Immanuel Kant (1724 - 1804) var en tysk filosof och grundare av den kritiska filosofin. Ett av hans viktigaste arbeten är Kritik av det rena förnuftet däri han formulerade det kategoriska imperativet, vars vanligaste formulering lyder: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." (Källa)
Den filosofiska maximen: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." kan kopplas till praktisk filosofi: Hur bör man handla? "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag." Viljan är vägledande, men måste präglas av sedlighet som är handlandets högsta princip. Kant påstår att en fri vilja och en vilja som står under sedliga lagar är ett och detsamma. Vilka problem finns med detta sätt att tänka?
Kants kunskapsteori bygger på att människan endast kan tolka verkligheten, aldrig uppleva den som den är (i sig). Förnuftet står i vägen. Alltså vår rumsuppfattning, tidsuppfattning och vårt sätt att kategorisera och ordna verkligheten efter kausala principer hindrar oss från att uppleva verkligheten så som den är. Vi ser ALLT genom detta filter; dessa glasögon präglar all sinneserfarenhet. Vi upplever alltså verkligheten som rumslig och tidslig och kausal.
Kant skiljer alltså mellan:
tinget-för-mig: som är verkligheten som jag upplever den genom åskådningsformerna (rum och tid) och tankekategorierna (bl. a. kausaliteten). Denna typ av kunskap är Kunskap a posteriori – kunskap vi har grundat på erfarenhet - kunskap beroende av erfarenhet. Alltså: fenomenvärlden!
tinget-i-sig: som är verkligheten som den är i sig själv. Denna typ av kunskap är Kunskap a priori – kunskap vi har före erfarenhet - kunskap oberoende av erfarenhet. Alltså: noumenon!
Vi kan alltså aldrig uppleva verkligheten - bara tolka den! Färger t.ex. finns egentligen inte utan vi tolkar hur ljuset studsar på underlaget: färg är alltså en mental konstruktion!