Norra Tynningövägen

På Tynningö finns det bara två allmänna vägar - Tynningövägen (väg 678) samt Norra Tynningövägen och båda dessa är statliga. Några kommunala vägar finns det inte alls, så alla andra vägar på ön är enskilda eller privata.

I nutiden ser man väl inte någon större skillnad mellan de båda statliga vägarna, utan dessa betraktas nog allmänt som en sammanhängande enhet. Dock var det så att det förlöpte ganska lång tid mellan dessa båda vägars tillkomst - omkring 20 år. Redan före kriget hade tynningöborna uttryckt önskemål om att få väg på ön och då tänkte man sig antagligen en omfattning motsvarande dagens båda statliga vägar. Under kriget anlades Tynningövägen och betongbryggan vid Höganäs, men när kriget tog slut verkar viljan till vägbyggen hos staten ha upphört.

I början av 1950-talet aktualiserades ånyo frågan om väg mellan Myrholmen (det nuvarande vägskälet) och Lilla Furusund (nuvarande Norra Tynningö brygga). Projektet framskred emellertid med närmast häpnadsväckande tröghet. I april 1954 kunde Vaxholms Tidning rapportera att en s k arbetsplan för denna vägs anläggande hade fastställts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vägen uppgavs komma att bli 1.667 meter lång och 3,5 meter bred, samt förses med 6 meter breda mötesplatser. Kostnaderna beräknades till 272.000 kr. Planen innefattade även anläggande av brygga vid Lilla Furusund.

Norra Tynningövägen 11 (1:607)

På denna fastighet finns fortfarande kvar en fin liten sportstuga på torpargrund

som ser ut att vara byggd redan på 1920-talet och senare tillbyggd åt höger i bild

Norra Tynningövägen 12 (1:105)

Fastigheten bildades genom den stora ägostyckningen 1907, när grosshandlare Erik Johansson i Östersund, som då ägde Furusund, styckade upp området för avsalu av tomter och såldes i maj 1908 till grosshandlare K A Pettersson. Den bebyggdes troligen 1912 med nuvarande hus. Men vet dock som så ofta med äldre hus bara att det byggdes senast 1929, eftersom det värdeåret då åsattes vid fastighetstaxeringen. Alla hus byggda 1929 eller tidigare åsattes alltså detta värdeår. Huset byggdes till (förlängdes) i början av 2000-talet. Då inträffade det mycket ovanliga att ett hus inte blev fulare genom tillbyggnad, utan tvärtom ser mycket mer välproportionerat ut än tidigare. Det beror nog på att huset tidigare var så att säga för kort i förhållande till sin längd.

I 1928 års mantalslängd ägs fastigheten av bagare Oskar Hellström som köpte den redan juli 1924. Hösten 1932 sålde han den till N E Nilsson, som i sin tur redan våren 1934 sålde den vidare till Fritz Johansson. Alla dessa tidigare ägare verkar vara helt bortglömda i vår sena tid, men våren 1942 köptes fastigheten av direktör Josef Schönthal i Stockholm, som ägde den till sin bortgång 1961. Den var kvar i släkten även en tid därefter, då den först ärvdes av fru Hilde Schönthal och efter hennes bortgång 1976 förvärvades av Nina Hellwig-Melchior, som torde ha sålt fastigheten till utomstående 1991.

DN 16 oktober 1961

Norra Tynningövägen 19 (1:526)

Fastigheten 1:526 bildades i april 1936 och köptes juni samma år av Hjalmar Berghcrantz, som var konstnär och mest målade landskapsmotiv. Endast ett sådant från Tynningö är känt och motivet på den tavlan är närmast utsikten från stranden över viken, inte så långt från den egna tomten. Annars har tavlor målade av Berghcrantz som förekommit på auktioner under senare år föreställt motiv från Gotland och Gröndal, medan andra varit skogsmotiv utan angivande av plats. Hjalmar Bergcrantz var född på Gotland 1889, så där finns förklaringen till de motivvalen. I telefonkatalogen stod Berghcrantz som målare, men det är inte känt om det syftade på konstnärskapet, eller om han arbetade som målare i bemärkelsen hantverkare. Hjalmar Berghcrantz levde till 1961. Fastigheten på Tynningö sålde han till Gustav Zettergren redan hösten 1948. Zettergren lär ha arbetat med trädgårdsskötsel i stadens parker och därför ha haft god tillgång till många och fina plantor.

Norra Tynningövägen 20 (1:74)

Såldes av grosshandlare Erik Johansson till Karl Magnusson 1 oktober 1907

Norra Tynningövägen 22 (1:21) Koppang 1

Denna fastighet bildades redan 1883 och utgör således en av de allra tidigaste avsöndringarna på Furusunds gårds mark. Dess yta var från början tre och ett halvt tunnland och den sträckte sig då utmed stranden men inte hela vägen från ångbåtsbryggan, utan den västra tomtgränsen var densamma som den nuvarande mellan 1:21 och 1:74. för att fortsätta runt udden vid vikens inlopp. Senare avsöndrades succesivt ytterligare fastigheter från 1:21 så att den numera endast omfattar det hus som en tid var Värdshuset Vita Hästen och tomtmarken kring det. Från Koppang 1 har i nämnd ordning avsöndrats 1:227, 1:263, 1:299 och 1:380.

Förste ägare till Koppang 1 var en grosshandlare P Larsson och det vore som alltid roligt att veta vad som var bakgrunden till det märkliga namn han valde på fastigheten. Det enda Koppang som är allmänt känt är en ort i Norge och man undrar naturligtvis av vilken anledning den kan ha gett namn åt fastigheten. Efter Larsson ägdes fastigheten av sjökapten Ernst Anders Gustaf Fleming. Teodor Högfeldt sålde i november 1905 till Axel Edvard Johnson som sålde vidare till Karl Magnusson redan i augusti 1906.

Av intresse är att gårdens ägare August Johansson i köpekontraktet 1883 även upplåter väg till fastigheten, vilket beskrivs som att säljaren upplåter en tre alnar bred väg upp till köparens tomt i rak riktning från säljarens villa. Den beskrivningen passar in på den nuvarande lilla väg som betjänar de berörda fastigheterna, så den torde ha funnits på samma plats ända sedan dess. Köparen ges också rätt att för all framtid begagna "huvudgårdens ångbåtsbrygga".

Både 1908 när 1:227 avsöndrades och 1910 när 1:299 avsöndrades ägdes fastigheten av Karl Magnusson. Han avled 1922 och fastigheten ärvdes av hustru och tre barn, som sålde den till John H Håkansson 1926. Han sålde den omgående vidare till handlare Karl Ivar Gustavsson, som i sin tur sålde den till Kristina Nordström 1932. Nästa ägare blev Nils Wahlström och Knut Ivar Larsson 1943. De ägde den till 1950 då den köptes av Julia Gogberg, vars bekantskap med James Niel ledde till att Niel under 1950-talet arrenderade fastigheten och där etablerade "Värdshuset Vita Hästen".

Norra Tynningövägen 24 (1:380) Koppang 3

Under hösten 1919 tillkom denna avsöndring från 1:299 (Koppang 2). P E Johansson sålde tomten inklusive det hus nära stranden som redan fanns och fortfarande finns kvar. Köpare var fröken Alicia Ingeborg Olga Hansson. Därefter har inga ytterligare förändringar skett av fastighetsindelningen på den mark som ursprungligen utgjorde fastigheten Koppang (1). Fastigheten ärvdes 1924 av Elna Lovisa Nilsson som sålde den till J E Rosenqvist 1941 och 1944 förvärvades den av Julia Gogberg.

Norra Tynningövägen 26 (1:299) Koppang 2

Denna fastighet, som ligger granne med Vita Hästen (1:21) på Norra Tynningö och även kallades Koppang 2, ägde från 1910 till sin bortgång 1948 "gubben Johansson", som var bofast på ön och livnärde sig på att bygga hus i området, senare tillsammans med "gubben Larsson". Fastigheten bildades genom avsöndring från Koppang 1 (1:21) och köptes av Johansson från dåvarande ägaren till 1:21, Karl Magnusson. Det fanns vid denna tid flera Johansson inom det område som var Furusunds gårds, men de verkar inte ha varit släkt. Risk för förväxlingar finns alltså, men "gubben Johansson" torde ha varit Petter Erik Johansson, född 1858 i Urshult i Småland. Fru Johansson hette Ida Kristina, var född 1862 och levde till 1934. De kom till Tynningö första gången redan 1891 och bodde tidigare ett år på Rindö (Källviken), men flyttade i oktober 1894 till Stockholm, för att 1896 flytta tillbaka till Urshult. Därifrån återkom de till Tynningö i maj 1898, men flyttade vidare till Vaxholms stad 1900, för att än en gång återkomma till Tynningö 1902 och bodde då på Myrholmen.

I församlingsboken för 1913-1919 anges att Johansson ägde Koppang No 2 med två villor. Han köpte fastigheten i oktober 1910. Avsöndringen av fastigheten 1:380 ägde rum 1919. Familjen Johansson lär ha bott i den nyare av de två villorna, d v s den som blev kvar på fastigheten efter avsöndringen. Sannolikt byggde Johansson själv det huset.

Efter Petter Johansson övertogs fastigheten av hans dotter Elsa Björklund och hennes make Axel. Elsa sålde den först 1983, några år efter sin makes bortgång.

Gubben Johanssons hus i slutet av 1930-talet, inramat av ladugård

och mangårdsbyggnad på Furusunds gård. Foto Gunnar Wadstrand

Norra Tynningövägen 28 (1:227) Månsebo

Fastigheten som ligger längst ute på udden vid inloppet till viken bildades våren 1908 genom avsöndring från 1:21 och såldes av Karl Magnusson till Ernest Gernandt. Huruvida huset (huvudbyggnaden) fanns vid överlåtelsen eller byggdes senare framgår inte av överlåtelsehandlingarna, men det är nog inte sannolikt att det fanns redan då. I vart fall så avsöndrades ännu en fastighet under hösten 1908, vilken fick beteckningen 1:263 och utgör en smal remsa utmed tomtgränsen. Den nuvarande huvudbyggnaden ligger delvis på den fastigheten, så antagligen fann Gernandt det lämpligt att placera huset just där och köpte därför till de 708 kvadratmeter den tillkommande fastigheten utgörs av. Huset verkar ha varit ganska oförändrat i omkring hundra år och tillbyggdes i östlig riktning först i början av 2000-talet. Byggnadsår anges till 1920, men dessa uppgifter kan inte betraktas som tillförlitliga.

Gernandt överlät fastigheten till grosshandlare Karl Pettersson, Karlbergsvägen 75, som i sin tur överlät den till konditor Ernst Pettersson, Upplandsgatan 37. 1918 överläts den till Viktoria Pettersson och 1938 till ett försäkringsbolag - Brandförsäkringsaktiebolaget Hemland, som i sin tur sålde den till John Wahlberg 1941 som 1948 överförde den till Anna Wahlberg. Hösten 1952 köptes fastigheten av Denis Holm, som redan våren 1953 sålde vidare till Einar Carlsson

Norra Tynningövägen 29 och 31 (1:80 och 1:81)

Från 1935 till 1967 ägdes dessa fastigheter av Petrus Andersson.

Petrus Andersson i mitten och hans fru Edit längst till vänster. Bild

från 1910-talet.