Yttrande om “förenade i mångfald” råder inte ett faktum så länge den biologiska mångfalden fortsätter att utplånas. Sedan år 2000 har “förenade i mångfald” varit EU:s motto. I grunden står mottot för att Europas länder ständigt berikas av många olika kulturer, traditioner och språk, i anknytning till att EUs medlemsländer samarbetar för fred och välstånd. Men är detta mottot överhuvudtaget nödvändigt om världen vi lever i är hotad och att vi människor därför inte heller till slut kommer kunna vara just “förenade”, ännu mindre “i mångfald”. 

Vår värld präglas ständigt av förändringar då detta är en konstant egenskap hos vår planet. Men under dem senaste decennierna har vår värld ställts inför ännu mer radikala klimat- och miljöförändringar än någonsin tidigare, vilket skapar ett stort hot mot vårt välbefinnande. Trots detta ska hopp ännu finnas. Vi har fortfarande möjligheten att åtgärda viss negativ påverkan som har orsakats samt minimera risken för att ytterligare negativa förlopp ska äga rum. För att kunna uppnå en förbättrad hållbarhet inom samhällena på längre sikt måste vi alla ansvara för att de ekonomiska, sociala och ekologiska aspekterna ska kunna vara sammanhängande som en helhet. 

Utmaningarna vi ställs inför är många och ständigt pågående. Det globala klimatet har förändrats, naturresurser har överutnyttjas och försatt oss i en situation som inte längre är hållbar.  Fossila bränslen, markanvändning och skogsskövling är exempel på orsaker till den mängd utsläpp av växthusgaser som ökar med kraft och påverkar de globala klimatet. Föroreningar som även är ett resultat på vår mänskliga aktivitet har försämrat hela ekosystem och förmågan att erbjuda nödvändiga naturresurser som är en förutsättning för vår mänskliga fortlevnad. 

EU:s arbete med klimatkrisen är och har varit länge en pågående debatt. Åtgärder diskuteras och utvecklingen av nya strategier sker ständigt. Den mest bekanta och omtalade åtgärden EU har lagt fram är förmodligen “The Green Deal”, som enligt EU själva är underlaget för den djupgående förändring som krävs för att reducera växthusgaserna. Den gröna given, som denna målsättning kallas för på svenska, har alla EU:s 27 medlemsländer åtagit sig för att förhindra utvecklingen av denna klimatkris. Det länderna då har åtagit sig är att göra EU till den allra första klimatneutrala regionen senast 2050. För att nå detta mål samarbetar alla medlemsländer dagligen för att utsläppen ska reduceras med minst 55 procent jämfört med 1990 senast år 2030. 

För att få djupare förståelse för hur enskilda individer ser på denna klimatkrisen vi befinner oss i har vi valt att intervjua tre gymnasieelever på YBC, en skola i Nacka kommun, som har målsättningen att förändra världen. Min allra första fråga till eleverna var hur de känner kring den pågående klimatkrisen. “Den pågående klimatkrisen är inget jag själv, på individnivå, lägger så mycket energi på. Men jag påverkas ändå av den som medborgare” berättar en andraårselev på YBC. Han förklarar vidare att den största förändringen han lagt märke till är skatterna som har ökat, som exempelvis bensinskatten. Han avslutar genom att säga “Dessa åtgärder ser jag dock inte på som något negativt, men de är kortsiktiga lösningar på problemet, därför bör vi istället fokusera på att hitta bättre långsiktiga lösningar som löser grundproblemet”. 

Min nästa frågeställning var om dessa elever gjorde något för att minska klimatförändringarna samt om de anser att dem gör tillräckligt. Svaren jag fick av dessa gymnasieelever var näst intill likadana. Eleverna ger exempel på deras bidrag som enskilda individer till denna krävande omställning vi ställs inför. “Jag brukar panta burkar, ibland handla second hand och återvinna” berättar en av dessa elever medan de andra nickar och håller med. Svaren ledde till en följdfråga, om detta räcker och om de tycker de kan göra mer för att bidra. “Nej jag skulle inte säga att jag gör tillräckligt mycket, men jag tror inte heller det ligger på oss individer att ansvara över. Utan jag anser detta vara en större politisk fråga som handlar i grund och botten om att förenkla vårt bidragande och minska påverkan individerna tillför”. förklarar en av eleverna. 

Avslutningsvis frågar jag andraårs eleverna om de är medvetna om EU:s arbete kring klimatkrisen samt om de känner sig trygga med EU:s klimatmål. Medvetandet och kunskapen verkar obetydlig för dessa elever. Alla håller med varandra om att klimatfrågan inte är ett ämne som intresserar dem och att dem därför inte är medvetna om EU:s arbete. Efter att jag sedan förklarar kort om deras arbete ställde jag följdfrågan om de känner sig trygga med EU:s klimatmål, som exempelvis The Green Deal. “Ja, målen känns bra och det är en prioriterad fråga, det viktigaste är att de uppfylls. Mål är till för att uppfyllas annars är det helt onödiga”. berättar en av eleverna. De andra två höll med men en av dem menade på att detta är enklare sagt än gjort. “För att detta ska kunna nås måste det först ske en beteende förändring hos oss människor, vi är lata och ivriga. Allt vi bryr oss om är enkelhet och pengar därför måste vi gemensamt, både som individer men också som ett samhälle, hjälpas åt för att kunna kvarhålla ekonomin och våra enkla vardagliga liv. Alltså fokusera mer på hållbarhet”. 

Intervjun ger oss en inblick av ungdomars inställning till denna rådande klimatkris. Det går därför att säkerställa att individers synsätt på detta problem och det vi gör idag både är problematiskt och otillräckligt. Vi alla måste börja drömma om en förbättrad framtid och kämpa för detta. Vi vet vad som måste göras och det behöver inte vara så svårt, så länge vi gemensamt hjälps åt och engagerar oss tillsammans kan vi klara av dessa mål för en ljusare framtid.