Människans fria vilja innebär att det står människan fritt att välja det goda eller det onda, men varför över huvud taget välja det onda?
För att förstå ondska behöver vi först definiera begreppet. Det lättaste sättet är att säga att det är motsatsen till godhet, eller frånvaro av godhet, men det känns otillräckligt. Därför är nästa steg att vi ser till begreppets innebörd; i många kulturer omfattar ondska tankar, ord, handlingar eller händelser som av omgivning ses som felaktiga, själviska, avvikande, omoraliska, regelvidriga, fördärvliga, hemska eller till och med omänskliga. Med andra ord en handling som negerar en annan persons välbefinnande; alltså bidrar till negativitet. Man kan alltså inte vara ond avskärmad från andra människor och andra människors förväntningar på dig. Det handlar om en aktivitet, en handling som orsakar direkt skada eller får negativa följder på andra. Kort och gott en handling som drabbar någon negativt.
Ännu ett sätt att förstå begreppet är intentionerna bakom; alltså varför utför en person en handling som drabbar någon annan eller andra negativt? Egenintresse? Profit? Girighet? Njutning? Eller självbevarelsedrift? Självförsvar? Värna eller skydda någon eller andra? Överlevnadsstrategi? Evolutionär drift? Eller kanske (missriktad) välvilja (en sk björntjänst)? Om intentionen är egenintresse grundat på egoistiska skäl är handlingen mer ond än om intentionerna är goda, men en ond handling, som t.ex. mord, kan aldrig bli god fastän konsekvenserna blir gynnsamma. Om mordattentatet mot Hitler hade lyckats hade det inte varit en god handling fastän man sannolikt sluppit förintelsen.
Inom både filosofi och religion handlar "ondskans problem" om att förklara ondskans väsen och ursprung. Ondskans väsen kan, som vi redan kommit fram till, anknytas till både handling och intention. Men är människan initialt, vid födseln ond eller god? Kristendomen menar på att människan är "djurisk" eller hednisk och behöver inskolas i det rätta; kristen uppfostran.
Inom den kristna filosofin har det ondas problem, Epikuros paradox eller Teodicéproblemet varit central i förståelsen av ondska. Hur kommer det sig att en allsmäktig, allvetande och allgod Gud tillåter ondska i världen? En vanlig förklaring är att människan har en fri vilja vilket leder till att hon kan utföra onda handlingar så ondskan finns som motpol till godhet och det är upp till människan att välja rätt. Teodicéproblemet har också använts för att bevisa Guds existens.
Läs mer om Teodicéproblemet på Wikipedia.
Konfucianismen menar att människan i grund och botten är ond och bör därför "utbildas" till godhet. Sedan finns det de som anser precis det motsatta att människan är god, men samhället gör henne ond och då bör "utbildningen" vara en form av regressiv akt.
Sociologer och antropologer* däremot kikar gärna på både civilisations- och socialisationsprocesser; alltså hur vi präglas av andra.
Psykologin däremot ställer sig tveksam till begreppet ondska, eftersom det oftast handlar om ett skuldbeläggande. Och det finns de som anser att omoraliska handlingar är en konsekvens av situationens olika typer av parametrar samt en påverkan av biologiska eller sociala påtryckningar.
Och nu över till godhet. Vad är godhet? Finns det goda människor? Eller är det som med ondska att människor inte är vare sig onda eller goda; bara handlingar är det. Jag skulle vilja hävda att det är så. Följdfrågan blir då förstås: krävs absolut altruism* för att en handling ska anses som god? Det lättaste sättet att definiera altruism är att lyfta dess direkta motsats: egoism. Där egoism är en handling som styrs av egenintresse är altruism dess motsats. Men det känns otillräckligt och därför behöver vi göra precis som vi gjorde med ondska; alltså se till begreppets innebörd; i många kulturer omfattar godhet tankar, ord, handlingar eller händelser som av omgivning ses som eftersträvbara och moraliska; (regel)rätta, snälla, osjälviska, godhjärtade, vänliga, hyggliga, hjälpsamma och fromma . Med andra ord en handling som bidrar till en annan persons välbefinnande; alltså bidrar till positivitet. Man kan alltså inte vara god avskärmad från andra människor och andra människors förväntningar på dig.
Läs mer om Altruism på Wikipedia.
Också vad gäller godhet behöver intentionerna vara goda, men är inte då mordförsök på Hitler en god handling? Nej, eftersom mord är alltid fel till och med vid självförsvar. Också (missriktad) välvilja gör inte en handling per automatik god, inte heller en sk björntjänst.
Många menar på att godhet liksom ondska är starkt förknippat med inlärning och att vi lär oss att antingen handla rätt och undvika fel. Men är det så att vi människor alltid strävar efter att handla rätt? Jag skulle vilja hävda att det inte är så eftersom underliggande avsikter och känslor avgör i stor grad hur vi handlar. Vi hjälper en annan person för att det får oss att känna oss goda. Vi skänker till en tiggare för att det får oss att framstå som medmänskliga och givmilda. Men hur är det med förutsättningslös kärlek, som t.ex. kärleken till sina barn? Finns det ett egenintresse där? Kräver vi något i gengäld när vi älskar våra nära? I en relation kanske, men inte när det gäller våra barn, våra föräldrar också. Men det kan ligga bakomliggande avsikter också där; vi vill framstå som god förälder inför oss själva och inför andra.
Men vad anser religion och psykologi om godhet? De flesta religioner förespråkar godhet; medmänsklighet, kärlek och tillgivenhet gentemot Gud och andra människor. Inom psykologin finns flera förklaringsmodeller där vissa anser att godhet är inlärt och andra menar att det är medfött. Godhet kan gynna den egna överlevnaden eftersom människan är ett socialt djur och behöver därför vara i god fot med andra. Föräldrar vill att deras barn ska bli goda och lär dem hur de bör bete sig. Enligt dem är människan ett sk tabula rasa som betyder tom tavla som är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper. Aristoteles, stoikerna, John Locke och Jean-Jacques Rousseau har framför allt tillämpat denna syn på människans utveckling.