Marenslingan

Nuvarande Marenslingan där den går närmast stranden vid Stora Maren, vid det som

då alltjämt hette "Stenbacken", fastigheten 1:34. Vårvintern 1939. Foto: G Wadstrand

Marenslingan 15 (1:580)

Fastigheten 1:471 överläts den 5 maj 1925 från grosshandlare Levi Levin till Emil Klingström. Nuvarande hus på fastigheten torde ha byggts samma år och är delvis bevarat i ursprungligt skick, om än tillbyggt. Fasaden är som framgår av nedanstående bild utförd i tidstypisk liggande enkelfasspånt. Några välbevarade detaljer är värda att särskilt noteras, såsom den dubbla ytterdörren.

Huset och Eva Klingström den 26 september 2009.

Även en del originalinredning är bevarad. Särskilt märks det originellt utformade innertaket i det för sin tid hypermoderna materialet masonit, med dekorativt utformade listverk och målningar. Taket gjordes av snickaren Enoch Engström, som var vän till familjen. Han hade antagligen tänkt köpa granntomten åt öster och möjligen även betalt handpenning, men hade aldrig råd att fullfölja köpet.

Bevarat innertak.

Marenslingan 20 (1:581)

Gösta Klingström köpte den 6 maj 1925 fastigheterna 1:467 och 1:468 av Levi Levin. Dessa sammanlades 1938 till 1:581. Fastigheten ägdes sedan av Arne Klingström till hans bortgång 2003. Den ursprungliga stugan på tomten byggdes sannolikt redan 1925 och hann bli tillbyggd minst en gång innan den revs 2008.

Så här såg stugan ut på 1940-talet, när Allan Klingström klättrade upp

i en hög gran som då stod i sluttningen ovanför huset och tog denna

bild.

Nedan några bilder på det gamla huset, tagna samma sommar det revs.

Vad som varit den ursprungliga lilla tjugotalsstugan syns tydligt på denna bild. Delar av huset hade enkla tegelpannor ända till slutet. Det bör ha blivit tillbyggt på 1930-talet. Innan dess hade byggnaden skorsten i mitten. Det syns på takåsen hur långt denna del sträckte sig innan huset byggdes ut.

Denna lilla stuga vid stranden uthyrdes förr till direktör Axel Öhlander.

31 augusti 1947

DN 17 augusti 1955

Marenslingan 21 (1:568)

Denna fastighet är bebyggd med en ovanligt välbevarad sportstuga av 1930-talstyp men byggd först 1950. I mars 1950 fick herr P Finnström byggnadslov för uppförande av en sportstuga på tomten.

Bild 31 januari 2010.

Marenslingan 22

Huset, som alltjämt finns kvar, byggdes 1939 av C-A Larsson och Petter Johansson åt Emil och Eva Klingström.

Här är grunden till huset lagd 1939. Från vänster

Eva Klingström, Allan Klingström och C-A Larsson.

Virke för bygget syns i bakgrunden.

Enoch Engström snidar en av de träskulpturer

som kom att pryda bryggan.

Vid mitten av 1940-talet hastar Emil och Allan Klingström mot ångbåten

vid Lilla Furusund med huset i bakgunden. Man ser att vägen nu redan

har hunnit bli lite mer upptrampad och bredare än den smala gångstig

den var från början.

Marenslingan 29 (1:626)

Fastigheten som fram till hans bortgång ägdes av Björn Jansson, förvärvades omkring 1950 av hans farfar Sven Jansson, som då själv byggde en liten stuga av en billåda. Stugan har senare byggts till i flera omgångar, men den ursprungliga delen finns kvar. Man ser detta genom att de äldre delarna är klädda med liggande enkelfasspåntad panel, medan de nyare, i likhet med den 1958 uppförda huvudbyggnaden har fjällpanel - något som inte var så vanligt i Sverige tidigare.

Sven Jansson var född på 1897 på Stegesund, där hans far Emil Jansson 1887 hade grundat "Emil Janssons båtbyggeri", som senare kom att kallas Stegesunds Varv. Där stannade Sven Jansson till 1920, då han flyttade till Stockholm. Det blev i stället hans bror, Bror Jansson, som sedermera kom att ta över varvsrörelsen.

Det större huset är byggt 1958. Transporten av byggmaterialet skedde på vintern med häst och släde över isen på insjön.

Från baksidan av den mindre stugan ser man tydligt skillnaden mellan äldre delar och nyare tillbyggda, genom att de äldre har torpargrund av natursten och panel i enkelfasspånt medan de nyare står på gjutna plintar och har fjällpanel.

Berättat av Björn Jansson i maj 2010.

Björn Jansson inför invigningen av den nya

bryggan vid Orrlunda 10 maj 2009, då Björn

i egenskap av ordförande i vägföreningen

förrättade invigningen.

Marenslingan 40

Fastigheten ägdes på 1950-talet av Franzén som 1961 sålde den till Henning Waara. Den ursprungliga stugan brann ned 1964. Nuvarande stuga är byggd samma år. Byggmaterialet till den fraktades från Vaxholm till Norra Tynningö brygga med den då nybyggda skärgårdsbåten Tynningö, som tillhörde det nya kommunala Waxholmsbolaget, vilket skulle ta över skärgårdstrafiken först i oktober. Tynningö var därför under sommaren osysselsatt och kunde hyras för transporter.

Henning Waara med son Peter framför den gamla stugan som brann

ned 1964.

Stenbacken (1:34)

Fastigheten 1:34 bildades 1886, då den avsöndrades från Tynningö gård och av Johan Albert Åkerblom såldes till källarmästare August Johansson. Den kom därefter att följa de fastigheter som härrörde från Furusunds gård. Således överläts den av August Johanssons dödsbo till grosshandlare Erik Johansson från Östersund, som i sin tur överlät den 1919/1920 till grosshandlare Levi Levin. Först 1940 sålde Levin fastigheten till Daga Blomkvist, som bara ägde den till 1943 då den köptes av Hilding Ekedahl, men det var bara ett transportköp och den överläts omgående vidare till Bo Blomberg. Han sålde fastigheten vidare 1946 till Karin Larsson, som blev den fastighetsägare som kom att stycka av ett antal tomter för avsalu åren kring 1950.

Marken om ursprungligen 43.371 kvadratmeter räckte till avstyckning av sju tomter, fastigheterna 1:622 - 1:628. Därefter återstod i stort sett bara stranden och vägmarken. Vägen har i sen tid kommit att utgöra en del av det som nu benämns Marenslingan respektive Ängsstigen. En del av strandmarken kallades tidigare Lilla Badberget och det var där simskolan bedrevs i begynnelsen och några år framåt. Den startades av Allan och Eva Klingström redan 1952.

Från 1960 förvärvades restfastigheten till lika delar av ägarna till de fastigheter som avstyckats från den.

I fastighetens ytterkant mot Ängsstigen låg av allt att döma en gång i tiden ett torp, som finns inritat på skifteskarta. Ingen dokumentation i övrigt har återfunnits om torpet och det är inte namngivet på kartan, så ifall namnet Stenbacken kommer därifrån är okänt. Första gången namnet Stenbacken nämns i någon handling är såvitt bekant i köpekontraktet från 1886.