Finns det någon gud

Finns det någon Gud?

Apropå aktuell TV-serie med just denna titel. En gammal fråga som jag behandlat förut … dels i betraktelsen ”Så här definierar jag GUD” (Del 2 – 2011-04.31), dels i betraktelsen ”Den ultimata frågan” (Del 8 – 2012-02-01). Men jag kan inte låta bli att ta upp frågan igen. På något sätt är det som sagt den ultimata frågan … och det vore väl konstigt om min uppfattning inte har utvecklats en del sedan dess.

Först måste man fråga sig: Vad är innebörden i ”Gud”?

Jag skulle hellre omformulera frågan till:

Finns det någon överordnad kraft/mening/avsikt/tanke/intelligens … finns det något överordnat medvetande, bakom Världsalltet? (eller är det bara resultatet av en slump?)

Det är väl egentligen denna fråga som är intressant!

”Gud” är ju bara ett ord som människor har skapat och använder. Bilden/Uppfattningen om Gud har ju också blivit så småskalig, människoanpassad och till och med könsbestämd, dessutom så nersmutsad och förlöjligad.

Finns det en ”Gud” så är ”han” någonting helt annat än vad vi små futtiga människor på vårt futtiga lilla klot kan föreställa oss. Finns ”Gud” så är ”han” "Gud" för hela Världsalltet, för allt liv i vårt universum … men även för allt liv före och efter och utanför vårt universum. ”Gud” är definitionsmässigt evig. ”Gud” fanns alltså före Big Bang för 13,7 miljarder år sedan.

Man kan ju fråga sig vad ”han” gjorde då? Hade ”han” kanske långtråkigt och sa som det står i Bibeln: ”Varde ljus” … och då small det till i ett ”Big Bang” …

Men det är klart att om man vill använda ett kort etablerat ord för det där bakomliggande stora obegripliga mysteriet ”Något”… då kan man använda ordet ”Gud” … men då skulle jag vilja särskilja min gudsbild genom att kalla den för ”Morgondagens Gud”. Jag betraktar religionernas gudsbilder som gårdagens/antikens gudar. Men självklart, GUD är och har egentligen alltid varit detsamma … och finns GUD så finns GUD endast på ett sätt. Det finns bara en verklighet i sin helhet! Det kan bara finnas en(1) absolut yttersta objektiv Sanning ... ur ett kosmiskt perspektiv. (Sen är klart att det finns lika många subjektiva uppfattningar="sanningar" om världsalltet som det finns människor.)

Tidigare naturfolk kände instinktivt att ett högre väsen fanns men gav det sina högsta ideal i form av t ex en krigsgud som krävde både offer och absolut lydnad. Vi har kommit något längre. Såväl vår känsla som vårt intellekt utvecklas med tiden. Vår Gudsbild har förändrats bland annat med anledning av "upplysningen" och vetenskapen samt evangelierna och Martinus.

Åter till min omformulerade fråga.

Jag är övertygad om att svaret är JA och jag grundar det inte på religionernas förklaringar. Jag tror inte på religionernas gudsbeskrivningar.

Jag vill ändå passa på att klargöra och framhålla att jag känner stor respekt för och glädje över alla de människor som gör gott och kärleksfullt … även i de gamla religionernas och deras gudars namn!

Jag tror det finns en överordnad kraft/mening/avsikt/tanke/intelligens, ett överordnat medvetande bakom Världsalltet … i vilket vi människor är små livsenheter. Det känns mer rimligt att tro på än att allt och alla inklusive vi med våra medvetanden bara skulle vara en produkt av död materia och slumpartade händelser.

Jag grundar min tro på min totala livsupplevelse … på ”upplysningen” och naturvetenskapen, på mitt studium av verkligheten omkring mig, på relationer och natur- och livsupplevelser, på insikten i makro- och mikrokosmos, på min förståelse/uppfattning om det vi kallar för medvetandet och det vi kallar gravitationen. Jag grundar den på massor av människors andliga upplevelser och uppenbarelser, beskrivna muntligt och i en uppsjö av bokverk. Jag grundar den på kosmologi och då framför allt på Martinus kosmologi.

Jag grundar inte min tro på några egna så kallade ”övernaturliga upplevelser” eller "Uppenbarelser". Sådana har jag inte haft några … men jag har ett öppet sinne och jag har studerat vitt och brett under lång tid … och jag är analytisk och kritisk till min läggning.

Se gärna min referenslista över lästa böcker senaste åren.

Apropå övernaturlighet så anser jag att allt som händer är naturligt … Inget är övernaturligt i min världsbild men mycket är obegripligt, helt fantastiskt och mycket märkligt. Jag tror heller inte på slumpen utan jag tror att allt är ett resultat av orsaks-verkan-samband … men jag tror att människan har en fri vilja … förvisso inom vissa gränser.

Jag tror alltså på ett övergripande medvetande bakom Världsalltet … men då måste man beakta att detta ”medvetande” är någonting helt annat och mycket större och outgrundligare än vad vi människor kan föreställa oss. Vi människor utger oss för att ha ett medvetande … ”homo sapiens, den medvetna människan" … och det må på sitt sätt vara helt fantastiskt … men medvetandet i sin helhet, dels för var och en av oss och dels för världsalltet i sin helhet det är av en helt annan kaliber och karaktär, det tillhör en annan dimension …

Varför då använda ordet medvetande för det här övergripande? Tja… vi har vårt språk och vi har våra ord … med sina enorma begränsningar … man får ta till det som finns och som ligger i någorlunda rätt härad … men språket är ytterst begränsande i ett Världsalltsammanhang.

Det så kallade medvetandet det har några egenheter och det är bland annat att det är osynligt och obegripligt för oss jordmänniskor… men det finns som sagt också många många människor på vår jord som är mer medvetna om såväl sina egna medvetanden som andras. Kanske skulle man kunna säga att vi människor har olika andliga begåvningar/talanger. Vi har alla i detta avseende kommit olika långt i utvecklingen/evolutionen/skapelseprocessen.

Här avsedd ”andlighet” får ej förväxlas med religionernas syn på andlighet!

En kort definition: (Morgondagens) GUD = Verkligheten i sin helhet = Summan av allt och alla = Vägen, Sanningen och Livet = Världsalltet.

På sätt och vis en rätt enkel definition ... och använder man sig av denna är det väl rätt svårt att förneka existensen av GUD.

Fråga till dig som är ateist: Hur ser den Gud ut som du inte tror på?

Man kan säga att vi människor vi ingår i ett oändligt stort system eller i en oändligt stor (skapelse-/utvecklings-)process där vi alla bidrar lite grand … och summan av våra och allas medvetanden den utgör tillsammans det övergripande medvetandet. Till det övergripande medvetandet hör alla livsenheters medvetande … och livsenheter i Världsalltet är givetvis inte enbart vi levande människor på vårt lilla klot … i vårt timliga universum. Myriader av livsenheter har funnits, finns och kommer alltid att finnas i vårt eviga Världsallt! Inte minst de individer/livsenheter vi betraktar som döda, de vars fysiska kropp förmultnat, ingår med sina medvetanden i den stora processen.

Vi människor på jorden behöver inse såväl vår enorma litenhet som vår enorma storhet … och det är minsann inte lätt.

Världsalltet manifesterar sig delvis som en ”fysisk kropp” (alla atomskapelser) men dess huvuddel är en ”andlig kropp”. Det är i den andliga kroppen som skapar- och upplevelseförmågan sitter… liksom urbegäret efter liv och utveckling … liksom framför allt det samlade övergripande bakomliggandet HELHETSJAGET. Detta står för en uppsjö av natur- och livslagar … och livsprinciper … varav vi jordmänniskor känner till en liten del.

Det kan i sammanhanget vara värt att nämna att allt som är i rörelse är”liv” … Vår definition på liv (=organiskt liv) är alldeles för snäv för vad liv är i ett kosmiskt världsallt-sammanhang.

Världsalltet är evigt … det har alltid funnits och kommer alltid att finnas … i någon form. Det förändras/utvecklas/skapas och föds-lever-dör förvisso lokalt och temporärt men energi-massa-konstanten gäller. Energi-massa kan inte uppstå ur intet och kan heller inte upplösas till intet (även om kvantmekaniken har tankar kring sådant.) Vårt universum och vårt klot i den form det har är ingalunda evigt. I ett evigt världsalltperspektiv är de väldigt kortlivade … även om de kan upplevas som väldigt långlivade mätt i vårt universums rumstid. Allt är relativt och den så kallade ”perspektivprincipen” gäller.

En god förståelse för evigheten och oändligheten den är svår att få, men en god förståelse för ett övergripande medvetande bakom utvecklingen i världsalltet den är, tycker jag, relativt lätt att få. Jag har ju tidigare nämnt på vad jag grundar min uppfattning/övertygelse/tro. Den skänker mig inte bara sinnesfrid utan ger också kraft, stöd, tröst och hopp och dessutom är den en ledstång/-stjärna vad avser etik och moral. Jag påminner gärna om mitt eget begrepp ”GARMF”.

Jag kan inte påstå att jag förstår alla detaljer men jag kan ana principerna så pass väl att jag kan ta till mig den förklaringsmodell som finns. Jag tycker den är heltäckande, logisk, sannolik, förnuftig och mycket tillfredställande.

Frågor som …

• Varför finns det något när det egentligen inte borde finnas något?

• Vad är meningen med livet?

• Finns det något liv för oss efter döden?

• Vad är meningen med all ondska och allt lidande?

… har här alla sina naturliga och logiska svar.

På ursprungsfrågan: ”Finns det någon Gud?” blir mitt svar alltså JA … men jag vill som sagt verkligen betona att jag då syftar på gudsbilden ”Morgondagens Gud” som är något annat än gårdagens/antikens/de gamla religionernas gudsbilder.

Jag ska framöver försöka utveckla min syn på och innehållet i denna betraktelse. Jag gör det gärna i dialog med dig/er som läser detta. Jag är alltid intresserad av dina frågor och synpunkter! Maila nils.olof.bromee@gmail.com