Del 8. Den ultimata frågan
Frågor och synpunkter på mitt utkast från en av mina vänner - T.
Den slutliga versionen av min betraktelse är inte identisk med mitt utkast ... jag är förstås intresserad av frågor och synpunkter och om jag känner att jag kan eller bör justera i mitt utkast så gör jag det. Jag är ju framför allt intresserad av att innehållet i betraktelsen ska bli begripligt för så många som möjligt ... dessutom ska det vara logiskt hållbart ... och det ska inte innehålla några sakfel. Att sen mina vänner inte kan ha eller har samma tro-övertygelse som jag det är självklart. Vi har alla människor olika tolkningar och uppfattningar av verkligheten ... inte minst när det gäller LIVET och Livsåskådning. Men många kan ju också ha mycket gemensamt i sin syn.
Svart text är T:s respons på mitt betraktelseutkast daterat 23 jan 2012.
Blå text är mitt respons på T:s respons.
Hej Nisse!
Hej T!
Jag sitter här på kafé Gyllen och har läst din utredning om den ultimata frågan. Det är inte lätt att ha några synpunkter på så gigantiska frågor men något har jag reagerat för.
Du sa i ditt mail att du vill att beskrivningen ska vara logisk något som man ju ofta vill att ens framställningar ska vara. Men när det gäller väldigt svåra frågor tycker jag faktiskt inte att man ska ställa så starka krav. Och anledningen är att man då begränsar sig alldeles för mycket och kommer att sortera bort en massa tankar man har bara för att de inte passar ihop. När det gäller de svåra frågorna ska man nog låta de gigantiskt klyftiga filosoferna försöka. Även de misslyckas ju med att få ihop sina system vilket historien visat.
Jag har högre krav och högre ambitionsnivå än ”de gigantiskt klyftiga filosoferna”… och det vågar jag hävda efter allt och alla som jag läst och försökt att förstå. De flesta av dessa levde ju för länge länge sedan och hade inte samma tillgång till upptäckter-upplysningar-upplevelser-uppfinningar som jag har idag. Om jag tar till mig det alla dessa kommit fram till och gör en ny analys och syntes så borde förutsättningarna för mig vara ganska så goda – eller hur!? Jag har funnit att det finns förklaringar på Livet och Världsalltet som faktiskt är logiskt hållbara … och det är dessa som tilltalar mig mest. Det är därför jag tagit till mig just dessa. Jag kan inte känna att jag på grund av logikkravet har behövt sortera bort en massa tankar … tvärt om så har det hjälpt mig att få pusselbitar att falla på plats … och det känns förstås väldigt tillfredställande. Men jag kan förstå att av det jag hittills presenterat så kan man inte se det kompletta logiken då ju ämnet är så oerhört gigantiskt.
Men jag tycker att din användning av "övernaturligt" är konstig. Med "övernaturligt" menar du "(sådant som strider mot livs- och naturlagarna)". Men hur vet man att allt som existerar följer några lagar? Det måste ju vara totalt omöjligt att veta något om. Vi vet ju inte ens hur mycket av den värld vi ser som följer lagar. Så begreppet övernaturligt är helt onödigt i ditt sammanhang. Antingen existerar ett fenomen eller också inte. Något mer behöver man inte säga. Vad sen existens innebär är inte så enkelt att avgöra.
En av mina viktigaste slutsatser är att livet följer att antal livs- och naturlagar. Jag tror det finns många fler än de vi känner till. Att livet på jorden följer ett antal ”lagar” det kan vi ju se och förstå … som tillexempel tröghetslagen, kraftlagen, lagen om verkan och motverkan, tyngdalgen, e=mc2, lagen om orsak och verkan, etc … även om vi inte kan vara säkra på att de är absolut korrekt formulerade … och giltiga i hela världsalltet. Till de någorlunda allmänt existerande lagarna av dena karaktären kan jag lägga ytterligare några lagar som jag har en övertygelse om … nämligen lagen om reinkarnation och lagen om karma … som jag ju utvecklat i tidigare betraktelser. Om vi ska prata i naturvetenskapliga jordmänniskotermer så är det min hypotes (tillika övertygelse) att allt styrs av en mängd olika typer av ”lagar” (och då menar jag inte sådana man hittar i till exempel Sveriges lag.) och då känns det rätt och bra att använda begreppet ”övernaturligt” för sådant som strider mot dessa (för mig och oss idag okända) lagar. Efterhand som forskning och upplysning går framåt så tror jag att man kommer att kunna förklara en hel del som idag betraktas som övernaturligt som naturligt … precis som mycket som kan förklaras som naturligt idag inte kunde begripas för 100 år sedan eller för 500 år sedan och då skulle betraktats eller betraktades som övernaturligt. Förstår du mig?
Din definition av liv tycker jag också är tveksam. Om allt är "liv" så behöver man ju införa nya ord för att beteckna olika sorters liv, tex stenars liv och bakteriers vars existens uppenbart skiljer sig drastiskt.
Att det jag definierar som ”liv” är, som du säger, ”olika sorters liv” – om detta kan vi vara helt överens. Det är väldigt olika sorters liv … och det är också det jag försöker förklara. Visst behöver man när man ska gå vidare i betraktelseserien närmare förklara de olika typerna av liv … och dessa är förstås inte lätta att förstå med vår i allmänhet begränsade livssyn … men det är min avsikt att mina betraktelser ska utmynna i bättre och mer fullständiga förklaringar. Som jag skriver så behöver jag göra denna definition för att komma framåt i min förklaring … men framför allt för att pusslet i sin helhet ska gå ihop och bli någorlunda begripligt för dagens människor. Jag tror framtidens människor kommer att ha lättare för att förstå.
Att dina livsenheter nödvändigtvis ska kunna bestå av mindre enheter är inte heller något man kan anta. Även inom fysiken har man laborerat med ett minsta avstånd i universum och att man alltid skulle kunna fortsätta och sönderdela tingen är inget man kan förutsätta.
Förvisso … var storleksgränserna finns om man går uppåt eller neråt har vi idag svårt att ange … och kanske finns det gränser där det minsta förenas med det största … big bang-teorin beskriver ju en intressant teori där något väldigt litet och kompakt blev något väldigt stort och okompakt.
Om vårt universum i något avseende betraktas som en ”livsenhet” så är det ju ingen tvekan om att detta består av mindre livsenheter. Om vår kropp i något avseende betraktas som en ”livsenhet” så är det ju ingen tvekan om att denna består av mindre livsenheter. Jag tycker att de är ett rimligt och logiskt och någorlunda förnuftigt antagande att allt är liv i liv. Synsättet tilltalar mig. Jag har gillat och köpt det så för mig är det ytterligare en ”livslag”.
Och inte förstår jag varför man måste ha ett namn på rubbet som existerar. Du vill kalla Allt för Gud men vad vinner man på det annat än att man ständigt måste förklara att denna Gud är något helt annat än alla vanliga Gud-ar.
Om man ska kunna föra ett resonemang kring LIVET och de s.k. stora mysterierna så behöver man identifiera och definiera ”enheter” även om man inte kan veta i detalj vad de innehåller … men det hjälper mig att beskriva en förklaringsmodell på ”Världsalltet-Verkligheten i sin helhet-Summan av allt liv-Den högsta principen” … annars skulle jag ju inte kunna detta.
Vad man vinner på att kalla det för Gud … jo, det är att människor generellt tycks ha ett väldigt behov att sätta namn på det ”bakomliggande mysteriet”, på det många kallar ”Något”. Begreppet Gud är väldigt etablerat över hela vår värld och över lång tid. Det är kort och ligger bra i munnen. Jag tycker att begreppet kan få vara kvar men hoppas på att alla religioner på sikt utvecklas och närmars sig varandra och närmar sig den Gudsdefinition jag funnit bäst.
Jag vill hoppas och tro att religionerna efterhand städar bort mycket som kan vara och är myt-saga-legend-önsketänkande-feltolkningar-maktintressen-vidskepelse … och då finns förutsättningar för en gemensam syn där Kärleksbudskapet och Gyllne regeln och G-A-R-M-F och Lagen om mänskliga rättigheter och Allas lika värde och Individens medvetande och samvete blir viktigast och inte religiösa och kyrkliga ceremonier och gammaldagsa dogmatiska och fundamentalistiska och fanatiska tolkningar … som ju egentligen motverkar och stör allt det goda och kärleksfulla innehållet.
Men dina tankar är inte orimliga även om jag tycker att det är onödigt att försöka få sammanhang och logik i tankarna om universum och resten av Allt.
Det är väl en intresse- och nyfikenhetsfråga för mig som person i det utvecklingsläge just jag befinner mig. Jag inser och respekterar att många – de flesta – inte har samma intresse eller passion för detta. Jag gläder mig ändå åt att du inte klassat mina tankar som orimliga … det känns bra! Tack för det!
För mig själva har problemet med universum alltid varit att det tycks ha en stark inbyggd hänsynslöshet. Hänsynslöshet mot medvetna varelser som kan bli olyckliga. Hur ska man betrakta de krafterna i universum som ingen kan förneka och som är helt oberoende av mänsklig verksamhet eftersom den i sin tur är en följd av universums destruktiva krafter.
Jag tycker det låter väldigt rimligt och riktigt att man som jordmänniska ur ett ett-livsperspektiv kan betrakta universum och dess yttringar som väldigt hänsynslösa … och att detta kan göra och gör medvetna varelser olyckliga. Jag betraktar de krafter i universum som du undrar över som ”karma” som ändå då också följer vissa bestämda lagar och allt det som drabbar jorden och dess medvetna varelser har orsak och mening och syfte. Jag återkommer till detta mer utöver vad jag skrev om i Del 5. https://sites.google.com/site/nissebee/gudexisterardel5karma
Är Universum det bästa av alla möjliga U eller är det det sämsta av alla möjliga U? Min slutsats av livet är att ett universum utan medvetna varelser är bättre än ett med.
Jag respekterar din slutsats … men … Vi vet ju så lite om Universum i sin helhet … och än mindre om Världsalltet. Jag tror ju att det finns oändligt mycket mer medvetna varelser … eller ”väsen” … eller ”livsenheter” i Världsalltet än vi människor tror eller vet. Jag tror att jordklotet med sina människor har varit och är utsatta för väldigt mycket lidande och elände – och kan då lokalt sett sägas vara ganska dåligt för ganska många – men jag tror också att vi är på väg mot bättre förhållanden … på väg mot ”ett paradis på jorden”. Ett litet tecken på detta är innehållet i Steven Pinkers senaste bok reccenserad i DN här om dan: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/steven-pinker-the-better-angels-of-our-nature
Inte nog med detta så tror jag ju på ett andligt angenämnt och behagligt liv när vi väl genom erfarenheter och lidanden av olika slag mognat färdigt till ”riktiga människor” … vi är än så länge ganska så ”djuriska människor”. Stadiet i den kosmiska evolutionen efter de kämpiga växt- och djur- och människo-rikena är det andliga riket. Här blir det gott! Nånting att se fram emot … och ju mer G-A-R-M-F vi förmår att tillämpa här och ju snabbare kommer vi dit… är ru me?
T
Tack för ditt respons - - i största hast - vännenisse