Emilia Westberg heter jag, jag är en kvinna från Helsingfors.
Jag bor i Karlstad, en lite mindre stad med cirka 100 000 invånare. Ungefär tre timmars avstånd med bil från Stockholm, Oslo och Göteborg.
Jag är 36 år.
Jag jobbar på Karlstads universitet.
Har alltid velat jobba på ett universitet, helt plötsligt var det en tjänst som studie- och karriärsvägledare ute, jag sökte och fick den. Nu har jag jobbat här ca 2 år.
Alla härliga studenter såklart. Viktigast är att kunna hjälpa studenterna med deras funderingar när det gäller studie- och karriärsfrågor.
Tryggt, roligt och utvecklande.
Viktigt att alla ska vara överens. Det innebär mängder av långa, diplomatiska konversationer. Fikapauser är viktiga.
Jag har läst till studie- och karriärvägledare i Joensuu, Finland.
Att man ska våga prata svenska när man kommer hit, då blir allt mycket enklare.
Såklart är språkkunskaper otroligt viktiga. Man klarar sig med engelskan men om en på riktigt vill integrera sig i samhället måste en kunna svenska.
Underlättar livet rätt så mycket.
Jag skulle säga att mitt jobb är rätt så skandinaviskt, beror såklart vad ni menar med frågan.
Jag har inte upplevt några stora kulturskillnader.
Svenska och engelska.
Ja, vi har många studenter från till exempel Norge.
Spelar innebandy, cyklar och umgås med vänner och familj.
Ja, men det tar lite tid. Alla är trevliga men det tar en stund innan man lär sig känna andra på djupet.
Inte alldeles för mycket. Blir mer tid att spendera med familjen.
Varierar väldigt mycket tyvärr.
Ja, det är det.
Jag hör svenska, engelska, arabiska och finska (hemma). Jag använder svenska, engelska och finska (hemma).
Inte vad jag vet.
Svenska, finska, meänkieli, samiska, arabiska.
Svenska och finska.
Mitt favorit café Artisan bread.