GUDexisterarDel8FoSH

Existerar det … eller existerar det inte … någon övergripande sammanhållande ”högsta princip” för Världsalltet?

Det är frågan i sin kortaste form … den behöver säkert utvecklas en del.

Jag har valt begreppet ”högsta princip” för något som vi inte har en aning om vad det eventuellt är. I denna ”högsta princip” skulle det kunna finnas inslag av medvetande, intelligens, etik, orsak- och verkansamband, liv, kommunikation, kraft, makt, utveckling, mening, logik, livslagar, naturlagar och andra lagar. (Språket känns torftigt när man försöker applicera det på denna ”högsta princip”!)

Jag har valt begreppet ”Världsalltet” för jag syftar då på detta i sin helhet. Världsalltet är definitionsmässigt verkligen allt … dvs ”utanför” världsalltet finns absolut intet. Att Världsalltet verkligen är allt framgår ju egentligen av ordet. Allt som finns, allt som vi känner till och allt som vi inte känner till finns i världsalltet … och har alltid gjort och kommer alltid att göra. All materia, antimateria och energi, alla svarta hål, rumtiden, naturlagarna och alla händelser ingår – liksom evigheten och oändligheten – och kaostillstånd. Big Bang och vårt universum är förstås en del av Världsalltet … men säkert inte hela. Jag betraktar vidare Världsalltet och allt som händer i detta som helt naturligt - till skillnad från ”övernaturligt” (sådant som strider mot livs- och naturlagarna) … men det mesta förstås obegripligt. För mig existerar inte övernaturliga händelser … tro på sådana betraktar jag som vidskeplighet.

Några andra bra och korta uttryck för Världsalltet:

”Verkligheten i sin helhet”

”Summan av allt liv”

Det känns också viktigt att påminna om att när det gäller Världsalltet så kan det bara finnas en(1) enda sanning hur det verkligen är eller förhåller sig. Det är väl självklart! Verkligheten i sin helhet är som den är. Det kan inte finnas två eller flera ”Verkligheten i sin helhet”. Sen är det självklart att varje människa har sin egen personliga subjektiva ”sanning”, sin egen bild av Verkligheten i sin helhet och i en mängd detaljer. Det finns knappast två människor i världen som har precis samma ”sanning” … även om vissa enäggstvillingar som vuxit upp nära tillsammans säkert kan ligga väldigt nära varandra i sina ”sanningsuppfattningar”.

I och med dessa förklaringar så hoppas jag att åtminstone frågan är ”glasklar” för alla.

Finns det då någon övergripande sammanhållande ”högsta princip” för världsalltet?

Svaret är mycket kortare och enklare: Ja!

Det är svaret i sin kortaste form …men även det behöver säkert förklaras en del!

För att göra min förklaring begriplig behöver jag tydliggöra definitionen på ”liv”.

En vanlig definition här på jorden är att liv är en egenskap som alla ”organismer” har … men det finns ingen helt entydig definition på begreppet liv.

Min definition på liv är mycket mer omfattande. Jag menar att så fort vi har med rörelse att göra så har vi också liv. Vi har ”liv och rörelse” i de minsta byggstenar vi känner till – atomerna, och vi har ”liv och rörelse” i de största enheterna vi känner till – galaxerna.

Med den definition jag använder så är även dessa ”enheter” eller ”individer” olika former av ”liv”.

Då är det också lätt och logiskt att konstatera att varje ”livsenhet” i sin tur består av mindre ”livsenheter”. Fysiskt består till exempel vi människor av organ … som i sin tur består av celler … som i sin tur består av atomer. Det går att vetenskapligt identifiera dessa typer av ”livsenheter” … eller hur!? Om man vill kan man betrakta dessa olika ”livsenheter” som olika former av ”levande väsen”. Det är bara en definitionsfråga, eller hur? En atom skulle kunna sägas vara ett väldigt litet individuellt ”levande väsen” och vårt solsystem skulle kunna sägas vara ett väldigt stort individuellt ”levande väsen” … och båda ingår i större individuella ”levande väsen”.

Med denna definition och med detta resonemang så är det lätt och logiskt och rätt att hävda att även ”Världsalltet” … är en ”livsenhet” eller ett ”levande väsen” … det största … och det enda som inte ingår i något större ”levande väsen” … och det enda som inte har någon ”like” eller ”motsvarighet”.

Det känns rimligt och förnuftigt att tänka sig att det finns bestämda livslagar (övergripande kosmiska naturlagar) i världsalltet … lagar under vilket allt liv lyder. Vi människor här på vår lilla jord har identifierat en del lagar som vi kallar för ”naturlagar” … och andra för matematiska lagar … men det är väl också sannolikt att vi på vårt lilla klot ännu inte har upptäckt eller identifierat ALLA livs- eller naturlagar som existerar i Världsalltet i sin helhet.

Den kompletta uppsättningen lagar av denna karaktär som finns i det största levande väsendet, ”Världsalltet”-”Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv”, kan man välja att benämna den ”högsta principen”.

Jag kan inte tänka mig annat än att det existerar en övergripande sammanhållande logisk ”högsta princip” för Världsalltet!

Om man väljer att se Världsalltet som ett levande väsen som också har principer och lagar så kan man ju om man vill och utan att vara religiös, betrakta detta som ”gudomligt” …och till och med som ”Gud”.

Tillåter man sig att göra detta så tycker jag att ”Gud” har blivit relativt väldefinierad och dessutom existensen belagd.

Religionerna har faktiskt inte patent på Gud … även om det oftast är i dessa som ”väsendet Gud” tillbeds. Religionerna har ingalunda definierat Gud på ett entydigt eller trovärdigt sätt.

Jag kan inte se eller förstå att man inom religionerna har en vettig, realistisk eller sannolik syn på Gud … och definitivt inga bevis för en gudsexistens av den karaktär de själva beskriver. Jag ser religionernas försök till ”definitioner” som ett resultat av ålderdomliga legender och myter, av fantasi och fanatism, av önsketänkanden och behov av maktmedel och en människoanpassad symbolik. Det var det bästa man kunde åstadkomma under antiken och avsikterna var nog många gånger goda. Det fanns säkert en vilja att förbättra etik, moral och humanitet i befintliga samhällen och när ”utvecklade tänkare”-”andliga begåvningar”-”karismatiska ledare” kom med budskap i denna anda så byggde man vidare på dessa och religioner uppstod. Idag vet vi att det gudomliga världsalltet är så mycket mer och större. Vi har helt andra förutsättningar och möjligheter att definiera ett gudsbegrepp som är så mycket mer logiskt, sannolikt och förnuftigt … utan att det strider mot det goda i religionerna som till exempel ”gyllne regeln” och ”kärleksbudskapet. Tvärt om tycker jag det hela blir mycket mer tilltalande.

Att jag väljer att använda begreppet ”Gud” för ”Världsalltet”-”Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv” det är av rent praktiska själ. Begreppet ”Gud” är de facto kolossalt etablerat som namn på det ”bakomliggande obegripliga mysteriet” … men jag vill vara särskilt noga med att betona att ”min Gud” är inte ”treenig” såsom Kristendomens och ”min Gud” är inte heller övernaturlig (utan naturlig men obegriplig). Vidare fanns ”min Gud” inte före Världsalltet och finns inte heller utanför Världsalltet … utan är istället evig och identisk med allt liv i Världsalltet. Det innebär bland annat att allt jag kommer i kontakt med i mitt liv här på jorden representerar ytterst Gud … är gudomligt. Det innebär också att jag själv är gudomlig. Vi är alla ”gudabarn”-”stjärnstoff” … eller vad vi nu vill välja att kalla oss.

Med denna förklaring och Gudsdefinition blir det också lätt att förstå att Gud är allvetande och allsmäktig. Allt vetande som finns är ju samlat i Världsalltet och all makt som finns är också samlad i Världsalltet.

Vi ska också vara medvetna om att det finns kontaktmöjligheter mellan allt i världsalltet (jämför med kontaktmöjligheterna i till exempel hjärnan och i internet). Allt hänger i något avseende ihop och hör samman … inte minst vi människor här på vår jord.

Självklart menar jag inte att vi människor har medveten kontakt med allt och alla. Men allt vi möter med vår organism är ändå i varje ögonblick kontakter.

Tillvaron handlar om att komma i harmoni med ”Gud” – såsom jag definierar Gud! För oss som enskilda människor här och nu handlar det om att komma i harmoni med vår omgivning … även den vi har inom oss … vår fysiska och psykiska kropp.

Allt handlar om att närma sig det som är ”Gud”. En andlig förankring inom sig själv är himla värdefull … och då syftar jag inte på religion, jag syftar på att någorlunda förstå det världsallt som jag är en del av. Om jag kan det så har jag bättre förutsättningar att utvecklas som levande väsen och må bra och finna sinnesro. Det blir tillfredställande när jag kan föra mig själv tillbaka till något som är större än mig själv. Massor med människor på vår jord är på väg och många har kommit långt. Den överdrivna och upphaussade materialismen idag är ett hinder. Olika former av meditation eller motsvarande är däremot användbara metoder-verktyg.

Allt liv, på alla nivåer, strävar efter någon form av mer välbefinnande och harmoni och någon form av mindre lidande och disharmoni… och välbefinnande emanerar i något avseende ytterst från allkärlek … därför är drivkraften i Världsalltet just allkärlek. Detta betraktar jag som en viktig livslag i den kosmiska evolutionen och en indikation på, rent av ett bevis för utveckling emot ”ett paradis på jorden” … livsförhållanden på jorden som karaktäriseras av G-A-R-M-F..

Om vi går till oss själva som människor … visst önskar och strävar vi väl alla – mer eller mindre medvetet - efter mer välbefinnande och mindre lidande. Det är ofta en kamp och vi lyckas inte alltid så bra. Lösningen är ändå att vi på vår nivå kommer i så bra harmoni som möjligt med livslagarna … eller ”den högsta principen” … framför allt då i de delar som berör oss här och nu. Vi tränar oss i liv efter liv. (För att förstå bör du kanske ha läst mina betraktelser - Del 4 ”Reinkarnation – Evigt liv” och Del 5 ”Karma”.) Att som individ tillämpa så mycket som möjligt av G-A-R-M-F det befrämjar välbefinnandet och minskar lidandet i Världsalltet … men inte minst för dig i ditt liv här och nu … det enda du kanske tror att du har.

Sammanfattning

Om man bestämmer sig för att benämna

”Världsalltet” – ”Verkligheten i sin helhet” – ”Summan av allt liv”

som ”Gud”

och tror på att detta dessutom följer en viss ”högsta princip”

då känns det logiskt, vettigt och förnuftigt att tro på existensen av Gud

… jag ser ju och upplever gudomens yttringar varje dag i allt jag kommer i kontakt med.

Kommentarerna kom in sent denna gång… Det du skriver är ju huvudsakligen upprepningar av vad du tidigare framfört (och som jag kommenterat förut), så det är knappast överraskande.

Jag funderar över konsekvenserna av dina definitioner och slutsatser.

1. Gud = summan av allt liv = Världsalltet = verkligheten i sin helhet. Dvs jag är en del av Gud – en elementarpartikel i en atom i en liten del av en cell i en gigantisk organism i ett formidabelt stort sammanhang, om man så vill. Du med. Jag har därför en mikroskopisk makt över Världsalltet inom ramen för Guds allmakt. Du med. Undrar hur jag använder den makten? Gör jag rätt? Blir resultatet gott? Har jag något val? Intressant och bra fråga. Ja, du har ”något val”! Du har ju en fri vilja … även om den i varje liv begränsas av vissa ramar. Du kan välja att tillämpa mer eller mindre GARMF. Tillämpar du mycket GARMF så bidrar du till en ”välbefinnandeutveckling” för dig själv och andra. Tillämpar du motsatsen till GARMF så bidrar du till ”lidandeutvecklingen” för dig själv och andra. Resultatet blir godare om du tillämpar GARMF jämfört med om du inte tillämpar GARMF. Jag tycker definitivt att du gör rätt om du tillämpar GARMF – i så stor utsträckning som du kan. Då jobbar du på projektet ett minimum av lidande och ett maximum av välbefinnande för så många levande väsen som möjligt. Det är gott … och rätt! Din ”makt” kan förvisso i ett världsalltperspektiv betraktas som mikroskopisk … men i ett jordmänniskoperspektiv … i din lilla värld … i det du kommer i kontakt med, där behöver det ju inte alls vara så mikroskopiskt … och när det gäller dig själv och ditt kommande öde så är det rimligtvis ganska så stort och centralt för dig …

Att jag skulle ha en fri vilja måste rimligen vara ett av dina axiom, det är svårt att leda i bevis. Ekonomisk och sociologisk forskning anser idag att vi styrs av ”besvärsminimering” snarare än nyttomaximering, och det innebär att vi till större del än vi tidigare trott styrs av omständigheterna, i mindre del av målen vi (eller Gud?) satt upp för oss. Därav följer att friheten är starkt begränsad – ”omständigheterna” kan ses som styrsignaler, om man vill tro på en högre makt.

Yeesss!!! Att människan har en fri vilja det är ett av mina axiom … men givetvis är det inom vissa ramar angivna av arv-miljö-karma. Att människan inte alls skulle ha någon fri vilja utan enbart vara ett offer för omständigheterna … det har jag i och för sig tyckt mig kunna leda i bevis (https://sites.google.com/site/nissebee/jaget-minf%C3%B6rklaringsmodell) … men större andliga begåvningar än jag har hävdat att vi har en fri vilja så jag tror och litar på detta … även om jag i min analys ”bara” kom fram till att vi har en illusion om att vi har en fri vilja.

Om vi styrs av omständigheterna eller målen … tja… jag kan väl tänka mig att fördelningen varierar från individ till individ och hos varje individ från tid till tid. Mycket beror väl på hur medvetna och hur mogna-utvecklade vi är som människor.

Oavsett så är vi nog överens om att friheten att välja kan vara ordentligt begränsad.

2. Gud följer en Högsta princip, given av – ja, av vem? Av Gud = principen kan ändras hur och när som helst. Låter inte som en bra Högsta princip. Av någon annan = Gud har inte en fri vilja. Gud kan inte agera gott om Högsta principen inte är god, t ex. Relevant och motiverad och bra och svår fråga! Här har jag svårt att formulera ett övertygande svar … här spökar det stora bakomliggande mysteriet … men min hypotes är följande: Gud står för den högsta principen … och den är resultatet av en evig ”utveckling” … eller ”evolution” … eller ”skapelseprocess”. (min kursivering) Jag tror inte att principen kan ändras hur och när som helst … utan det handlar om väldigt permanenta livslagar (kosmiska naturlagar) … som jag tror utmynnar i att … ”Allt är mycket gott” (Högsta principen) men då behöver man verkligen ha greppat helheten för att förstå detta … och dit har jag definitivt inte kommit i min betraktelseserie … men om du har läst eller läser i Max Käcks bok som jag tipsade dig om - ”Varat och medvetandet” - så tror jag det kan vara en bra hjälp för att förstå. ”Någon annan” än Gud finns inte på den här nivån … definitionsmässigt! Om Gud har fri vilja eller inte det vågar jag inte spekulera om … men högsta principen är som sagt god … så Gud kan definitivt agera gott.

Definitionsmässigt finns ingen ”ovanför” Gud – men i verkligheten? Nåväl, låt gå för det.

Här förstås jag inte vad du menar med ”- men i verkligheten?”

Dine definitioner behöver ju inte vara sanna. Du har mer rätt om de faktiskt är det. Men det återstår att göra sannolikt.

Men om den Högsta principen är en följd av ”evolution” så ändras den ju så snart Gud tycker det behövs, eller hur? Hoppas verkligen Gud är god, eftersom han står överst. Dvs du och jag, som är en del av Gud och som dessutom har fri vilja (säger du), bör vara goda eftersom vi står över den Högsta principen och har inflytande på när och hur den bör ändras… Tycker det blir lite cirkelresonemang här. Men det har alla försök att logiskt bevisa Guds existens hittills alltid innehållit.

Det jag gjort är att jag har identifierat ”något” och hittat på – eller valt - benämningar på ”något” – nämligen ”Världsalltet”-Verkligheten i sin helhet”-”Summan av allt liv”-”Den högsta principen”. Att detta är obegripligt för oss människor det kan vi säkert vara överens om … men det är ändå någon slags ”bästa beskrivning” (jag kan komma på) med hjälp av de ord och det språk vi har.

Sen har jag accepterat och valt begreppet Gud … därför att det är så kolossalt väletablerat som det ”något” som står bakom ”skapelsen” … som religionerna kallar det. Men som jag sagt tidigare så anser jag inte att religionerna har ensamrätt eller patent på Gud.

Observera att min gudsdefinition skiljer sig ifrån religionernas gudsdefinitioner … men vi har väl bland annat det gemensamt att vår uppfattning är att Gud är god och kärleksfull och att Gud vill att alla levande väsen, inklusive människan, ska utvecklas väl … och slippa så mycket lidande som möjligt.

Gud kan inte styra de medvetna människorna eftersom dessa har en egen fri vilja men Gud kan med hjälp av sina livslagar hjälpa människorna att styra sig själva mot mer och mer GARMF.

Gud är god och Gud vill gott och Gud är rättvis … men det innebär inte att Gud kan eller vill ”trolla bort” allt lidande och elände i världen … det har tillkommit bland annat på grund av onda drifter hos den medvetna människan (det evigt levande väsendet) och det drabbar människan (det evigt levande väsendet) för att ge henne kunskaper och erfarenheter att ondska är smärtsam. Som man som individ sår får man också som individ skörda! Karmlagen!

Jag hävdar inte att vi människor står över den Högsta principen som du antyder. Jag förstår nog inte riktigt hur du menar … Den Högsta principen den är med all säkerhet konstant Men du skriver ovan att den är en följd av evolution, och att vi är delar av Gud, och därmed delaktiga i utvecklingen av den Högsta principen. Jag har svårt att tro att evolutionen av den Högsta principen skulle ha upphört. Hur ska du ha det? och det är den som har inflytande på när och hur vi till exempel människor bör ändras …

Vari ligger mitt cirkelresonemang tycker du?

Det finns en cirkeltendens i att Gud är evig och lika med Världsalltet men underställd en Högsta princip, dvs det finns något ”ovanför” eller ” före” Gud, men det verkar som om du anser att det är Gud som är före/ovan sig själv, och det går runt för mig. Dessutom: Om Gud står över den Högsta principen behövs den inte, annat än som ett styrmedel som Gud lägger i våra händer (en företagspolicy, om du så vill). Som fundamentalistiska kristna betraktar Bibeln, ungefär. Helst ser jag ju att den Högsta principen är mindre förskräcklig än det mesta som står i Bibeln.

Oavsett vilket, och även om tiden är evig, måste evolutionen (av Gud och av Principen) ha startat någon gång – i intet eller i något – och vem/vad startade det hela? Vem/vad fanns före Världsalltet, innan ”evigheten” började? Du kan definiera bort svaret (vilket du gör), men inte frågan…

Båda punkterna och båda varianterna av andra punkten leder till att min vilja inte är fri, vilket jag gärna skulle vilja kunna utgå från att den är. Antingen är jag en för liten del av Gud för att kunna göra min unika vilja gällande, eller så är min vilja ofri för att Guds vilja är det. Det gäller dig också. Hoppas dessa dina frågor får sina svar i blått ovan!?

Det du skriver nedan säger mig ungefär samma saker fast i andra ord. Jag tror mig förstå den bakomliggande logiken ända fram till och med näst sista stycket…

De känns så viktigt att verkligen betona att det här handlar om en annan gudsbild än den som finns i de gamla religionerna. Det känns lika viktigt att betona att här handlar det inte om tro och religiositet utan det handlar om vetande och logik … med vald definition.

Verkligheten (i sin helhet) är ju väldigt påtaglig … och jag kan uppleva den såväl behaglig som obehaglig … och jag kan uppleva den som väldigt orättvis. Så är definitivt Verkligheten (i sin helhet) ur ett ettlivsperspektiv.

Alla de tankar, ord och gärningar jag producerar ”drabbar” på olika sätt de livsenheter som jag på något sätt kommer i kontakt med … och alla livsenheter som kommer i kontakt med mig drabbar mig på en massa olika sätt … förorsakar mig mer eller mindre välbefinnande eller mer eller mindre lidande. Detta är ständigt pågående processer.

Det känns logiskt och rimligt att mina tankar och gärningar även drabbar mina egna organ och mitt ”system” med alla sina celler … hela ”fysiologin” och hela ”kroppskemin” … på olika nivåer.

Även om ”individen jag” också är en del av gudomen så hindrar det ju inte att ”individen jag” har upplevelser av ”Verkligheten i sin helhet” i övrigt.

Genom meditation eller bön eller andra sätt att stilla sig och begrunda Gud och tankemässigt kommunicera med Gud så är jag övertygad att man kan närma sig individuell sinnesfrid och GARMF … och välbefinnande.

…men här kraschade logiken för mig. Även om jag på något meningsfullt sätt skulle kunna kommunicera med det Världsallt/den Gud som jag är en mikroskopisk del av (vilket kanske är logiskt på sätt och vis att man borde kunna, om Gud är det du påstår) så ser jag inte hur detta skulle kunna leda till ” individuell sinnesfrid och GARMF … och välbefinnande”. För att det ska vara sannolikt behövs ett axiom till – att Gud och den Högsta principen är alltigenom goda. Okay … det är min övertygelse att de är alltigenom goda … men det betyder inte att vi människor i ett enlivsperspektiv uppfattar det så … vi upplever förstår en massa kamp och lidande och orättvisa och ondska … Den högsta principen har som syfte att få dig att bli mer och mer GARMF:ig … dvs mer och mer god. Man skulle kunna prata om ”lidandet” som det ”obehagligt goda”. Lidandet har ett syfte … och det är gott … men då givetvis i ett flerlivsperspektiv. För att förstå detta måste man förstå reinkarnationstanken … annars går det inte alls.

Beroende på varifrån den Högsta principen kommer (se punkt 2 ovan) kan jag tycka att det är mer eller mindre sannolikt. Egentligen mindre – en Högsta princip från Gud själv kan ändras, och om Gud inte är 100% god (vi smådelar är uppenbart inte det) är Högsta principen förmodligen inte det heller. Är den Högsta principen given av någon annan så måste denne vara oerhört god för att vi ska våga tro att dennes principer är det. Definitionsmässigt kan den Högsta principen inte vara given av någon annan!

Om jag accepterar det – av definitionsskäl – kvarstår att den Högsta principen förändrats över tiden och kommer att fortsätta förändras – av Gud, Världsalltet, verkligheten i sin helhet, summan av allt liv, inklusive dig och mig. I vilken riktning den förändras beror på hur Gud fungerar. Består Gud av myriader av fria viljor eller av en vilja fördelad över myriader komponenter? I första fallet är förändringarna av den Högsta principen inte nödvändigtvis goda. I andra fallet – även om Gud är god – är vår vilja inte fri.

Den högsta principen förändra aldrig … den är evig … nä, den var ju en följd av evolution, skrev du … däremot är det ett sjudande liv och en enorm utveckling … på alla nivåer … inom Världsalltet. Drivkraften mot det goda är bland annat ”hunger och mättnad”. Allt och alla ”hungrar” efter välbefinnande och harmoni och överlevnad och väldigt många … fler och fler … är väldigt ”mätta” på lidande och disharmomi och död (som de flesta av jordmänniskorna betraktar den.)

Som jag ser det så består Gud dels av myriader av fria viljor, dels av en överordnad egen bestämd vilja … karaktäriserad av alla livslagarna … över myriader komponenter.

Förslag till nästa ämne: Den Högsta principen – hur lyder den? Den lyder som följande: ”Allt är mycket gott”

En Högsta princip bör väl vara mer än en situationsbeskrivning (som jag har svårt att hålla med om)? Du får gärna utveckla.

O ja … men den måste ju sammanfattas och rubriceras på något sätt. Den högsta principen den låter sig inte beskrivas på några få sidor … den behöver ett helt bokverk Jag kan förstå om förklaringen behöver hela Google, men principen borde kunna uttryckas kort och koncist. Typ Einsteins båda ”ljushastigheten i vakuum är konstant och lika för alla betraktare” och ”energi = massa gånger ljushastigheten i kvadrat”. OK, lite längre då. Men inte mycket. Tja… delvis har jag ju berört principen i denna min betraktelse … andra viktiga delar av principen är att följande gäller: reinkarnation, karma, evighet och oändlighet, spiralkretslopp, liv i liv, ständig utveckling, levande väsendets tre delar: Skaparen, skaparförmågan och det skapade och slutligen Allt är mycket gott … men observera … allt detta är i ett ”världsalltperspektiv”.

… men jag lovar … jag ska försöka fortsätta med betraktelser = pusselbitar … men om du vill komma fortare fram så kan du ju till exempel läsa den bok jag föreslagit dig.

Självklart tycker jag det är intressant om du ”slår hål på” mina förklaringar och argument ovan. Välkommen åter!