Tynningöhus

Myrnäsvägen 13 (1:501)

Huvudbyggnaden på fastigheten var troligtvis från början trädgårdsmästarbostad på den större fastighet Lövudden, vars huvudbyggnad är villan på uddens västligaste del. På 1:501 finns ytterligare ett par äldre byggnader. Byggnadsår finns inte säkert dokumenterat för någon av byggnaderna, men åtminstone en nästan säker ledtråd finns i form av tidningar som använts till isolering av stugan vid stranden. I ett bevarat fragment nämns New Amstardams (dvs New York) 250-års jubileum, vilket ägde rum 1914. Detta årtal bär således sannolikhetens prägel.

Fastighetsindelningen på Lövudden har en synnerligen brokig och krånglig bakgrund. Den nuvarande fastighetsindelningen härrör från 1935. Man slog då först ihop fastigheterna 1:50, 1:55 och 1:57 genom så kallad sammanläggning till en enda fastighet som fick numret 1:500. Till synes omedelbart därefter avstyckades så några fastigheter från denna, bland annat då 1:501. Därefter har ytterligare lantmäteriärenden förekommit på Lövudden, men just denna fastighet har inte berörts därav.

Fastigheten har nu i över 20 års ägts av Ann-Sofie och Håkan Modén. När de övertog den var huvudbyggnaden hårdhänt ombyggd och tillbyggd i tidens anda, det vill säga kraftigt moderniserad. Det mesta av de ursprungliga ytskikten invändigt var beklagligtvis borta och ersatta av masonit och liknande. Utöver husets stomme fanns således inte så mycket att bevara i originalskick. I stället fick man inrikta renoveringen att inom det möjligas gränser åstadkomma ett så gott resultat som möjligt. Som framgår av bilden nedan har det lyckats mycket väl.

Huvudbyggnaden på 1:501 sommaren 2019 i det fina skick den nu befinner sig i efter många om- och

tillbyggnader under årens lopp. Ursprungligen kan huset antas ha varit ett envåningshus utan de till-

byggnader som nu finns i alla riktningar. Notera att plåttaket inte är lagt med modern bandplåt. Många

detaljer värda att notera finns, så även vinodlingen i förgrunden, som tack vare det varma söderläget

på berget ger bra med druvor.

På fastigheten finns ytterligare två byggnader som bör ha funnits från början. En av dessa sticker ut en bit utanför strandlinjen och påminner mycket om samtida tvättstugor på andra strandtomter. Den muntliga traditionen hävdar dock något annat, nämligen att det är fråga om en bagarstuga, vilket styrks av en rejält tilltagen skorstensstock som skulle kunna ha passat för ändamålet. Anledningen till att den skjuter ut i sjön är då att det bröd som bakades där hämtades med båt och såldes till restauratriserna på Waxholmsbolagets båtar. Detta är ju en synnerligen trevlig historia, så man vill gärna att den ska stämma med verkligheten. Om så är fallet, kan man nog tänka sig att leveranserna skedde genom att den båt som hämtade brödet levererade det till de olika båtarna vid kajen i Vaxholm.

Ännu en originalbyggnad på samma fastighet är nedanstående, som man kanske skulle kunna tro ha byggts som lusthus, men det har den aldrig varit. Växtnuset till höger i bild är nybyggt, men även förr fanns ett växthus där.

Myrnäsvägen 5 (1:63)

Så här såg det hus på Myrnäs ut som kallas Lilla villan. Där bodde Georg och Anna Pettersson sedan de flyttat från Furusunds gård, och på 1970-talet köptes fastigheten av Bodil och Kjell Larsson, som med tiden byggde till och moderniserade huset till modern permanentbostad. Bild från Anders Genfors samling.

Tynningövägen 32 1:435

Hemmansklyvning av den gamla torplägenheten Myrholmen genomfördes 1923 - 1924 och i samband därmed bildades fastigheten 1:435 som tillskiftades Hilda Fallen med "kvarboenderätt". Stugan på den nybildade fastigheten fanns således redan då, fast den i vissa handlingar har uppgivet byggnadsår 1930, vilket således torde kunna betraktas som felaktigt. Dess verkliga ålder är osäker, men den finns med även på karta från en hemmansklyvning 1882.

Hilda Fallén var återinvandrad från Nordamerika (Spokane WA) 1924, född Söderman på Tynningö, men från återkomsten till Sverige bosatt i Skuru (Amalienberg).

På denna fastighet finns fortfarande kvar en fin liten sportstuga på torpargrund

som ser ut att vara byggd redan på 1920-talet och senare tillbyggd åt höger i bild

Norra Tynningövägen 12 (1:105)

Fastigheten bildades genom den stora ägostyckningen 1907, när grosshandlare Erik Johansson i Östersund, som då ägde Furusund, styckade upp området för avsalu av tomter och såldes i maj 1908 till grosshandlare K A Pettersson. Den bebyggdes troligen 1912 med nuvarande hus. Men vet dock som så ofta med äldre hus bara att det byggdes senast 1929, eftersom det värdeåret då åsattes vid fastighetstaxeringen. Alla hus byggda 1929 eller tidigare åsattes alltså detta värdeår. Huset byggdes till (förlängdes) i början av 2000-talet. Då inträffade det mycket ovanliga att ett hus inte blev fulare genom tillbyggnad, utan tvärtom ser mycket mer välproportionerat ut än tidigare. Det beror nog på att huset tidigare var så att säga för kort i förhållande till sin längd.

I 1928 års mantalslängd ägs fastigheten av bagare Oskar Hellström som köpte den redan juli 1924. Hösten 1932 sålde han den till N E Nilsson, som i sin tur redan våren 1934 sålde den vidare till Fritz Johansson. Alla dessa tidigare ägare verkar vara helt bortglömda i vår sena tid, men våren 1942 köptes fastigheten av direktör Josef Schönthal i Stockholm, som ägde den till sin bortgång 1961. Den var kvar i släkten även en tid därefter, då den först ärvdes av fru Hilde Schönthal och efter hennes bortgång 1976 förvärvades av Nina Hellwig-Melchior, som torde ha sålt fastigheten till utomstående 1991.

DN 16 oktober 1961

Norra Tynningövägen 19 (1:526)

Fastigheten 1:526 bildades i april 1936 och köptes juni samma år av Hjalmar Berghcrantz, som var konstnär och mest målade landskapsmotiv. Endast ett sådant från Tynningö är känt och motivet på den tavlan är närmast utsikten från stranden över viken, inte så långt från den egna tomten. Annars har tavlor målade av Berghcrantz som förekommit på auktioner under senare år föreställt motiv från Gotland och Gröndal, medan andra varit skogsmotiv utan angivande av plats. Hjalmar Bergcrantz var född på Gotland 1889, så där finns förklaringen till de motivvalen. I telefonkatalogen stod Berghcrantz som målare, men det är inte känt om det syftade på konstnärskapet, eller om han arbetade som målare i bemärkelsen hantverkare. Hjalmar Berghcrantz levde till 1961. Fastigheten på Tynningö sålde han till Gustav Zettergren redan hösten 1948. Zettergren lär ha arbetat med trädgårdsskötsel i stadens parker och därför ha haft god tillgång till många och fina plantor.

Norra Tynningövägen 20 (1:74)

Såldes av grosshandlare Erik Johansson till Karl Magnusson 1 oktober 1907

Norra Tynningövägen 22 (1:21) Koppang 1

Denna fastighet bildades redan 1883 och utgör således en av de allra tidigaste avsöndringarna på Furusunds gårds mark. Dess yta var från början tre och ett halvt tunnland och den sträckte sig då utmed stranden men inte hela vägen från ångbåtsbryggan, utan den västra tomtgränsen var densamma som den nuvarande mellan 1:21 och 1:74. för att fortsätta runt udden vid vikens inlopp. Senare avsöndrades succesivt ytterligare fastigheter från 1:21 så att den numera endast omfattar det hus som en tid var Värdshuset Vita Hästen och tomtmarken kring det. Från Koppang 1 har i nämnd ordning avsöndrats 1:227, 1:263, 1:299 och 1:380.

Förste ägare till Koppang 1 var en grosshandlare P Larsson och det vore som alltid roligt att veta vad som var bakgrunden till det märkliga namn han valde på fastigheten. Det enda Koppang som är allmänt känt är en ort i Norge och man undrar naturligtvis av vilken anledning den kan ha gett namn åt fastigheten. Efter Larsson ägdes fastigheten av sjökapten Ernst Anders Gustaf Fleming. Teodor Högfeldt sålde i november 1905 till Axel Edvard Johnson som sålde vidare till Karl Magnusson redan i augusti 1906.

Av intresse är att gårdens ägare August Johansson i köpekontraktet 1883 även upplåter väg till fastigheten, vilket beskrivs som att säljaren upplåter en tre alnar bred väg upp till köparens tomt i rak riktning från säljarens villa. Den beskrivningen passar in på den nuvarande lilla väg som betjänar de berörda fastigheterna, så den torde ha funnits på samma plats ända sedan dess. Köparen ges också rätt att för all framtid begagna "huvudgårdens ångbåtsbrygga".

Både 1908 när 1:227 avsöndrades och 1910 när 1:299 avsöndrades ägdes fastigheten av Karl Magnusson. Han avled 1922 och fastigheten ärvdes av hustru och tre barn, som sålde den till John H Håkansson 1926. Han sålde den omgående vidare till handlare Karl Ivar Gustavsson, som i sin tur sålde den till Kristina Nordström 1932. Nästa ägare blev Nils Wahlström och Knut Ivar Larsson 1943. De ägde den till 1950 då den köptes av Julia Gogberg, vars bekantskap med James Niel ledde till att Niel under 1950-talet arrenderade fastigheten och där etablerade "Värdshuset Vita Hästen".