Femtio år i samhällets tjänst.
Landsfiskalen som blev väl mottagen.
Olof Bromée.
Artikel i Tidningen för Härjedalen - "HÄRJEDALEN"
Nr 1; Första årgången; Måndagen den 13 december 1937.
Sidan etablerad 2019-11-24, senast justerad 2019-11-24
Embedded Files
HÄRJEDALEN
Tidning för Härjedalen
Nr 1 Första årgången Måndagen den 13 december 1937
Lösnummerpris 10 öre.
Femtio år i samhällets tjänst.
Landsfiskalen som blev väl mottagen.
F.d. landsfiskal O. Bromée.
I femtioett år har f. landsfiskal Olof Bromée varit bosatt i Sveg och de flesta av dessa år har han ägnat åt samhällets förkovran och utveckling. Inalles femtio år har han haft trådarna i sina händer; fyrtionio år som kommunalstämmans ordförande och nära ett år som köpingsfullmäktiges och köpingsstämmans ordförande. Det är inte många av de infödda härjedalingarna i hans ålder som känner sitt land och sitt folk så väl som denne verkligt fina representant för ett samhälle, och då man söker upp honom för en intervju i landskapets första tidnings första nummer säger han liksom urskuldande, att han knappast vet var han ska börja.
Jag har varit med och sett samhället så att säga födas säger hr Bromée. Och jag måste medge att det har varit en utomordentligt intressant tid. Då jag reste från min födelsebygd , Jämtland, (det var förresten 1881 och då erhöll jag ett vikariat i Lillhärdal) var det många av mina vänner som varnade mig för Härjedalen. Men ju mer man varnar ungdomen desto ivrigare blir den som bekant att få försöka, och att jag begav mig till Härjedalen den gången har jag aldrig haft anledning att ångra. Överallt har jag blivit väl mottagen. Och man kan förstå, att en landsfiskal i tjänsteutövning inte alltid är så efterlängtad. Härjedalingarna äro ett bra folk och deras sätt att hålla inne med onödiga ord är snarare en förtjänst än en brist. Sedan man lärt känna varandra blir förtroendet ömsesidigt.
Beträffande Svegs samhälle fortsätter hr Bromée har utvecklingen gått ganska fort dessa år. Från att ha varit en kyrkort dit man från byarna omkring samlades under helgerna för att besöka kyrkan och där den så gott som enda bebyggelsen utgjordes av s.k. kyrkstugor och till att ha blivit en centralort för hela landskapet är steget ganska långt. Betänker man, att möjligheterna för utveckling är ganska begränsade måste man medge att resultatet är över förväntan (Forts. på sid. 4).gott. Största orsaken till denna samhällets utveckling torde järnvägen vara, eller kanske kan man säga att järnvägen blev resultatet av människornas strävan efter att komma i förbindelse med andra bygder. Nu, sedan landsvägstrafiken fått en sådan omfattning har förhållandena ytterligare förbättrats, och trafikbilen, bussen och postdiligensen äro våra dagars kurirer som komma till även de mest avlägsna delar av landskapet med nyheter och förnödenheter av olika slag.
Och så är det förutsättningarna för vidare utveckling av landskapets materiella och kulturella liv säger hr Bromée slutligen. Gruvdrift, ja varför inte, men så långt sträcker sig ej våra vyer även om det talas därom ibland. Kunde vi finna malm i våra berg och fjäll skulle det komma att hälsas med stor tillfredställelse. Men att lita på detta och trösta sig inför den utsikten är som att hoppas på en lotterivinst. Träförädling har flera gånger varit på tal, men hittills har det stött på för stora svårigheter. Några små sågar finns visserligen på en del orter, här berör det endast mindre partier, den huvudsakliga virkesmängden följer med Ljusnans vatten till de stora sågverken vid Bottniska viken. Emellertid har utvecklingen på träförädlingens område gjort, att svårigheterna som tidigare lagt hinder i vägen delvis blivit eliminerade. Det ligger enligt min mening i att här på orten tillverka t.ex. plywood och wallboard eller vad de nya byggnadsmaterialen heta då vi har järnväg och lastbilar till att frakta den färdiga varan på. Inte för att jag vågar gå i god för att tillverkningen skulle bli lönande, men det skulle göra mig glad om någon på allvar ville ge sig på uppgiften. Man tycker onekligen att det är en smula orättvist att ett så skogrikt landskap som Härjedalen inte ska få spela någon annan roll i träförädlingens historia än avverkning av skogen och nedfraktningen till vattendragen. Jag kan sålunda inte komma ifrån att det finns ytterligare utvecklingsmöjligheter för Härjedalen och jag önskar innerligt att det må bli fortsatt framgång för det landskap och det folk, som jag under alla dessa år lärt mig älska och högakta.
Lehar
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Klicka gärna på bilderna för att få texten läsbar.
Originaluppslaget första sidan med första delen av texten.
Originalsida nr 4 med fortsättningen på texten.
Page updated
Google Sites
Report abuse