Berättelse 2.2

Det var en hektisk morgon när Erik rusade genom stadens gator. Han hade en viktig intervju och ville inte komma för sent. Men först behövde han en kaffe för att vakna till ordentligt. Han stannade vid ett litet kafé och gick in.

"Jag skulle vilja ha en kaffe, tack," sa han till baristan bakom disken. När det var dags att betala frågade han: "Kan jag betala med kort?" Baristan nickade och Erik drog sitt kort genom läsaren.

Med kaffekoppen i handen fortsatte Erik sin promenad mot intervjun. På vägen dit stannade en turist och frågade honom på engelska: "Where is the train station?" Erik svarade hjälpsamt: "Var är tågstationen? Den är rakt fram och sedan till höger."

När han kom fram till kontoret där intervjun skulle hållas, blev han visad till väntrummet. Han satte sig ner och väntade nervöst. En kvinna kom in och sa: "Hej Erik, du kan följa med mig." De gick in i ett konferensrum och satte sig ner.

Intervjun började och kvinnan frågade: "Vad jobbar du med?" Erik förklarade sin bakgrund och sina erfarenheter. Men ibland när hon pratade snabbt, fick han säga: "Förlåt, jag förstår inte. Kan du tala långsammare, tack?"

Efter intervjun kände Erik sig lite hungrig och bestämde sig för att gå till en närliggande restaurang. Han satte sig vid ett bord och tittade på menyn. När servitören kom, frågade Erik: "Har ni några vegetariska alternativ?" Servitören pekade på några rätter på menyn och Erik beställde en vegetarisk pasta.

När det var dags att betala frågade han igen: "Kan jag betala med kort?" Servitören nickade och Erik betalade sin nota. "Ha en trevlig dag!" sa servitören när Erik gick.

Erik fortsatte sin dag med ett leende på läpparna, nöjd med sin insats på intervjun och glad över den goda maten. Han kände att det hade varit en produktiv dag, fylld med vänliga möten och små äventyr.

It was a busy morning when Erik rushed through the city streets. He had an important interview and didn't want to be late. But first he needed a coffee to wake up properly. He stopped at a small cafe and went inside.

"I'd like a coffee, please," he said to the barista behind the counter. When it was time to pay, he asked, "Can I pay by card?" The barista nodded and Erik swiped his card through the reader.

With the coffee cup in hand, Erik continued his walk towards the interview. On the way there, a tourist stopped and asked him in English: "Where is the train station?" Erik helpfully replied, "Where's the train station? It's straight ahead and then to the right."

When he arrived at the office where the interview was to be held, he was shown to the waiting room. He sat down and waited nervously. A woman came in and said, "Hey Erik, you can come with me." They entered a conference room and sat down.

The interview began and the woman asked, "What do you do?" Erik explained his background and experiences. But sometimes when she spoke quickly, he had to say, "I'm sorry, I don't understand. Can you speak more slowly, please?"

After the interview, Erik felt a little hungry and decided to go to a nearby restaurant. He sat down at a table and looked at the menu. When the waiter came, Erik asked, "Do you have any vegetarian options?" The waiter pointed to some dishes on the menu and Erik ordered a vegetarian pasta.

When it was time to pay, he asked again: "Can I pay by card?" The waiter nodded and Erik paid his bill. "Have a nice day!" said the waiter when Erik left.

Erik continued his day with a smile on his face, satisfied with his effort at the interview and happy about the good food. He felt that it had been a productive day, filled with friendly encounters and small adventures.