Långtidsamning

Långtidsamning betyder att amningen fortsätter längre än den rådande kulturella normen. I Sverige betyder det att amning där barnet är över ett år ses som långtidsamnining.

När barnet blir större ändrar amningen karaktär. Det rör sig allt mindre om mat, även om mjölken uppskattas av barnen. Huvudfödan är familjens gemensamma mat. Istället är amningen ett sätt att vara nära, att finna lugn och att ge tröst. När orden inte räcker och konflikter uppstår mellan små barn och föräldrar kan amningen vara ett snabbt sätt för mamma och barn att återfinna balansen. Som tröst upplevs amningen som en extra effektiv kram.

Sammanställningar av antropologiska och biologiska data [1] visar på en amningslängd på mellan tre och sju år. Det finns även belägg för att amningslängden hamnar i det intervallet även i västvärlden om barnet får leda avvänjningen [2]. När amningen överskrider den åldern, kan inte Amningshjälpen som stödorganisation ta ställning till om det är bra eller dåligt utan främst konstatera att det är ovanligt.

Sett över världen är det vanligt att amningen fortsätter upp i småbarnsåren och även i Sverige pågick amningen ofta i två till tre år innan den började regleras i början av 1900-talet [3].

Ett exempel där amning upp i småbarnsåren nämns är Romeo och Julia av Shakespeare, där Julias amma minns hur hon avvandes [4]:

"On Lammas-eve at night shall she be fourteen;

That shall she marry; I remember it well.

'Tis since the earthquake now eleven years;

And she was wean'd, I never shall forget it,

Of all the days of the year, upon that day"

Källor:

[1] Dettwyler KA. When to wean: biological versus cultural perspectives. Clin Obstet Gynecol. 2004;47:712-723

[2] Sugarman M, Kendall-Takkett KA. Weaning Ages in a Sample of American Women who Practice Extended Breastfeeding. Clin Pediatr (Philia). 1995;34:642-647

[3] Svensson K, Nordgren M. Amningsboken, 2002

[4] Shakespeare W. Romeo and Juliet (The Most Excellent and Lamentable Tragedy of Romeo and Juliet) 1595-1596.