Rekommendationsområden

Områden som redogörs för i detta avsnitt är särskilt viktiga områden som berörs av geografiska bestämmelser.

Stora Le berörs av geografiska bestämmelser enligt miljöbalken och av riksintressen för naturvård och rörligt friluftsliv. De geografiska bestämmelserna gäller Dalsland-Nordmarkens sjörika skogsområden (Dalslands kanal). Enligt 4 kap 2 § miljöbalken (MB) ska turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Enligt 1 § MB utgör bestämmelserna inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller av utförandet av anläggningar för totalförsvaret. I området finns ett stort antal Natura-2000-områden, vilka kräver särskild hänsyn i eller i närheten av områdena.

Naturvårdsintresset baseras på att sjön är en sprickdalssjö med stora limnologiska värden, artrik fiskfauna samt med flera glacialmarina relikarter. Stränderna är branta och i huvudsak skogklädda med sprickdalgångar. Här finns även löv- och barrskogsbiotoper med en artrik krypto- gamflora och hotade fågelarter. Sjön och dess omgivningar är av riksintresse för friluftslivet då den utgör en del av Dalslands kanals sjösystem med natursköna vattenvägar och mycket goda kanot- och båtleder.

I DANO-utredningen från 70-talet, vars förslag har antagits av berörda kommuner som handlingsprogram i samråd med bland annat länsstyrelsen och även varit föremål för riksdagsbehandling, har förslag till mindre stugbyar för uthyrning och viss kompletteringsbebyggelse redovisats. Utifrån DANO-utredningen har ca 100 lägerplatser anlagts de senaste åren.

Området innehåller även värdefulla områden enligt naturvårdsprogrammet och skogs-, ängs- och hagmarker enligt utförda inventeringar. Åtgärder bör främjas, som syftar till att bevara lövskogar, gammal skog och öppna landskapspartier. Stora sammanhängande kalhyggen bör undvikas genom uppdelning och tidsmässig förskjutning.

Tresticklanområdet utgör ett opåverkat urskogsområde som är beväxt med barrskog, ofta på hällmark. Det är ett sjörikt sprickdalsområde som även innehåller fattigkärr. Den nordvästra delen utgör område med geografiska bestämmelser enligt miljöbalken. Den norra delen utgör ett Natura-2000-område. Hela området är av riksintresse för naturvård. Sjön Stora Tresticklan är en av naturvårdsverkets referenssjöar för studium av försurningen och får därför inte kalkas. Den norra delen av området har skyddats som nationalpark 1996.

Förutsättningen för att bevara det södra områdets naturvärden är att det lämnas ostört vad gäller våtmarkerna. Där ska skogsbruk, gödsling, kemisk bekämpning och vägar m m undvikas.

Området har redovisats som ett område med geografiska bestämmelser enligt miljöbalken. Bland annat får inte vattenöverledningar utföras. Södra Kornsjön är av riksintresse för naturvård och har stora limnologiska och fiskeribiologiska värden. I INTERREG-II-projektet har angivits möjligheter till en utveckling av bebyggelsen i Gunnarsbyn, Gunnarsnäs och Dals Högen, dels för att öka underlag för service m.m., dels för att hålla landskapet öppet. En ökad bosättning här har även ett egenvärde med hänsyn till önskemålet om en levande landsbygd.

Området utgör ett stort myrkomplex och av riksintresse för naturvård. Riksintresset gäller våtmarker, fukthedar och kantzoner till sådana. Förutsättningen för att bevara områdets naturvärden är att det lämnas orört vad gäller våt- och kantzonerna. Där ska skogsbruk, gödsling, avvattning, kemisk bekämpning och anläggningar undvikas.

Örekilsälvens dalgång är ett framstående exempel på ett ravinlandskap med naturbetesmark. Älvdalen har meandrande vattendrag. I framtiden kan älven få stor betydelse som reproduktionslokal för laxfiskar. Området utgör ett lövskogsrikt kulturlandskap. I anslutning till Gesäter finns ängs- och betesmarker som bildar ett så kallat värdenätverk av värdefulla gräsmarker. I området ingår även Töftedal-Gesäter, som är av riksintresse för kulturminnesvården. Det innehåller många fornlämningar och utgör ett ålderdomligt kulturlandskap. Det utgör även ett intressant exempel på bebyggelsestruktur och markutnyttjande i ett bördigt ådalslandskap. För den nedre delen av Örekilsälven är belastningen av närsalter ett problem. Närsalttillförseln till älven och Gullmaren bör minska. Därför har våtmarker anlagts som närsaltfällor. Örekilsälvens dalgång omfattas av kommunens VA-policy. Kommunen bör även fortsättningsvis verka för att befintliga avloppsanläggningar förbättras. Vattensystemet får inte påverkas negativt av förorenande nya utsläpp och dikningar m m. Täckdiken och rensning av befintliga diken kan dock få ske.

Örekilsälven är viktiga lek- och uppväxtområden för ursprunglig lax och havsöring. Älven hyser även en artrik fiskfauna. I den norra delen av älven finns främst stationär öring. I den övre delen finns även problem med övergödning.

Vattendragen är påverkade av dikningar, och grävningar som minskat tillgången till biotoper för lax och öring. Ett LOVA-projekt har därför startats för att i samverkan med markägare föreslå åtgärder som gynnar både markanvändning och biologin i vattendragen. Projektet startade 2019 och ska pågå t.o.m. 2023. Dals-Eds kommun är projektägare. Dalslands miljö- och energikontor och Gullmarns Vattenråd medverkar.

Tingvallamossen utgör en stor orörd högmosse med artrik fågelfauna och flora, och är därför av riksintresse för naturvården. Mossen utgör även ett Natura-2000-område.

Området, varav en mindre del ligger i Dals-Eds kommun, är ett i huvudsak opåverkat sjösystem med representativ och artrik fiskfauna och med flera glacialmarina relikter. Nedströms i vattendraget finns flodpärlmusslor. Onsöbäcken och Vassändaälven är tillflöden till sjösystemet. Vattendragen omfattas av kommunens VA-policy.

Dals-Eds-platån är en stor och komplex israndbildning med högt vetenskapligt värde. I stort sett hela Eds tätort ligger inom platån. Lilla-Le är en oligotrof dödissjö utan tillflöden och distinkta utflöden. Sjön har en mycket hög biologisk funktion.