Verksamheter och industri

Med miljöfarlig verksamhet menas alla verksamheter som kan orsaka utsläpp till mark, vatten eller luft, som hanterar kemikalier eller avfall eller som kan störa omgivningen genom till exempel buller eller lukt, det vill säga alla verksamheter med påverkan på den yttre miljön eller med en möjlig risk för påverkan. Exempel på sådana verksamheter är industrier, verkstäder, lackering, drivmedelshantering, sågverk, lantbruk, tryckerier, skjutbanor och motorbanor.

Det finns verksamheter som gör stor miljönytta men ändå kallas miljöfarlig, till exempel ett avloppsreningsverk eller en avfallsanläggning. Vissa verksamheter måste ha tillstånd från länsstyrelsen innan de får starta medan det för andra typer av verksamheter krävs en skriftlig anmälan till miljökontoret.

Miljöfarliga verksamheter delas upp i följande prövningsnivåer:

A-verksamheter - Tillstånd söks hos mark- och miljödomstolen, Länsstyrelsen har tillsyn.

B-verksamheter - Tillstånd söks hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen eller DMEK har tillsyn.

C-verksamheter - Anmälan görs till DMEK som även har tillsynen.

U-verksamheter - Mindre verksamheter som varken är tillstånds- eller anmälningspliktiga. DMEK har tillsyn över verksamheterna.

Det finns 8 stycken B-anläggningar i Dals-Ed; Brattesta och Håbol ARV, Purtech AB, Vindkraftsparken Töftedal samt täkterna vid Hajom med Holane och Eds strand Dal (DMEK har tillsyn) och VIDA i Nössemark samt Onsöns ÅVC och deponi (Länsstyrelsen har tillsyn).

Det finns 17 stycken C-anläggningar (t.ex. drivmedelsanläggningar, skjutfält, motorbanor, Pyrotek, fjärrvärmeanläggning, mellanlagring av avfall, verksamheter som förbrukar organiska lösningsmedel). Det finns ett 50-tal U-verksamheter (t.ex. åkerier, fordonsservice, små sågverk, metallbearbetning, handelsträdgård, småbåtshamnar, fordonstvättar, lackeringsverkstäder, skjutbanor, tryckeri).

Miljöfarliga verksamheter kan ge störningar t.ex. i form av buller eller utsläpp till luft och avlopp. I miljötillståndet regleras sådan påverkan genom att villkor för exempelvis buller sätts för verksamheten. Bullerstörning vid bostäder från miljöfarlig verksamhet som industrier, skjutbanor, motorbanor och liknande verksamheter styrs vid prövning och tillsyn enligt miljöbalken med ledning av naturvårdsverkets allmänna råd. Om en bostad utsätts för buller som överstiger riktvärdena är det enligt miljöbalken den bullrande verksamheten som är skyldig att åtgärda problemet.

Täkter kan ge störningar i form av buller och vibrationer och kan innebära restriktioner för omgivande markanvändning.

Deponiernas innehåll är av olika karaktär, men områdena är vanligtvis förorenade av hushålls- och byggavfall, vilket ger restriktioner för markanvändningen. Nedbrytningen kan pågå under lång tid.

Miljö- och energinämnden har tillsyn över miljöfarliga verksamheter vilket innebär att kontroller görs så att företagen efterlever de miljökrav som finns i lagar, förordningar och föreskrifter. Ansvaret för brister och åtgärder ligger dock alltid på verksamhetsutövaren.

För att människor ska kunna bo eller vistas intill miljöfarlig verksamhet utan risk för hälsa och miljö tillämpas skyddsavstånd. Verksamheter som reningsverk, industrier, bensinstationer mm där det finns risk för brand, explosioner, utsläpp, buller mm har riktvärden för skyddsavstånd. Dessa riktvärden har grund i en sammanvägd bedömning av riskerna för miljö, hälsa och säkerhet. Skyddsavståndet räknas från den aktuella verksamheten till bostad. Rekommenderade avstånd anges i Boverkets allmänna råd 1995:5 ”Bättre plats för arbete”.

• Naturvårdsverkets allmänna råd om buller gäller.

• 2 kap. Miljöbalken gäller alla verksamheter,

• Förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll gäller för C-anläggningar

• Skyddsavstånd enligt ovan ska hållas

• I samhällsplaneringen ska miljöfarliga verksamheter lokaliseras så att störningarna minimeras.

• Det krävs erforderliga miljöåtgärder från verksamhetsutövare för att minimera omgivningspåverkan.

Sågverket Vida i Nössemark har gjort en storsatsning i att bygga upp ett toppmodernt sågverk som anses vara ett av Europas modernaste sågverk för klentimmer. Man har även byggt till ett hyvleri, som innebär att det idag finns totalt 36 anställda. Trafiken från och till sågverket är intensiv och påverkar trafiken genom centrum, eftersom det är enda vägen ut och in till sågverket. Detsamma gäller för industrin Pyrotek Scandinavia AB i Hökedalen, där man också måste passera centrum med transporter från och till verksamheten. Båda verksamheterna är oerhört viktiga för Dals-Ed och har tillsammans ca 100 arbetstillfällen. Detta antal kan dessutom öka, då även produktionen har ökat och förväntas fortsätta så.

• Vid utökning eller annan förändring av befintliga verksamheter ska särskilt frågor som transporter och risk för störning av angränsande bostadsfastigheter beaktas. Inom en zon cirka 200 m kring nuvarande och planerad industrimark vid sågverket bör ytterligare bostäder eller fritidshus inte byggas på grund av risken för störningar.

Enligt miljöbalken kräver täkt av grus, sten, sand, lera jord, torv eller andra jordarter tillstånd av länsstyrelsen om det inte är fråga om husbehovstäkt. Ansökan om täkt inlämnas till länsstyrelsen. Ett tillstånd till täkt förenas med avgift och kan ges med villkor.

De grusförekomster som finns i Dals-Eds kommun ligger i tre stråk och sammanfaller med den mellansvenska israndszonen. Ett stråk går från Gunnarsbyn och Klevmarken över Tavlan och Ed samt till Torp och Tingvalla. Vid bland annat Tavlan och Torp finns större täkter. Främst vid Klevmarken finns förekomst av morän.

Brytbart berg finns vid kommunens deponeringsanläggning och nordost om Tingvalla.

Vid sjön Grann i Bengtsfors kommun finns en mineralförekomst. Bengtsfors kommun har motsatt sig utvinning. Sannolikt fortsätter mineralfyndigheten även in i Dals-Eds kommun.

Vid Hajom med Holane finns två täkter med olika tillstånd, en bergtäkt och en grustäkt. De ligger på var sin sida om väg 164.

• Kommunen motsätter sig brytning av malm inom aktuellt område vid Grann och bör bevaka den generella utvecklingen gällande exploateringsintressen av grus och mineraler då detta kan tänkas öka i en framtid där allt mer blir elektrifierat, vilket ökar samhällets behov av metaller.

• Kommunen är restriktiv till gruvverksamhet inom områden med höga naturvärden.

• Som ett led i hushållningen med ändliga resurser föreslås en restriktiv hållning till brytning av grus och sand till förmån för bergkross och återvinning.