Även en Lars O Sjöström har i Corren/Insändare anklagat mig för att i Olle Wästerberg-bemötandet ge en felaktig bild av polariseringen. Läs Sjöströms anklagelse nedan och läs mitt svar nedan. (Det är föga troligt att mitt svar kommer in i tidningen.)
Denna sida publicerad 2021-03-09, kompletterad 2021-03-09.
Åter till Indexsidan om massivandring Åter till webbplatsens startsida
Sjöströms insändare hittas på webben här (tillgänglig utan prenumeration!):
https://corren.se/asikter/artikel/en-felaktig-bild-av-polariseringen/r29196pl
STOR BILD PÅ JIMMIE ÅKESSON
(Observera att det är Corren som väljer vilka insändare de tar in och de väljer också vilka rubriker de ska sätta och vilka bilder de ska koppla till ... så i dessa avseenden är man mer eller mindre rättslös. Corren vill ju gärna "spetsa till".)
Polariseringen i svensk politik inleddes när SD kom in i riksdagen, hävdar insändarskribenten.
En felaktig bild av polariseringen
Nils-Olof Bromée förfäktar föga effektivt att inte SD står för en polarisering utan någon annan skulle göra det. Inget kunde vara mer felaktigt.
SVERIGE 2 MARS 2021 16:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar på "Orättvis ge SD skulden för ökad polarisering" (26/2).
Studerar man historiken när det gäller vänster-högerskalan i politiken så står SD givetvis för polariseringen och ingen annan.
För några år sedan fanns det ett högerparti som var konservativt. Nuvarande moderaterna är liberalkonservativa. En hel del partier står och stod till höger redan före SD:s inträde på den politiska scenen.
Då var polariseringen så att säga normal i något avseende om det ens var en de facto polarisering; skillnaderna i åsikter var hanterbara.
Så kom SD som är ett nationalistiskt och socialkonservativt parti in i Sveriges riksdag. Tonläget ändrades markant inom de kärnområden som är SD:s, främst invandringen. Vänster-högerskalan drogs rejält åt höger; det blev längre mellan partierna och sålunda väljarskarorna.
Så starten av polariseringen sker där och då år 2010 när SD kom in i riksdagen.
Lars O Sjöström
Mitt svar:
Lars O Sjöström förfäktar föga effektivt att SD står för polariseringen och anklagar mig för att i min insändare 26:e februari stå för felaktigheter. Inget kan vara mer felaktigt!
Vi är tydligen överens om att grund-/huvudorsaken till polariseringen sedan 2010 är invandringspolitiken.
SD:s uppfattning är att invandringen ska hållas på en sådan nivå och vara av en sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet. SD värnar asylrätten och SD är positiva till kvotflyktingar. Detta är en politik som SD stabilt och ordagrant stått för ända sedan de kom in i riksdagen år 2010.
Före år 2010 hade Sverige en förhållandevis rimlig och någorlunda hanterbar invandring, i många avseenden av godo.
Efter år 2010 har ”Sjuklöverns” signalpolitik och bejakande, försvarande och uppmuntrande av generös, men tyvärr okontrollerad och oansvarig invandring, resulterat i en exceptionell massinvandring som förorsakat dramatiskt ökande problem när det gäller såväl social, kulturell som ekonomisk belastning på vårt land. Tillståndet är ytterst bekymmersamt.
Det är denna politik och detta tillstånd som utgör den verkliga polariseringen, den som bäddar för även affektiv polarisering. Ansvaret för polariseringen har ”Sjuklövern” och ingen annan!
Det är ”Sjuklövern” som i den praktiska politiska verksamheten fjärmat sig från det normaltillstånd Sjöström skriver om. Detta har inte mycket med vänster-höger-skalan att göra. SD är för övrigt inte det parti som ligger längst åt höger på denna skala – kanske ett påläsningsbehov!? Mer tillämplig är i så fall den så kallade GAL-TAN-skalan.
Jag är överens med Sjöström att SD kom in i riksdagen år 2010 … men för polariseringen ansvarar inte SD! … även om de tvingats bli en aktör i debatten!
Men egentligen är det nu inte polariseringen som behöver debatteras utan problemlösningar. Nu är tillståndet i det svenska samhället så ansträngt och så problemfyllt att en nödbromsning av invandring synes nödvändig och framför allt en verklig kraftsamling för att lösa de sociala, kulturella och ekonomiska problem som vi har inom landet.
Nils-Olof Bromée