Updated: 08.12.2003
Anna Behse (1877-1974) blev bekant med några kristen-vetenskapare, när hon studerade sång i Tyskland. Några år senare började hon studera Bibeln i Finland. Den kyrkliga verksamheten började, då två andra personer anslöt sig circa tio år senare. Behse ägnade hela sitt liv åt att hjälpa människor genom bön. Hon var Finlands första officiellt registrerade kristliga helare eller Christian Science praktiserande.
År 1955 grundades Kristillisen Tieteen Yhdistys - Kristen Vetenskaps Samfund (The Christian Science Society), som registrerades i samfundsregistret år 1975.
Samfundet verkar i Helsingfors, där det har ett läsrum, kyrkan och söndagsskolan. Gudstjänsten och söndagsskolan hålls på söndagar och vittnesbördsmöte på onsdagar. För publiken har man arrangerat föredrag. Inofficiell verksamhet finns också på andra orter och studenter av Christian Science finns det överallt i Finland.
Den finska översättningen av Science and Health with Key to the Scriptures (Tiede ja terveys sekä avain Raamattuun) av Mary Baker Eddy utgavs år 1987. Finskspråkiga artiklar finns då och då i den internationella upplagan av The Christian Science Monitor. En liten tidskrift Christian Science Viestin publiceras fyra gånger under året.
Anna Thérèse Behse f.13.11.1877 –d. 1974
Föräldrar: Peter Wilhelm Arnold Behse och Maria Thérèse f. af Forselles.
Anna föddes 13.11. 1877 i Helsingfors, där familjen bodde i Brunnsparken i villan nr. 20. Hon var yngst i av familjens 5 barn. Anna var endast 4 år då hennes far plötsligt avled och lilla Anna fick uppleva som litet barn hur hemmet upplöstes. Alla hennes syskon älskade sin lilla syster och speciellt syster Maria Elisabeth var stort stöd för henne under hennes uppväxttid.
Anna Behse gick i fröken Pippings samskola och blev student 1894 och började sedan studera sång. Hennes klara sopran skolades först i Finland och därefter följde många studieår i Tyskland, först i Dresden och sedan i Berlin. Hon blev sånglärare och sångerska. Hennes bror Alfons Emil var mycket skicklig pianist på sidan om sitt läkaryrke och ackompanjerade henne bl.a. vid små konserter i hemmet, vilka jag minns mycket väl. Anna Behse gav flere större konserter och bl.a. självaste Oskar Merikanto ackompanjerade henne enligt en tidningsartikel. Men livet hade annat i beredskap för henne .
Under sina studieår i Dresden lärde hon känna Christian Science-rörelsen. Redan som liten flicka var Anna Behse mycket intresserad av religiösa frågor. I en intervju i tidningen Samarbete 18.01.1962 säger hon: ”Jag undrade och frågade och skulle gärna velat förstå allt som berättas i Bibeln. Min troende mor rådde mig att söka svaret på frågorna i Bibeln, men många ställen i den heliga boken syntes mig övermäktiga att förstå. ”
1922 i Berlin hamnade Anna Behse med sina vänner på ett s.k. tacksägelsemöte. De vittnesbörd och tacksägelser som där framfördes av botade sjuka, gjorde ett så outplånligt intryck på henne att hon ville grundligt utforska saken. Botande med bönens kraft? Hennes vänner retade henne men hon gick vidare och inköpte böcker, som handlade om Christian Science. Detta blev början till ett nytt skede i Anna Behses liv. I nämnda intervju berättar Anna Behse vidare: ” Då jag återvänt till Finland fortsatte jag fördjupa mej i Christian Science. Till en början var vi tre som 1929 började samlas för att studera Bibeln i mitt hem. Med tiden sällade sig till oss allt flere av saken intresserade och till mötesplats fick vi konservatoriets lilla sal . Efter kriget fick rörelsen en ny samlingsplats. Botande med bönens kraft var rörelsens centrala verksamhetsformer. Förberedelse för detta arbete fick Anna Behse vid en kurs i London som omfattade två veckor. I Finland arbetar Christian Science som en förening som grundades 1955 och vilken Anna Behse var med om att grunda.
Som sagt själv hade jag glädjen att känna Moster Anna som vi kallade henne. Vi besökte henne ofta i hennes hem vid Skillnaden 13 och likaså senare i Tölö på Oksanengatan. Hon satt gärna i sin vackra röda soffa under tavlan som föreställde ” Jesus som tolvåring i templet” vilken hon medtagit från sitt barndomshem. Speciellt minns jag henne under vinterkriget då hon som evakuerad bodde i vår gårdsbyggnad. Jag var ett livligt barn och min mormor brukade säga åt mej: ”Stör inte moster Anna. Hon ber”. Jag förstod inte alls att man kunde be hela dagen. Räckte det inte med en aftonbön? Inte för henne, hon bad för människor i nöd.
Benita Åkerlund 2009