Frågor och synpunkter från mina läsare på
Del 2. Så här definierar jag GUD
Fråga den 16 maj från Björn I:
Vi som har Kristendomens Gudsbild och inte din kan och får vi ha kvar den och känna oss nöjda och glada och till freds med den?
Svar:
Självklart JA!!! För det första så råder religionsfrihet vilket jag å det livligaste bejakar. Var och en kan, får och ska tro på den Gud han/hon föredrar … eller om man vill - inte tro på någon Gud alls.
Religion och Gud är trosfrågor och ingen kan veta säkert att han/hon har rätt.
Jag ser i många avseenden positivt på Kristendomens Gudsbild och så länge den bidrar till GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE och dessutom ger styrka, glädje, tröst och hopp så tycker jag den är alldeles utmärkt.
Den utvecklade kristendomens Gudsbild har för övrigt mycket gemensamt med min Gudsbild.
Gud kan vara en bra symbol för det där oförklarliga och obegripliga som ändå finns. Jag betraktar gärna GUD som facit på allt det vi människor inte kan förstå. Jag bejakar som sagt gärna också att man ser-upplever Gud som ”Fadern” … Symbolen Gud blir då lite mer påtaglig, lite mer mänsklig till sitt väsen … men det är väl OK om man ser det så ... symboliskt!
Gud är ju och kan inte bli annat än en symbol för något som vi egentligen inte har en aning om … men jag har min ”definition” hur jag uppfattar ”gudomen” och religionerna har sina definitioner. Det finns väldigt många likheter mellan uppfattningarna. Var och en måste få ha sin definition … det är inte så viktigt hur den i alla detaljer ser ut …
det viktiga är att man så gott man kan tillämpar GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE.
15 maj 2011/Nisse
Fråga den 16 maj från signatur ateist.
Som ateist kan jag inte heller tro på GUD som du definierar honom!
Svar:
Okay, jag respekterar dig och din uppfattning. Men observera … jag definierar aldrig GUD som ”honom”!
Några frågor till dig:
(Självklart måste det här handla om grova förenklingar … men ändå … de kan vara till en viss hjälp i ”utredningen”. Svara JA eller NEJ på nedanstående frågor – välj det som du tycker ligger närmast din uppfattning.)
Tycker du att det existerar visdom och kärleksfulla drivkrafter i världsalltet … eller åtminstone på jorden - det är kanske vad vi kan ha någon uppfattning om?
Anser du att det existerar ett ”världsallt” fullt av liv och rörelse?
Tror du att det är möjligt att det kan finnas liv på andra klot i världsalltet än jorden?
Tror du att det ytterst ändå finns en sanning om världsalltet – även om vi om denna kan och vet oerhört lite?
Är det ok för dig om jag påstår att även ateister kan ha ett andligt liv – förvisso inte religiöst men ändå?
Accepterar du att det finns något som vi kallar medvetande – inte minst hos människan – och att man, om man vill, kan se framför sig summan av alla medvetanden … som då blir något slags ”kollektivt medvetande”?
Du håller väl ändå med mig om att skapelsen – lika med den övergripande evolutionen - är en process som pågår ständigt?
Kan du tänka dig att det kan finnas någon för oss människor ofattbar orsak till livet?
Kan du tänka dig att det kan finnas nån djävla mening med livet – eller uppfattar du livet som helt meningslöst?
Håller du med om att vi kan reflektera över begreppen evigheten och oändligheten och inse att vi inte fullt ut kan förstå dem … men ändå ha en hummm … till exempel att det handlar om något enormt i tid och rum?
Tycker du att livet i mikrokosmos och makrokosmos verkar faschinerande och storslaget?
Tycker du att naturen, djuren, stjärnhimmelen, musiken, konsten kan vara fascinerande och storslagna?
Är det ok för dig om jag hävdar att det existerar ingenting övernaturligt utan allt som existerar är naturligt … men det mesta … särskilt i det som vi kallar för mikroksomos och makrokosmos – i världsalltet - är mer eller mindre obegripligt för oss människor på jorden här och nu?
Kan du förstå att människor idag kan betrakta vissa naturliga saker som "övernaturliga"? ... precis som människor för 200 år sedan eller för 2 000 år sedan skulle betrakta mycket av det som vi idag vet är naturligt för "övernaturligt".
Kan du se att ovanstående frågor har en hel del gemensamt?
Att de berör NÅGOT som många av oss människor har svårt att ”greppa”.
Om du svarar JA på de flesta av ovanstående frågor då blir ”summasvaret” ett ganska kraftfullt JA. Då känns det som vi har en likartad livsåskådning. Kan du se detta kraftfulla JA som representativt för din livsåskådning? Kan du tro på detta ditt JA?
Om du tror på detta ditt JA är jag nöjd! Jag tror också på detta JA … jag har bara valt att kalla det för ”GUD” … och observera att jag helt har frikopplat min GUDsdefinition från Kristendomens … men självklart finns det en hel del likheter.
I förhållande till Kristendomens och övriga gamla världsreligioners Gudsdefinition är jag ateist men i förhållande till min GUDsdefinition är jag definitivt inte ateist!
2011-05-16/Nisse
Fråga den 11 maj från Sign NN.
Evolutionen har säkert haft sin gång – men kan det ändå inte vara så att Gud blåste in livsande i några människoliknade djur och därmed skapade människan – ”Skapelsens Krona” – ett levande väsen med medvetande … kanske för cirka 6 000 år sedan?
Svar:
Det låter väldigt väldigt osannolikt. Det finns heller inga belägg för en sådan skapelse av människan varesig inom vetenskapen eller i historien eller i Bibeln eller Koranen. Det allra mesta talar för en kontinuerlig utveckling från djur till människa under hundratusentals år … och utvecklingen fortsätter. Det ska bli intressant att se hur människan är om ytterligare några tusen år … och om 100 000 år. Är det någon som kan tänka sig? Jag kan! Återkommer till detta i betraktelser längre fram.
11 maj 2011/Nisse
Fråga den 8 maj 2011 från Roland
Hur kommunicerar vi människor med Gud?
Pratar vi med honom? Pratar han med oss?
Svar:
Det fullständiga svaret på denna fråga avser jag ta upp i en betraktelse längre fram. Nu nöjer jag mig med följande … och jag förenklar så mycket jag kan och jag använder ord som jag hoppas alla förstår.
GUD ”talar” till oss människor – eller uppenbarar sig för oss människor - på många sätt - genom allt vi upplever.
Gud talar till mig genom allt det jag upplever – genom allt jag ser, hör, smakar, känner lukt av, känner med min kropp och allt det jag upplever med mitt medvetande … även på det andliga planet.
GUD talar till mig genom mina nära och kära - men även genom de som inte tycker om mig - GUD talar till mig genom allt jag kommer i kontakt med.
GUD talar till mig genom konsekvenser av mina handlingar.
GUD talar till mig genom de lidanden och de välbefinnanden jag upplever.
GUD talar till mig genom luft, vatten, jord och eld.
GUD talar till mig genom liv och död.
Gud talar till mig genom att uppmuntra mig i min utveckling.
Vi ”talar” till GUD – eller manifesterar oss inför GUD - genom allt vi tänker och gör.
Jag ”talar” till GUD genom allt det jag tänker och gör gentemot min omgivning och genom allt jag förorsakar.
Jag "talar" till GUD genom till exempel bön ... och det behöver inte vara någon klassisk eller traditionell eller befintlig bön ... och den behöver inte uttryckas med rösten. Men definitionsmässigt så är det ändå en någorlunda medveten handling. Man behöver säkert "stilla" sig litegrand.
Ovanstående fungerar därför att GUD bland annat är
Ett allt omfattande levande väsen synonymt med världsalltet.
En relation på det andliga planet.
Summan av alla medvetanden.
Allt hör ihop och vi är alla delar av GUD … vi är alla ”gudabarn”. Ja, även Jesus var det … och ett väldigt medvetet sådant.
Den jord, den stjärnhimmel, den natur, de växter, de djur och de människor vi kommer i kontakt med i vårt liv representerar GUD – eller hur!?
"Älska GUD över allt och din nästa såsom dig själv" är ingen dum uppmaning. Att symboliskt betrakta GUD som ett levande väsen behöver inte vara så tokigt - eller hur!?
8 maj 2011/Nisse