Putin

För Putin känner jag ingen oro - än mindre något hat!

Faktiskt!!! Förvisso har han gjort en insats som bröt mot en tidigare överenskommelse … men världen och förhållandena förändras. Jag kan inte alls tänka mig att Putin i framtiden militärt kommer att hota oss eller omvärlden. I värsta fall så kommer han att göra bestämda markeringar … men inget som genererar krig. Helt osannolikt och otroligt i min världsbild.

Hysterin och de svarta krigsrubrikerna i pressen kring annekteringen av Krim påminner om hysterin och de svarta krigsrubrikerna kring de ryska ubåtsintrången i svenska vatten på 1980- och 90-talet. Jag var med i jakten och känner väl till omständigheterna och … Jo, jag känner väl till ”beviset U137” … men är det någon som på allvar tror att detta var ett medvetet spionageintrång på svenskt vatten?

Om vi, när det gäller Krim, för ett ögonblick bortser från den tidigare överenskommelsen så tycker jag det känns som en bra lösning att Krim får ingå i Ryssland. Båda parter önskade ju uppenbarligen och är entusiastiska över detta. Krim i en folkomröstning där 97% av invånarna gav uttryck för detta. Även om det finns felkällor i just siffran 97% så var/är det helt uppenbart en väldigt övervällande majoritet som önskade … ska man inte respektera ett sådant demokratiskt ställningstagande i nutid?

Att västvärlden nu engagerar sig för att hjälpa Ukraina på fötter igen det är väl bra … så länge Nato med USA i spetsen inte utnyttjar det för provocerande militäranläggningar i Ukraina. Det vore väldigt osmart och inte alls fredsbefrämjande. Natos erbjudande till Ukraina och Georgien att bli medlemmar var väl det som startade Georgien-kriget år 2008.

Putin har ett svårt uppdrag … att ställa om sitt land från Sovjetkaraktär och -kultur … från kommunistisk diktatur till en fredsälskande demokrati. Det är inte gjort i en handvändning och det kan nog behövas ett mycket bestämt handfast ledarskap som åtnjuter förtroende hos merparten av befolkningen. Det ryska folkets självkänsla behöver återupprättas för det har varit i botten efter Sovjetimperiets fall/krasch. Putin känner att han måste jobba på detta för att få igång Ryssland på ett konstruktivt sätt. Krimdraget var en sådan insats.

Det talas ibland om Rysslands militära upprustning som väldigt provocerande och hotfull. Jag kan förstå att Ryssland inte kan avvara en upprustning … de var ju nere på i stort sett noll i krigs-/försvarsmakt kring millennieskiftet … även om de hade kärnvapenarvet kvar.

De måste ju anpassa sig till den hotbild de, det ryska folket och deras ledare, såg och ser i och upplever från omvärlden. Det har med deras bakgrund, kultur, trygghet och självkänsla att göra. Nato och väst har ju ett krigsmaskineri som vida överstiger Ryssland … det känns begripligt att ryssarna känner att de behöver en relevant militär styrka … landet är ju jättestort och de har också sina gränser bort åt Kina att hålla koll på. Riskerna för militära aktioner i världen är tyvärr ännu inte över.

Ser man till olika länders satsning på sina krigsmaskinerier så är Rysslands inte anmärkningsvärt stort … särskilt inte i förhållande till landets storlek. Alla initierade källor har ungefär samma redovisning … se härtill exempel Wikipedias. Väst älskar att måla upp en rysk hotbild som är mycket värre än den är för att själva legitimera mer militär makt. Obehagligt! Synd!

Observera att föreningen Ryssland – Krim skedde i enlighet med berörda människors vilja och inte kom till stånd genom ett militärt anfall … även om rysk militär givetvis var inblandad … men det sköttes ju väldigt snyggt … egentligen helt utan beskjutning och blodspillan. Sen är det klart att det finns en del människor på Krim som var/blev ledsna över det som skedde. Ofrånkomligt!

Jag är inte mer entusiastisk och positiv till den kapitalistiska imperialistiska materialistiska egoistiska västvärldens ideologi än till en kommunism-ideologi … obs! … inte till en kommunism-diktatur.

För den som vill förstå vad jag menar med sista stycket vill jag rekommendera det lilla mycket intressanta 26-sidiga skriften ”Drömmen som brast? Kommunismen är död – Lever kommunismen?” av Olav Johansson. Finns här för 50 kronor!

PS. Ovanstående skrev jag kring den 20:e mars. Nu har det blivit den 31 mars och jag kan inte låta bli att skriva ett litet tillägg med anledningen av händelseutvecklingen sista 10 dagarna ... jag mäktar inte med att arbeta in tillägget i ovanstående text ... så det får bli så här (lite omtugg i några avseenden.):

Putin införlivade Krim med Ryssland på ett i mitt tycke elegant sätt … utan våld och utan blodspillan, snarare på ett diplomatiskt och demokratiskt sätt … förvisso inte till Väst och Natos samtycke men med en förkrossande majoritet för samtycket på Krim. Önskan att höra till Ryssland är demokratiskt förankrad … eller hur! Kan man inte acceptera och respektera detta … även om processen var lite ovanlig och spektakulär? Nato är ingen duvunge så jag förstår mycket väl att Putin och ryssarna känner sig oroade när denna enorma krigsmakt Nato markerar och tränger sig på mot landets gränser. (Råkade snubbla över en notis i Aftonbladet idag - se gärna!) Förvisso fanns det en del ryska militärer inblandade i införlivningen men de uppträdde uppenbarligen anständigt och använde inget/ringa våld … och förvisso finns det förstås en och annan Krimbo och militär ledare som känner sorg över utvecklingen … och förvisso kommer omställningen till Ryssland på Krim inte att ske helt problemfritt i alla avseenden … men vadå!?

Klart att Putin vill/önskar utveckla Ryssland till ett välbärgat och välmående land, i vissa avseenden till en ”stormakt”, varför skulle han inte göra det … men inte till en militär stormakt. Det kan Ryssland aldrig bli. De ekonomiska förutsättningarna finns inte och det vet även Putin. Som jämförelse kan nämnas att EU och USA tillsammans har en BNP som är 15 gånger större än Rysslands. Ryssland har inte mer pengar än vad Italien har för att kunna finansiera sin militära upprustning. ”Krimhändelsen” kommer att vara helt betydelselös för relationen mellan Ryssland och omvärlden mycket snart … definitivt inom ett år. Det ömsesidiga ekonomiska beroendet är så uppenbart och en stark drivkraft … för alla parter.

Det mest löjliga skrämselpropagandan jag hört hittills är en rubrik i SvD här om dan: ”Putin vill även återta Finland”. Snacka om upprustningshetsande!!!

Att det känns kränkande och hotfull för Ryssland när Nato tar initiativ och tränger sig på och erbjuder och önskar etablerar militära anläggningar och baser i omedelbar anslutning till Rysslands gränser det förstås jag så väl. Jag tycker det är oförskämt och väldigt provocerande. Det Ryssland nu gör att de kräver att en ny ukrainsk konstitution klargör neutralitet, att Nato-anslutning utesluts. Ett högst rimligt krav! Ryssland har inga som helst planer på att sända väpnade styrkor in i Ukraina, det är min absoluta övertygelse och bedömning. Sen är det väl inte så konstigt om Ryssland hoppas och önskar ett nära samarbete med Ukraina … inget ont eller hotfullt i det! Det är trots allt inte så länge sedan Ukraina var, om inte ryskt, så Sovjetiskt … så det finns en hel del ryssar i Ukraina … och de kan säkert också behöva en del uppmärksamhet och respekt.

Nisse/31 mars 2014