EU grundades för att ena de europeiska länderna kring handel, säkerhet och samarbete. Men någonstans på vägen har unionen tappat riktningen. I dag läggs enorma resurser på symbolpolitik, regleringar och detaljstyrning som i många fall snarare stjälper än hjälper. Resultatet? EU sitter i passagerarsätet medan världen rusar vidare.
Som ett exempel har vi de omtalade plastkorkarna. De tvingar dryckesproducenter att fästa korkarna vid flaskorna och beräknas ha kostat EU mellan 3-9 miljarder euro, motsvarande upp till 5% av den totala budgeten, enligt en studie utfärdad av PWC (Ligné, 2018). Är det verkligen en värdig investering med tanke på vårt omvärldsläge?
Ett omvärldsläge som på senaste tid blivit allt mer instabilt i samband med Trumps tillträde som president. Trumps införande av tullar mot flertalet länder och osäkerhet kring fortsatta stöd till NATO har blivit ett skrämmande uppvaknande för EU. Snabbt tillkallades ledare för EUs länder för att hastigt fatta beslut om att upprusta militären och stärka EUs inrikes handel. EU fick sig en kalldusch när deras naivitet och tro på att omvärlden alltid skall finnas där för att bidra med resurser och hjälp, inte längre var så säker.
Självklart är EUs fokus på klimat och regelverk nödvändigt. Däremot riktar vi kritik mot att man har tagit på sig ansvaret att vara fanbärare för hela världen gällande klimatfrågan och regleringar för affärsverksamheter. Detta har hämmat EUs tillväxt och orsakat mer skada än nytta. Fler företag flyttar utomlands för att undkomma exempelvis ESG, som i mångt och mycket bara innebär en börda för företagen. Som ett resultat har EU halkat efter i utvecklingen.
Trumps kaos blev kanske exakt den chock EU behövde. Nu återstår bara frågan: tar vi chansen att styra rätt, eller fortsätter vi rulla vidare utan förare?
Julian Wingmark
Ville Paanola Norman
Källhänvisning
Sigrid Ligné (2018) - More plastic, more carbon, more cost: why attached bottle caps are not the way to fix waste (Hämtad 2025-05-09)