Solberga

Solbergaslingan 22 (1:235) Solberga

Följande bygger till större delen på vad Britta Karlén berättat hösten 2010 och vintern 2011.

Fastigheten om 15.247 kvm bildades genom avsöndring 1907 och såldes av Anders Brinkman och Anders Persson den 22 juli till Direktören Arvid Andrée (1867 - 1924) för 5.000 kr. Andrée var en stor åkeriägare i Stockholm och hade sitt åkeri med 72 hästar (uppgift från 1897) på Surbrunnsgatan 33 och bodde själv på Hagagatan 3. Fastigheten omfattade då även den del där den stora vita villan närmast ångbåtsbryggan ligger och gavs namnet Solberga, som med tiden blev namnet för hela udden. Förmodligen lät Andrée bygga den vita villan med badhus i uthyrningssyfte, för redan våren 1909 kunde man se annonser i dagstidningarna, där fastigheten uthyrdes som sommarbostad. I telefonkatalogen står dock 1923 Arvid André för nummer Tynningö 31, men det förhindrar ju inte att han kan ha hyrt ut villan likväl. Andrée överlät senare fastigheten på sitt bolag, Stockholms Åkeriaktiebolag, som 1922 sålde den vidare till sonen Lennart Andrée. I januari 1925 förvärvades fastigheten av Emil Johansson, som redan samma år styckade av delen med det vita huset och sålde den till Axel Kihlström. Återstående del behöll beteckningen 1:235 och den förvärvades av Ragnar Bergstedt. Familjen Bergstedt hade 1921 flyttat från Göteborg (Långedrag) till Stockholm sedan Ragnar Bergstedt fått och accepterat ett erbjudande om att bli VD för den dåvarande Svenska Fönsterglasbrukskoncernen. Han hade i Göteborg drivit ett företag i branschen med firma Ragnar Bergstedt AB, vilket låg på Hultmans holme. Det sålde han inför flytten till sin bror. Företaget existerar alltjämt; nu under namnet RB Glas.

Under sommaren 1921 hyrde familjen det vita huset mellan fastigheten och Solberga ångbåtsbrygga. Där bodde på senare tid Lindkvist, som var chefredaktör för den religiösa tidskriften Svenska Journalen. Från 1922 bodde man i det röda huset på den del av fastigheten som Ragnar Bergstedt köpte 1925.

Fastigheten från Marsviken 1930. Foto: Arvid Öhrvall

Familjen Bergstedt flyttade vanligen ut för sommaren samma dag som skolan slutade; den 3 juni. Något flyttlass hade man inte med sig, då huset var ständigt möblerat. Eftersom det var så nära till båten, gick man från bostaden på Kommendörsgatan 25 (senare Sibyllegatan 49) till kajen. Det var alltid Tor IV med kapten Österman som gick till Solberga. Det var mycket folk och trångt ombord. Eftersom resan var så pass kort åt man aldrig i matsalen ombord, utan satt oftast ute om det var vackert väder och annars inne. Före Solberga gick båten till Risberga och Båtsholmen - senare tillkom även Kalvholmen. Sedan arbetspendlade Ragnar Bergstedt med båten till stan en stor del av sommaren. Den gick då från Solberga klockan 7.10 på morgonen och tillbaka från Karl XII:s Torg kl 16 på eftermiddagen. Barnen i familjen gick då alltid ned och mötte pappa när han anlände omkring halv sex på kvällen.

Från 1920-talet finns inga fotografier som visar hur tomt och byggnader såg ut på den tiden, men 1930 var en släkting från Amerika på besök, som var god amatörfotograf. Det var Brittas morbror Arvid Öhrvall, som då tog ett antal fina bilder på inte bara människor, utan även på hus, tomt och båt.

Fastigheten från Marsviken 1930. Foto: Arvid Öhrvall

Familjen Bergstedt flyttade vanligen ut för sommaren samma dag som skolan slutade; den 3 juni. Något flyttlass hade man inte med sig, då huset var ständigt möblerat. Eftersom det var så nära till båten, gick man från bostaden på Kommendörsgatan 25 (senare Sibyllegatan 49) till kajen. Det var alltid Tor IV med kapten Österman som gick till Solberga. Det var mycket folk och trångt ombord. Eftersom resan var så pass kort åt man aldrig i matsalen ombord, utan satt oftast ute om det var vackert väder och annars inne. Före Solberga gick båten till Risberga och Båtsholmen - senare tillkom även Kalvholmen. Sedan arbetspendlade Ragnar Bergstedt med båten till stan en stor del av sommaren. Den gick då från Solberga klockan 7.10 på morgonen och tillbaka från Karl XII:s Torg kl 16 på eftermiddagen. Barnen i familjen gick då alltid ned och mötte pappa när han anlände omkring halv sex på kvällen.

Från 1920-talet finns inga fotografier som visar hur tomt och byggnader såg ut på den tiden, men 1930 var en släkting från Amerika på besök, som var god amatörfotograf. Det var Brittas morbror Arvid Öhrvall, som då tog ett antal fina bilder på inte bara människor, utan även på hus, tomt och båt.

Bostadshuset 1930 med hela familjen uppställd vid trappan.

Britta Karlén minns väl kapten Hugo Österman på Tor IV och även en ganska liten och rund, mycket artig och vänlig "hoppilandkalle" som var ombord under det senare 1930-talets somrar, som hon uppfattade möjligen kunde vara kapten Östermans son, men sannolikt var det ju Lennart Nordqvist.

Ett annat ångbåtsminne är från en dag när man hade beställt en tårta att levereras med båten. Tårtan hade vid båtens anlöp placerats på bryggan så, att det inte ville sig bättre än att den drogs i sjön när trossen skulle av pollaren. Där låg tårtan i sin kartong och flöt när Britta kom ned för att hämta den. Hennes far begärde ersättning av Österman för tårtan, men fick ingen.

Britta Karlén minns också att en mindre passagerarbåt ibland brukade ligga över natten vid en privat brygga på närmaste grannens tomt in mot Marsviken. Vid dessa tillfällen fick ibland de närmast boende barnen följa med denna båt på morgonens tomtur till Norrnäs och tillbaka igen till Solberga. Det måste med största säkerhet vara fråga om Torbolagets passbåt, den lilla ångslupen Tor VI, som användes i denna trafik under 1920-talet. Torbolaget hade då en ganska invecklad passbåtstrafik som sedermera, under lågkonjunkturens 1930-tal, avvecklades. Kapten på den lilla Tor VI var från 1926 Bror von Schewen (1864-1940). När en större Tor VI anskaffades 1930 fick han förmodligen befälet på den och stannade där till 1936.

När Torbåtarnas trafik upphört och busstrafiken på Tynningö inletts (1949) övergick man till att åka till Höganäs och med bussen därifrån till Solberga. Senare tillkom även passbåtstrafik från Norra Lagnö till bland annat bryggorna på Tynningös sydsida, så eftersom familjen hade bil, kom man att åka mycket även med dessa båtar, som drevs under namnet N.W.Malmqvists Båttrafik av Nils Malmqvist på Tynningö.

På tomten fanns huvudbyggnaden som var ett hus med två våningar och brutet tak, rödmålat med fasad av liggande enkelfasspåntad brädpanel. Det fanns också en stor lekstuga. Båda byggnaderna finns alltjämt kvar. Även en stor jordkällare finns. Mot vägen uppfördes i början av familjen Bergstedts innehavstid ett trästaket med karakteristiska dekorationer i rombformation, vilket ritats av Gustaf Fjaestad och även det alltjämt finns kvar. Ett likadant fanns vid Glava glasbruk i Värmland - ett av de bruk som ingick i Fönsterglasbrukskoncernen.

Det av konstnären Gustaf Fjaestad utformade staketet.

Handlade gjorde man under veckorna hos Jansson vid Marsviken och på lördagarna åkte man med familjens egen motorbåt till Vaxholm.

Hos Jansson såldes mjölk i lösvikt. Brittas svåger Gösta (bror till Eva Klingströms mamma) sommarjobbade på 1930-talet i affären. Han har berättat att när det blev lång kö till mjölken och Jansson märkte att den inte skulle räcka, skickade han ner Gösta till insjön för att hämta vatten att spä ut mjölken med. Vattnet kunde innehålla lite av varje, bland annat grodyngel. Jansson hade en skrubb bakom affären där han förvarade mjölk, bensin, fotogen och salta sillar. Han var heller inte alltid så ren om händerna.

Varje lördag morgon klockan 7 åkte familjen med sin motorbåt till Vaxholm för att vad numera kallas veckohandla. Grannen Axel Kihlström, som bodde i det vita huset före Lindkvist, åkte samma tid och var mån om att komma före, så det kunde bli något av en tävling. I Vaxholm såldes förr fisk i backen ner mot Norrhamnen. Där köptes strömming, som Britta fick rensa vid hemkomsten. Bröd köptes hos Zanders som då låg på Strandgatan med en utvändig trappa upp till butiken med servering på sidorna. Fru Zanders stod oftast själv i butiken. Vanligen köpte Brittas mamma "Preussisk limpa" (med kumminsmak) och bakelser.

Familjen Bergstedts träbåt med Pentamotor vid sjömacken i Vaxholm

sommaren 1930. Stående på bryggan Ragnar Bergstedt, döttrarna

Astrid och Margit samt deras kusin från Göteborg. Sittande i båten

Ingrid, Lissie och Britta Bergstedt. Foto Arvid Öhrvall

Inköp gjordes också från båtar som sålde varor i skärgården. Så kom det en ölbåt (någon av Gambrinusbåtarna) en gång i veckan eller var fjortonde dag. En glassbåt kom också ibland till Solberga brygga. Man var tvungen att äta upp glassen meddetsamma eftersom det inte fanns något kylskåp. Ibland kom glassbåten redan klockan 9 på morgonen, vilket var väl tidigt för glass, men ibland kom den när barnen badade, vilket passade bättre. Man tog också is från isbåten Nordpolen. Det fanns på tomten en stor jordkällare med en fyrkant av betong. Isen bars upp dit av iskarlen som hade ett stort läderförkläde.

Ibland kom det en sotare med båten och gick av vid Solberga brygga. Han gick först till det närmaste huset och sotade och fick en sup där. Sedan kom han till Bergstedts och sotade och fick en sup till o s v. Han mer eller mindre krävde att få en sup vid varje hus. Han var krullhårig, svart i ansiktet och hade sotarmössa.

Genom att August och Britta Karlén 1966 köpte fastigheten av Brittas föräldrar, kom den att förbli i släktens ägo i ytterligare en generation. Inga stora förändringar på byggnader eller tomt gjordes, mer än att de spöjsade fönstren på huvudbyggnadens veranda, vilka då var bortom räddning rötangripna, utbyttes mot nya med något andra dimensioner.

Huset sommaren 1966, sett från nordväst. Originalfönstren är fortfarande

kvar. I förgrunden den stora jordkällaren. Foto: August Karlén

Med familjens stora ruffade aluminiumbåt, kom många längre utflykter i skärgården att göras, bland annat till släkt och vänner som huserade på andra öar. Exempelvis gick färden ibland till Utö och Herbert Lilliesköld, som fram till 1971 drev Utö Värdshus och som August Karlén sedan länge kände genom deras gemensamma modelljärnvägsintresse - de var båda aktiva inom Stockholms Modelljärnvägsklubb. August Karlén hyste även ett intresse för större båtar och var i många år aktiv amatörfotograf. Ett av de äldsta bevarade fotografierna är en vy från kvarnen på just Utö, med Ångslupsbolagets båt x och Vaxholmsbolagets ångare Sunnan vid Gruvbryggan, tagen senast 1950. Flera liknande fotografier finns och några av dem gjorde Lilliesköld vykort av som han sålde på värdshuset.

Här står skepparen August Karlén iförd båtmössa vid aluminiumbåten.

Bilden kan vara tagen vid Långsunda och om det stämmer är det

troligen i samband med att någon bussresenär hämtats eller lämnats.

Ett annat utflyktsmål var till Maja-Lisa Furesjö vid Långvik på Möja. Hon var chefredaktör för ICA-kuriren, där Britta Karlén under många år arbetade. Även där erbjöds en god utsikt över ångbåtsbryggan och sommaren 1967 fångade kameran den redan då ålderdomliga SÅA-slupen Kung Ring och den nästan nya Sjögull, troligen en ljus fredagkväll.

Långvik på Möja med passagerarbåtarna Kung Ring och Sjögull.

Fastighetens nuvarande ägare Bertil och Karin Tell (2012).

Lekstugan juli 2012.

Solbergaslingan 24 (1:436)

Vid den avstyckning som gjordes 19mm kom den stora vita villan på fastigheten Solberga, som byggts på Andrées tid, att hamna på den nybildade fastigheten 1:436, liksom det därtill hörande likaledes vita badhuset nära ångbåtsbryggan.

Denna fastighet förvärvades 19xx av Axel Kihlström.

Tynningövägen 96 (1:372) Strandglänta

Fastigheten bildades 1919 genom avsöndring från stamfastigheten 1:4 och förvärvades då av kapten Johan Gustav Karlberg.

SvD 2 februari 1945