René Descartes (1596 -1650) var en fransk matematiker, filosof, vetenskapsman, präst och jurist. Han är mest känd för sin filosofiska sats Cogito, ergo sum ("Jag tänker, alltså finns jag"). I denna sats såg han en säker kunskap, som inte kunde betvivlas.
Descartes ifrågasatte allt. Ingenting tog han för givet. Han kan sägas vara mycket källkritisk, sagt med moderna termer. Systematiskt eller metodiskt tvivel ska vara vägledande i all kunskapssträvan. Allt bör betvivlas. Genom tvivel når man det otvivelaktiga. Han satte upp tre skäl för tvivel:
Sinnenas bedräglighet; Descartes vet att sinnena vid olika tillfällen har bedragit honom och han kan därför inte helt lita på dem, eftersom det inte är sunt att helt lita på någon som har bedragit en. Ex. illusioner, hallucinationer, fantomsmärta, hjärnspöken
Dröm eller verklighet. Descartes kan inte helt säkert veta att han inte drömmer när han tror att han är vaken, eftersom det inte finns några säkra eller tydliga tecken som skiljer det han tror är ett vaket tillstånd från drömmen. Han har vid flera tillfällen varit övertygad om att han har varit vaken då han har drömt.
Tron på en bedräglig och ond Gud som leder oss att tro att logiska och matematiska satser är sanna. Det skulle ju kunna vara så att världen skapades av en ond ande som låter oss tro att kvadraten har fyra sidor, samtidigt som anden skapat världen så att kvadraten inte har fyra sidor.
Descartes är också dualist eftersom han ansåg att människan är en förening av kropp och själ och att själen är skild från kroppen och att den lämnar kroppen när vi dör medan själen lever vidare i himlen.