Tynningöhus

Tynningövägen 32 1:435

Hemmansklyvning av den gamla torplägenheten Myrholmen genomfördes 1923 - 1924 och i samband därmed bildades fastigheten 1:435 som tillskiftades Hilda Fallen med "kvarboenderätt". Stugan på den nybildade fastigheten fanns således redan då, fast den i vissa handlingar har uppgivet byggnadsår 1930, vilket således torde kunna betraktas som felaktigt. Dess verkliga ålder är osäker, men den finns med även på karta från en hemmansklyvning 1882. 

Hilda Fallén var återinvandrad från Nordamerika (Spokane WA) 1924, född Söderman på Tynningö, men från återkomsten till Sverige bosatt i Skuru (Amalienberg).

På denna fastighet finns fortfarande kvar en fin liten sportstuga på torpargrund

som ser ut att vara byggd redan på 1920-talet och senare tillbyggd åt höger i bild 

Norra Tynningövägen 12 (1:105)

Fastigheten bildades genom den stora ägostyckningen 1907, när grosshandlare Erik Johansson i Östersund, som då ägde Furusund, styckade upp området för avsalu av tomter och såldes i maj 1908 till grosshandlare K A Pettersson. Den bebyggdes troligen 1912 med nuvarande hus. Men vet dock som så ofta med äldre hus bara att det byggdes senast 1929, eftersom det värdeåret då åsattes vid fastighetstaxeringen. Alla hus byggda 1929 eller tidigare åsattes alltså detta värdeår. Huset byggdes till (förlängdes) i början av 2000-talet. Då inträffade det mycket ovanliga att ett hus inte blev fulare genom tillbyggnad, utan tvärtom ser mycket mer välproportionerat ut än tidigare. Det beror nog på att huset tidigare var så att säga för kort i förhållande till sin längd.

I 1928 års mantalslängd ägs fastigheten av bagare Oskar Hellström som köpte den redan juli 1924. Hösten 1932 sålde han den till N E Nilsson, som i sin tur redan våren 1934 sålde den vidare till Fritz Johansson. Alla dessa tidigare ägare verkar vara helt bortglömda i vår sena tid, men våren 1942 köptes fastigheten av direktör Josef Schönthal i Stockholm, som ägde den till sin bortgång 1961. Den var kvar i släkten även en tid därefter, då den först ärvdes av fru Hilde Schönthal och efter hennes bortgång 1976 förvärvades av Nina Hellwig-Melchior, som torde ha sålt fastigheten till utomstående 1991.

DN 16 oktober 1961

Norra Tynningövägen 19 (1:526)

Fastigheten 1:526 bildades i april 1936 och köptes juni samma år av Hjalmar Berghcrantz, som var konstnär och mest målade landskapsmotiv. Endast ett sådant från Tynningö är känt och motivet på den tavlan är närmast utsikten från stranden över viken, inte så långt från den egna tomten. Annars har tavlor målade av Berghcrantz som förekommit på auktioner under senare år föreställt motiv från Gotland och Gröndal, medan andra varit skogsmotiv utan angivande av plats. Hjalmar Bergcrantz var född på Gotland 1889, så där finns förklaringen till de motivvalen. I telefonkatalogen stod Berghcrantz som målare, men det är inte känt om det syftade på konstnärskapet, eller om han arbetade som målare i bemärkelsen hantverkare. Hjalmar Berghcrantz levde till 1961. Fastigheten på Tynningö sålde han till Gustav Zettergren redan hösten 1948. Zettergren lär ha arbetat med trädgårdsskötsel i stadens parker och därför ha haft god tillgång till många och fina plantor.

Norra Tynningövägen 20 (1:74)

Såldes av grosshandlare Erik Johansson till Karl Magnusson 1 oktober 1907

Norra Tynningövägen 22 (1:21) Koppang 1

Denna fastighet bildades redan 1883 och utgör således en av de allra tidigaste avsöndringarna på Furusunds gårds mark. Dess yta var från början tre och ett halvt tunnland och den sträckte sig då utmed stranden men inte hela vägen från ångbåtsbryggan, utan den västra tomtgränsen var densamma som den nuvarande mellan 1:21 och 1:74. för att fortsätta runt udden vid vikens inlopp. Senare avsöndrades succesivt ytterligare fastigheter från 1:21 så att den numera endast omfattar det hus som en tid var Värdshuset Vita Hästen och tomtmarken kring det. Från Koppang 1 har i nämnd ordning avsöndrats 1:227, 1:263, 1:299 och 1:380.

Förste ägare till Koppang 1 var en grosshandlare P Larsson och det vore som alltid roligt att veta vad som var bakgrunden till det märkliga namn han valde på fastigheten. Det enda Koppang som är allmänt känt är en ort i Norge och man undrar naturligtvis av vilken anledning den kan ha gett namn åt fastigheten. Efter Larsson ägdes fastigheten av sjökapten Ernst Anders Gustaf Fleming. Teodor Högfeldt sålde i november 1905 till Axel Edvard Johnson som sålde vidare till Karl Magnusson redan i augusti 1906.

Av intresse är att gårdens ägare August Johansson i köpekontraktet 1883 även upplåter väg till fastigheten, vilket beskrivs som att säljaren upplåter en tre alnar bred väg upp till köparens tomt i rak riktning från säljarens villa. Den beskrivningen passar in på den nuvarande lilla väg som betjänar de berörda fastigheterna, så den torde ha funnits på samma plats ända sedan dess. Köparen ges också rätt att för all framtid begagna "huvudgårdens ångbåtsbrygga".

Både 1908 när 1:227 avsöndrades och 1910 när 1:299 avsöndrades ägdes fastigheten av Karl Magnusson. Han avled 1922 och fastigheten ärvdes av hustru och tre barn, som sålde den till John H Håkansson 1926. Han sålde den omgående vidare till  handlare Karl Ivar Gustavsson, som i sin tur sålde den till Kristina Nordström 1932. Nästa ägare blev Nils Wahlström och Knut Ivar Larsson 1943. De ägde den till 1950 då den köptes av Julia Gogberg, vars bekantskap med James Niel ledde till att Niel under 1950-talet arrenderade fastigheten och där etablerade "Värdshuset Vita Hästen".