Om Lutherstiftelsen

Om stiftelsen - Gåvor - Åtaganden - Styrelsen

Lutherstiftelsens ändamål är att befrämja kristendomsundervisning och teologisk utbildning på grundval av Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter samt att i övrigt verka för en sund kyrklig utveckling i evangelisk-luthersk anda (Lutherstiftelsens stadgar, § 1).

   Den 13 april 1955 samlades i Jakobs församlingssal i Stockholm representanter från vitt skilda svenska landsdelar och beslöt, efter föredrag och diskussion, att upprätta en stiftelse benämnd Lutherstiftelsen, fastställde stadgar och valde styrelse.

   Styrelsen utgjordes av Jacob Marelius (ordf.), kyrkoherde i Vallda i norra Halland, Ove Hassler, domkyrkosyssloman i Linköping och ledande person i Svenska Prästförbundet, Gunnar Prawitz, förbundsjurist i Svenska Prästförbundet, Axel B. Svensson, ledare för Bibeltrogna Vänner, samt Ernst V. Staxäng, Brodalen, norra Bohuslän, riksdagsman och lantbrukare.

   Bakgrunden var framför allt oron för prästrekryteringen och prästutbildningen. ”Vid statens teologiska fakulteter finns det personer i lärarställning, vilka har åsikter och framställer läror, som strider mot Skriften och vår svenska kyrkas bekännelse.” De som kommer ut som präster kan då bli ”uppfyllda av tvivel och utan nitälskan för sin livsuppgift.” (Ur informationshäfte 1955)

   En mäktig manifestation hölls i nuvarande Schillerska gymnasiets aula i Göteborg sommaren 1955, där jag som ung studerande fick tillfälle att närvara. Bestående minnen är – utöver kyrkfolkets påtagliga och djupa engagemang – psalmen 175 ur SvPs 1937: ”Ack bliv hos oss, o Jesu Krist, ty afton är nu kommen visst. Din helga läras klara ljus låt alltid lysa i ditt hus. Behåll oss vid ditt rena ord. Förhindra satans själamord, så att din kyrka i all tid må se, att du är henne blid.” – samt Axel B. Svenssons djupt engagerade föredrag, inför hotet om införande av kvinnliga präster, i klar strid mot HERRENS bud i 1 Kor 14:34—38: ”Två kvinnor har framför allt haft avgörande betydelse för mig: min egen mor, och min hustru. – Det är alltså inte något förakt mot kvinnorna, när vi vill följa HERRENS bud, så som Skriften lär. – Om Jesus hade önskat något annat hade ju Hans moder Maria framför andra kunnat komma ifråga som förkunnare…” (Fritt citerat ur minnet 56 år senare).

   Tiden under Jacob Marelius ledning utmärktes av kyrkodagar, ofta med mer än 300 deltagare, präster och framför allt kyrkfolk, starka manifestationer om nödvändigheten att bygga upp en prästutbildning som slår vakt om biblisk förkunnelse och helgat liv. Dessutom insamlades kollekter, gåvor och testamenten. En liten bokutgivning började också. Tanken vid denna tid var att bygga upp en fri teologisk fakultet i Göteborg. Vad som då påbörjades kan sägas vara mycket framsynt. 

   Från 1970-talet koncentrerades Lutherstiftelsen till Göteborgs stift, med stöd av kyrkfolk från södra Sverige. Kurt Staxäng, kyrkoherde i Vederslöv utanför Växjö, var ledare 1974—1998, och framträdde i olika sammanhang som sanningssägare. Från slutet av 1970-talet intensifierades arbetet bland prästkandidater, framför allt i Lund där stiftelsen också ordnade gudstjänstverksamhet. Km teol lic Henric Nelson, Färgelanda i Dalsland, samt framför allt kh Einar Lundberg, Gunnarp i Halland, samlade prästkandidater och gav dem ingående pastoral undervisning. Detta fortsatte till den senare delen av 1990-talet. Det brukade bli runt 5—6 unga teologie studerande som kom på samlingarna. Det var nog fler som egentligen ville vara med, men man blev ju ”pariasmärkt”. Kommentarer som ”han är ensådan som går på Lutherstiftelsen!” gjorde att många inte vågade komma. Men tillsammans var det nog runt 20—25 blivande präster som fick djupa intryck och lärdomar av dessa samlingar, vilket kom att prägla deras förkunnelse och prästtjänst. Med så enkla medel kunde Lutherstiftelsens ändamål fullgöras under dessa år.

   Efter prästvigningsstoppet 1993—1994 förändrades rekryteringen till präststudierna radikalt. Under några år stoppades åtminstone 50 kandidater. Av dem som ville bli präster under förutsättning att troget få följa HERRENS bud även i ämbetsfrågan, drog flertalet slutsatsen, att prästvigning inte längre var möjlig– med den antagningspolitik som kom att råda i Svenska kyrkan. Därmed blev det också snart omöjligt att samla prästkandidater i Lund som tidigare.

   Under dessa år fortsatte den kyrkliga opinionsbildningen, och ett antal böcker framför allt i pastorala ämnen utgavs. Lutherstiftelsens namn uttrycker vår önskan att i denna svåra tid bevara och föra vidare vårt reformatoriska arv och därmed vara bibeltrogna. 

   Från 1998 har efterhand en yngre generation fått ta över Lutherstiftelsens styrelse. Sedan Församlingsfakulteten i Göteborg (FFG) bildades och byggdes upp, visade sig Lutherstiftelsens kallelse vara att ge pastoral undervisning. Detta var en lagom stor och hanterlig uppgift med våra begränsade resurser och möjligheter. I det absurda läget att prästkandidater blev stoppade för att de troget ville följa HERRENS bud i ämbetsfrågan, också i handling, och för att Guds ord skall få ljuda rent och klart i vårt land, också för kommande generationer, blev Lutherstiftelsen en av initiativtagarna till Missionsprovinsen med dess biskops- och prästvigningar. Sedan vår pastorala kurs presenterats i olika sammanhang har det visat sig, att – med undantag för några prästkandidater från andra nordiska länder - endast Missionsprovinsens kandidater visar intresse att gå kursen.

   Lutherstiftelsens institution fanns på Thorburnsgatan 5, Göteborg, där vi haft pastorala kursen och inspirationsdagar med pastorala ämnen. Där firades också gudstjänst varje sön- och helgdag med runt 15—30 deltagare, samt aftongudstjänster ett stort antal söndagar med predikan och möjligheter för prästkandidater att öva sig i att leda gudstjänst. Sommaren 2023 flyttades verksamheten till Församlingsfakultetens lokaler på Ekmansgatan 3.

   När prästvigningar utanför Svenska kyrkans struktur diskuterades, framfördes bl a invändningen: Var finns tjänster och löner för dem som prästvigs? Detta gav anledning till att Lutherstiftelsen ordnade gudstjänstverksamhet i Värmland – S:t Petri gudstjänstgemenskap i Karlstad - som svar på kallelse från kyrkfolk att komplettera förkunnelsen i församlingarna där. Denna församlingsverksamhet växte, och under en tid arrangerades även regelbundna gudstjänster i norra Värmland (S:t Mikaels församling i Torsby) där det också bedrevs diakonalt arbete i form av kristen omsorg om f.d. missbrukare. Sedan 2007 har Lutherstiftelsen även församlingsarbete i S:t Markus församling i Lund. Stiftelsen är också huvudman för gudstjänstverksamhet på Österlen (månatliga gudstjänster i Ravlunda) och understödjer sedan 2019 S:t Matteus församling i Helsingborg.

   Stiftelsen är sedan 2011 även utgivare av Göteborgs Stifts-Tidning med drygt 200 prenumeranter, och vill genom tidningens innehåll hjälpa kyrkfolk att förbli i den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga (Jud 3).

   Fram t.o.m. 2020 anordnades terminslånga kurser i pastorteologi, ”Pastorala kursen”. Över 20 prästkandidater har efter genomgången kurs vigts till Guds ords tjänare. Lutherstiftelsens pastorala utbildning genomförs sedan 2020 i samarbete med FFG. Den är nu upplagd som en tvåårig utbildning med veckoslutskurser kompletterade med längre intensivkurser. Det första året ger en allmän utbildning i pastoralteologi och är öppet för alla teologie studerande. Det andra året och intensivkurserna syftar till att rusta prästkandidater för tjänst som församlingsherdar i Lutherska kyrkor. Utbildningen det andra året ger grundliga föreläsningar om hur predikan byggs upp och hur vi förkunnar och undervisar i olika sammanhang, så att det blir bibliskt själavårdande, och så att människor får vägledning och hjälp till ett sunt andligt liv. Lärdomar ges i pedagogik och konfirmandundervisning, i liturgik, och hur gudstjänstordningen uttrycker vår kristna tro och tillbedjan. Mässmusiken inövas. En sång- och talpedagog arbetar med att få ett gott framförande. Omfattande undervisning ges om den enskilda själavården, om själavård och pastoralt handlande i vidare mening - om äktenskap och familj, sorgearbete och svåra händelser. Kyrkoordning och kyrkorätt gås igenom, och inom kyrkokunskapen behandlas bl a diakoni, missionärskallelse, inomkyrkliga rörelser, lutherdomen i Östeuropa och Västeuropa. Deltagarna får träning framför allt i att skriva predikan, skrifte- och griftetal, under handledning och utvärdering. 

   Vi har fått stor uppskattning och tacksamhet från tidigare deltagare. Det visar sig – inte oväntat – att en församlingspräst behöver lärdomar och instruktioner för att kunna vara herde för Kristi församling och ge människorna den andliga föda som vi behöver för vår resa mot evigheten. Utbildningens nuvarande upplägg framgår här. Med tanke på hur få medkristna som i dessa tider delar vår evangelisk-lutherska trosövertygelse ställs ofta frågan: hur skall vi få medlen att räcka till för att avlöna församlingspräster och lärare? Nya Testamentet manar till offervilja som är särskild angelägen i dessa dagar. 1 Kor 9:e kapitel inpräntar vår plikt att samla in lön åt dem som arbetar för evangelium. Detta är ju nödvändigt, för att HERRENS verk skall fortsätta också i vår tid. Vi hoppas och ber att skördens Herre, som hör sitt folks böner och kallar arbetare till sin skörd, väcker den kärlek och offervilja som behövs. Låt oss uthålligt bedja och åkalla HERREN, att Hans namn på nytt blir helgat bland oss, att Hans rike kommer till oss, och att HERRENS vilja sker.

   HERREN öppnar dörrar som ingen kan stänga. Där Guds ords sanningar förkunnas verkar Guds Helige Ande och väcker andligt liv. När likgiltighet och otro går fram blir det få som samlas kring Guds ord. Men det visar sig att HERREN också i vår tid bland vårt folk gör frälsningens och nådens under, så som Han alltid har gjort.

Ragnar Block.

Texten är bearbetad av Patrik Toräng