GunillaStanford
Stanford, Palo Alto och San Francisco
Gunilla om sin resa till Kalifonien ->>>
Jag är såld på Kalifornien, åtminstone den del jag upplevde i tolv dagar i mars/april nu år 2011! Max, Susanna, Leopold och August inviterade mig att besöka dem under deras årslånga vistelse i Kalifornien. Max och Susanna är gästforskare på Stanford under ett år.
Oemotståndligt förstås, lång resa: ja, men värd varje timme. Tack KLM för att ni flyger från Linköping, det gör resandet väldigt smidigt. Schiphol/Amsterdam är en mycket välordnad flygplats där man lätt orienterar sig. Max mötte mig i San Francisco med den Volvo som ingick i hyran av deras bostad i Palo Alto, det samhälle där man finner Stanford. Ett enplanshus med intressant planlösning och ett härligt kök. Huspriserna i området är astronomiska. Enligt Max skulle huset kosta runt 7 mkr att förvärva och jag tror att det i Sverige skulle kosta ca 3 mkr, mycket förstås beroende på var huset är beläget.
Den första dagens regnskurar förbyttes i sol och värme som tilltog efterhand. Max hjälpte mig till en cykel och så var det bara att ge sig av på upptäcktsfärd, framför allt på Stanford, som enligt guiden är det till ytan andra största universitetet i världen (8180 acres)! Ett helt samhälle med brandkår, sjukhus, post, kyrka, museum, you name it. Tillblivelsen är en gripande story om den framgångsrika Leland Stanford, rik på guldrusch och järnvägsbyggande, som sent i sitt äktenskap fick en älskad son. Familjens resor gick ofta till Europa och i samband med en sådan resa blev sonen (då i tonåren) sjuk och dog. Till hans minne skapade föräldrarna Stanforduniversitetet som öppnade 1891.
Allra mest intryck gjorde nog museet, där jag i entrén möttes av en häst skapad av drivved. Konstnärinnan Deborah Butterfield skapade hästen av trä, monterade ner den och klädde in delarna i lera. Sedan brände hon bort träet och gjöt formerna i brons. Bronsytan har sedan behandlats så att den ser ut som drivved och ingen kan tro något annat! Och så satte hon ihop delarna igen till det ursprungliga utseendet. För en som älskar strändernas drivved var detta konstverk magiskt. Men där fanns mycket, mycket mer att se och njuta av på museet – var där i två dagar. Utanför museet står en rad skulpturer av Rodhin. Filoli var ett av våra utflyktsmål, ett country house byggt i början av 1900-talet inspirerat av olika arkitektoniska stilar, för mig som ett slott och med en alldeles makalös trädgård. Min lilla kamera gick varm inför blomprakten. I Santa Cruz såg och hörde vi sjölejon och njöt av våghalsiga surfare. Där lärde jag mig att det var tre prinsar från Hawaii som på 1800-talet introducerade surfandet i Kalifornien. I Half Moon Bay vräkte oceanvågorna in mot stranden, så mäktigt och alltid så fascinerande att se! Där fanns också ljuvlig yoghurtglass!
San Francisco,” don´t forget to put some flowers in your hair”! Vilken underbar stad! Inte så svår att få grepp om, på Max inrådan gick jag från caltrain stationen rakt in till huvudgatan I centrum. Först förlorade jag mig i timmar på Asian Art Museum, där jag också vederkvickte mig med grönt te i en vacker gjutjärnskanna. Fisherman´s Wharf är ett turistmåste, där man ser ut över San Francisco Bay och Alcatraz.
Min lunch var typisk tror jag, crab chowder in sour dough. En krabbsoppa serverad i ett ”jättefralla” av surdegsbröd! Så var det dags för cablecar tillsammans med mängder av andra turister. Nästa mål var Chinatown, som är ett helt igenom kinesiskt samhälle i staden och det största kinesiska samhället utanför Kina. Där inköpte jag en souvenir i form av en glad och god och rund buddha i jade. Till kvällen kom hela familjen och vi checkade in på ett läckert hotell på gränsen mellan Financial och Chinatown. Supergod och elegant middag på en kinarestaurang fjärran från vad vi ser här hemma. Nästa dag innebar vandring upp och ner för kullarna, ut mot Presidio och Golden Gate och ner till Haight Ashbury, det ljuva 60-talets hippiekvarter. Vi gick och gick och jag fick se de vackra typiska viktorianska husen med tinnar och torn och snickarglädje. Det hann också bli en drink på ”Top of the Marks”, baren högst upp i hotell Mark Hopkins på Nob Hill ! Det var mycket som jag imponerades av under mina dagar ”over there”, som vänlighet och spontanitet. Folk man mötte på sin promenad hälsade, bilarna stannade långt innan man hann fram till övergångsstället och som cyklist hade man en egen bred ”bike lane” för sig själv. Otroligt fräscha toaletter överallt (sånt bryr jag mig om), inget klotter, inget skräp någonstans. Inte två villor som liknade varandra, tydliga influenser av alla olika kulturer och en sagolik mängd av blommande plantor och träd, för att inte tala om dofterna de spred. Och vilken frukt och vilka grönsaker – mataffärerna var rena njutningar!
Jag är så otroligt tacksam att jag fick tillfälle att gästa Max-familjen. Det blev en stor upplevelse för farmorn. Och pojkarna längtar hem – det är jag glad för!
