2011-08 to 2011-10

The Route. Raitea (French Polynesia)-Vavau (Tonga)

(Mark blogs in English and further down Maria blogs about the same places in Swedish but with her perspective)

2011-08-01 Raitea in French Polynesia, By Mark

What should have been a pleasant 24 h sail to Moorea turned into a an orgy of seasickness. A few hours out from Moorea we were surprised by gale-force winds and mountainous steeps seas build up between the islands. We spent the rest of the days feeding the fish. Maria didn't eat anything for 24h and looked dangerously pale towards the end but finally we arrived without any problems. Raitea is the base for a large charter fleet we researched the possibilities of working with charter, something we are both interested in and learned you need just a Yacht Master to captain a charter boat. Maybe a plan for the future...

Otherwise Raitea wasn't much to see and we left quickly for Bora Bora

2011-08-02 Bora Bora, By Mark

The most beautiful island in the world they say and it could be right if it wast lousy with abandoned resorts. The whole island is like a ghost town of resorts. tourism was booming here years ago but now the beaches are covered in slowly rotting palm leaf bungalows. It was depressing to see. In the evening we went to a restaurant where all the big starts of the eighties have been; the girl with the silicone tits, the guy with a drinking problem and my personal favorite ALF (the sitcom ET looking space-dwarf with an appetite for cats). During our week there we tried a bit of kite surfing but the winds was too week. We watched another shark-feeding session. Lots and lots of reef-sharks and large lemon sharks in this one. I was sad to see a surprising number of sharks had big hooks embedded in and around their mouths. The look like a bunch of pierced kids almost but didn't see to bothered by the hooks. (i felt a bit guilty too remembering all the hooks I lost fishing along the way). We also climbed the 600m high volcano at the center of the island. the view fro the top was stunning and the climb challenging, it was almost like a 600m long ladder in 40 degrees heat, high humidity and no wind.

I got my birthday present from Maria in advance, a pair of really good polarizing sunglasses that I promptly lost in the sea. Oh well, better luck next next year...

After two weeks we left Bora Bora and French Polynesia with mixed feelings. Its is a lovely place but some of the islands have been over exploited and when the tourists are gone there's not much left for the locals. The food have been good since its an old french colony but the prices are horrible - everything is imported from Europe and expensive.

Yummy I love Octopus lunch, This is a big one I harpooned in Bora Bora

2011-08-22 Alofi town on Niue, Mark

After a 12 day crossing from Bora Bora we arrived in Nuie. The crossing was uneventful, the first half had mild winds and little sea the second half to much wind and I was seasick for 3days straight. Oh will the pain never end?!? Actually it does improve after several days in high seas but everytime we have a quite anchorage with no swell its back to square one again with the sea sickness.

I celebrated my 36ths birthday at sea with a can of Spam and thought of my sunglasses.

Anyway we arrived in Niue, home of the .nu domain that's so popular in Sweden. Its a 20km long flat limestone island all alone in the sea. Its covered in palm-trees and churches. The 1300 inhabitants are very religious and go to church twice on Sundays. Its also forbidden to do anything on Sundays like diving or fishing. The Mormons had 2 big churches and so did Jehovahs Witness plus the usual smattering of catholic and protestant churches. The original gods and culture on Niue didn't stand much chance against the christian church and its sects. The indigenous people are very nice and friendly though like all other people we have met in the pacific.

Niue is a breeding ground for humpback whales and the water was teeming with these 36 ton colossus's (or lard-asses as someone called them). They come right into the anchorage and sometimes at night they were singing so loud they woke us up. By simply putting my head under water i could almost always hear whale-song and one day a group of three were jumping in the anchorage. luckily they didn't land on any yacht. I also got the fantastic experience of swimming with them, I was snorkeling alone in from of my friends and suddenly 30m below me I see a giant head appear thru the blue and come toward me. Luckily he didn't jump on me or eat me, just swam lazily fast and had a good look. His friends also came by for a look and I managed to snap some pictures with shaking hands.

Humpback whale jumping

...and swimming

Another day we heard about a cave system worth exploring, Niue is famous for its lime-stone caves. We went there thru a crazy forest that looked like a coral-reef on land. (Niue is actually a raised coral reef so that why). At the end of that path was a small whole in the ground with a rope attached. We rappelled down and entered the first of of 4 connected chambers. Most of them were flooded so we had to snorkel thru underwater tunnels between the caves. At the last cave we saw daylight again and ascended to the surface but the vegetation was so compact we couldn't get back on the road but had to go back thru the caves again. It was a fantastic experience that left me wanting more but also veeery scary. We also did a couple of cave-dives with Scuba gear but that paled in comparison of this experience.

May-linn on S/Y Maggie is about to dive from one cave chamber to the next

Before leaving Niue I decided to see if I could free dive to the bottom of the anchorage. After 3 tries I finally made it. Later I measured the depth to 29.4m, I'm so proud :)

In the anchorage in Niue is 18 (or so) moorings that most people use instead of anchoring since the bottom is deep and the holding bad. The moorings almost caused a disaster when in the span of 3 days 4 of them broke. Luckily no yacht was lost but this proves once again that you can never trust a mooring. We saw one yacht leave a mooring and straight away another yacht came up and moored to it and it promptly broke, the first yacht was lucky...

After 10days in Niue we left for Tonga. Niue was a fantastical and magical place and I would warmly recommend it but after 10 days we felt we had seen most things the small island had to offer. Watch out for the mooring though...

2011-08-01 Raitea Franska polynesien, By Maria

Vi kom fram till Raitea igår morse. Det ligger bara ca 100 nm från Moorea så resan hit tänkte vi skulle gå snabbt och smidigt. Vi tittade på vädret innan vi åkte och vi såg lite röda vindpilar men det dåliga vädret skulle bara hålla i sig i tre timmar så vi tänkte att det inte var så farligt. Vi gav oss ut endå. Det var ett misstag. Det började ganska snart blåsa kuling och vågorna gick höga. Det var ganska obehagligt och 10 nm från Moorea funderade vi på att vända. Men vi hade haft rak motvind tillbaka så det var inte en möjlighet. Vinden mojnade något efter några timmar men sjön var riktigt jobbig. Både jag och Mark blev riktigt sjösjuka. Mark spydde hur mycket som helst och jag låg helt utslagen på golvet. Det blev en jobbig natt men klockan nio på morgonen kunde vi slänga i ankaret på norra sidan av Raitea. Resten av dagen spenderade vi i båten.

Idag är det lördag och vi åkte in till land för att köpa en ny saltvattenpump. Det är enda anledningen att vi stannade på Raitea, efter detta drar vi direkt till Bora-Bora. Tyvärr var alla skeppshandlar stängda och de öppnar inte förens på måndag så nu blir vi väl kvar här tills dess.

2011-08-02 Bora-Bora, Franska polynesien, By Maria

Bora-Bora ska vara en av världens finste öar. Den ligger bara ca 30 nm från Raitea så seglingen hit gjordes på ett kick efter att vi fått tag i vår saltvattenpump. Vi ligger nu ankradde innanför revet tillsammans med Maggie.

Imorse tog vi dingen till revöppningen och snorklade ut genom revet. Vägen ut var inte jättevacker, korallen var ganska död men när vi väl kom ut var sikten helt otrolig. Mark fångade en stor bläckfisk och sen var han nöjd. Några hundra meter bort låg ett antal dykbåtar så vi åkte brot dit och hoppade i. Först såg vi ingenting, Mark simmade iväg och jag var själv. Då kom en över två meter stor lemonshark förbi. Jag blev livrädd. Senare såg vi flera lemonsharks och vi insåg att de matade haj där. Vi blev helt omringade av 30-40 stycken blacktip hajar, det var faktiskt en häftig känsla.

Kvällen avslutades tillsammans med Katy C på den välkända baren Bloody Mary.

2011-08-04 Bora-Bora Franska polynesien, By Maria

Vi ligger på södra änden av huvudön. Det var inte lätt att ta sig hit. Jag och Mark hade rekat innan med dingen men vi gick ändå med snigelfart med Maggie bakom oss. Väl inne fick jag och Mark för oss att vi skulle ankra på det turkosa vattnet, det var så fint där. Vi körde dit och slängde i ankare sen gick vi på grund. Det var verkligen ingen fara, det var bara sand men lite pinsamt. Mark fick hoppa i det midjedjupa vattnet och hämta ankaret.

Väl på plats slet vi upp våra kitar och gjorde några kiteförsök. Det var superkul men vattnet var lite djupt.

På kvällen vandrade vi till Bloody Mary för att möta upp Kuheli och dricka drinkar. Det blev en mycket trevlig kväll.

2011-08-08 Bora-Bora Franska polynesien, By Maria

Sista dagen i Franska polynesien. Jag har checkat-ut, handlat och kollat väder. Allt ser bra ut. Jag är lite nervös för denna överfart, jag har hört att det kan vara ganska dåligt väder på väg till Niue som är vårt nästa stopp. Det är exakt 1057 nm dit. Men enligt väderprognosen ska det vara lätta vindar hela veckan precis som vi vill ha det.

Sista dagarna har vi roat oss med att försöka kitesurfa dyka och vandra. Vi gick upp på Bora-Boras toppar en dag, de är bara 700 meter höga så det skulle inte vara några problem. Utrustade med en flaska vatten, lite bröd och en yougurt börjde vi stigningen. Det var superjobbigt. Hur brant som helst och bara rakt upp. Mark blev så trött att jag nästan trodde han skulle svimma. Men vi kom upp och utsikten var helt otrolig.

Om jag ska sammanfatta Franska polynesien så måste jag börja med att säga att det är allt för dyrt. Gambier och Toamotus var väldigt fint. Tahiti var bra för proviantering. Moorea, Raitea och Bora-Bora är vackra men väldigt turistiga men med väldigt få tursiter. Man blir nästan lite beklämd. Det finns så mänga resorts här men nästan alla verkar så gott som tomma och endel är till och med övergivna och förfallna. Jag tror turisterna tycker det är för dyrt. Jag förstår dom, bara de allra rikaste har råd att åka hit men det är helt enkelt inte exklucivt nog för dom. Människorna här är iallafall enormt trevliga. Alla ler och hälsar. Ber man om hjälp får man det direkt och går man på gatan stannar det nästan alltid en bil och frågar om man vill ha skjuts. Den mentaliteten kommer jag sakna.

2011-08-21 Alofi Bay Niue, By Maria

Vi lämnade paradisets ö Bora-Bora den nionde augusti. Vi var ärligt talat ganska färdiga med franska polynesien kände vi. Det har varit otroligt vackert men man blir trött på sandstränder och kokospalmer efter ett tag. Så vi satte segel mot Niue 1200 nm sydväst.

Dag 1

Klockan närmar sig 21:00 och vi passerade precis ön Matu Auira. Den klippiga lilla ön såg otroligt vacker ut i solnedgången. Havet är lugnt och vi har en lätt medvind, vi kommer nog få en skön första natt på denna överfart. Fösta dagen till sjöss är alltid jobbig. Gungningarna känns värst då innan man fått lite sjöben. Vi har spenderat dagen med att lyssna på gamla inspelningar av P3 sommar.

Igårkväll avslutade vi vår sista kväll på Bora-Bora med att spendera våra sista franska pengar på restaurangen Bloody Mary tillsammans med alla nygifta par på sina smekmånader. Pengarna räckte till en varsin öl och en tallrik natchos. Det var riktigt mysigt att sitta i den söderhavsdekorerade baren tillsammans med alla kärlekspar. Sedan åkte vi tillbaka till båten och kokade en burk ravioli till middag.

Dag 2

Vinden är fortfarande svag, det går långsamt framåt. Fördelen med detta är att det är väldigt bekvämt. Solen har legat på hela dagen och vi har satt upp ett solskydd över sittbrunnen, det hjälper lite grann mot värmen.

Klockan är nu tre på natten och jag sitter nattvakt. Månen håller på att bli stor igen och den är uppe nästan hela natten, det blir knappast mörkt alls vilket är jätteskönt. Havet känns myckedt tryggare så.Kuheli ligger ca 10 nm före oss och vi har kontakt på radion lite då och då. Vi hör även några andra segelbåtar, det är alltid tryggt.

Dag 3

Vi gungar fram. Fortfarande svaga vindar. Vi hör Kuheli brusigt på radion, de andra segelbåtarna hör vi inte alls. Enligt senaste väderprognosen så ska vindarna fortsätta vara svaga.

Mark har börjat fiska och jag har börjat på en ny bok om Gulag, inte direkt uppmuntrande men kanske allmänbildande. Strax innan solen gick ner fick vi napp och drog upp en lite tonfisk. Vi hade en betydligt större på andra kroken men den släppte. Vi gjorde sushi till middag, det var gott.

Dag 4

Under natten till idag så dog vinden. Seglen stod och slog tills imorse vid nio då jag fick nog och gick upp och satte på motorn. Vi har gott för motor över ett stilla hav sedan dess. Det är lite magiskt med hav utan vind. Vi fick en stor Mahi-Mahi på kroken som jag drog upp. De är så vackra fiskar, de skimmrar i blått och guld. Både jag och Mark är trötta på Mahi-Mahi så vi släppte i den igen, vi hoppas på en tonfisk. Tyvärr fick vi ingen idag så det fick bli äpplekaka istället till middag.

Dag 5

Vi har lite vind igen! Vi gör 2-3 knop med segel. Det är så skönt. Motorn var avstängd hela natten och vi låg bara och drev, det är frustrerande.

Dagen idag har spenderats med småprat, läsning och lite pyssel. Jag håller på att sy på Niues flagga och gör snäckarmband. Vi har bränt ner musik på CD-skivor eftersom vår MP3-spelare är helt värdelös. Jag brände två blandskivor och nu efteråt när jag lyssnar på dom så är jag väldigt förvånad över mitt låtval. Hälften av låtarna känner jag inte till alls, jag tror aldrig jag hört dom förut.

Dag 6

Imorse när vi vaknade upptäckte vi att vi hade en fripassagerare. Den ignorerade oss ett tag men efter någon timme bestämde den sig för att lämna oss. Moln har byggts upp bakom oss och det har börjat blåsa lite mer. Två gånger har vindriktiningen skiftat nästan 90 grader, det är inte bra. Fördelen är att vi gjort lite bättre fart idag.

På eftermiddagen hade vi syjunta i sittbrunnen. Jag sydde på Nius flagga och Mark lagade ett hål i baken på sina byxor för fjärde gången eller nått sånt, han behöververkligen nya kläder. När vi var klara med det så tog vi ner genuan och lagade den. Pullpiten skaver på nererkanten av genuan ganska rejält. Vi har redan satt på en lapp där och nu satte vi på två till så nu borde det hålla ett tag.

Dag 7

Vinden ökade succesivt under natten och på morgonen susade vi fram i 4-5 knop. Det har vi gjort hela dagen och milen på GPS:en bara försvinner, det är skönt. Mark har hittat massa spel på min dator som han roar sig med och jag har spenderat dagen med att sy klart flaggan, läsa om Gulag och bkat bröd. Vi har ju ingen ugn utan bröd bakas i vår tryckkokare. Det är en konst men jag börjar få till det. Trixet är att vända brödet många gånger i tryckkokaren så det blir genomgräddat men inte bränt.

Dag 8 Marks födelsedag

Jag väckte Mark med en sång, tyvärr tror jag inte han blev superglad. Till frukost blev det äggmackor med ett år gammal kaviar efter Marks önskemål. En mycket variabel vind har bestämt sig för att ära Mark med sin närvaro. Jag tror att vi säkert fick byta sida på seglet tio gånger undr dagen. Men farten är fortfarand okay vilket är bra.

Mark fick även bestämma lunchen. Han valde kokt potatis, gröna bönor och kall corned beef med majonäs, inte konstigt att han fått rykte av sig att bara gilla konstiga saker. Till kvällsmat blev det pannkakstårta.

Dag 9-10

Vinden är enormt varierande men det blåser bra. Vi trodde vi skulle ha den ostliga tradevinden med oss hela resan men den lyser med sin frånvaro.

Mark har mått lite dålig sista tiden, jag har bakat bröd och på kvällarna har vi tittat på film. Det är så skönt att ha nya batterier på båten, vi har inte oroat oss en gång för att strömmen ska ta slut.

Dag 11

Vi vaknade upp till en blygrå himmel. Det har börjat blåsa sydlig vind och det regnar. Vi ligger mest inne och lyssnar på gamla sommarprogram.

Efter flera dagars fiske utan ett napp fick vi slutligen en Mahi-Mahi på kroken. Vi brukar alltid få napp när vi minst vill ha det. Mark fick krypa ut i sittbrunnen i regnet och dra upp fisken. Den lossnade inte från kroken utan vi fick dra in den i sittbrunnen. Där låg den och sprattla för glatta livet. Rätt som det var kom den åt vår gula fina kisshink som flög i vattnet. Vår gula fina tapperware hink som tjänat oss hela resan, den var så bra. Vi kallade den pinken. Mark blev sur på mig för jag inte ville vända och leta efter den. Till mitt försvar säger jag att den började lukta lite kiss.

Dag 12

Samtidigt som solen gick ner började det blåsa upp. Storseglet åkte ner och genuan byttes mot fock. Tidigt på natten fick vi även lägga ett rev i focken. Det fortsatte att blåsa hela natten och hela dagen. Himlen är blygrå. Vi har både vind och vågor från sidan vilket gör att Mare kränger och lutar mycket. Det är ganska obehagligt.

Mark är sjuk, han kräks och mår illa. Jag vet inte vad som är fel, kan vara vanlig sjösjuka men det kan vara nått annat oxå. Skönt att vi är framme på Niue imorgon om inget oförutsätt händer.

Dag 13 Alofi Bay, Niue

Vi är framme på Niue!

När vi vaknade kunde vi se Niue klart och tydligt. Vi var nästan där. Hela natten har det blåst rejält och varit riktigt obekvämt. Sista dagen är alltid lite jobbig. Man ser din destination och man är nästan där och så är det hur länge som helst innan man faktiskt är där. Det känns alltid som man knappt kommer framåt. Dessutom måste vi nästan alltid kryssa sista biten eftersom ankarvikarna nästan alltid ligger på läsidan.

Vi kom iallafall fram och nu ligger vi på en mooring i Alofi Bay. Vi unnade oss ett glas vin efter den jobbiga seglatsen och sedan blev det ett välbehövt bad. När vi dök ner i det klara vattnt hörde vi knölvalarna sjunga. Det var helt magiskt.

Klockan fyra mötte vi upp tullen i hamnen för att klarera in. Det gick bra och de var mycket trevliga. Vi hade inga nyazeelänska pengar och banken var stängd men vi fick köpa indisk mat på krita som vi åt vid en parkbänk med utsikt över viken.

När vi kom tillbaka till båten såg vi valar på avstånd. De spruta vatten och slängde med stjärtfenan. De kom närmare och närmare. Vi tog våra cyklop och slängde oss i dingen. När vi kom nära dom dök vi i. Jag var livrädd men under oss såg man en stor stjärtfena sakta glida förbi. Det var magiskt. Jag blev så lycklig samtidigt som hjärtat slog som en slagborrmaskin.

2011-08-22 Alofi Bay Niue, By Maria

Incheckningen tog sin lilla tid men nu är vi officiellt och lagligt på Niue.

Mark och jag tog en lång promenad norr ut. Längs kusten är det utmärkt massor av av seatracks och utsiktspunkter, vi tittade på alla och sprang omkring som kor första dagen på grönbete. man blir sån efter tretton dagar instängd på en segelbåt. Efter en timmes promenad kom vi fram till en stor kalkstensgrotta full av stalaktiter och stalagmiter. Det var hur fint som helst. Vi utforskade, klättrade runt, tog ett takenbad och massor av foton. Tyvärr är jag lite sjuk och efter ännu en grotta höll jag på att kollapsa. Vi fick skjuts av några snälla nya zeeländare tillbaka till båten.

2011-08-23 Alofi Bay Niue, By Maria

Det blev en ganska lång och spännande natt. Knölvalarna röjde runt i ankarviken och sjöng och frustade så skrovet skakade på riktigt.

Vi vaknade vid sex och gick på marknad. De hade inte så mycket där men vi köpte lite spännande blad, lite snabbmat och en banankaka till Espen eftersom det är hans födelsedag idag. Vi prävade oxå kokosgröt. Det var stora kokosbitar i en geleaktig sörja. Det var riktigt vidrigt.

Efter frukost tog vi oss en lång promenad söder ut istället. Det var inte så mycket att se men vi fick oss en fin snorkeltur med sjöormar och lite revfisk.

På kvällen gick vi iväg för att äta stilla havsbuffe och fira Espen. Det var väldigt god mat, mycket lokalt vilket var väldigt roligt. Efteråt blev det lokal underhållning, mycket genuin. Tre tjejer i tjugoårsåldern dansade och två andra personer prövade på att spela näsflöjt. De var inte så duktiga men de försökte. Sedan var det dax för publiken att dansa. Tjejerna var bättre än oss iallafall.

2011-08-26 Alofi Bay Niue, By Maria

Wow vlken tid det varit på Niue. Vi hyrde cyklar i två dagar och utforskade ön. Första dagen cyklade vi norr ut, snorklade och utforskade grottor.

Andra dagen cyklade vi tvärs över ön och sedan söder ut. Vi hade fått tips om en väldigt spännande grotta som hette Vaikona chasm, guide var egentligen obligatorisk men vi tänkte försöka iallafall. Först gick vi en lång bit genom djungeln. Det var ett väldigt häftigt landskap med korallpelare överallt.

Öppningen till grottan var bara en spricka i marken med ett rep som man anvönde för att repelera sig ner.När man kom ner kom man ut i en helt otroligt vacker kammare med en stor pool i ena änden. Där stannande vi och satte på oss badkläder, cyklop och snorkel och våtskor och sedan hoppade vi i det kalla klarblå vattnet.

Längst bort i sprickan dök vi ner en meter och simmade genom ett hål rakt in i mörkret och en ny pool i berget. Den var kolsvart och ganska stor. Därifrån letade vi oss vidare genom en mörk kanal till ytterliggare en pool. I bortesta änden var en ca 1,5 m hög vägg vi klättrade över för att sedan dyka ner i ännu en pool. Vidare fick vi kryssa oss fram mellan stalaktiter in till nästa pool och så dyka ner genom ännu ett hål och ut i en liten pool på andra sidan. Därifrån kunde vi klättra upp för en ca fyra meter bergvägg och längst där uppe såg vi lite dagsljus som trängde in. Vi klättrade ut genom hålet och kom ut i världens tätaste buskage. Vi fick gå ovanpå buskarna men hittade inte tillbaka till öppningen. Det var bara att ta sig ner i grottan och ta samma väg tillbaka. Hela grottexpeditionen var så spännande. Det fanns inga pilar eller ljus i grottan utan det var bara att försöka ta sig fram själv med ficklampor och känsel.

Idag har vi vaarit och gjort ett grottdyk tillsammans med en dykfirma. Efter våra upplevelser på egen hand igår var det inte alls lika spännande. Vi dök ner till ca 20 m och tittade runt lite för att sedan simma in i en grotta och gå upp till ytan där inne. Det slog lock för öronen när vågorna slog mot grottväggen. Sedan blev det en snabb resa under vatten mellan klippor, upp i små grottor och under stenar innan vi kom tillbaka till båten.

Resten av dagen har vi bara tagit det lugnt vilket vi verkligen behövde. Vi ska stanna på Niue några dagar till sedan drar vi vidare till Tonga.

2011-10-12 Tonga, By Maria

Vava´u

Vi anlände till Vava´u från Niue den fjärde september. Seglingen hit gick bra men vindarna var ganska förvirrade. Vi hade vind från precis alla vindriktningar och sista natten innan vi kom fram dog vinden helt. Vi fick gå för motor sista biten.

Tonga är ett litet kungarike som numera är en del av det brittiska imberiet. Landet är ett av tre länder i hela världen som aldrig har varit kolonaliserat, något de är väldigt stolta över. De har gott in frivilligt i det brittiska imperiet. Tonga består egentligen av tre delar. Längst i norr ligger ögruppen Vava´u, i mitten Haápai och längst i söder ligger ögruppen Tongatapu. Huvudstaden Nukualofi ligger längst ner i söder i Tongatapu.

Men som sagt var så anlände vi till Vava´u vilket de flesta seglare gör. Vava´u består av en massa små ganska höga korallöar som ligger väldigt nära varandra, det gör att hela ögruppen är väldigt skyddad och en mycket populär seglingsdestination. Detta märkte vi direkt när vi kom fram. I huvudstaden Lifuka låg säkert hundra segelbåtar och ännu fler låg på ankring vid öarna runt omkring.

Lifuka är en ganska turistig men trevlig liten stad. För första gången på väldigt länge gick vi på en grönsaksmarknad där dom faktiskt hade grönsaker, till ett vettigt pris oxå. Vi blev som tokiga och gick loss på tomater, gurkor och bönor som om det var godis för barn. Det finns ingen i världen som kan äta så mycket gurka som Mark, jag tror han börjar utvecka ett oroväckande starkt gurkberoende, är det någon som vet om det finns ett behandlingshem för sådana så får ni gärna höra av er.

Fruktmarknaden i Vavau

I Tonga dricker man den svagt berusande drycken Kava. Mark som lyckades slita sig från sina gurkor blev mycket intresserad av detta och utforkade drycken ordentligt. Kava görs från Kavaroten, den såldes på marknaden, men de visade sig ganska jobbigt att tillbereda den. Innehållet i roten skulle gröpas ur och torkas för att sedan malas. Men Mark fick tipset att prästen i katolska kyrkan serverade kava i församlingshemmet. Detta hade vi lite svårt att tro på men det visade sig stämma. Tyvärr ar det bara män som är välkomna på kava-cirklar så Mark lämnade mig i båten och gick själv till kyrkan (jag trodde aldrig Mark frivilligt skulle gå till kyrkan själv, men livet slutar aldrig att förvåna en). Några timmar senare kom han hem, inte ett dugg berusad med en stor flaska kava. Drycken visade sig både se ut och smaka som diskvatten. Den var väldigt svag, om man ansträngde sig kunde man känna lite små stickningar på tungan men annars ingenting. De tonganska männen berättade senare att man var tvungen att dricka 2-4 liter per dag i ca två veckor för att bli lite berusad på det, vilket många tonganska män gör. Fördelen med kava verkar vara att de tonganska männen dricker det istället för alkohol ofta och som sagt var så är det extremt svagt vilket gör att fylla verkar vara väldigt ovanligt i Tonga.

Vi spenderade drygt en vecka med att segla runt blad Vava´us öar. Det var riktigt fint, mycket snorkling och grottutforkning. Grottorna var tyvärr inte lika spännande som i Niue men det var rligt iallafall.

Josefin på väg in i grotta

Samtidigt som vi var i Vavau så gick den årliga Regatta Vava´u av stapeln. Det betod av en hel veckas festligheter och som duktiga och sociala seglare deltog besättningen på Mare Liberum med stor inlevelse. Vi var med på pubrunda, vi gick på alla pubarna och träffade hur mycket trevliga seglare som helst. Det är lite roligt på sådana tillställningar eftersom vi alltid har minsta båten och alla tycker vi är helt tokiga men väldigt modiga. På pubrundan träffade vi Linnea och Katy, Linnea från Sverige och Katy en australiensisk hydrogeolog som jobbade som hjälparbetare i Tonga. Vad är chansen att träffa en hydrogeolog precis som jag, det var riktigt kul. Vi bestämde oss direkt för att ta med Kate och Linnea på en ärofyllda regattan några dagar senare.

Våra matroser för dagen,Kate och Linea

Den ärofyllda regattan gick från stan Lifuka ut till en ankring några sjömil från staden, där ett fullmoonparty gick av stapeln på kvällen. Det blåste väldigt lite den dagen och Mare Liberum hade nyputtsad botten, förbereda segel och en utomordentlig besättning bestående av mig och Mark samt Linnea och Katy som aldrig hade satt sin fot på en segelbåt förut. Startskottet gick och vi satte av för fulla segel, vi låg riktigt bra till efter starten, nästan först. Första biten skulle vi kryssa, det var ganska trångt och två båtar gick på grund. Katy och Linnea stod på fördäck och skrek på de andra båtarna och Mark stod vid rodret och med högsta precision kryssade oss framåt. Sen hände något, vi tappade kanske koncentrationen för seglingen till förmån för lunchkycklingen och sedan låg vi näst sist. Det blev oxå vår placering i racet, men det gör inte så mycket, vi hade en riktigt rolig dag. På kvällen var det fullmoonparty med utklädnad. Jag och Mark klädde ut oss till pirater och tillsammans med alla våra vänner gick vi ut och dansade till sent...

What a pretty ship-wife you be ARRHH! [Marks anm.]

Jag passade på att åka ut på valsaffari . Innan jag bestämde mig för att segla såg jag nämligen en superdålig tv-serie om en bankman med tummen mitt i handen och hans fru som seglade jorden runt. De snorklade med valar på Tonga och då tänkte jag att det hade jag verkligen velat göra. Jag kände att jag inte riktigt kom nära dom på Niue och jag var riktigt besviken över det. Min snälla mamma erbjöd sig att betala för en valutflykt och det är jag så tacksam för. Jag åkte ut med en dykfirma tillsammans med ett gäng australiensiska dykare. Vi var ute hela dagen och såg inte en ända val. Jag var så besviken att jag grät när jag kom tillbaka till båten. Som tur var erbjöd sig dykfirman att ta mig på en ny tur några dagar senare. Jag åkte ut med samma gäng igen. Vi såg några valar som hoppade. De är så häftigt att se en val på ca 30 ton slänga sig upp i luften, de är så mäktiga. Sedan hittade vi en mamma med hennes kalv. Vi hoppade i vattnet. Cirka 20 meter under ytan låg mamman och vilade, ungen lekte runt henne. Den var så nyfiken, simmade upp till ytan, hoppade lite, tittade misstänksamt på oss och dök ner till sin mamma och la sig under hennes fena. Mamman gick långsamt upp till ytan ca var tionde minut för att andas. Det var så häftigt att se den stora kroppen långsamt närma sig, titta på oss, andas för att sedan långsamt dyka igen medan ungen lekte runt oss. Det var magiskt. Jag var i vattnet och simma runt och tittade på dom i över tre timmar, men tiden stod still. De var så fridfulla och så mäktiga, det är absolut bland det häftigaste jag någonsin gjort.

Mamma och Kalv Knölval (mamma väger ca 30ton)

Knölvalar har mycket hudproblem...

Sista dagarna i Vavau sa vi tyvärr hejdå till våra kära vänner på Maggie och Kuheli. Vi ska segla lite olika vägar nu det närmaste halvåret men jag hoppas verkligen vi ses igen.

Alla barnen utom Ivan har slickat Smurf

Haáipai

Efter ca två veckor i Vava´u seglade jag och Mark på egen hand ner till Haapai, den mittersta ögruppen i Tonga. Den ligger knappt ett dygns segling från Vavau så det gick ganska fort. På vägen ner såg vi en massa valar. Haápai är väldigt annorlunda från Vava´u och vi blev väldigt positivt överaskade. Ögruppen består av låga korallöar och massor av rev. Huvudstaden är mycket mindre än i Vava´u och riktigt sömnig. Det är väldigt få turister där. På söndagen gick vi till kyrkan. Tonganerna är väldigt religösa precis som de flesta i södra stilla havet. Allt är stängt på söndagar och alla går i kyrkan. Det är inte alls ovanligt att folk går i kyrkan flera gånger på söndagen både på morgon, mitt på dagen och på eftermiddagen. Kyrkklockorna börjar ringa vid fyra på morgonen. Vi gick till den katolska kyrkan eftersom vi hade hört att de skulle ha den bästa kören. Alla klär upp sig väldigt mycket i kyrkan. De har de traditionella kjolen på sig, vilket är en flätad kjol av palmblad som de knyter ihop med flätade rep. Männen har ofta en sarrong på sig med en kort klätad kjol över. Kvinnorna har oftast långa kjolar med traditionella flätade kjolar över olika mönster och storlekar, de är rktigt fina. Vi förstod inget av själva predkan men kören var helt otrolig, de sjöng hur bra som helst.

Efter några dagar blev det ett väderfönster med mycket milda vindar och vi passade på att åka ut till ön Tofua. Tofua är en aktiv vulkan i västra Ha´apai, det finns ingen bra ankring där så man kan bara åka dit om vädret är mycket milt och det inte går några stora vågor. Dessutom hade vi fått flera varningar att ön är obebodd, helt omöjlig att ankra vid och att det fanns vilda grisar som kunde attackera oss. Men vi tog våra chanser och det var verkligen värt det. Det visade sig att ön beboddes av en tongan som hette Lofi och hans fru. De hade precis startat upp ett plantach på norra sidan av ön och hoppades dessutom på att få lite seglande gäster som de kunde laga mat till och guida upp till vulkanen. Tyvärr hade de inte sett en seglare på tre månader så de blev väldigt glada när vi kom. Platsen var helt underbart vacker. Bredvid ön Tofua ligger ön Kao som är Tongas högsta berg. Ön är helt triangelformad, en utdöd vulkan och väldigt mäktig. Mellan öarna lekte ett par valar.

Vyn inuti vulkankratern

Dagen efter vi anlände till Tofua var det dags för vulkanutforskning. Jag, Mark, Lofi och Lofis brorsbarn samt Lofis hund Kilimanjaro började vandra från stranden vid åtta tiden på morgonen. Först gick vi ca 500 höjdmeter upp på den gamla kratern vars kant vi sedan följde väster ut. Sedan gick vi över kanten och tittade rakt ner i den gamla kratern. Det var helt otroligt vackert. I förgrunden nedanför oss låg ett riktigt månlandskap och mitt i stod en krater och bolmade ut rök. Bakom den låg en stor sötvattensjö, helt spegelblank, omgiven av regnskog. Vi stod och bara gapade. Efter att sugit in hela utsikten och svettsat fast den i minet för evigt påbörjade vi nedstigningen genom månlandskapet i kratern. Underlaget vi gick på krasade som riktigt kall snö under våra fötter. Vi fortsatte upp på den aktiva kratern, hela vägen fram till den rykande kanten och tittade ner. Trotts att jag är geolog så hade jag inte en aning om vad jag skulle se där nere och det var riktigt spännande. Kratern var ett rykande månlandskap. Ett ca två-fyra meter brett hål rakt ner i undergjorden låg mitt i kratern. Hålet glödde i orange. Ett obeskrivbart muller vällde upp ur hålet samtidigt som oranga glödande stenar kastades ut ur hålet. Det var magiskt, jag skrek av upphetsning och Mark skämdes för mig. Efteråt blev det bad i sötvattensjön innan vandringen tillbaka påbörjades.

"Om jag inte får en cigg snart kommer jag bli GALEN!" sa Mark

Resten av tiden på Tofua spenderade vi med Lofi och hans fru. Vi tog dom på en segeltur längs ön en dag och de bjöd oss på en riktigt tongansk middag. Lofi hade tidigare på dagen varit ute och plockat ätbara snäckor längs kusten, en stor hummer och en kokoskrabba. Vi grillade allt i en öppen eld på stranden och åt det tillsammans med kokt taro (en rotfrukt som tonganerna äter som potatis). Det var supergott. Efter middagen tog vi våra värdar ut till lilla Mare för kaffe. När de skulle hem gick jag upp på däck för att hoppa i dingen. Jag tyckte jag hörde lite frustande och plaskande bredvid båten så jag stannade upp och tittade ut i mörkret. Mark ropade på mig att jag skulle hoppa ner i dingen men jag vågade inte. Det var en val bredvid båten. Mark sa att jag var löjlig, men det lät som valen kom närmre och närmre. En irriterad Mak kom upp på däck och tjatade på mig att hoppa ner i dingen. Då ser vi en stor val närma sig båten samtidigt som ett litet valhuvud sticker upp över ytan och lägger hela huvudet i dingen. Där ligger en valunge i vår dinge. Mamma val ligger bredvid och tittar nyfiket på. Jag och Mark bara står och gapar. Vi kan inte ens förmå oss att ta fram kameran. Jag tyckte det var häftigt på Galapagos när vi hade ett sjölejon i dingen, men nu står vi och tittar på en val i dingen. Efter att ungen undersökt vår lilla båt grundligt så simmade den iväg tillsammans med sin mamma och vi kunde köra in våra nervösa gäster till stranden.

Lofi och hans fru

Tongatapu

Vi lämnade Tofua och satte segel mot Tongatapu och Tongas huvudstad Nukualofa. Efter våra dagar på en mycket gungig och delvis osäker ankring på Tofua var det helt underbart att ligga i Nukualofas skyddade småbåtshamn. Vi passade på att hälsa på vår gamla vän Katy och hennes kollektiv av hjälparbetare. De var riktigt trevliga och bjöd oss på barbeque. Det är ju rugby-VM just nu och medan vi var i Nukualofa spelade Tonga sin sista match i grundspelet, mot Frankrike. Jag och Katy gick till den engelska puben för att titta på matchen medan Mark stannade kvar i kollektivet framför sin dator. Mark förstår ju tyvärr inte riktigt skönheten i rugby. Mot alla odds så vann Tonga mot Frankrike, det var stort. Tonganerna tog detta som en anledning till deras helt tokiga firande. De spenderade resten av natten med att köra runt staden i sina bilar och skrika. Katy firade på sitt sätt med att dansa på borden och på gatan. Jag och Mark gjorde vårt bästa genom att skrika och hurra med de tonganska bilförarna. Tonga har verkligen glänst i detta VM, de har vunnit mot både Japan och Frankrike, tyvärr kommer de trotts detta inte gå vidare i VM. Några dagar senare kunde jag och Mark vinka åt de tonganska rugbylaget som kom hem från VM. De är verkligen stora de polynesiska rugbyspelarna, de är som berg.

Tongas mest historiska turistattraktion. Roligare än så här blir det inte.

Till helgen tog vi med några av våra voluntärarbetande vänner för en dagssegling. Det blev en riktigt trevlig dag med snorkling, bad, god mat och sol.

Efter vi checkat ut ur Nukualofi besökte vi en ö precis utanför huvudstaden. Där passade vi på att snorkla på de två vrak som låg på botten. Det var något jag inte gjort förut och det var riktigt roligt.

Mark snorklar på ett vrak

Maria simmar genom vraket

Vava´u

Vi är nu tillbaka i Vava´u. Jag försstår att flera av er undrar varför vi är tillbaka här och varför vi inte åker vidare. Sanningen är att vi ska ta en paus i seglandet. Mark har fått ett jobb i Spanien och om ca två veckor flyger vi dit. Lilla Mare får stanna kvar här i Tonga vid en boj. Vava`u ska vara orkansäkert men jag hoppas verkligen inte det kommer en orkan för då vet jag inte hur det kommer gå för henne. Mark och jag har ingen aning om hur långt detta seglingsuppehåll kommer bli. Kanske kommer vi tillbaka om sex månader efter orkansäsongen, kanske kommer vi tillbaka om ett år eller så köper vi en ny större båt, sparar pengar och åker ut igen med massa självförtroende om ett par år. Framtiden får avgöra vad som händer.

Jag vill avsluta med att säga några ord om mina tankar runt de senaste tio månaderna. Jag var verkligen nervös innan jag lämnade Sverige vid nyår. Många inklusive jag själv ansåg nog att jag var helt tokig som lämnade mitt jobb och min lägenhet för en 40 år gammal och åtta meter lång segelbåt på öppet hav tillsammans med en pojkvän som jag inte änns var tillsammans med. Jag vet nu att den här resan är det bästa jag någonsin gjort. Jag ångrar ingenting. Det har varit riktigt obehagligt, obekvämt och det har varit dagar då jag faktiskt på riktigt fruktat för mitt liv. Samtidigt har jag upplevt helt otroliga platser, jag har sett valar, simmat med hajar och sjölejon, utforskat grottor och sett de mest magiska solnedgångar man kan tänka sig. Jag har även fått chansen att tänka, läsa och bara vara, leva ett liv utan mobiltelefoner och utan någon kontakt med omvärlden i långa perioder. Allt har varit underbart och magiskt. Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda för mig och Mark, jag hoppas vi kommer fortsätta våra liv tillsammans, men jag vet helt säkert att jag vill ut på havet igen, jag vet inte när men jag ska ut igen.

2011-10-11 Vavau, Tonga. By Mark

In November the hurricane season starts in the southern pacific and it can turn from paradise to a very dangerous place. Therefore most sailors leave it and go down to New Zealand or Australia until April where its safe. Our original plan was to sail down to Australia, we later change this and decided to go to New Zealand instead because weave never been there. However the crossing to down to NZ from Tonga is long, cold and windy and therefore we choose to leave the boat in Tonga where we are now. This meant we could enjoy Tonga for another month and didn’t have to worry about the rough crossing to NZ. Mare will stay at a hurricane safe mooring in Vavau (one of the 3 island groups that make up Tonga) for the season.

After spending 2 weeks in Vavau Maria and I said goodbye to Kuheli and Maggie, the 2 boats we have been sailing with for almost a year. Thanks for all the good times and all the help my friends, we miss you already! All alone for the first time in ages we set sail for Hapai, a group of islands in the middle of Tonga. We stayed there for a couple of days and improved our kite surfing skills. I can now go right and sometimes even left :)

Mark going left

After Hapai we left for an active volcanic island, Tofua, some 40nm away. We had heard it was deserted with no anchorage but Mare goes where she pleases we said. Once there we were met on the shore by Lofi, the first permanent settler on Tofua. He was very excited to see us, we were the first visitors in 3 months, and promised to show us the volcano.

Lofi and his Nephew with volcano in background

The crater of the volcano contained a lake and another small volcano.

The smaller volcano was active and constantly rumbling and shooting out pumice. It was like a vision of hell except for Maria how’s a geologist and were in heaven.

A few days later Lofi invited us to a traditional Tongan feast and we had a big dinner on lobster and coconut crab eaten with our fingers. So simple and so good. I also had the pleasure of eating raw lobster and raw sea-snails. Not so bad actually once the initial gagging subsided. The sea snail were hazardous to cook because the tended to explode and shoot the snail out like a shotgun slug (pun intended). Later in the evening a humpback whale and her calf visited our dinghy. Maria screams about a whale from the darkness in the cockpit and when I come out with a flashlight the curios calf (4tons, 5 meters long or so) lift his head out of the water and puts it in the dinghy, perhaps to see what’s in there. He then plays with the dinghy a bit while mom, all 30 tons or so, swims just next to Mare and keeps a watchful eye. Unfortunately we were too excited to get the camera and basically just stood screaming in excitement and fear until the whales left us alone.

In the night the wind picked up and we once again had a sleepless night on a lee shore in a near gale on a bad anchorage, we left early in the morning for Nukalofa the southernmost island group in Tonga. The trip was windy and uncomfortable but 4 huge sea-turtles doing the dirty thing lived up the journey. Slowly but passionately is certainly the turtle way....

Nukalofa is the capital of Tonga with 70.000 Polynesian crammed together on a small island. It wasn’t dirty or dangerous but way to crowded for us. The highlight was the western coastline that was quite rough as you can see on the picture. Strangely there was almost no waves or swell but somehow what little there was really exploded against the cliffs.

The western coastline of Nukalofa.

We also had a trip in worst buss ever, this is what the interior looked like

During our stay in Nukalofa Tonga happened to Play Franc in the Rugby world cup. France won a couple of years ago but Tongas team isn’t the best... The Tongans however takes huge pride in their team and the whole cite and everyone in it were decorated and geared up for the game. Fantastically enough and against all expectations Tonga actually beats France. The whole city just erupted in a huge roar as everyone took to the streets and drove around the whole night honking their horns and shouting, the women even more then the men. Everyone was so happy and there was such good vibrations in the air, I have never seen the likes of it, it was impossible not to smile and dance on the streets with all the happy people but after a few hours of that I had to DRAG home Maria and put her to bed. I think she was even happier then the Tongans. :)

After a while it was time to head back to Vavau again and the hurricane proof mooring. On the way we snorkelled a wreck and had some coconuts.

The wreck and Maria

Coconut anyone?

2011-10-12 Vavau, Tonga. By Mark

---A change of plans---

My plan for the sailing was always to go as long as I enjoyed it, hopefully around the world. However “Only donkeys never change their plans” as my mother used to say. A while ago I got a job offer I couldn’t say no too. Starting from 1 November I will be working for Oracle in Malaga in Spain. If everything works out Maria and I will be there for a long time. We are talking about finishing the journey in a 60 footer with our family... If things don’t work out in Spain Mare will be waiting for us in Tonga...

Its with very mixed feelings I say that the sailing is over for now. Both Maria and I are hooked on the sailing life but we would like a bigger more comfortable boat and we are not getting any younger if we want a family. I haven’t worked for 18 months and I feel ready to go back to the grind again but I will not forget the fantastic life I have lived on Mare. I have experienced more in during this journey then during most of my life. I have been more happy, scared, excited and bored then for a long time. Most of all I have met so many new friendly people that has put a golden edge on my journey. Thanks to you all, especially Fri Inspiration, Barracuda, Allie, Maggie and Kuheli!

If you dream of a similar journey this is my advice:

You can cruise long distance in almost anything, don’t worry about your boat or your skills. The hard thing is leaving land, the rest is easy once you make up your mind.