligheten landvägen varierar givetvis, men sjövägen är i princip alla stränder tillgängliga. Ett fullständigt ianspråktagande av samtliga LIS-områden enligt bifogade kartor, vilket i sig är osannolikt, skulle innebära att ytterligare drygt 15 km strand berörs eller 1,3 % av de opåverkade stränderna.

Inom området finns ett antal riksintressen som berörs av föreslagna LIS-områden. Stora Le ingår i det så kallade Dano-området (Dalsland-Nordmarken) och är utpekat som riksintresse enligt 4 kap 1-2§§ miljöbalken. Sjön utgör även riksintresse för naturvård och friluftsliv enligt 3 kap 6§ miljöbalken. Längs med sjöns västra och östra strandlinjer finns utpekade Natura 2000-områden enligt fågeldirektivet. I områdets västra del, vid gränsen mot Norge, rinner Enningsdalsälven som är utpekad som riksintresse enligt 4 kap 1 och 6 §§ miljöbalken (skyddade vattendrag). Sjöarna Norra Kornsjön och Mellankornsjön ingår i älvens avrinningsområde. Stenebyälvens sjösystem där bland annat sjöarna Grann och Torrsjön ingår, återfinns i områdets östra del och utgör riksintresse för naturvård enligt 3 kap 6§ miljöbalken. Kynnefjäll, beläget i områdets södra del, utgör riksintresse för friluftslivet enligt 3 kap 6§ miljöbalken. Ed ligger inom riksintresset för kulturmiljövård enligt 3 kap 6§ miljöbalken. Väg 164 utgör riksintresse för kommunikationer enligt 3 kap 8§ miljöbalken.

Föreslagna LIS-områden är valda med tanke på att undvika konflikter med turismens och det rörliga friluftslivets intressen. Vissa områden, som 1. Ed, Bälnäs, 3. Nössemarks-Strand, 6. Dalen, 8. Sund, 11. Stenhögen-Henneviken, 12. Håbols-Näs, 14. Loviseholm, 15. Bästorp Söder, 16. Dals Högen, 17. Norane och 18. Högens gård föreslås helt eller delvis kunna utnyttjas för funktioner som betjänar turismen och det rörliga friluftslivet. Vid avgränsningen av områdena har mark av särskild betydelse för växt- och djurlivet så långt möjligt undvikits. Nyttan av att kunna använda LIS-områdena för föreslaget ändamål och därmed bidra till utveckling av landsbygden bedöms därför klart överstiga den eventuella skada på strandskyddet, som en exploatering kan medföra.

Möjligheterna till fri passage längs stranden har studerats i samtliga områden och redovisas i områdesbeskrivningarna under rubriken “Fria stränder”. En fri passage betyder att allmänheten ska kunna röra sig längs strandlinjen utan att känna sig avhållen av den nya bebyggelsen. Fria passager är samtidigt av stor vikt för djur- och växtlivet.

Varje områdes förutsättningar och möjligheter beskrivs för sig. Observera att beskrivningen täcker hela det så kallade utredningsområdet, det område som analyserats. Själva LIS-området utgör sedan en del av detta. Det bör dock beaktas att en av utbyggnad av flera mindre områden tillsammans kan innebära en samlad effekt på lång sikt för servicen i en närbelägen tätort.

Det ska betonas, att föreliggande planförslag visar på ett antal möjligheter att exploatera strandnära områden för olika ändamål. Genomförandet är i varje enskilt fall beroende av intresset hos markägare och/eller exploatörer, och det är högst osannolikt att alla förslag blir genomförda. Den sammanlagda ”effekten” av föreliggande plan på tillgången till stränder är därför ointressant.

LIS-planen innebär inte att det är ”fritt fram” att bygga i de utpekade områdena. För varje delområde redovisas de följdåtgärder som bedöms erforderliga i form av detaljplaner, utredningar eller andra underlag för lov- och tillståndsprövning. I samband med kommande detaljplanering eller utredningar ska eventuell påverkan på skyddade biotoper, fornlämningar, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse etc belysas. Likaså ska gällande miljökvalitetsnormer för berörda vatten beaktas.

Detaljplan krävs där en ny sammanhållen bebyggelse planeras och där påverkan på omgivningen är stor. Val av VA-lösning är en viktig fråga som kan vara ge fördelar att lösa för ett större område i en detaljplan. Enstaka hus kan byggas utan detaljplan med stöd av LIS, om huset ligger i anslutning (mindre än 200 meter) till befintlig bebyggelse.

Risker som kan beröra områdena är högvatten/översvämning, ras eller skred samt förhöjd radonhalt. Framtida klimatförändringar kan komma att påverka såväl vattennivåer som risk för ras eller skred. Detaljerade analyser bör göras i samband med efterföljande detaljplanering eller andra utredningar. Räddningsverket, numera MSB, har 2009-2010 upprättat en kartering av översvämningsrisker längs Upperudsälven inklusive Stora Le. Kommunens generella krav med avseende på ny bebyggelse längs Stora Le är att färdigt golv inte får placeras lägre än + 105,35 i höjdsystem RH 2000.

Framtida klimatförändringar kan medföra ökad nederbörd och ökade vattenflöden, vilket kan påverka vissa områden. Denna fråga studeras närmare i samband med kommande detaljplanering och lovgivning. Vidare har Räddningsverket, numera MSB, 2001 upprättat en översiktlig stabilitetskartering för Ed och Nössemark. Underlag beträffande radonrisker har hämtats ur kommunens ÖP. Enligt Svenska Kraftnät får ny bebyggelse där människor vistas varaktigt inte placeras närmare en 400 kV-ledning än 130 m. I övrigt gäller Elsäkerhetsverkets Starkströmsföreskrifter. I nedanstående sammanställning återges enbart ställvis de risker som enligt föreliggande underlag eller bedömningar kan förekomma och hur de skall hanteras.

LIS-planen uttrycker kommunens vilja. Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande, som bifogas översiktsplanen, bedömt de flesta områdena som lämpliga, men vissa av områdena bedömer de som olämpliga eller tveksamma. Det kan innebära att Länsstyrelsen i dessa områden finner anledning att överpröva detaljplaner eller andra beslut som tas av kommunen med ledning av LIS-planen.

• Länsstyrelsen bedömer att den landsbygdsutveckling i strandnära läge som föreslås för de 19 specificerade områdena i översiktsplanen i de flesta fall är lämplig och förenlig med 7 kap. 18 e § första stycket MB. Delar av två områden – Sund (8) och Valsebo-Töliden (9) – bedömer Länsstyrelsen vara olämpliga. Två områden – Bästorp, söder (15) och Mölnerud (18) – bedömer Länsstyrelsen som tveksamma.

• Länsstyrelsens granskningyttrande i sin helhet finns som bilaga.

• Vattenområde för bryggor kan bli aktuellt i några fall men ingår i allmänhet inte i kartredovisningen eftersom läge och omfattning inte är kända.

• I samband med fortsatt planering av föreslagna LIS-områden måste ett ökat behov av vattenanläggningar i anslutning till bostadsområden, fritidsbyar och campingområden beaktas och planeras för, så att de lämpligaste platserna för detta hittas. Lämpligheten utifrån hänsyn till vattenbrynets ekologiska funktioner, vattenområdenas känslighet med flera aspekter ska också bedömas.

• Bryggor, båthamnar, pirar och dylikt är tillstånds- eller anmälningspliktig vattenverksamhet. Strandskyddsdispensprövningen är en förbudslagstiftning och är restriktiv inför nya eller utvidgning av befintliga bryggor. Vid bedömning beaktas det särskilda skälet punkt 3 (7 kap. 18c §, miljöbalken); “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området”. Inom LIS-områden eftersträvas gemensamma brygganordningar för att göra så liten inverkan som möjligt på strandskyddets syfte.

• I samband med exploatering bör krav ställas på bra och långsiktigt hållbara lösningar för vatten och avlopp.

• LIS-områden bör inventeras avseende grön infrastruktur, arter skyddade enligt artskyddsförordningen och biotopskyddade objekt. Genom att mer detaljerat undersöka områdenas ekologi och funktion kan förutsättningar för att förstärka den gröna infrastrukturen och korridorer mellan olika miljöer skapas. Särskilt utpekade naturmiljöer som förekommer inom föreslagna LIS-områden ska värnas i samband med den fortsatta planeringsprocessen genom exempelvis planbestämmelser eller andra åtgärder.

• En naturvärdesinventering på förstudienivå behöver göras innan exploatering.

• I de fall det finns indikationer på förhöjda naturvärden ska fältstudie göras.