GUDexisterarDel9Varjemänniska

LIVET och Livsåskådning

Del 9

Varje människa

gör i varje ögonblick

i alla avseenden så gott hon kan

Inledning - generell!

På förekommen anledning vill jag tydliggöra att jag skriver och formulerar mig som om det jag skriver är den absoluta sanningen även om jag är väldigt medveten om att jag inte kan veta att det är så. Jag är alltså egentligen lite ödmjukare än det kan ge intryck av …

Anledningen att jag nu väldigt konsekvent skriver som jag gör beror på:

• Jag har fått påpekandet att det blir mycket ”Jag tror”, ”Jag tycker”, ”tror jag” … etc. – väldigt mycket ”jagande” helt enkelt.

• Texterna blir längre och tyngre och omständligare med ständigt återkommande ”trossatser”.

• Budskapet blir tydligare och mer utmanande om det är lite mer rakt på sak.

Varje människa gör i varje ögonblick i alla avseenden så gott hon kan

Inledning 1

Jag inser att påståendet i rubriken är provocerande och genererar frågor … som till exempel: Vadå så gott hon kan!? För vem och vad? Är till exempel mord gott!???

Jag skulle kunna nyansera påståendet en del: ”Varje människa gör varje ögonblick i alla avseenden det bästa hon förmår för sig själv” … men det blir ju också provocerande. Är vi alla alltså ytterst superegoister? Om man är införstådd med att man ofta mår som bäst av att hjälpa och stötta andra då blir det hela inte så tokigt … och kanske inte så provocerande. Dessutom behöver ju det man gör ingalunda vara medvetet egoistiskt utan det kan också vara synnerligen alltruistiskt.

Jag skulle också kunna uttrycka det så här: ”Varje människa gör i varje ögonblick i alla avseenden det enda hon kan”. Provocerande det med! Har vi inte en fri vilja?

En fri vilja i sig har vi väl … hoppas jag … tror jag … men den behöver ju å andra sidan inte vara så märkvärdig om vi inte kan omsätta den i praktisk handling. Det är klart att det står mig fritt att till exempel vilja kunna göra mig osynlig och flyga omkring i luften ibland … men som vi vet så funkar det inte.

En av mina vänner har skrivit så här: Jag skulle formulera axiomet ungefär ”varje människa gör i varje ögonblick det som minimerar de upplevda negativa konsekvenserna för egen del” (det jag brukar kalla ”besvärsminimering”). Axiomet bör kunna förklara alla slags mänskliga beteenden.

Jag kan köpa även denna formulering.

Jag menar i alla fall det samma med samtliga ovanstående formuleringar … och jag ska utveckla hur.

Inledningsvis vill jag hänvisa till en liten betraktelse jag skrev om JAGet redan april 2009. Den har jag nu här ”hängt på” nedanför denna betraktelse. Den intresserade bör helst läsa 2009-betraktelsen nu-först!

Inledning 2

Varje människa har i varje ögonblick i myriader avseenden kommit till en viss nivå i sin utveckling. Ingen människa är identisk med en annan människa. Alla människor är unika.

Varje människa fungerar-reagerar i varje ögonblick på ett visst bestämt sätt beroende på utvecklingsnivå och beroende på inre och yttre förhållanden och förutsättningar - inför och i detta ögonblick.

Man kan också säga att det människan gör i varje ögonblick, i varje NU, det är en produkt av arv och miljö i sin vidaste form intill detta NU … och inget annat. I denna produkt ingår inte minst ”den fria vilja” som vi alla har. Vad skulle den fria viljan vara om inte en del av produkten av arv och miljö?

Andra svenska ord används ibland för att förklara samma sak … som till exempel ”ödet”.

Ord och begrepp som ibland också kan kopplas till detta sammanhang är till exempel samvete, ansvar, orsak och verkan, karma etc.

Hur man kan och bör se på sina medmänniskor

Eftersom varje människa i varje ögonblick i alla avseenden gör det bästa hon förmår - så gott hon kan … så gör man, när det gäller medmänniskor, klokt i att avstå från att döma eller fördöma, klandra eller mobba, håna eller förlöjliga, såra eller hämnas … däremot är det ju inget som hindrar att man bedömer och reflekterar. Det är en bra livsregel ur ett humanistiskt perspektiv oavsett om mitt inledande påstående är sant eller inte – eller hur!

Mycket bättre och klokare, inte minst i ett kosmiskt perspektiv, är att ge uttryck för stor förståelse och att tillämpa Godhet-Allkärlek-Respekt-Medkänsla-Förlåtande – ”G-A-R-M-F”. Detta är dock många gånger inte så lätt för oss människor ... men man kan träna på det … och man kan göra så gott man kan. Det känns som en styrka och trygghet om man förstår … eller har en uppfattning om … hur livslagarna fungerar. Puzzelbitar faller då lättare på plats i det stora livsmysteriepuzzlet.

Varje människa här på jorden kan sägas vara fången i den fysiska och psykiska kropp hon har. Så länge hon lever har hon inte en chans att komma undan … hur mycket hon än önskar och vill. Man skulle kunna säga att hon är ”ett offer för sitt öde”. Denna ”offer-formulering” har väl mest relevans för människor som drabbas av eller får utstå mycket lidande och lite välbefinnande. Det finns förstås människor som upplever mycket av välbefinnande och lite av lidande och lever ett gott liv och som känner sig tillfreds och nöjda … och där och då är förstås ”offersynen” inte så relevant.

Vi vet ju också att ”ödet” slår till synes väldigt orättvist och oförtjänt. Det är ju egentligen ganska så anmärkningsvärt ... med å ena sidan goda och kärleksfulla, kanske mycket unga människor som drabbas av väldigt mycket lidande och kanske tidig död och med å andra sidan ondskefulla och hänsynslösa människor som får åtnjuta väldigt mycket välbefinnande i också långa liv.

”Det är synd om människan”, sa en gång August Strindberg och det ligger mycket i det … för de allra flesta människor är eller blir livet här på jorden många gånger en ganska tuff kamp. Alla drabbas förr eller senare mer eller mindre av lidanden … om inte förr så vid sjukdom och i livets slutskede … inför döden.

Hur man kan och bör se på sig själv

När det gäller hur man ska se på sig själv så tycker jag absolut inte man ska se sig själv som ”ett offer för ödet”.

Man ska vara medveten om och fokusera på att man - förvisso inom vissa ordentligt begränsande ramar, men ändå - har och kan få utlopp för en fri vilja … och därmed möjligheter - men också ansvar. Dessutom har man något som vi kallar ”samvete” och man ska ge sig tid att ”lyssna på” detta. Det kan hjälpa en hel del när det gäller att komma underfund med sitt förhållningssätt till Godhet-Allkärlek-Respekt-Medkänsla-Förlåtande … ”G-A-R-M-F”!

Man kan förvisso inte klara av allt och man kan inte få allt man vill hur mycket man än kämpar (vilket vissa hjälp-dig-självböcker hävdar) men man kan komma en bit på vägen och man klarar ofta mycket mycket mer än man tror.

Dessutom kan man be:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

kraft och mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

… och här är det förstås viktigt att påpeka att den Gud man vänder sig till inte alls behöver vara religionernas och kyrkornas Gud utan det är Gud som man själv uppfattar Gud … eller Gudomen. Men det handlar väl ändå om att man behöver ha någon slags symboliskt tänkande … men jag tar verkligen avstånd ifrån ett antropomorfiskt tänkande. Att det var vanligt på den tid när man trodde att jorden var Världsalltets centrum och människans Skapelsens krona det kan jag förstå … men det var under antiken/järnåldern!

Är det verkligen möjligt att varje människa alltid gör så gott hon kan?

Kan man verkligen påstå att ”Varje människa gör i varje ögonblick i alla avseenden det bästa hon förmår!” … det är väl många som är slappa, slöa, likgiltiga som verkligen inte gör det bästa de kan … man behöver ju bara gå till sig själv för att inse att man inte alltid gör det bästa man kan!?

Jag påstår och är övertygad om att det ändå är så.

Det bästa man för ögonblicket kan, det är ändå faktiskt det bästa man kan just då oavsett vilka skälen och förklaringarna är – för sådana finns det förstås alltid … önskemål och behov av njutning, bekvämlighet, slöhet, dålig dag, sorg, fysisk eller psykisk sjukdom, etc. Orsakerna kan förstås vara – är – många och komplexa. Ibland och delvis kanske uppenbara och begripliga … men långt ifrån alltid. Allt som ”hamnat i ryggsäcken” från hela livet intill NU är ju enormt till sin omfattning.

Med ”det bästa” ska givetvis inte förstås som att det behöver vara bra varken för en själv eller andra … det kan förstås vara riktigt dåligt.

Självklart kan man i olika avseenden vid andra tidpunkter ha gjort eller göra bättre ifrån sig … men ändå i aktuellt ögonblick inte lyckas så bra … för just i detta var man kanske fysiskt eller mentalt trött, stressad, hade man kanske inte lust eller motivation, kanske var man sjuk … man ”mäktade” helt enkelt inte med just då. Kanske tog ett beroende eller en fobi över. Alla vet väl också att dagsformen i alla avseenden varierar … inte minst den mentala. Man orkade helt enkelt inte … man klarade just då inte av att ”rycka upp sig” eller ”ta sig själv i kragen” … men man gjorde som sagt ändå så gott man kunde just i det ögonblicket.

Man gjorde det man gjorde och det var det enda man klarade av just i det ögonblicket …inte minst med hjälp av sin fria vilja … men förstås mer eller mindre såväl reflexmässigt som medvetet.

Gjorde även ”värstingarna” så gott de kunde?

Gjorde Hitler det bästa han förmådde när han ledde nazisterna och utrotningen av judar. Självklart! Livslagarna gäller alla. Han gjorde det han gjorde och han förstod och kunde inte bättre med den bakgrund just han hade just då. Han trodde tydligen dessutom att han gjorde något gott och bra … att han gjorde en välgärning. Detta tyckte uppenbarligen även Breivik när han begick sina illdåd. De handlade efter sina - tack och lov - väldigt ovanliga övertygelser och samveten … tyvärr var dessa i vissa grundläggande avseenden väldigt outvecklade, inhumana och avtrubbade.

Oavsett om dessa ogärningsmän betraktas som psykiskt sjuka eller inte så gjorde de ändå så gott de kunde - ögonblick för ögonblick. De agerade efter sina förutsättningar. De kunde tyvärr inte bättre.

Vadå ”så gott hon kan”?

Vadå ”det bästa hon förmår”?

Prestation och beteenden i alla avseenden. Summan av allt man levererar till sin omgivning och till sin egen organism … utan värdering typ bra-dåligt, gott-ont.

För att i något avseende minimera sitt eget och ibland även andras lidande och optimera sitt eget och ibland även andras välbefinnande … och det görs i grunden och på sikt genom att tillämpa så mycket G-A-R-M-F som möjligt … men visst, för stunden kan det göras på många många olika mer eller mindre bra sätt … till exempel genom det mest bekväma, det mest behagliga, det mest lönsamma etc. Viktiga drivkrafter kan vara hunger, längtan, beroenden, nyfikenhet, engagemang, tillfredställelse, etc.

Om du kan (och vill*) tro på reinkarnation och karma

• då får även avskyvärda och hemska händelser sin logiska förklaring och mening … om du inte kan tro på detta då blir det väldigt svårt att hitta någon förklaring och mening … och framför allt rättvisa.

• då blir det ännu självklarare att GARMF-känsla och GARMF-beteende leder till mindre lidande och mer välbefinnande i framtiden för dig själv och andra.

• då kan du se ljust på framtiden … sannolikt redan i innevarande jordeliv men definitivt på lite sikt. Livet är evigt och detta kommer du som individ … som ett JAG … att få uppleva!

*) Varför ”och vill” inom parentes? Jo, tro är egentligen inte en viljeakt. Antingen så kan man tro eller så kan man inte tro (man kan förstås också vara i ett tvivel-tillstånd eller ett övertygelse-tillstånd … beroende på utvecklingsnivå.)

2012-02-29/Nisse

Och här kommer år 2009-betraktelsen:

Jag har en förklaringsmodell kring JAGet.

Så länge JAG ÄR gäller detta: