Utvecklings-samtal

Så var det dags igen. Utvecklingssamtal. Kvartssamtal hette det när jag var liten, men nu tar det längre tid. Och som ämneslärare har du bra koll på läget för dina elever? Inte riktigt? Hur gör vi för att det ska bli ett bra samtal, då? Här kommer mina tankar kring ämnet.

Mentorskapets vara eller icke-vara

Innan jag börjar skriva om utvecklingssamtal måste vi tala om den heta potatisen som mentorskapet har blivit. Vi vet att lärarbristen inte är på väg att lösas. Vi har för få kollegor och de luckor som finns i tjänstefördelningen kommer inte kunna fyllas överallt. Runtom i landet kluras på olika lösningar på detta, och den senaste är det som kallas lärarassistenter. Skolverket förtydligar att "Statsbidraget ska användas till att anställa fler lärarassistenter i skolan för att ge lärare ökade möjlighet att fokusera på undervisning. Titeln lärarassistent är inte ett krav för att ta del av bidraget. Personer som inte har titeln lärarassistent, men som arbetar med arbetsuppgifter som avlastar lärarna, ska kunna jämställas med en lärarassistent." När det gäller arbetsuppgifterna förtydligar man att "Det är upp till huvudmannen att avgöra hur lärare ska avlastas på bästa sätt. Huvudmannen måste dock påvisa att de uppgifter en lärarassistent utför leder till att lärarna får mer tid att ägna åt undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.". (Citaten är hämtade från Statsbidrag för lärarassistenter 2020 (Red. Länken fungerar inte längre.).)

Vad ska då lärarassistenten göra? Kopiera upp papper? Se till att tekniken fungerar? Eller ta över mentorskapet? Det finns exempel på hur detta börjat användas i praktiken, vilket vi bland annat kunnat läsa om på Skolvärlden.se. Jag kan absolut se fördelar med detta, samtidigt som jag kan se nackdelar med att släppa mentorsskapet. Jag lämnar denna fråga öppen, om ett par år kommer vi helt säkert ha gott om underlag för att diskutera frågan vidare. Nu är läget som det är, och jag som många andra lärare har mentorskap som en del av mitt läraruppdrag.

Vad säger Skolverket?

Självklart finns det riktlinjer för vad vi ska göra och till viss del hur. I förskoleklassen ska det vara ett utvecklingssamtal per läsår, i övriga obligatoriska skolformer ska utvecklingssamtal äga rum en gång per termin. Förtydligande för elever och vårdnadshavare finns på Skolverkets hemsida.

För oss som arbetar i skolan finns det Allmänna råd med kommentarer om utvecklingssamtalet och den skriftliga individuella utvecklingsplanen. Den skriftliga IUP:n ska finnas de terminer då eleven inte får betyg, men jag gissar att de flesta betygssättande lärare också skriver ner, som vi alltid gjort.

Utvecklingssamtalet är framåtsyftande och handlar om hur eleven bäst kan stödjas och vilka insatser som kan behövas så att eleven når kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Informationen som ges vid utvecklingssamtalet är också tillbakablickande då den utgår från en utvärdering av elevens utveckling.

Allmänna råd med kommentarer om utvecklingssamtalet

och den skriftliga individuella utvecklingsplanen

, s. 11 Skolverket.se

Blicka bakåt för att utvärdera, skapa ny riktning framåt, förtydliga vad som är skolans ansvar. Och eleven ska inte bara nå E, eleven ska nå så långt som är möjligt för del eleven. Klockrent? Det må låta enkelt, men jag vill be er sätta er i rollen som ett-ämneslärare som kanske bara träffar eleven på mentorstiden en gång i veckan, eller kanske på en ytterligare lektion per vecka. Tänk in att det inte alltid är så enkelt att se helheten kring eleven, även om man samtalar flitigt med övriga kollegor som undervisar klassen. I vissa fall är det här självklart, men i andra fall är utgångsläget betydligt svårare. För att vi ska ha en chans att få med oss alla kollegor i arbetet är det viktigt att detta diskuteras i kollegiet. Även utvecklingssamtalet behöver diskuteras på konferenser och fortbildningsdagar.

Vilket underlag har jag?

Som ämneslärare måste jag ha underlag från mina kollegor för att kunna hjälpa eleven och föräldrarna att få en klar bild av läget. Visst har mina elever just fått hem ett brev med betyg på, men en bokstav säger långt ifrån alls. Hur underlagen ser ut har varierat mycket under mina år som lärare. En period hade vi en pärm och alla lärare skulle skriva på papper före ett visst datum. En annan period skrevs det i digitala dokument. Efter ett tag började jag skriva en mer allmän text om hur undervisningen bedrivs o.s.v., med kortare individuella kommentarer.

Idag har vi lärplattformar. Vi kan tycka mycket om dem, men de hjälper mig i det här läget. Extra anpassningar kan fyllas i efter hand, ofta hittar jag matriser som jag kan hjälpa eleverna och föräldrarna att förstå. Men, handen på hjärtat, har alltid alla kollegor fyllt i matriser som du förstår, kan tolka och som stöttar dig? Nej, det saknas ofta vissa pusselbitar. Förhoppningsvis har jag pratat tillräckligt mycket med den undervisande läraren för att ha en överblick, lite koll på hur undervisningen har sett ut o.s.v.. Är det en elev med särskilda behov har vi helt säkert pratat en del om just den eleven. Är det en elev med någon social problematik har jag kollat av läget kort före samtalet. Är det en bra period eller en dålig period? Gärna några konkreta exempel som jag kan plocka fram som samtalsunderlag. Som grund kan jag som mentor också plocka fram betygen för min elev digitalt under samtalet. Det stöttar mig när jag leder samtalet.

Men jag vill ju också att eleven ska ha tänkt igenom lite. I år delar jag mentorskapet i en 7a med en kollega, Martin. Inför samtalet skrev vi ihop ett brev med halva meningar. Brevet skulle summera första terminen på högstadiet. På mentorstiden fick eleverna enskilt komplettera brevet med sina tankar. Detta brev har jag läst igenom inför varje samtal och eleverna vet att det kommer plockas fram på samtalet. Grunden till brevet kan du ladda ner här..



Detektivarbetet

Så sitter vi då där: jag, eleven och en eller två vårdnadshavare. Vårdnadshavarna känner jag troligtvis inte särskilt väl, vi har setts ett par gånger och kanske mailväxlat lite. Ju äldre eleverna blir, desto mer sporadisk blir kontakten mellan hem och skola. Eleven känner jag förhoppningsvis lite bättre. Framför oss har vi en dagordning från vår lärplattform, utformad av en grupp lärare på skolan.

Eleven inleder samtalet och jag inleder mitt detektivarbete. Jag börjar lyssna efter ledtrådar som kan komplettera den information jag har sedan tidigare. Vad kommer fram när eleven kan tala öppet? Vilka ämnen stannar eleven lite extra vid? Vilka kommentarer flikar vårdnadshavaren in? Jag försöker fånga upp helheten. Det finns självklart oändligt många utvecklingsplaner, men vissa likheter kan finnas. Här är några exempel på saker jag kan hitta och sedan försöker arbeta vidare utifrån:

  • Läsförståelse - är det något som påverkar utvecklingen i många ämnen? Ofta kan det vara fallet för elever som ligger lite längre ner på betygsskalan. Kanske är läsning inte det vanligaste i hemmet? Eleverna har högst troligt fått rådet att gå till biblioteket och låna en bok ett flertal gånger, jag brukar försöka få in fler vinklar. Jag tipsar om att hemma tillsammans läsa samma text och samtala om vad den handlar om, kanske är det en text ur ett läromedel, kanske en kort nyhetsartikel, kanske en kort text eleven hittat på nätet.

  • Resonemang - när eleverna kommer upp på högstadiet blir det tydligt att resonemang är svårt. Eleverna brukar själva komma på det efter ett tag, och det ingår i många ämnen. Här tipsar jag eleven om UR:s sajt Orka plugga, som har filmer om allt möjligt som är bra för elever. De har också filmer om kunskapskraven (Red. Länken fungerar inte längre.), och resonemang finns med bland dessa. Sevärt!

  • Social utveckling - jag frågar alltid eleverna vilka kompisar de hade innan de började i sin nya klass och vilka de umgås med efter en termin. Det ger mig en bra blick över klassen. Kanske försöker jag utmana eleven att prata lite mer med klasskompisar av det motsatta könet. Inte för att romantik ska uppstå, utan för att de ska utöka sin bekantskapskrets. Det finns ju faktiskt flera i klassen som kan vara trevliga att prata med. Det här bygger alltså inte alls på att eleven har problem, men jag kanske ser möjlighet till utbyte som inte riktigt sker ännu.

  • Att äga sitt lärande - när vi kommer till frågan om huruvida eleven vet varför hen har fått de betyg hen har fått är jag noga med att följa upp eventuella tveksamheter. Jag kan stötta med att visa var matriserna finns på läroplattformen o.s.v., men eleven måste lära sig att själv ha koll. Målen kan vara att fråga lärarna i de fall man är osäker. Ett viktigt steg mot självständigheten.

  • Fokus - många elever tar själva upp att fokus inte alltid är på topp. En viktig grundfråga är då om tre nyckelelement: mat, sömn och motion. Äter eleven frukost? Lunch? Sover eleven ordentligt? Väldigt många av våra elever stannar uppe sent på natten för att spela datorspel av olika slag, att fånga upp dessa elever är otroligt viktigt. Motionen är något som många tappar under högstadietiden, de som tidigare idrottat kanske släpper träningen. I det läget är det viktigt att lyfta fram att rörelse behöver finnas med.

Individuell utvecklingsplan

När det gäller att skriva ner mål behöver vi tänka tydligt. Ett halvår senare ska eleven lyfta målen igen. Kanske är det samma lärare på samtalet, men det skulle kunna vara en kollega av olika skäl. Det kan vara samma vårdnadshavare, eller så är det en annan förälder den gången. Målen måste skrivas så tydligt att det framgår vilket läge det utgår från, varför målet skrivs, vart eleven ska nå, vad skolan ska göra och vad eleven själv ska göra. Alltför ofta ser jag mål som är så luddigt skrivna att jag inte kan lista ut vad det handlar om. Ibland står det bara ett enda ord, kanske ett skolämne. "Engelska". Jaha. Är det allt inom engelskan? Har eleven svårt för engelska eller vill eleven bara bli ännu bättre? Och vad ska göras? Det kanske sämsta exemplet på skolans insatser jag stött på är "jobba med stenciler från den röda pärmen". Hur ska vi någonsin kunna utvärdera ett sådant mål? Eleven minns inte vilken pärm det är, vårdnadshavaren har troligtvis inte koll alls och jag vet verkligen inte vilka papper kollegorna har satt in i just den röda pärmen. Nej, det måste vara tydligare. Såhär kan jag skriva.

  • Bli tryggare i att tala engelska
    Eleven känner sig osäker när det gäller att tala engelska.
    Skolans insats: inom ramen för undervisningen talar vi enbart engelska på lektionerna. Undervisningen utformas så att man får öva mycket i trygga situationer. Ytterligare möjlighet finns på läxläsningstiden.
    Elevens insats: Ta alla chanser att prata. Prata med storasyster hemma minst tre dagar i veckan.
    Hemmets stöttning: Tala engelska vid middagsbordet en dag per vecka.

  • Utveckla resonemang
    Eleven vill utveckla sin förmåga att resonera, vilket vävs in i flertalet ämnen.
    Skolans insats: inom ramen för undervisningen arbetar vi med resonemang. Det finns också filmer på Orka Plugga-sajten för stöd.
    Elevens insats: ha extra fokus på detta. Titta på filmerna på mentorstiden och öva tillsammans med en kompis när man pluggar inför prov.

  • Matematik
    Matematik har länge varit svårt för eleven. Långsiktigt mål är godkänt betyg i slutet av år 9.
    Skolans insats: Anpassat material vid behov, stöttning i mindre grupp en lektion per vecka. Möjlighet till extra stöd finns också på läxläsningstiden.
    Elevens insats: Använd läxläsningstiden. Fråga läraren när det blir för svårt.

I det tredje exemplet handlar det om en elev som saknar betyg. I det här läget finns självklart extra anpassningar och kanske också ett åtgärdsprogram. Alla fallen är fiktiva, men med den här tydligheten är det möjligt för mina kollegor att ta över och utvärdera framstegen vid nästa samtal ifall jag av någon anledning inte skulle vara den som genomför nästa utvecklingssamtal.

Jag är dessutom noga med att jag kan skriva i inledningen samt vad skolan gör, men eleven själv ska skriva i sin egen insats. Då har eleven behövt tänka igenom formuleringarna. Eleven måste stå bakom vad hen ska göra.

Hur blir planen ett levande dokument?

Så är samtalet genomfört. Anteckningarna är noterade. Nu då? Vi plockar fram dem om ett halvår. Räcker det? Nej, det här ska ju vara ett levande dokument. När alla samtal är genomförda, det kanske väntas en vecka eller två, tar vi upp utvecklingsplanen på mentorstiden. Eleverna loggar in på lärplattformen (vilket de gör varje vecka på mentorstiden) och uppmanas ta en extra titt på sina mål. Kanske återkopplat vi igen efter en månad. Eleverna kommer inte göra det här självmant, vi måste stötta dem. Nu tittar du på dina mål! Har du kommit framåt? Kommer du ihåg vart vi siktade? Behöver vi förändra något?

För vissa elever har vi ett uppföljande samtal, när behoven är sådana. En kollega påpekade en gång att det verkade som att en del lärare verkar vara rädda för att kontakta föräldrar. Det är ju faktiskt bättre ibland att bjuda in dem till skolan lite oftare, så att samarbetet flyter på bättre. För vi vill ju alla samma sak: att eleven ska utvecklas så mycket som möjligt.