att i arbetsför ålder

Visst kan jag ibland sakna jobbrelationer, möten, resor, utmaningar och ansvar. Det var också värdefullt och roligt att samlas till lunch och fika. Man utbytte kunskaper och erfarenheter … och busade och provocerade ibland. Man gladdes och roades över allt som var bra på och med jobbet och jobbarkompisar … men man bekymrades också ibland över sånt som inte var så bra … men jag tyckte ju det mesta var väldigt bra på FOA/FOI. Mina relationer med de allra flesta var jättebra – det var skönt och värdefullt. Men det förekom också konflikter … som kunde vara såväl stimulerande som jobbiga.

Jag känner glädje och tillfredställelse över alla social engagemang som jag hade på FOA under många många år men jag känner att dessa hör den tiden till. Jag skulle inte vilja vara mitt upp i dessa nu.

Att ”gå hemma och dra” betyder inte för mig att bli socialt isolerad … det känns som jag nu själv kan välja omfattningen av mina sociala kontakter och det är skönt. Jag är ju egentligen ingen sällskapsmänniska. Men jag har vänner och bekanta som jag kan söka kontakt med om och när jag vill – och jag vill hoppas och tro att de känner samma sak med mig. Jag har också min kära fru som kommer hem från jobbet varje dag om det inte är helg – då är hon hemma hon också. Så har jag kär dotter Sanna med regelbundna fina kontakter.

Att ta en tur på stan innebär vissa dagar att jag förvånar mig över så få jag känner (igen), andra dagar, särskilt lördagar, att jag förvånar mig över så många jag känner (igen) och kan växla några ord med. Det känns bra. Att dra runt på stan under arbetstid innebär att jag, som alltid intresserat mig för människor, ser förhållandevis/väldigt många gamla, sjuka och/eller svaga människor. Jag blir ordentligt påtagligt påmind om att det nu är till denna kategori jag hör. Det blir ibland som en "näradödenupplevelse". Det känns mindre bra.

Sysslolösheten till vardags

Sysslolösheten är inte det minsta svår … den finns inte. Jag undrar hur sjutton jag har hunnit jobba 40 timmar i veckan förut.

Nä, har man hus, hem, källare, vin(d), trädgård och familj, bil och cykel – och tid - och har man dessutom bredband, webbplats, aktieintresse, kamera, PhotoShop och en skön säng så finns alltid att göra. Även TV kan ju bjuda på ett och annat med gott underhållningsvärde. Och böcker på CD och musik kan man numer avnjuta i lugnare tempo ... och vin i större omfattning.

Att få sova ut och i lugn och ro få äta frukost och läsa Corren är livskvalitet … och så har klockan blivit 10. Att surfa ett antal timmar är lätt gjort – nä, några sysslolöshetsproblem har jag inte kommit i kontakt med.

Min upplevelse av tidens gång är att den går lite fortare nu än tidigare. Inte så konstigt. Upplevd tid bör gå snabbare och snabbare ju äldre man blir. Nu är ett år endast ett sextiondels liv. För trettio år sedan var ett år dubbelt så långt - ett trettiondels liv. Upplevt liv måste väl vara nån slags referens ... eller!?