Olle Wästberg hade i Corren idag den 17 februari 2021 en "Krönika" med rubriken "Polarisering är historiskt främmande för Sverige". I sin text pekar han ut SD på ett osakligt och nedsmutsande sätt så jag kände för ett genmäle (grönt nedan!). Inskickat till debatt-/insändarredakören samma dag. Återstår att se om det kommer in. Yeesss!!! Idag den 26:e kom mitt genmäle in i såväl tidningen som nätet.
Publiserad 2021-02-17, kompletterad 2021-02-26.
Åter till Indexsidan om massivandring Åter till webbplatsens startsida
Polariseringen är historiskt främmande för Sverige
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.
”Polariseringen” är stor både i USA och i Sverige. Det handlar om att det inte finns någon mittenpolitik och att få kompromisser sker.
I USA innebar Donald Trumps presidenttid att de politiska klyftorna ökade. Joe Biden kom in i senaten redan 1973. På den tiden präglades senaten av uppgörelser mellan demokrater och republikaner. Det var inte partierna som gjorde upp, utan enskilda ledamöter. Joe Biden satt alltså i senaten när det var naturligt att senatorer sökte samarbete med de som kom från det andra partiet. Nu är detta knappast möjligt. Partierna har rört sig åt vänster och höger och kraven på uppslutning bakom partiledningarna är långt större.
Polariseringen är historiskt främmande för Sverige. Den amerikanske journalister Marquis Childs kom 1936 med en internationellt uppmärksammad bok – "Sweden the Middle Way" – som under många år präglade Sverigebilden. President Franklin Roosevelt citerade den med Sverige som förebild. Den beskrev Sverige som ett enigt land, där bland annat politiska kompromisser var vanliga. Det skiljer sig verkligen från dagens läge. Sverige har blivit alltmer politiskt fragmentiserat och den gemensamma värderingsbasen har eroderat.
Tage Erlander sa 1972, efter 26 år som statsminister, att ”vill man hålla demokratin levande och frisk finns det ingen viktigare uppgift än att få tillbaka känslan av samhörighet”. På den tiden pågick en ideologisk kraftig debatt mellan Erlander och folkpartiledaren Bertil Ohlin. Men sakpolitiska kompromisser var inte uteslutna.
Det är situation långt från dagens politik. Polariseringen ökar och samhörighetskänslan minskar i hela landet. Såväl de hemliga ryska informationsangreppen som Sverigedemokraternas politiska kampanjer leder till att förtroendeklyftorna ökar. Ska demokratin kunna värnas måste tilliten till beslutsfattare och valda öka. Steget dit är långt. Det har att göra med att partierna, inte de enskilda förtroendevalda, dominerar. Idag upplever många Januariavtalets kompromiss som starkt negativ.
Historiskt har inte riksdagen haft någon motsvarighet till Sverigedemokraterna. I hög grad fungerar populistiska rörelser som rädslans kolportörer. Populismen är apokalyptisk. Bland det vanligaste är att påstå att det framtida Europa kommer att domineras av islam. När rädslan breder ut sig slås samhörigheten i landet sönder. Och just samhörigheten, liksom tillit och förtroende har tidigare varit central i Sverige. Att så inte längre är fallet är starkt negativt och gör att få beslut blir säkra för framtiden. Breda överenskommelser skulle inte skada.
Olle Wästberg
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Hej redaktör Ann-Charlotte Irhede på Corren Debatt/Insändare. (Skickat 2021-02-17 kl 21.)
debatt@corren.se, insandare@corren.se
Här kommer ett litet bidrag på 2183 tecken till någon av era åsiktssidor. För mig har det ingen betydelse om det hamnar under rubriken Debatt eller rubriken Insändare. (Vilken karaktär tycker du att bidraget har? … och varför?)
Med vänlig hälsning
Nils-Olof Bromée
nils.olof.bromee@gmail.com
Blästadsgatan 96
589 23 Linköping
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Vad är det egentligen Olle Wästberg vill åstadkomma med sin Krönika i Corren den 17/2 2021?
Rubriken är ”Polarisering är historiskt främmande för Sverige”
Wästberg citerar statsminister Erlander från 1972 … som då sa ”vill man hålla demokratin levande och frisk finns det ingen viktigare uppgift än att få tillbaka känslan av samhörighet.”
Wästberg konstaterar så korrekt att ”Polariseringen ökar och samhörighetskänslan minskar i hela landet”. Visst, tyvärr är det så!
Då är det väl berättigat att inte minst ställa frågan: Var ligger ansvaret för detta, för raserandet av samhörighetskänslan?
Jag kan inte förstå annat än att det är de politiker som styrt och ställt i Sverige de senaste decennierna och särskilt nu sedan 2012. De regeringar som uppmuntrat massinvandringen och bejakat mångkulturismen … och inte tagit ansvar för de problem som uppstått.
Med en ansvarsfull, kontrollerad och human invandring skulle Sverige idag kunna varit i ett helt annat läge.
Sverigedemokraterna kan ju knappast pekas ut som ansvariga då de ju hela sin tid på ett odemokratiskt sätt varit mobbade och utestängda från verkligt maktinflytande. De har, kanske med anledning av detta, tvingats genomföra en del politiska kampanjer för att uppmärksammas… och det är bara att konstatera att de trots allt har fått stöd av väldigt många väljare.
Att som Wästberg peka ut SD som ansvarig för att förtroendeklyftorna ökar känns verkligen anmärkningsvärt. Huvudsyftet med SD:s politik och kampanjer har ju varit att stoppa massinvandringen just för att komma till rätta med den polarisering och bristande samhörighetskänsla denna förorsakat.
Att Wästberg kopplar SD till populism, apokalyps och rädslans kolportörer känns väldigt osakligt. Problemet är faktiskt den VERKLIGHET som gäller i Sverige, skapad av våra regeringar, inte det parti som förvarnat och larmat mest om denna. Wästberg tycks se problemet men inte huvudorsaken till detta. Kan Wästberg inte se motsatsförhållandet mellan mångkultur och samhörighetskänsla/homogenitet?
Jag kan inte annat än konstatera att Wästberg genom sin krönika på ett osakligt och orättvist sätt bidrar till polariseringen i Sverige. Destruktivt! Synd!
Nils-Olof Bromée