GUDexisterarDel6VarförintetavarapåGud

Varför inte ta vara på allt det goda och fina med Gud, Jesus, religionerna och kyrkorna?

Jag tycker inte man behöver betrakta eller känna sig som "religiös" och man behöver inte heller tro på det "religiösa konceptet" – vad det nu är? Och självklart tar man avstånd från avarter och dumheter och annat som man i sammanhanget upplever som osmakligt eller ondskefullt. Själv gör jag det i högsta grad! Jag är övertygad om att Gud och Jesus också gör det.

Ingen kan veta om Gud finns eller inte finns … delvis beror det förstås på hur man definierar Gud och vad man menar med Gud. Oavsett – ödmjukhet är på sin plats! Men man får tro!

Man får också tro på sig själv - även om man saknar bevis!

Jag har ju deklarerat min syn på Gud i min Betraktelse nr 2. På denna GUD tror jag … och jag tycker min definition är ödmjuk. Min Gud skiljer sig i väsentliga avseenden från t.ex. kristendomens Gud … men har också en hel del gemensamt. Om detta kan man läsa i min Betraktelse nr 1.

Ett intressant konstaterande man kan göra är, att trots alla olika uppfattningar och övertygelser om Gud och Sanningen, så kan det förstås bara finnas en och endast en absolut och objektiv sanning … och denna är det väl knappast någon människa eller religion som sitter inne med … men det är klart att den är himla intressant – och ett mysterium. Jag ser ingalunda denna sanning som ”övernaturlig” utan i högsta grad som naturlig … men förstås för oss människor helt obegriplig. Jag tycker inte heller man behöver känna sig speciellt vidskeplig för att tro på detta mysterium. Är inte en sådan tro såväl relevant som förnuftig … eller? Mysteriet vill i alla fall jag närma mig så mycket som möjligt. Nyfiken och intresserad som jag är gräver jag vitt och brett!

Tack och lov är det så att var och en kan, och får, ha sin egen personliga och privata bild av Mysteriet – eller Sanningen – eller Gud - eller Verkligheten … eller vad man nu vill kalla det. Det kan vara Jahve, Allah, Skaparen, Herren eller Fadern etc. Jag tycker det har underordnad betydelse … liksom om Gud är ett ”väsen” eller en ”kraft” eller något annat.

Det är helt naturligt att vi människor frågar oss om det bakom världsalltet existerar en övergripande intelligens eller inte. Det är helt naturligt att vi, som ett komplement till forskningen, spekulerar och fantiserar om det bakomliggande mysteriet … och att vi skapar symboler, liknelser och myter … det är ju det sätt vi har att bilda oss en föreställning. Det är också helt naturligt att vi inte vet.

Några ”definitioner” på Gud tycker jag dock har stor betydelse. Nämligen att Gud är kärleksfull, rättvis, allvetande, allgod, allsmäktig … liksom att människan kan ha eller har någon slags relation med Gud. Detta är, som jag uppfattar det, definitionsmässiga generella uppfattningar om begreppet eller symbolen eller mysteriet Gud.

Till dessa definitioner och egenskaper tycker jag det känns lätt och skönt att kunna ansluta sig … och så länge människor använder sig av dessa på ett vettigt och tilltalande sätt så är det väl bara att ”ge sig hän” – eller åtminstone ”gilla läget” … enkelt, välgörande och bekvämt!

Det fina med ”Gud &.co.” är att det kan öka välbefinnande och minska lidande i livet och världen … såväl på det personliga planet som på det kollektiva.

Tron, och effekterna av den, blir vad man gör detta till. Var och en måste ta ansvar för sitt. Hos Gud och Jesus i sig finns det, som jag ser det, inget ont … men det finns däremot många exempel på dåliga och riktigt vidriga tillämpningar av det gudomliga budskapet!

Trist!! Synd!!!

Gud, Jesus, religionerna och kyrkorna står i alla fall i mångfald öppna för alla. Tillgänglighet och öppenhet dygnet runt … om inte annat så för bön – och bön kan vara en effektfull terapi … och kostnadsfri!!!

Trots att vi i många avseenden i vårt samhälle har det mycket bra så är det många, många människor som känner ensamhet, sorg, stress, oro, ångest, frustration och rädsla. Det är min övertygelse att Gud, Jesus, religionerna och kyrkorna kan vara eller bli en källa till kraft, tröst, hopp och sinnesfrid. Det är klart att olika delar av utbudet passar människor olika bra – inte minst från tid till annan i livet. Själv njuter jag just nu av de gamla fina julpsalmerna som till exempel - O helga natt (här med Tommy Körberg), O helga natt (här med Jussi Björling), Bered en väg för herran (Här med Christer Sjögren ... och Spotify), Stilla natt (här med Erland Hagegård o Rolf Björling), Gläns över sjö och strand (här med Christer Sjögren), Hosianna (här med Adolf Fredriks kör och Håkan Hagegård) etc.

Jag kan heller inte tycka annat än att Svenska Kyrkan i huvudsak är vettig, vacker och skön. Man är i allmänhet ödmjuk och man … utvecklas … och jag tycker att verksamheten karaktäriseras av mycket ”G-A-R-M-F”

Godhet, Allkärlek, Respekt, Medkänsla och Förlåtande.

Härligt!!!

Sen är klart att en hel del gamla ceremonier finns kvar som för vissa kan kännas både främmande och jobbiga … många är ovana … men samtidigt är ju dessa ett kulturarv och jag tror man med lite god vilja kan upptäcka ett värde även i dem. Och för andra medmänniskor känns de gamla ceremonierna bara nära och välgörande. Så gott och bra!

Jag gillar också den lilla tidningen Liv & Längtan som ges ut av Svenska Kyrkan i Linköping med sex nummer per år sedan början av år 2011. Om den och i den kan man bland annat läsa HÄR!

Det finns förstås även mycket gott och fint hos andra religioner och kyrkor men jag är inte så förtrogen med dessa …