Den Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) är en central del av EU:s internationella agerande. Den syftar till att stärka unionens förmåga att hantera konflikter och kriser, både inom och utanför Europas gränser. GUSP bygger på ett samarbete mellan medlemsstaterna och har som målsättning att bevara fred, stärka internationell säkerhet och främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer var det än behövs. Så vilken roll spelar EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) i konflikthantering och krisrespons? Följande rapport analyserar vilken roll GUSP spelar i konflikthantering och krisrespons, med särskilt fokus på dess verktyg, utmaningar och framgångar.
Ända sedan bildandet av Kol- och stålgemenskapen år 1952 har det som idag kallas för Europeiska Unionen haft fredsbevarande som ett centralt värde. Ett värde som idag kan kännas icke uppfyllt eller förlorat, med tanke på den pågående konflikten på vår kontinent. Men det är ett värde som alltid har främjats genom unionens historia och som sedan Maastrichtfördraget (1992) har gjorts till en del av EUs gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik(GUSP). Sedan dess har politiken stärkts inom olika förslag, därmed Lissabonfördraget (2007) då det bestämdes att EU skulle ha status som juridisk person, vilket innebär att EU kan underteckna internationella fördrag.
Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP), som grundades år 2001 består enligt EUR-Lex(u.å) av ambassadörer från de 27 EU-länderna. Kommittén arbetar också under den höga representanten/vice ordförandens ansvarsområde. Den övervakar den internationella situationen där GUSP gäller och spelar en viktig roll i att svara på kriser med EU.
EU har utvecklat flera instrument inom ramen för GUSP för att hantera internationella konflikter och kriser. Dessa är olika verktyg som är till för att verkställa de grundläggande målsättningarna med GUSP. Några av dessa verktyg bidrar till ett förebyggande av kriser och säkerhetshot medan det också finns de verktyg som hjälper till när krisen redan är kommen. De olika verktygen är som följande:
Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP): GSFP är en del av GUSP och består av militära och civila insatser för krishantering. Exempelvis EUFOR (EU:s militära insatser) och civila uppdrag som syftar till att bygga upp rättsväsendet och säkerheten i påverkade områden.
Diplomatiskt arbete: EU spelar en aktiv roll i internationella fredsförhandlingar, ofta i samarbete med FN. EU:s höga representanter för utrikes frågor och säkerhetspolitik leder unionens diplomatiska arbete för att förhindra och lösa konflikter.
Sanktioner: EU använder sig både av ekonomiska och politiska sanktioner för att påverka andra aktörer som bryter mot internationell lag eller mänskliga rättigheter. Sanktionerna kan bland annat vara reseförbud eller handelsrestriktioner.
Humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete: EU är en av världens största biståndsgivare och stöder konfliktförebyggande arbete genom biståndsprogram som Europeiska utvecklingsfonden (EDF) och instrumentet för stabilitet och fred (IcSP).
EU har blivit involverade i flera olika konfliktområden med olika insatser sedan GUSP infördes. Denna involvering har både skett i form av ekonomiska sanktioner men också fredsbevarande insatser. Och fastän majoriteten av konflikterna där EU blev involverade var inom unionens gränser, så har GUSP spelat en viktig roll runt om i världen där det var nödvändigt.
Ukraina: Efter Rysslands annektering av Krim 2014 har EU infört sanktioner mot Ryssland och bidragit med finansiellt och humanitärt stöd till Ukraina. Något som har ökat i grad ytterligare sedan starten av Ukrainakriget 2022.
Mali: EU har genomfört civila uppdrag i Mali på efterfrågan av staten själv. Arbetet för återuppbyggandet av säkerheten samt stärkandet av statens transparens började år 2015. Arbetet är fortfarande igång och kommer att pågå som kortast fram till 31 januari 2027 men det kommer att fortsätta så länge som är nödvändigt(EEAS, 2021).
Trots sina ambitioner om att göra världen säkrare och att bevara freden så står fortfarande GUSP inför ett antal utmaningar. Utmaningar som inte bara grundas i att demokratin är på bakåtgång och att krigsfrågan är ytterst aktuell. Dessa utmaningar är främst interna i unionen men vissa beror också på "konkurrerande" aktörer med samma målsättning.
Eftersom utrikes- och säkerhetspolitik kräver enhälliga beslut bland medlemsstaterna. Därför kan det vara svårt att komma fram till snabba beslut som reaktion till olika kriser. Det finns också resursbegränsning för GUSP eftersom att EU saknar en gemensam armé. På så sätt blir EU beroende av medlemsstaternas bidrag till militära insatser för att kunna göra skillnad. En extern utmaning som EU hela tiden måste förhålla sig till är andra globala aktörer. FN, NATO och USA, arbetar med samma mål och medel och därför krävs ett samarbete mellan dessa aktörer.
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik spelar alltså en viktig roll i internationell konflikthantering och krisrespons genom diplomati, sanktioner, militära insatser och humanitärt bistånd. Den förutsätter hur EU agerar inom olika för att förebygga och lösa olika konflikter. Trots utmaningar som beslutsfattande och resursbrist har EU lyckats påverka flera konflikter positivt. För att stärka sin roll ytterligare behöver unionen förbättra sin beslutsförmåga, öka samarbetet med strategiska partners och vidareutveckla sin säkerhetskapacitet.
EUR-Lex:
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=LEGISSUM:foreign_security_policy
EEAS:
eeas.europa.eu/eucap-sahel-mali/about-eucap-sahel-mali_en?s=331