LIVET och Livsåskådning
Del 5. Karma
Karma är handlingar som jag skickar ut till omgivningen och även till min egen organism genom mitt sätt att leva och verka.
Karma är också handlingar jag får ta emot från omgivningen och även från min egen organism med anledning av det sätt som jag tidigare levat och verkat … alltså konsekvenser.
Karma kan sägas vara (natur)lagen om orsak och verkan.
Det finns många små sentenser, eller visdomsord, som syftar på lagen om orsak och verkan.
”Som jag sått får jag skörda”
”Som jag bäddat får jag ligga”
”Som du är mot andra så är andra mot dig”
Karmalagen är faktiskt kärleksfull och fullständigt rättvis … MEN observera … den spänner över flera liv (inkarnationer).
Ur ett enlivsperspektiv kan karmalagen många gånger absolut inte upplevas som varken kärleksfull, behaglig, rättvis eller logisk … tvärt om. Vi kan ofta inte förstå varför vi drabbas av lidande eller får uppleva välbefinnande om vi inte känner till reinkarnationsprincipen.
Har du läst och förstått min betraktelse ”Reinkarnation och evigt liv” (Del 4) så har du bättre förutsättningar att förstå denna betraktelse om karma.
Vi här i Sverige och västvärlden är kanske inte så förtrogna med begreppet karma men inom österländsk religion och filosofi – bland flera miljarder människor - är begreppet vedertaget och välkänt och lagen något som man tror på.
Karma kallas ibland för ”ödet” … men har som sagt snarare betydelsen … lagen om orsak och verkan. ”Öde” är den livsupplevelse man har och karmat (=handlingarna) står för det som orsakar denna.
Det finns i det kosmiska perspektivet med all säkerhet naturlagar och dimensioner som vi vanliga människor inte känner till. En sådan skulle vara att allt vad vi som individer skickar ut i form av ont eller gott till vår omgivning det återkommer förr eller senare som ont eller gott till oss själva. En del återkommer redan i innevarande fysiska liv medan annat återkommer i kommande fysiska liv. Avsikten med denna lag är att den ska ge vårt innersta eviga verkliga JAG erfarenheter så att vi genuint förstår vad det är som gäller, vad det är som resulterar i välbefinnande och vad det är som resulterar i lidande. Eftersom vi – inte minst för vår egen del – uppskattar, längtar och strävar efter välbefinnande och känner avsky, rädsla, ångest och trötthet inför lidande så borde det rimligtvis finnas en stark motivation och drivkraft som leder oss mot mer utövande av GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE … (”G-A-R-M-F”). Detta är nyckeln till konstruktiv och lycklig utveckling för oss själva och andra.
Det är inte förrän man själv verkligen drabbats av lidande som man fullt ut kan förstå innebörden av det och dra lärdom av det … och verkligen önska att varken man själv eller andra ska behöva drabbas av detta. Det är genom erfarenheter vi utvecklas, speciellt de smärtsamma. Det är denna process som bit för bit gör oss allt mer humana.
Uttrycket ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er det skall ni ock göra dem” kallas ju för ”Den gyllne regeln” och den är en grundläggande etisk princip som återfinns inom de flesta religioner och andra filosofiska och etiska läror. Den är faktiskt inte så dum och den ger en fingervisning om vad det handlar … eller hur!?
Det är karma som leder oss och utvecklingen framåt och ger oss mer djupgående och mer långvariga erfarenheter i vårt ”övermedvetna” … inte bara i vår hjärna för den och dess tankar är ju av förgänglig natur. Övermedvetandet hör till det som de flesta av oss människor i dagsläget inte har någon som helst kunskap eller medvetenhet om. Det är övermedvetandet som framför allt är kopplat till vårt eviga inkarnerande JAG.
Karma kan ses som den samling naturlagar som alltid och överallt sörjer för att varje JAG får sin följdriktiga och rättvisa återverkan av sina yttringar och handlingar.
Vi drabbas av goda och onda konsekvenser, av välbefinnande och lidande, av glädje och sorg, av hälsa eller sjukdom, av materiellt välstånd eller armod osv, helt i enlighet med vad vi i vår okunnighet om livets lagar gjort oss skyldiga till … men vi kan med vår fria vilja här och nu alltid jobba på att mildra och förebygga smärtsamma konsekvenser.
Jag tror att allt gott jag ger ifrån mig/sänder ut till min omgivning i form av ord och handlingar gagnar mig och bidrar till mitt välbefinnande i framtiden. Allt ont jag sänder ut i ord och handlingar drabbar mig och bidrar till mitt lidande i framtiden … men som sagt inte bara under ett och samma jordeliv … utan över lång tid … över många inkarnationer.
Exakt vad som är ont och vad som är gott är i alla avseenden minsann inte så lätt att förstå – och det är ju också så oerhört mångfacetterat - men skapelseprocessen/evolutionen/de upprepade inkarnationerna har ändå i dessa olika avseenden intill idag utvecklat mig – utvecklat varje JAG - till ett visst stadium, till en viss mognad, till en viss uppfattning om inte minst etik och moral. I varje liv har jag möjlighet att tillämpa mitt omdöme så gott jag kan. Använder jag min samlade kunskap och erfarenhet och ger mig tid att lyssna inåt på mitt ”hjärta” och samvete, egentligen glimtar av mitt övermedvetande, så vet jag i huvudsak hur jag ska agera. Jag vet i stort vad som är gott och ont. Det bästa jag kan göra här och nu det är att göra så gott jag kan … eller hur!
Vi vill väl alla tro att vi har en fri vilja …och det är jag övertygad om att vi har – och därmed också ansvar för våra handlingar. Men det finns begränsningar. Vår fria vilja innebär inte att vi kan göra alla val vi kanske önskar. Vårt karma … eller vårt öde … sätter gränser.
Att jag faktiskt redan i innevarande jordeliv i många avseende får ”skörda som jag sått” och ”ligga som jag bäddat” … att jag får ta konsekvenserna av mina handlingar … det är väl ganska uppenbart. Är jag till exempel snäll och juste mot människor i min omgivning så är dessa sannolikt snälla och justa mot mig, medan om jag är elak och ojuste så drabbas jag sannolikt också av elakhet och ojusthet. Men som vi vet så gäller inte detta fullt ut … långt ifrån till 100%.
Ibland ”slår ödet till” på ett till synes väldigt orättvist sätt. Gott lönas med ont. Hur många människor har inte drabbats av tillsynes helt oförtjänta lidanden … medan andra tycks få leva i ett välbefinnande som de knappast förtjänat. En del föds, som det ser ut, till att ha och få allt medan andra föds till armod, fattigdom och lidande.
Men livet för JAGet i vidare bemärkelse är ju som sagt mycket mycket längre och blir då faktiskt också i det långa perspektivet helt rättvist … och gott.
Alla dessa förklaringar på livets gåtor och samband kan förstås kännas mer eller mindre osannolika och konstruerade … men förklaringen med reinkarnation och karma känns för mig logisk, rimlig, vettig och vis … och faktiskt också kärleksfull.
Kristendomens förklaring … att Gud lät offra - lät plåga och döda - sin ”enfödde son” … den mycket goda, kärleksfulla och oskyldiga mannen Jesus, för att människorna på jorden i all evighet ska kunna få alla sina synders förlåtelse, ska kunna bli helt befriade från konsekvenserna av sina onda handlingar … bara man ber om förlåtelse och tror på och tillbeder Jesus och Gud innan man dör … det enda kravet … inget som helst krav på goda och kärleksfulla handlingar under hela livet. Nej tyvärr – den förklaringen kan jag inte tro på. Den är förvisso förmånlig och tilltalande … men jag kan inte se den som annat än en missuppfattning av Jesus budskap och som ett uttryck för mänskligt önsketänkande.
Säkert kan någon fråga hur man kan ha nytta av erfarenheter från tidigare fysiska liv när man varken är medveten om eller har minne av dem … och inte heller har förståelse för lagen om orsak och verkan över flera liv. Förklaringen ligger som sagt i vårt övermedvetna, i vårt eviga JAG som vi alltid har med oss och som är knutet till oss i liv efter liv.
Som fysiska varelser är de flesta av oss här och nu inte medvetna om vårt övermedvetna men det finns där och det är egentligen detta som är vårt verkliga JAG och det är här våra innersta och mest grundläggande kunskaper och erfarenheter om livet och livsvillkoren långsiktigt lagras. Det är här vi utvecklar vår livsmognad och vår karaktär. Det finns kopplingar mellan våra olika medvetanden och mellan dessa och vårt ”psyke”. (Mer om detta i en kommande betraktelse.)
Många människor har upplevelser och minnen från tidigare liv … och också från tiden mellan två jordeliv (senaste boken jag läst om just detta heter ”Själarnas resa; Fallstudier om livet mellan liven” av Michael Newton). Jag kan definitivt inte avfärda alla dessa berättelser som bedrägerier eller ”hjärnspöken”.
De fysiska kroppar vi har här på jorden i inkarnation efter inkarnation de är bara tillfälliga boningar för att vi ska kunna manifestera oss och för att vi ska kunna skaffa erfarenheter … av gott och ont, av välbefinnande och lidande, av etik och moral men även av andra färdigheter och passioner. Vi är här för att tränas och skolas till allt kärleksfullare individer men även för att utvecklas till individer med andra mer praktiska begåvningar. Vi är här för att utvecklas … och för att bidra till utvecklingen. Det är detta som är livets mening. (Läs gärna min betraktelse Del 3 ”Meningen med livet”.)
Just nu är vi som läser denna text något som vi kallar ”homo sapiens” … eller ibland till och med ”homo sapiens sapiens”. Håll med om att vårt nästa utvecklingssteg … eller tillstånd … blir rätt intressant … för det är väl ingen som tror att vi nått slutmålet för evolutionen/skapelsen här och nu!?!
Vi kan konstatera att vissa människor föds med fantastiska begåvningar och blir ofta världsledande inom olika områden … och detta oavsett om deras föräldrar haft dessa begåvningar. ”Underbarn” är ett begrepp som ibland används. Några exempel: Mozart, Leonardo da Vinci, Einstein, Isaac Newton, Ingemar Stenmark, Deepack Chopra, Platon, Dalai Lama … och massor med andra …
”Maskrosbarn” är en annan karaktär som syftar på barn som föds med häpnadsväckande krafter och begåvningar trots mycket dåliga odds vad beträffar arv och miljö.
Vissa människor har utpräglad fallenhet för vissa egenskaper – det kan handla om praktiska, teoretiska eller andliga … det beror helt enkelt på att de från tidigare liv i sitt övermedvetande bär med sig något som vi kan kalla ”talangkärnor”. Vi fortsätter alla att utveckla våra talanger i innevarande och kommande liv. Alla bär med sig talangkärnor och alla utvecklas i liv efter liv … men vi är alla olika och unika och har vår egen ”profil” och ”utvecklingsnivå” i oändligt många avseenden.
För att utvecklas till ”färdiga” fullständigt kärleksfulla människor finns det många egenskaper kring etik och moral som ska finslipas i liv efter liv … det är just detta som sakta men säkert sker i evolutionen (= skapelsen = skapelseprocessen). Vi har utvecklats från ett oerhört primitivt barbarstadium med enbart reptilhjärna (”döda eller dödas”, ”äta eller ätas”) till de mer medvetna människor vi är idag, till människor med mer eller mindre humana egenskaper. Människosläktet på jorden kommer förstås att fortsätta utvecklas … tack vare karmalagen mot mer och mer humana stadier. Trots alla bakslag och trots alla tyranner som fortfarande lever och verkar och trots allt lidande och elände vi upplever och matas med så är vi – människosläktet - på väg mot bättre tider … mot ett ”paradis på jorden”. Att komma dit vi nu är har tagit hundratusentals år … att komma till paradisläget på jorden kommer att ta ytterligare ett antal tusen år …men tack vare att fler och fler människor blir mer och mer humana och tack vare våra nya globala kommunikationsmedel så tror jag utvecklingen kommer att accelerera.
Karmaeffekten lär oss mer eller mindre påtagligt och mer eller mindre medvetet att det är lönsamt och vettigt för oss själva och för hela mänskligheten att tillämpa så mycket GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA- FÖRLÅTANDE som vi någonsin förmår.
Även om du inte kan tro på reinkarnation så kan du säkert se och förstå sambandet … lagen om orsak och verkan … redan i det liv du lever här och nu.
Att varje dag tillämpa så mycket G-A-R-M-F som möjligt det är liksom det bästa man kan göra av livet … eller hur!?!
31 oktober 2011/Nisse