Berättelse 1.2

En vacker morgon vaknade jag upp och möttes av solens strålar som smekte mitt ansikte. Med en känsla av glädje i bröstet öppnade jag fönstret och utbrast, "God morgon!" Det var en perfekt start på dagen.

Efter att ha ätit frukost gick jag ut för att utforska den lilla byn jag bodde i under semestern. Jag stannade vid en lokal butik och hälsade på ägaren, "Hur mår du?" Personen log och svarade, "Tack för att du frågar. Jag mår bra. Hur mår du själv?"

Efter att ha gått runt en stund insåg jag att jag behövde hjälp att hitta tillbaka till mitt boende. Jag vände mig till en förbipasserande och frågade, "Kan du hjälpa mig, är du snäll?" Personen ledde mig vänligt rätt och jag tackade honom för hans vänlighet."

När klockan började närma sig lunchtid kände jag en plötslig oro över att behöva besöka toaletten. Jag stannade en annan förbipasserande och frågade, "Ursäkta, var är toaletten?" Personen pekade åt rätt håll och jag skyndade mig iväg.

Senare på dagen satte jag mig på en mysig restaurang och sa till servitören, "Jag skulle vilja beställa, tack." Efter en läcker måltid frågade jag nyfiket, "Hur mycket kostar detta?" och blev glatt överraskad av det överkomliga priset.

Innan jag lämnade restaurangen vinkade jag åt servitören och sa, "Vi ses senare." Med ett leende på läpparna avslutade jag min dag och kände mig tacksam för de vänliga människorna jag hade mött under mitt lilla äventyr i den charmiga byn.

One beautiful morning I woke up and was greeted by the sun's rays caressing my face. With a feeling of joy in my chest, I opened the window and exclaimed, "Good morning!" It was a perfect start to the day.

After having breakfast, I went out to explore the small village I stayed in during the vacation. I stopped at a local store and greeted the owner, "How are you?" The person smiled and replied, "Thank you for asking. I'm fine. How are you yourself?"

After walking around for a while I realized I needed help finding my way back to my accommodation. I turned to a person passing by and asked, "Could you help me, please?" The person kindly led me right and I thanked him for his kindness."

As the clock began to approach lunchtime, I felt a sudden anxiety about having to visit the toilet. I stopped another person passing by and asked, "Excuse me, where's the restroom?" The person pointed in the right direction and I hurried away.

Later that day, I sat down at a cozy restaurant and said to the waiter, "I'd like to order, please." After a delicious meal, I curiously asked, "How much does this cost?" and was pleasantly surprised by the affordable price.

Before leaving the restaurant, I waved at the waiter and said, "See you later." With a smile on my face, I ended my day feeling grateful for the friendly people I had met during my little day of adventure in the charming village.