Widar Andersson
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Christian Dahlgrens Ledare i Corren den 15:e januari
Synen på Trump blottar SD:s extremism
Måtte aldrig Åkessons parti få regeringsmakt i Sverige.
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har försämrats i hela världen som följd av den amerikanska Trump-administrationens bristande ledarskap. Det konstaterar föga överraskande Human Rights Watch i sin årsrapport för 2020 som publicerades i veckan.
Samma negativa trend har människorättsorganisationen slagit larm om i tidigare rapporter. 2019 beskrev Human Rights Watch hur auktoritära ledare världen över vädrat ny morgonluft och dragit åt tumskruvarna ytterligare, påverkade av Donald Trumps framfart – som även applåderats av Sverigedemokraterna här hemma.
Inom SD finns en från Human Rights Watch totalt väsensskild uppfattning om Trumps betydelse. ”Ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han gjort för en fredligare värld”, påstod nyligen Mattias Karlsson, partiets chefsideolog och tidigare gruppledare i riksdagen.
Tillsammans med SD-kollegorna Björn Söder och Tobias Andersson nominerade Karlsson i november Donald Trump till Nobels fredspris. Och den nomineringen står fast, har Björn Söder meddelat, även efter Trumps uppvigling till att storma Kapitolium och kullkasta den amerikanska demokratin.
Denna förskräckande händelse har heller inte fått partiledaren Jimmie Åkesson att ompröva sina politiska sympatier för Trump. Han tar visserligen avstånd från det våldsamma kuppförsöket. Men vidhåller att det vore bättre för USA och västvärlden om Trumps radikaliserade republikaner vunnit valet.
Alltså fyra år till med rasistisk hets mot etniska minoriteter, avhumaniserande av politiska motståndare, konspirationsteorier, lögner, underminerande av rättsstaten och USA:s demokratiska institutioner, vänskapligt gullande med utländska människorättsbrottslingar, etc. Kan SD:s extremism bli tydligare?
Trump står nu inför sitt andra riksrättsåtal, denna gång för anstiftan till uppror när han med dessa ord eldade sina supportrar till att attackera kongressens folkvalda församling: ”Ni kommer aldrig att ta tillbaka ert land genom att vara svaga. Ni måste visa styrka, och ni måste vara starka. Och vi slåss. Vi slåss av bara helvete och om ni inte slåss av bara helvete, då kommer ni inte att ha kvar ett land längre.”
Den militanta och ödesmättade retoriken, vägran att acceptera nederlag i demokratiska val, besvärjelsen om en hotande undergång, bär fascismens ideologiska kännetecken.
Efter riksdagsvalet 2018, som inte blev den stormande jätteframgång SD hoppats på, deklarerade Mattias Karlsson – inte olikt idolen Trump – för sitt partis anhängare: ”Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.”
Tycker verkligen M och KD att ett parti som detta är lämpligt att samverka med och släppa in i en regering?
Christian Dahlgren
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Min insändare inmailad till Corren den 17:e januari. Om den tas in eller inte återstår att se. Spännande! 2021-01-25: Nej! Inte intagen.
Christian Dahlgren, en person som om och om igen i sina ledare bidrar till motsättningar och polarisering och förakt för vår svenska demokrati. Nu senast i ledaren den 15:e januari: ”Synen på Donald Trump blottar SD:s extremism”. Genom lögner, vantolkningar och vinklade klipp pekar han ut SD, dess företrädare och därmed också alla som röstat på SD som extremister. Det är osakligt, osmakligt och oförskämt!
SD:s företrädare har upprepade gånger tagit avstånd ifrån och fördömt Trumps uppförande, inte minst efter hans agerande kring stormningen av Kapitolium. Att man däremot kan sympatisera med vissa delar av den politik som Trump och republikanerna står för är inte så konstigt, saker som gjorts bra, till exempel att han under sin tid som president inte startat några krig utan istället åstadkommit fredsförhandlingar.
SD sympatiserar inte alls med de avarter Dahlgren i sin ledare räknar upp. Dahlgren borde studera SD:s partiprogram och fokusera på sakfrågor, istället för att fantisera och smutskasta.
Jag sätter stort värde på Widar Anderssons krönikor i Corren som visar på ärlighet, klarsynthet och konstruktivitet. I sin krönika den 13 januari efterlyser han politiker ”som vill något annat än lunken.” och framhåller Jimmie Åkesson och SD som en kraft för att ”begränsa invandringen för att på så vis rädda välfärdsstaten.”
Dahlgrens ständigt återkommande osakliga anklagelser och påhopp på SD gagnar ingalunda räddningen av välfärdsstaten, dessa göder istället motsättningar och polarisering i svensk politik och verklighet, och är ett hot mot demokratin och en konstruktiv utveckling.
(1598)
Nils-Olof
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Widar Anderssons krönika i Corren den 16:e januari
Stefan Löfven behöver säga stopp och belägg
Socialdemokraterna tycks vara beredda att göra mycket stora eftergifter till Miljöpartiet i invandringspolitiken.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyligen lämnade Migrationsverket sitt remissvar på de lagändringar som föreslås i "regeringens kompletterande förslag i arbetet med en förändrad migrationslagstiftning." Dessa "kompletteringar" var miljöpartiets krav för att acceptera att Migrationskommitténs förslag skulle kunna sändas ut på remiss. Den statliga myndighetens invändningar och frågetecken är generande blytunga.
I beslutet som undertecknats av generaldirektören Mikael Ribbenvik sägs rakt på sak och på tydlig myndighetsprosa att "ändringar i lagstiftningen som innebär att andra än skyddsbehövande får ökade möjligheter att beviljas uppehållstillstånd inifrån landet utgör undantag från den grundläggande principen om reglerad invandring. Detta skulle kunna innebära att incitamenten att använda irreguljära sätt att ta sig till Sverige ökar. I analysen behöver också frågan om hur den föreslagna lagändringen kan påverka incitamenten att stanna i Sverige efter ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut beaktas."
En regering som endast kontrollerar en knapp tredjedel av mandaten i riksdagen måste givetvis vara beredd att kompromissa och att jämka sig samman med andra partier på sätt som i varierande grad strör salt på redan svidande partisjälssår. Sådan är politiken helt enkelt. I Januariavtalet finns några sådana exempel på i sammanhanget ganska begränsade skattesänkningar och arbetsrättsförändringar som utan starka kompromissbehov inte hade hamnat på regeringen Löfvens att-göra-lista.
Invandringsfrågan är en helt annan sak. Att i Sveriges redan mycket utsatta invandringspolitiska läge presentera lagförslag som enligt den ansvariga myndigheten riskerar själva fundamentet för en reglerad invandring – att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej – är närmast otillständigt. Socialdemokraterna behöver besinna sig.
Det är en sedan länge misskött invandringspolitik som är grundorsaken till många av de tunga samhällsproblem som Sverige på allvar nu behöver ta tag i. Den snabba befolkningsökningen i ett oförberett samhälle har skapat politiska, sociala och ekonomiska spänningar och motsättningar i Sverige som vi inte sett på år och dag.
I en generös välfärdsstat som bygger på högt arbetskraftsdeltagande, höga skatter och hög tillit är reglerad invandring kort sagt en kärnfråga. Miljöpartiet står i detta sammanhang för extrema och samhällsfarliga uppfattningar. Säg stopp nu Löfven.