LIVET och Livsåskådning
Del 2. Så här definierar jag GUD
GUD existerar - det är jag övertygad om!
Det är bara en definitionsfråga.
Det råder inte minsta tvekan om att idén om Gud existerar i de flesta människors medvetande.
I denna månads betraktelse ska jag ta upp frågan om hur jag definierar GUD.
Den visa och rättvisa kärleksfulla drivkraften i världsalltet
… kallar jag gärna för GUD.
Ett allt omfattande levande väsen synonymt med världsalltet
… kallar jag gärna för GUD.
Den enda yttersta alltomfattande absoluta sanningen
… kallar jag gärna för GUD.
En relation på det andliga planet
… kallar jag gärna för GUD.
Summan av alla medvetanden
… kallar jag gärna för GUD
… och därför är också jag en del av GUD
Skapelsen är en process som pågår ständigt … i evig tid
... den övergripande evolutionen
…denna kallar jag gärna GUDOMLIG.
Alltings yttersta orsak och mening… och något långt utanför människans fattningsförmåga
… kallar jag gärna för GUD
Evigheten och oändligheten
… innebörden av dessa begrepp karaktäriserar jag gärna som GUDOMLIGA.
Mikrokosmos, mellankosmos, makrokosmos
Naturen, djuren, stjärnhimmeln, musiken, konsten
… visst kan detta vara GUDOMLIGT!
Fattar du!? GUD och GUDOMLIGT är förstås bara människans ord på NÅGOT – nämligen det som de uppfattar som den yttersta SANNINGEN.
Ovanstående satser definierar den GUD jag tror på. Det jag gärna kallar för GUD är inte alltid så himla specifikt och konkret … det ligger i ämnets natur, i "Mysteriet", att det inte kan vara det. Det hela ska uppfattas som mycket symboliskt. Det anger ändå vissa bestämda uppfattningar om NÅGOT väldigt obegripligt … som jag som sagt gärna kallar för GUD.
Ovanstående definitioner kan jag fastställa utan att vara religiös, vidskeplig eller tro på övernaturligheter … eller hur?. Den GUD och GUDOMLIGHET jag ser är naturlig … men givetvis i de allra flesta avseenden obegriplig för människan … det ligger som sagt i ämnets natur. En definition men ändå inte en definition.
Jag hoppas och tror att det finns ateister som kan ställa upp på mina definitioner.
Ett problem för de som är ateister är att de har svårt med begreppet/väsendet ”Gud” eftersom de förknippar det med religionernas Gudsförklaringar.
Jag hoppas och tror också att det finns religiösa människor (kristna, muslimer, judar, buddister, etc.) som kan ställa upp på definitionerna.
Ett problem med det religiösa är att det ofta har så mycket ”påhäng” av myt, fantasi, saga som tyvärr stör och skyler SANNINGEN … dessutom fokuserar det för mycket på jordmänniskan som det betraktar som ”Skapelsens Krona”. Världsalltet och SANNINGEN och GUD är så mycket mer! Vi jordmänniskor är ju bara ett ”dammkorn” på ett ”dammkorn” i Världsalltet.
Varför skulle just vi pyttesmå varelser på det här pyttelilla klotet i det oändligt stora världsalltet vara ”Skapelsens Krona”? Kanske finns det till och med parallella universa!
Större ödmjukhet hos religionerna om jag får be! Människan må för närvarande vara jordklotets mest utvecklade varelse när det gäller medvetenhet … och det är inte det sämsta … men ”Skapelsens Krona” – Nej!!!
Jag kopplar GUD och den GUDOMLIGA kraften till Världsalltet - större än jag kan föreställa mig - och inte bara till jordmänniskans ögonblick i evigheten.
Religionernas gudsbilder ser jag som anpassade för de människor som de vänder sig till och som utgår från den föreställningsvärd som passar dem. Man ser det man vill se, inte det som ÄR. Auktoritetstro och fadersgestalter spelar en stor roll i historien därför tar sig religionernas gudsbilder de uttryck de gör. Jesus ska ha sagt att ”Det är mycket jag skulle vilja säga er, men ni kan ännu inte bära det” (Joh 16.12).
Självklart hade han så rätt så rätt. Jag tror faktiskt att Jesus var ”en riktigt upplyst en” … förutom att han uppenbarligen var himla god och brydde sig framför allt om de svaga!
Bider på Jesus finns det massor - riktigt hur han såg ut vet ingen - men det är en annan historia.
Varför då begreppen GUD och GUDOMLIG? Är inte dessa alltför mycket förknippade med och belastade av religioner och vidskepelse här på jorden nu?
Förvisso är det så … men de är ändå begrepp som är enormt etablerade under mänsklighetens hela historia och över hela jordklotet ända intill nutid.
Det tycks finnas ett behov och intresse hos arten människa att sätta ord på det NÅGOT som förklarar det oförklarliga och på det NÅGOT som kan ge oss människor här på det lilla jordklotet lite styrka, tröst och hopp … och svar på frågorna Varför??? Varför??? Varför???
Detta NÅGOT har genom religionernas försorg blivit begreppet-ordet ”Gud”. Ingen kan ifrågasätta detta … alla människor har något förhållningssätt till Gud. En överväldigande majoritet av jordens befolkning tror på och tillber en Gud – eventuellt fler gudar - och en lite klick – de s.k. ateisterna – de tror inte alls på existensen av någon Gud.
Jag tycker att religionerna här på vår lilla jord i sina förkunnelser har förminskat Gud och många gånger gjort honom lite löjlig, lite väl människolik … typ ”en skäggig farbror som sitter på ett moln uppe i himmelen” … och dessutom åtminstone i modern tid förknippat honom med väl mycket önsketänkanden … särskilt tidigare också med hot och skrämselpropaganda kring Djävulen och ett evigt brinnande Helvete.
Jag tycker att ateisterna fokuserar för mycket på denna religionernas förminskade och förlöjligade Gudsdefinition.
Fundamentalism föder fundamentalism! Onödigt! Olyckligt! Omoget!
När Förbundet Humanisterna deklarerar att ”Gud finns nog inte” så håller jag med dem när det gäller hur religionerna definierat och framställt Gud men jag håller inte med dem när det gäller hur jag definierar och framställer Gud. Deras ödmjukhet med ordet ”nog” hedrar dem.
Det är min förhoppning att såväl ateister, humanister, agnostiker som religiösa åtminstone på lite sikt ska kunna acceptera och bejaka min definition och förklaring. Kan du hitta en enda sak som du tycker är felaktig eller ologisk i min betraktelse/förklaring/definition så vill jag ovillkorligen att du meddelar mig … så att inte hela världsordningen blir fel framöver … ;-)
Ödmjukhet är viktig - särskilt när det gäller livsåskådningsfrågor! Ja, jag vet!
Behöver då Gud definieras? Självklart! Det är viktigt för såväl den som kan och vill ha en Gudstro som för den som inte kan och vill ha en Gudstro. Man måste ju veta vad man ska ta ställning för - alternativt mot – eller hur!?
Varje religion och varje livsåskådning som använder Gud som ett viktigt och centralt begrepp i sin verksamhet och i sin förkunnelse måste förstås ha någon form av definition på Gud. Det blir ju helt omöjligt att tro på något som man inte har någon uppfattning om/definition på.
Om Gud vet vi människor de facto inget säkert … det brukar till och med de flesta varmt religiösa människor kunna hålla med om … (medan andra varmt religiösa tror sig veta riktigt väl vad Gud är).
Religionernas Gudsdefinition tar jag som sagt i huvudsak avstånd ifrån för jag betraktar dessa som förminskningar av VÄRLDALLTET – SANNINGEN – EVOLUTIONEN - SKAPELSEN – GUD.
I förhållande till religionerna är jag alltså ateist men i förhållande till min egen livsåskådning och andlighet är jag absolut inte ateist.
Sen medger jag gärna att religionernas Gud har en hel del gemensamt med min GUD.
Religionerna, som ju de flesta är riktigt gamla, har gjort och gör så gott de kan när det gäller att definiera Gud och att definiera Tro … men förutsättningarna för de gamla klassiska religionerna idag är inte de bästa då de flesta bygger sin definition och sin tro på väldigt ålderdomliga skrifter – typ Bibeln
och Koranen.
Den samlade andligheten hos mänskligheten – liksom vetenskaplig kunskap - har utvecklats enormt under de senaste 1500-2000 åren. Många upplysta och andligt mogna människor som lever här och nu har förstås mycket bättre förutsättningar att förstå VÄRLDSALLTET och SANNINGEN än vad man hade under antiken … om man är intresserad och söker ”vitt och brett”. Kristendomens erbjudande må förvisso vara väldigt förmånligt med möjligheter till syndernas förlåtelse och ett evigt liv i Paradiset … men vi är många många som helt enkelt inte kan tro som kyrkorna lär hur gärna vi än skulle vilja ... och det är min övertygelse att vi kommer att bli fler och fler.
Det finns säkert ändå pusselbitar till SANNINGEN att hämta hos alla livsåskådningar - religioner och ideologier - och det finns inte minst pusselbitar att hämta inom oss själva … om vi ger oss tid och söker och lyssnar förutsättningslöst. Varför inte lite andakt med andjakt!
Jag har alltså kommit fram till att Gud är ett bra begrepp att använda för det bakomliggande NÅGOT som vi människor inte förstår. Gud är och har bra svar på Varför?
Jag har också kommit fram till att det kan vara praktiskt och bra och gott att i vissa avseenden kunna betrakta Gud som ett levande väsen. Många av oss människor kan, om inte annat, ha psykologisk nytta och glädje av en sådan definition. Av samma skäl tycker jag det kan vara ok att använda begreppet ”Fadern” för GUD … en ok symbolik! Jag vill dessutom väldigt gärna vara både ”Jesusvän” och ”GUDsvän”. Det känns bra! … och det känns bara som om det förstärker min tro på och mina möjligheter att tillämpa GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTELSE.
Jag väljer alltså att tro att GUD är den visa kärleksfulla drivkraften i VÄRLDSALLTET och att detta är en kraft som jag med fördel också kan betrakta som ett levande väsen. Det är kanske inte mer konstigt än att betrakta ljuset både som en vågrörelse och som en partikelrörelse.
Har jag då med min GUDs-definition förminskat GUD? Nej, jag tycker inte det. Jag ser Gud som den/det största … men obegriplig. Jag ser Gud som naturlig och inte övernaturlig … men ändå som något/någon som jag kan ha en relation till!
Alla bildade, vettiga och medvetna människor känner till att det inte går att vetenskapligt bevisa att Gud existerar lika lite som det går att bevisa att Gud inte existerar … så naturvetenskapligt sett så finns det all anledning att vara agnostiker.
Om man ska gräva vidare i frågan får man förlita sig på tro och sannolikheter.
Jag måste ändå medge att om jag förnuftsmässigt betraktar världen och utvecklingen-evolutionen och mikrokosmos och makrokosmos så kan jag faktiskt tycka att det är lika sannolikt att det finns en ”intelligens” eller en "tanke" bakom skapelsen som att det inte finns en ”intelligens” eller en "tanke" bakom denna … men det här är nog mer en fråga för vetenskapen än för religionerna.
Personliga sanningar! Självklart så kan man som enskild människa ha en så stark övertygelse i sin tro så det blir en personlig sanning. Massor av människor på vår jord har haft gudomliga upplevelser och är helt övertygade om att deras religions Gud verkligen finns. Det är förstås bara att respektera ... och rent av bejaka ... under förutsättning att det tar sig uttryck i GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTELSE!
Men nya generationer ska ta över här på jorden och jag kan inte tänka mig annat än att man på lite sikt när det gäller livsåskådning kommer att närma sig varandra och närma sig SANNINGEN och närma sig den övergripande andemeningen - just GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRÅTELSE.
Jag ser framför mig ett "Paradis på jorden" ... men vägen dit kommer förstås att vara smärtsam och vi kommer att uppleva bakslag ... kan det vara rimligt att tänka sig om nå´t tusental år.
Frågan om det är Gud som har skapat människan eller om det är människan som har skapat Gud tycker jag är enkel att besvara.
Människan har definitivt skapat Gud – det vill säga begreppet Gud och uppfattningarna om Gud(ar) och tillhörande religioner. Det är ju profeter och religionsbildare – ofta ”andliga begåvningar” eller ”andliga mästare” - som har lanserat och pratat om Gud eller gudar … men dessa "andliga mästare" har ju de facto varit just människor. (Även om Kristendomen bestämt hävdar att Jesus var Gud så var ju inte de som relativt långt tid efter Jesus död formulerat de texter vi idag kan läsa i Bibeln inte mer än vanliga människor ... men säkert väldigt påverkade, övertygade, entusistiska - rent av fanatiska - av sin tro och sina tolkningar och sina önsketänkanden.)
Gud har definitivt inte skapat människan fix och färdig så som det är beskrivet i till exempel Kristendomens heliga bok – Bibeln. Människan har som vi vet utvecklats från lägre stående varelser via djur till dem vi är idag … enligt evolutionsläran. Människan har blivit mer och mer medveten genom utveckling. Det här vet vi säkert idag.
Bibelns förklaring är myt/saga och inte historisk sanning … som många hävdade och trodde ända fram till för cirka 150 år sedan. Sen må skapelseberättelserna - för det finns flera - vara vackra och fascinerande sagor men det är en annan sak! (Förvånansvärt många kristna på vår jord tror än idag år 2011 på Bibelns bokstavliga beskrivning. Det tycker jag är anmärkningsvärt! … dessutom kontraproduktivt för spridningen av ”den goda kristendomen”. Nästan hälften av det amerikanska folket tror att människosläktet startade med Adam och Eva för cirka sextusen år sedan. Det är tusen år efter det att sumererna uppfann limmet! En annan uppgift som förvånar mig är att naturvetenskapsläraren Stavros Louca, känd från tv-programmet Klass 9A, ska ha sagt: "Jag skulle vilja säga att evolutionsteorin är vår tids största bluff. Det finna alldeles för mycket lakuner i den för att jag ska kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen".)
Om och på vilket sätt en intelligens eller ”något” eventuellt står bakom den övergripande evolutionen kan givetvis diskuteras. Jag kan inte se att Bibeln eller Koranen har någon som helst trovärdig förklaring. Varför och på vilket sätt Världsalltet existerar det är fortfarande det stora mysteriet.
Min bild av GUD och SANNINGEN ger ändå mig en mycket tillfredställande förklaring. Till denna ska jag återkomma i kommande betraktelser.
Mänskligheten kommer som sagt säkert att fortsätta att närma sig SANNINGEN. Det har funnits och finns människor med andliga begåvningar och människor som man kan kalla ”andliga mästare” som har mer av andlig medvetenhet än den stora massan. Jesus ser jag som ett bra exempel på en ”andlig mästare” … Budda var en annan.
För ett par år sedan då basunerade jag ut: ”Gud existerar inte – tror jag”
Nu basunerar jag istället ut: Gud existerar – det är jag övertygad om”
Har jag ändrat min livsåskådning 180 grader? Har jag gjort en ”pudel”?
Nej, det har jag inte gjort … men jag har förflyttat mitt betraktelseperspektiv från ett jordmänniskoperspektiv, från det kristna/religiösa/agnostiska perspektivet till ett ”världsalltperspektiv”.
Jag kan och jag vill tro på den GUD jag har definierat.
Jag har funnit att den GUD jag tror på är
GOD och RÄTTVIS
och det känns skönt.
Hur jag kan tro på GUD som såväl god som rättvis när det finns så mycket orättvisor och ondska och lidande i världen det kommer jag att utveckla i en betraktelse lägre fram.
Hur Wikipedia förklarar begreppet Gud kan du läsa här.
Har du som läst denna betraktelse frågor eller synpunkter eller önskemål om ämen för kommande betraktelser så hör av dig. Jag lovar att ta upp!!! - utan att lämna ut ditt namn ... om du inte speciellt önskar förstås.
Min fundamentala trosats tillika ledstjärnor är
GODHET–ALLKÄRLEK–RESPEKT-MEDKÄNSLA–FÖRLÅTELSE
31 april 2011/Nisse
Hela denna min betraktelse gäller nu och tillsvidare. Om jag skulle få nya kunskaper och erfarenheter eller … en ”uppenbarelse” … så är jag beredd att ändra mig. Jag söker vidare livet ut … men nu vilar jag tryggt i min TRO … och den kommer jag att utveckla vidare här på min webbplats. Fortsättning följer om en månad!