Del 8. Den ultimata frågan
Frågor och synpunkter på mitt utkast från en av mina vänner - R.
Den slutliga versionen av min betraktelse är inte identisk med mitt utkast ... jag är förstås intresserad av frågor och synpunkter och om jag känner att jag kan eller bör justera i mitt utkast så gör jag det. Jag är ju framför allt intresserad av att innehållet i betraktelsen ska bli begripligt för så många som möjligt ... dessutom ska det vara logiskt hållbart ... och det ska inte innehålla några sakfel. Att sen mina vänner inte kan ha eller har samma tro-övertygelse som jag det är självklart. Vi har alla människor olika tolkningar och uppfattningar av verkligheten ... inte minst när det gäller LIVET och Livsåskådning. Men många kan ju också ha mycket gemensamt i sin syn.
Svart text är min vän R:s respons på mitt utkast den 23 jan 2012.
Blå text är mitt respons på R:s respons.
Tja Nisse, jag har väl studerat andra typer av ulitmata frågor det senaste dygnet som ytterst handlar om jordens överlevnad, nämligen frågan om den ultimata energin som ska lösa den koldioxidfälla vi gillrat åt oss själva.
Vad jag talar om är Kall fusion som återigen är i ropet fast det numera kallas för något annat...
Det förefaller att hända något på den fronten men man vet som vanligt aldrig säkert, man kan bara gissa och försöka bedöma aktörernas trovärdighet.
Sålunda är det en Italienare som påstår att han har en kommersiell produkt som fungerar och som han försöker sälja...
Vi får väl se hur det blir med det eftersom hans trovärdighet är ifrågasatt, man befarar att han ägnar sig åt avancerat bondfångeri....
Men det finns andra mer sansade akörer som fångat min uppmärksamhet och man ska aldrig säga aldrig...
Intressant … dessa frågor är förstås viktig för mänskligheten på jordklotet framöver … men i ett Världsalltperspektiv känns ändå dessa frågor rätt timliga och futtiga. Jag försöker ju i min betraktelse inta ett Världsalltperspektiv.
Angående din "Högsta princip" så vore det bra om du bestämde dig för att söka efter den eller inte.
Samtidigt som den definieras förses den omedelbart med en massa reservationer typ "...säkert utvecklas..."
Att frågan behövde ”säkert utvecklas en del” kan jag inte se som ett uttryck för reservation eller skakighet – kan du? Hur menar du då?
och "...inte har en aning om vad det eventuellt är"
Det ger ett lite skakigt intryck minst sagt...
Så ödmjuk tycker jag ändå jag bör vara så jag framhåller att jag/vi inte kan ha en aning om alla detaljer … men med innehållet i betraktelsen i sin helhet anger jag ju ändå en principiell förklaring … som nog än så länge är mer av karaktären nya definitioner … och dessa behöver jag för att komma vidare i framtida betraktelser.
Själv har jag en bra högsta princip för världsalltet som Einstein redan definierat och som dessutom är korrekt och mätbart;
***********
e= mc2
***********
Detta är förstås en bra och viktig princip … för åtminstone en ansenlig del av världsalltet … kanske så viktig och så intressant så jag borde ha med formeln i min uppräkning av exempel på sådant som ingår i världsalltet. Jag stoppar in den i texten – TACK!
Dvs all materia kan omvandlas till energi och all energi kan omvandlas till materia.
Ur detta kan man härleda att vi alla kan färdas med ljusets hastighet bara vi först omvandlar oss till energi!
En fascinerande tanke som SF-genren sysslar med men kanske inte riktigt vad du tänkt dig?
Du har också en intressant konstruktion angående "Världsalltet;
"Att världsalltet är allt framgår av ordet"
Här visar du att människan kan uppfinna sin egen verklighet eftersom ordet "världsallt" är uppfunnet av en människa, dvs en ren konstruktion!
Hade hon inte gjort det hade det heller inte funnits något världsallt att bekymra sig över!
När det gäller just detta citat så kan jag delvis hålla med dig … att det för vissa är helt intetsägande … särskilt ryckt ur sitt sammanhang … men det är ju ”bara” en liten del i en längre förklaring/definition där jag hoppas att andra delar går lite bättre hem hos universalsnillen som dig! Men att i detta sammanhang ändå påminna om att ALLT verkligen är ALLT tycker jag inte är så tokigt.
Detta sätter din tes om "Ultimata frågan" på sin spets:
Finns det eller finns det inte någon "ultimat" fråga?
Jag är inte så säker på det....
Däremot är jag ganska säker på att det finns en ultimat ekvation!
Man kan fråga sig vilken vits det är att uppfinna en ultimat fråga eller någon slags grundläggande sanning förutom den typ av formler som Einstein lämnade efter sig.
Människan i sina bästa stunder, karakteriseras av att försöka bringa ordning i en värld (eller Universum om du så vill) av kaos.
Att då stoppa alla typer av mänsklig strukturerande aktivitet i en enda stor hink och på den klistra etiketten "högsta princip" kan knappast betraktas som ett initiativ i ordningsskapande riktning enligt min ringa mening.
Intressant och roligt formulerad synpunkt! Men det är ju ändå inte enbart detta jag gjort i betraktelsen … jag har ju utvecklat mig ytterligare en bit … om än inte så väldigt mycket ännu. Jag har försökt att etablera begrepp och definitioner som jag använder och framför allt som jag behöver för att komma vidare med min förklaring av Världsalltet. Jag måste ta ett steg i sänder och varje steg kan och får inte bli för stort. Jag har – hör och häpna - ambitionen att på lite sikt presentera den verkliga Principen för Världsalltet! Kul va! Vissa kanske kommer att kunna förstå den, andra inte. I den här betraktelsen har jag egentligen bara presenterat en alternativ bild av det som framför allt religionerna benämner Gud.
Det påminner mig dessvärre om någon 1800-talsauktoritet som påstod att "nu levde vi i den bästa av världar" och "allt som behövde uppfinnas var nu uppfunnet"
Och detta långt innan TVn var uppfunnen...
Tala om kunskapsförakt !
Tror du eller menar du att jag är en föraktare av kunskap??? Jag känner jag gör mitt yttersta för att söka kunskap i ämnet ”LIVET och Livsåskådning”. Det är mitt livs största intresse! Hoppas du sett min referenslista: http://sites.google.com/site/nissebee/referenser. Har jag missat nån pärla tycker du?
Nej, livet är nu så inrättat att någon absolut sanning ej finns att söka och detta är det grundvillkor människan alltid kommer att leva med:
Men hoppas du ändå håller med mig i det jag hävdar … att det ändå i ett Världsalltperspektiv de facto ändå finns en(1) ”absolut sanning” … eller med andra ord … en(1) ”Verklighet i sin helhet”!? Jag tycker jag varit tydlig med att framföra att varje människa sen har sin egen personliga subjektiva ”sanning” eller ”bild av verkligheten i sin helhet”.
Förstår vi varandra? Har i samma uppfattning här eller???
I takt med utvecklingen och ökat vetande ökas samtidigt de frågor om livet och världen som vi kan ställa.
Det paradoxala är alltså att:
*****************************************************
Ju mer vi vet, desto mer vet vi att vi INTE vet !
Det ligger förstås mycket i den sentensen … den är bra … men som jag skriver så vill jag ändå hävda att det inte är fel att påstå att vi … den samlade mänskligheten … kunskaps- och känslomässigt närmar sig den ”Absoluta sanningen” = ”Verkligheten i sin helhet”. Rätta mig om jag har fel!
Din sentens gäller förstås det mesta och de flesta … men jag kan ändå tro att när det gäller kosmologi så är det redan idag rätt många människor som har glimtar av sanningen och jag tror att fler och fler kommer att få sådana … och till och med något som man skulle kunna kalla ”kosmiskt medvetande” … men det är en utvecklingsfråga … en ”kosmisk evolution”. Jag tror att efter den relativt närstående (10 år? 100 år? 500 år?) globala materiella och finansiella härdsmältan så kommer ett paradigmskifte i mänsklighetens historia och ”andlig vetenskap” kommer att vara ”det nya” … och då kommer mycket av ”LIVET” och medvetandet att få sin förklaring på motsvarande sätt som mycket i den materiella världen fått sin förklaring av naturvetenskapen de senaste några hundra åren.
Detta är svaret på den ultimata frågan som aldrig kommer att kunna besvaras jakande, det är vad jag tror !
Men det är inget att bekymra sig över, livet får mening genom det okända som väntar bakom nästa hörn och äventyret tar aldrig slut...
Så kan man väl se det … det låter väl bra …
Detta är den positiva nyheten om man känner sig frustrerad över ovetandets sanning.
För övrigt så har jag lite statistik:
Personliga pronomen i texten:
"jag" : 39 träffar
"du" : 3 träffar
"Alla" : 9 träffar
"vi" : 26 träffar
Man kan förstås fråga sig vad sådan räkning tjänar till men om principen är att undvika ordet "jag" så har du problem
Jag(!) tror att jag(!) har nämnt fenomenet tidigare och föreslag att ta bort alla "jag" eftersom "alla" som läser texten förutsätts veta vem som författat den och det anses olämpligt att referera till sin egen person.
Sker det för ofta uppfattas det som en störning och budskapet hamnar i skymundan vilket inte borde vara författarens avsikt.
Varmt TACK för din iaktagelse! Ser ju verkligen olustigt ut … framför allt att det är så mycket ”jag”. Jag ska gå igenom texten och försöka städa bort så många som möjligt … men … jag vill ändå hävda att många av jagen är ett uttryck för ödmjukhet … och inte för motsatsen. Genom att använda jag vill jag nog oftast betona att det ”bara är min bild” och att jag inte gör anspråk på att det är den absoluta sanningen … men när jag tänker efter så gör jag ju faktiskt detta anspråk ganska övertygat … så allt talar för att jag ska städa bort så mycket ”jag” som möjligt. Tack för tipset. Få se hur det går!?
Slutligen: Lev väl och på återseende och jag hoppas att jag inte upprepat mig?
Samma säger jag! … äsch… nu blev det ett jag igen …;-(
Din gamle vän R
Din gamle vän Nisse