LIVET och Livsåskådning
Del 3. Meningen med livet?!
… eller ”livets mening?!” … eller vad du vill kalla det.
Här vill jag åtminstone hålla isär två olika perspektiv.
Dels meningen för varje individ i varje ögonblick
Dels meningen med livet generellt i vår värld ... i vårt världsallt
Att meningen med livet upplevs olika, dels för olika människor och dels för en och samma människa över tiden det är väl uppenbart och självklart. Det kan till exempel handla om:
- här ordnade i bokstavsordning
barn,berömmelse,carpe diem,djur,engagemang,erfarenheter,familj,framsteg,fånga ögonblicket, hem,hus,hälsa,ideologi,idrott,insatser,karriär,kunskap,kärlek,lugn,lycka,motivation,
måluppfyllelse,natur,omtanke,pengar,resor,rikedom,ro,tillfredställelse,tro på gud och jesus eller muhammed,träning,utmaningar,vänner,äventyr... etc. etc...
Många har upptäckt att längtan efter mening i livet inte tillfredställs av att äga, använda och förbruka saker och ting.
Man kan säkert hävda att meningen med livet för människor också kan vara att tillfredställa behov i tur och ordning enligt Maslows behovstrappa:
1) Fysiska 2) Trygghet 3)Gemenskap 4) Uppskattning 5) Självförverkligande.
När det gäller meningen med livet mer generellt i vår värld brukar det ju talas om att överleva och föröka sig (som art).
Intressant kan ju vara om man tror på ett liv efter detta eller inte. Om man gör det så tror man oftast också att - hur jag lever i detta livet har inflytande över hur nästa liv blir.
Det finns förstås också människor som har den bestämda uppfattningen att det inte finns någon mening med livet, varken för den enskilda människan eller för världen i sin helhet … dessutom finns det en hel del människor som inte reflekterar så mycket över de här frågorna över huvud taget … men jag tror ändå att många gör det … och mer och mer med stigande ålder … eller i samband med livskriser.
Om inte annat så är jag övertygad om att mitt liv blir roligare och får bättre förutsättningar om jag tror att det finns en mening med livet både för mig och den värld jag lever i.
Eftersom jag upplever att vi människor har en fri vilja …så är det uppenbart att vi kan styra och ställa en hel del själva … även om det vi kallar för ”arv och miljö” förstås sätter gränser.
Tidigare i mitt liv har jag haft följande formulering:
Jag tycker egentligen inte det finns något motsatsförhållande mellan den och nu föreliggande betraktelse. Tvärt om så tycker jag de är i god harmoni och att denna min tidigare formuleringen egentligen också är en utmärkt sammanfattning.
Meningen med livet - övergripande - är att minimera lidandet och optimera välbefinnandet.
Eller lite utvecklat
– Meningen med livet är … att jobba på
att minimera lidandet för mig själv och andra och
att optimera välbefinnandet för mig själv och andra
Jobbandet på detta får förstås aldrig ske på bekostnad av andra utan ska givetvis ske i andan av GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTELSE.
Kanske någon reagerar på att jag sätter ”mig själv” i första hand och ”andra” först i andra hand. Är inte det väldigt egoistiskt? Det är det egentligen inte! Det handlar om samspelet mellan människor och jag tror
… för det första att jag själv mår som allra bäst när jag gjort något gott för andra ... så det är vägen
… för det andra att ju mindre av lidande och ju mer av välbefinnande jag själv upplever dess bättre förutsättningar har jag att göra gott för andra.
Vi vet att lidandet i världen är omfattande och förskräckligt … och drabbar till synes orättvist … Vi vet också att lidandet har oerhört många karaktärer. Väldigt mycket lidande känns det som vi inte kan göra något åt … så är det. Men en hel del lidande kan vi faktiskt vara med att minska och då är det väl alldeles utmärkt och meningsfullt om vi jobbar på detta. Då är vi verkligen med och bidrar till UTVECKLING!
-------
För mig är livets mening också och rent praktiskt att komma åtminstone lite framåt i avseenden som jag föresatt mig … och då ägnar jag emellanåt lite tid åt att reflektera över vad som framöver känns viktigt och riktigt och rimligt för just mig. Det resulterar i mer eller mindre väldefinierade mål, delmål, planer och göralistor. Jag vill påpeka att dessa inte är speciellt konkreta eller ambitiösa - men en göralista i veckan blir det. Tyvärr är jag många gånger ordentligt svag när det gäller genomföranden. Jag mäktar ingalunda med att "leva som jag lär" ... och det blir lite stressande och frustrerande.
Om jag skulle försöka mig på att göra en mer övergripande och heltäckande syntes av meningen med livet så skulle den bli
Meningen med livet … eller Livets mening …
är ….
UTVECKLING
- i alla avseenden och alltid.
… och framöver ... inte minst av vår etik och moral … och av vår andlighet.
Lugn om du reagerar! ... jag har inga som helst religiösa ambitioner.
Alla de exempel på individuella ”meningar med livet” som jag räknade upp i bokstavsordning i inledningen kan innefattas i begreppet UTVECKLING.
Vi vet att den tekniska utvecklingen har varit enorm under de senaste 200 åren … och den fortsätter förstås … men en viss mättnadsnivå i detta avseende kommer sannolikt att uppstå redan i denna tidsrymd … förutom att fysikens lagar i vissa avseenden kommer att sätta gränser.
Vi vet, inte minst tack vare Darwin, att vi som art utvecklats från ett barbariskt djurstadium - med reptilhjärna - till ett stadium nu med "viss" humanitet … till människor med ett någorlunda utvecklat medvetande. Vi vet inte riktigt vad medvetandet är, men många många människor har ändå kunskaper, erfarenheter och aningar när det gäller detta.
Genom våra livsupplevelser får vi hela tiden kunskaper och erfarenheter av lidande och välbefinnande och av orsak- och verkan-sammanhang. Ibland är det tydligt och uppenbart att – som vi sår får vi skörda - men långt ifrån alltid.
Genom reflektioner kring dessa kunskaper och erfarenheter och sammanhang och genom att fråga oss "Hur skulle jag själv vilja bli behandlad?" och ”Vad kan jag lära mig av detta?” så är jag övertygad om att vi utvecklas generellt - som art - mer eller mindre medvetet - mot genuin GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE.
Meningen är att generationer av människor framöver, när det gäller etik och moral, ska lämna livet på jorden som i dessa avseenden mer utvecklade individer än tidigare.
Vi får bättre och bättre human förmåga och mer och mer medkänsla med andra levande väsen. Det är detta som är meningen med våra liv här i världen.
Målet för meningen med livet är alltså UTVECKLING till ett tillstånd där vi helt naturligt och automatiskt verkligen tillämpar GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE.
Meningen med livet är givetvis inte utveckling i ondskefull eller destruktiv eller barbarisk riktning! Den övergripande meningen med livet är UTVECKLING mot högre mera humana stadier.
Här på jorden har vi utvecklats från grundämnen (atomer) via ”ursoppa” till celler, till växter och mycket enkla små djur till alltmer högtstående djur och så småningom till Homo Sapiens-släktet. Människosläktet har utvecklats under de senaste cirka 200 000 åren och en hel del människor är idag när det gäller etik och moral relativt välutvecklade medan andra är mindre utvecklade. Vi är i detta avseende inte alla på samma nivå i utvecklingen … men ALLA människor har samma människovärde och ALLA är på väg mot bättre etik och högre moral … och på några tusen års sikt - kommer denna att ”sitta i ryggmärgen” på huvuddelen av jordens befolkning! Förhållandena på jorden kommer då att karaktäriseras av mindre lidande och mer av välbefinnande. Någonting att se fram emot … för kommande generationer.
Det är väl ingen som tror att - utvecklingen - den övergripande evolutionen - skapelseprocessen - har nått vägs ände här och nu!? … att människan av idag är ”skapelsens krona”!?. Människans utveckling fortsätter och den accelererar! Den kommer att innehålla betydligt mer de kommande 200 åren än den gjort de senaste 200 åren. Tanken svindlar! Reflektera över så enormt mycket som hänt de senaste 200 åren. Inte ens fantasin kan sätta gränser för hur förhållandena på jorden kommer att vara om 200 år … och då inte minst med anledning av utveckling av våra medvetanden! Jag ser framför mig ett paradigmskifte ... från teknik till medvetenhet/andlighet.
Livets mening UTVECKLING … är det något som vi ska vara nöjda och glada för? … Kan den vara konstruktiv, lyckobringande, tillfredställande, livsbejakande?
Jaaa! Det tycker jag absolut … tack vare att den, som jag ser det, grundar sig på de fundamentala trossatserna: GODHET-ALLKÄRLEK-RESPEKT-MEDKÄNSLA-FÖRLÅTANDE.
Jag tycker verkligen denna UTVECKLING känns som en meningsfull, vettig, logisk, ansvarsfull, sannolik, positiv och optimistisk mening med livet … oavsett och oberoende av religioner och ideologier. Kan du se eller komma på någon bättre mening med livet?
Även om meningen med livet är UTVECKLING och det i stort går åt rätt håll så kommer vi lokalt i tid och rum alltid att kunna se exempel på avarter och bakslag … inte minst med den mediebevakning vi har som verkligen söker upp och presenterar så mycket lidande och elände som möjligt in i våra hem. Katastrofer, tragedier och missförhållandena blir dominerande i nyhetsflödet ... MEN det för också det goda med sig att avskyn mot och tröttheten på missförhållandena ökar och sprider sig … även om det inte sker över en natt. Utvecklingen är en smärtsam process för många jordmänniskor. Det kommer att ta många generationer – 40? 80? 100? - innan vi på jorden är någorlunda färdigutvecklade … innan vi uppnått "ett paradis på jorden”! Tänk om du får vara med då. (Till detta återkommer jag i en betraktelse längre fram!)
Det är meningen att vi alla, hela systemet, ”världsalltet”´, ska utvecklas. Vi har sett och delvis förstått att mineraler, växter, djur och människor har utvecklats (Där Darwin ju beskriver en liten del i sitt verk från 1859 ”Om arternas uppkomst”), att vårt jordklot har utvecklats och att universum har utvecklats (från Big Bang). Ingen tror väl att vi har nått den övergripande utvecklingens mål just nu!?
Utvecklingen = skapelsen, är ju något som pågår för fullt, fortfarande, just nu - och här på jorden är det vi själva, varenda en av oss, som är medskapare till hur vår värld ska utformas. Det är skapandet (= utvecklingen) som är vår viktigaste livsuppgift. Att skapa (= utveckla) den värld vi lever i. Att hänvisa till en yttre gud, till en yttre kraft, som är fristående från oss det är, tycker jag, en flykt från ansvar … och i vissa avseenden ett önsketänkande. Men det finns förvisso också en övergripande skaparkraft i världsalltet som hanterar klot och solsystem å de å sånt ... men det är en annan historia. Den tar vi längre fram.
Vi måste själva ta fullt ansvar för det vi gör här och nu. Vi har den ”gudomliga” kraften inom oss. Mahatma Gandhi ska ha sagt: ”Ni måste själva vara den förändring ni vill se i världen” och det låter vist och vettigt.
Det är i mötet med andra människor som vi främst utvecklas i vårt sätt att förhålla oss i tillvaron och lär oss hantera den komplexitet livet innebär. Jag tror därför att en grundläggande förutsättning för utveckling är att vi försöker måna om, förbättra och utveckla våra relationer med andra. Visdom finns det runt omkring oss, ofta utan att vi är medvetna om det. Den kan finnas hos en arbetskamrat, en uteliggare, en medpassagerare på bussen, en granne eller hos ett litet barn vi möter. Vi slarvar nog många gånger bort möjligheten till inre utveckling i (möjligheter till) mötet med en annan människa. Visdom finns förstås också i böcker skrivna av "andliga begåvningar".
Det som krävs är att vi öppnar oss vitt och brett, ser, lyssnar, tar in och lär. Att fanatiskt och fundamentalistiskt bita sig fast i ålderdomliga religiösa dogmatiska ”sanningar” det stör och hämmar den goda utvecklingen … samtidigt som det även finns mycket vishet och godhet i gammal religiös och filosofisk litteratur … och denna kan och ska vi vara lyhörda för och bejaka.
Notera att innehållet i denna betraktelse har relevans oavsett om man tror på ett liv efter detta eller inte – himla praktiskt!!! Det har också relevans oavsett om man är religiös eller ateist. En god och vettig religiös tro och utövning kan förvisso vara ett bra och trivsamt hjälpmedel för många … men inget krav.
Om du tycker att jag tjatat och upprepat
GODHET–ALLKÄRLEK–RESPEKT-MEDKÄNSLA–FÖRLÅTANDE
ofta och mycket i min text ovan så är det jättebra. Det är mina fundamentala trossatser och dessa vill jag gärna inpränta och slå på trumman för!
Har du som läst denna betraktelse frågor eller synpunkter eller önskemål om ämnen för kommande betraktelser så hör av dig. Jag lovar att ta upp!!! - utan att lämna ut ditt namn ... om du inte speciellt önskar förstås.
31 maj 2011/Nisse