2011-04 to 2011-04

The Route. Galapagos-Easter Island

(As usual Mark blogs in English and Maria in Swedish. If you want English just scroll down)

2011-04-01 Stilla havet på väg mot Galapagos, By Maria

Nu är vi på väg de långa dryga 900 sjömilen mot Galapagos. Vi räknar med dåliga vindar om det blåser över huvudtaget så detta kommer ta tid.

Men jag tänkte börja med att skriva om vår tid i Panama. Vi anlände som ni vet till Colon och genomled en dryg vecka i staden innan vi kunde ta oss genom kanalen. Vi låg under tiden iWreckle Bay marina, vilket nu mera är den enda marinan i Colon och därför oxå kan ta betalt precis vad de vill.Vi kände hur pengarna bara rann iväg medan vi låg mellan ett antal super yachts i marinan. Fördelen var det mycket trevliga sällskapet. Att ligga i marina är väldigt socialt kom vi på.

Vilket fall som helst. Kanalpassagen närmade sig men innan vi skulle gå igenom med lilla Mare så hade vi lovat Lin och Espen att vara line-handlers på deras båt Maggie. Det var riktigt trevligt att bo på en stor båt med riktigt kök, toalett och flera rum. Lin tog hand om oss de två dagarna vi var på Maggie och lagade god mat. Det tar två dagar att gå igenom kanalen. Första dagen gick vi igenom Gatun locks som består av tre slussar. Sedan fick vi övernatta i sjön som förbinder slussarna med varandra. På kvällen simade en krokodil ljudlöst förbi oss. Andra dagen tog vi oss igenom sjön och sedan var det tre slussar ner till Stilla havet.

Två dagar senare var det dax för oss att åka igenom med Mare. Lin hade följt med oss tillbaka för att hjälpa till som linehandlers. Dessutom hade ett tyskt par Anthye och Henri erbjudit sig att hjälpa till. Panamakanalmyndigheten kräver nämligen att man ska ha minst fyra linehandlers och en kapten på båten. Dessutom kommer en kanalrådgivare på båten innan vi åker in i kanalen så det var bra trångt på lilla Mare. Vi gick igenom kanalen med en jätte katamaran. Kaxiga som vi var på väg in i första slussen, vi hade ju gjort detta förut. Tyvärr blev vi direkt beordrade att vi skulle binda ihop oss med katamaranen som sedan tog hand om allt jobb med alla linor och allt. Vi gjorde nog världens enklaste kanalgenomfart. Vi tog oss genom de tre första slussarna utan att röra en fena. Väl där uppe skulle vi starta motorn och åka till ankarplatsen. Då startade inte motorn. Så katamaranen fick bogsera oss. Nästföljande dag fick vi genom min och Lins charm katamaranens besättning att gå med på att bogsera os genom hela sjön och göra allt jobb åt oss även i nästa sluss. Mare slog nästan hastighetsrekord när hon drogs genom sjön i över sex knop.

Gatun Locks, Panama Canal

Kanal besättningen

Väl i Panama City släppte vi av får tyska besättning och återförenade Lin med Espen på Maggie. Vi tänkte vi skulle bjuda bestättningen på katamaranen på en drink och även de franska paret som varit så snälla och lånat ut rep till oss för vår kanalgenomfart. Det hade blivit trångt på Mare men det gör ju inget. Men besättningen på katamaranen tyckte att det fanns mer plats på deras båt så första kvällen i Panama City spenderades på en splirans ny charterkatamaran med utsikt över panamabukten och skyskraperna i bakgrunden. Vi stannade på katamaranen fram till att vi insåg att vi, fransmännen och Maggie var de enda som fortfarande var vakna, hela besättningen låg och sov. Då tog vi vår lilla dingie tillbaka till Mare.

Jag har en vän i Panama city, eller igentligen min väns syster som jag träffat några gånger. Hon heter Anna och har gått och gifts sig med en Panamakille som heter Eduardo. De bor nu i ett litet hus i Panama City tillsammans med ett gäng av Eduardos släktningar. Självklart kände jag att vi var tvungna att träffas så vi bjöd med Anna och Eduardo och två vänner till dom på en liten utflykt med Mare. Vi åkte till en närliggande ö där vi stannade och badade tillsammans med resten av Panamas överklass. Det var roligt att visa någonannan hur vi har det på Mare. Anna badade från båten och Eduardo fiskade. Han lyckades få upp en liten baracuda och en red snapper på bara någpn timme, helt otroligt.

Panamaier på Mare Liberum

Annars spenderade vi mestadelen av tiden i Panama med att bunkra och äta. Panama måste vara snabbmatens förlovade land och jag och Mark såg till att ta in kulturen och tryckte i oss snabbmat varje dag. Ofta toppade vi snabbmaten med en bananasplit eller en milkshake, det var gott. Bara någon dag innan vi lämnade Pananma City besökte vi stadens grönsaksmarknad för att proviantera. Det var så roligt att gå runt bland alla stånd och köpa grösaker och frukt, ingenting kostade någonting. Vi handlade hur mycket frukt som helst. Blandannat en säck apelsiner, en halv säck mango, en halv säck lök och 34 honungsmeloner. Det blev lite fel med melonerna, vi trodde att man fick tre meloner för en dollar och tyckte att vi slår på stort och kåper nio melloner för tre dollar. Det visade sg då att man fick 34 meloner för tre dollar. Men det är ju gott med melon.

Efter ca en vecka i Panama City lämnade vi stan tillsammans med Anna och Eduardo och satte segel mot ögruppen Las Perlas ca en dagssegling från stan. Det var mycket trevlig segling tillsammans med våra gäster och Las Perlas visade sig vara väldigt mysigt. Efter att ha släppt av Anna och Eduardo vid färjan på Las Perlas fortsatte jag och Mark själva mot Galapagos på en mycket tyst Mare.

Anna och Eduardo

2011-04-03 Dagbok av korsningen

från Panama till Galapagos, av Maria

Första dagen. 2011-03-22

Vi lämnade Las Perlas imorse och styrde rakt ut i Stilla havt. Mina tårar bara rann. Ja är rädd, det ska blåsa nästan kuling första dygnet men sen ska det vara mer eller mindre vindstilla. Varför måste vi åka just idag, jag ligger hellre och driver på stilla havet för evigt än utsätter mig för en kuling. I och för sig så har de första timmarnas segling varit mer eller mindre vindstilla. Vi har spinnakern uppe men jag ligger i salongen med världens huvudvärk.

Det är ca 960 sjömil kvar till Galapagos. Med vår nuvarande fart kommer det ta nästan en månad att komma fram. Vi frossar i frukt som vi köpte på fruktmarknaden i Panama City. Jag har dåligt samvete för att jag inte har smsat mamma innan vi stack som jag lovade. Det fanns ingen mobiltäckning.

Frukt och grönt

Andra dagen, 796 sjömil nordost om Galapagos

Apatin har slagit till. Mark är helt apatisk. Jag har försökt greja lite men det är svårt. Solen är på väg ner. Det har blåst bra senaste dygnet men absolut ingen kuling. Nu håller vinden på att försvinna. En annan segelbåt håller på att hinna upp oss, det känns lite tryggt att vi inte är helt ensamma på havet.

Tredje Dagen, 710 sjömil nordost om Galapagos

Solen håller på att gå ner igen efter ännu en lugn dag. Senaste dygnet har det blåst sämre. Under två timmar senaste natten var det helt vindstilla. Då var det bara att ta ner seglen och lägga sig och vänta på vind. Idag har jag varit sjösjuk, dessutom gör denna stiltje mig nervös och rastlös. Vi är i "The doldrums" eller ITCZ som det heter i vetenskapen. Det är det stiltjebälte som bildas precis runt ekvatorn. För i tiden var området fruktat för sin dåliga vind. Nu har ju de flesta båtarna bra motorer, vi har ju inte det så vi kan nog räkna med att ligga och guppa här ett tag. För kallades området för hästlatituderna. Namnet kommer från att man ofta fick börja slänga hästarna överbord för att vattnet började ta slut.

Vi fick napp idag. Först bara det rykte till lite i spöt, vi tänkte att det kanske släppte men efter ytterliggare några sekunder rykte hela spöt till med världens kraft. Reven slets ut ur rulllen och bakom båten hoppade en rasande svärdfisk. Mark som varit framme och tagit ner seglen skrek som en flicka i falsett som fastnat med flätan i en svarv. Jag har aldrig hört honom skrika på det viset, så högt, jag visste inte änns att någon man som gått igenom puperteten kunde skrika på det viset. Det var en ca två meter stor svärdfisk på kroken. Vi fick tyvärr inte upp den, reven gick av efter att nästan skurit av hela rullen på spöt. Men det var spännande.

Fjärde dagen, 650 sjömil nordost om Galapagos

Stiltje, fruktorgie och dusch. Mark har nackspärr. Ännu en stilla natt väntar. Precis efter solnedgången fick vi en bläckfisk på kroken. Mark säger att han ska använda den som hajbete imorgon.

Femte dagen, 552 sjömil nordost om Galapagos

Vi fick ingen haj på kroken trotts den frestande bläckfisken. Den stank verkligen hur äckligt som helst idag. Det har varit stiltje mest senaste dygnet. Vi har kört en hel del med motor. Havet är verkligen stilla, det gör skäl för sitt namn.

Vi såg något konstigt vitt och brunt som flöt forbi oss. I brist på annan underhållning bestämd vi oss för att åka närmare och titta vad det var för nått. När vi vänt båten och truckat tillbaka visade det sig vara en skölpadda som fastnat i en nätsäck runt halsen och ena tassen. Den såg så hjälplös ut. Vi bestämde oss med en gång för att rädda den. Sagt och gjort styde jag runt båten annu en gång och Mark tog den stora fiskekroken och fångade in skölpaddan genom att haka fast kroken i nätet. Mark langade fort över kroken till mig som försiktigt lyfte skolpaddan något så Mark nådde ner och kunde skära av nätet runt skolpaddans hals. Det visade sig dessutom att den saknade en tass stackarn. Skölpaddan tittade förvånat upp på oss och vände sedan baken till och dök ner i vattnet. Jag och Mark kände oss som dagens hjältar.

Stjätte dagen, något närmare Galapagos

Idag kom vinden tillbaka. Tyvärr motvind. Vi går på kryss med fulla segel. Men det går inte fortare än strax under tre knop. Ingen fisk idag heller. Mark hittade ett recept på löksoppa och ett brödrecept för tryckkokren i en av sina seglarböcker så vi bestämde oss för att exprementera lite. Löksoppan blev väldigt god, brödet oxå men det blev lite bränt på ena sidan. Nu är det mörkt igen, ingen måne, det gör att det verkligen är svart runt omkring oss.

Imorse hörde vi en val andas i närheten av oss. Det var spännande. Tyvärr kunde vi inte se den, bara den inte ligger precis framför båten så är det väl lugnt.

Sjunde dagen, 452 sjömil nordost om Galapagos

Detta börjar bli tråkigt. Vinden har varit okay och det är den fortfarande. Tyvärr fortfarande rakt emot oss. Förra natten sov jag dåligt och både jag och Mark har varit jätte retliga hela dagen. Det är inte så lätt hålla sams alla gånger på en åtta meter lång vega, men vi bråkar faktiskt nästan aldrig, det är helt otroligt. Till kvällsmat åt vi pannkakor med fruktsallad, det lättade upp stämningen avsevärt på båten. Jag hade verkligen kunnat tänka mig att vara framme nu.

Åttonde dagen, 370 sjömil nordost om Galapagos

Det blåste på bra inatt. Först fick vi reva storen och sedan fick vi till och med byta ut genuan mot focken. Det är verkligen inte kul att byta segel mitt i natten för att det blåser för mycket, men med lite samarbete gick det ganska smidigt. Mark gjorde det mesta jobbet, han är verkligrn hur bra som helst, jag är så tacksam för allt han gör.

I morse såg vi ett fartyg, det var tre dygn sedan sist kom vi fram till. På eftermiddagen om ett par delfiner och hälsade lite kort, det var roligt. Annars börjar jag bli trött på detta. Jag kan verkligen tänka mig att vara framme snart.

Delfiner

Nionde dagen, 280 sjömil nordost om Galapagos

Idag har varit en bra dag. Vi vaknade upp utvilade och har varit i fin form hela dagen.

Ett stort gäng delfiner simmade förbi oss i världens fart. Ett tag var dom överallt runt båten. Vi bestämde att det var flasknosdelfiner. De älskar att simma runt fören av båten. Jag vet inte varför. De stannade ett tag och lekte runt Mare men bestämde sig sedan för att dra vidare. I samma veva såg vi ett par valar på håll, de sprutade ut sina plymer med vatten och frustade. Det var dagens stora händelse.

Förutom det så har vi duschat. Det gör vi numera på fördäck och det går till så att den ena häller hinkar med vatten över den andra som tvålar in sig. Det är inte mycket privatliv på en vega. Men vattnet är verkligen varmt här.

Mark lagade ytterliggare ett linsexprement till lunch och till kvällsmat blir det scons som vi gör i stekpannan, vi har ju ingen ugn. Det hade varit trevligt om vi kunde få någon god fisk någon dag snart. Jag fattar inte att det nappar så dåligt. Nu har vi ätit upp alla meloner utom en som vi kopte på fruktmarnaden. Det är över 30 meloner! Vi har jobbat på bra.

Vi har ett gång fåglar som foljer med oss på resan mot Galapagos. De cirklar runt båten mest hela tiden, speciellt på nätterna. Då och då sticker de iväg på äventyr men vid skymningen kommer de alltid tillbaka. Men de slår sig aldrig ner på båten. De är så roliga. De gör ett knarrande ljud, som en gammal dörr som knarrar.

Tionde dagen, 214 sjömil från Galapagos

Vinden försvann framåt eftermiddagen. Kvällen var stjärnklar och vindstilla. Det är så ensamt, tyst och öde. Det är verkligen en upplevelse att bara sitta här. Ibland undrar man om andra människor och land är nått som verkligen finns.

Jag klippte Marks hår idag. Jag är ju inte direkt utbildad i frisöryrket men jag tyckte det blev ganska bra om än kanske lite töntig frisyr. Jag hade iallafall väldigt roligt medans jag klippte. Mark var nog mest livrädd.

Igårkväll efter det hade blivit mörkt kom en flock delfiner och gjorde oss sällskap. Man hörde dom frusta och hoppa vid sidan av båten. Vi stängde av alla lampor och tittade ner i det svarta havet. Då såg vi det mest otroliga. Marelden lyste upp delfinerna och bildade en självlysande svans bakom dom. Hela havet runt båten var fullt av självlysande delfiner. Det var helt otroligt. Jg tror det var bland det vackraste jag sett.

Elfte dagen, 121 sjömil nordost om Galapagos

Idag har varit jobbig. Det är så varmt. Det har nästan varit vindstilla och vi är bara ett stenkast från ekvatorn. I förmiddags skurade jag däcket, det höll mig sysselsatt några timmar och dessutom skvätte det vatten upp på mig vilket var väldigt skönt. Senn däckade jag.

Vinden dog efter lunch och en sköllpadda drev förbi. Han blev mycket fashinerad av Mare och simmade upp till oss. Sedan spenderade han si så där en kvart med att gnida sig mot aktern av Mare och vindrodret. I mellanåt stack han upp huvudet, tittade på mig och Mark och suckade djupt. Han såg så rolig ut. Vi kunde inte sluta skratta. Den var helt orädd. Vi kunde sticka ner händerna och klappa den.

Tolfte dagen, 99,8 sjömil nordost om Galapagos

Vi har korstat ekvatorn. Vi firade detta met moussernade vin, passionsfrukt och turkisk konfekt. Det var mycket mysigt. Jag kan dock rapportera att det inte är världens turistattraktion denna ekvator. Man hade ju hoppats att det skulle ligga som ett självlysande rött band som lyste upp ekvatorn eller åtminstone en val men ingenting. Det här är iallafall första gången jag är på södra halvklotet. Det ser ut ungefär som norra halvklotet, iallafall där jag befinner mig just nu. Jag kan inte svara för om vattnet virrvlar åt andra hållet på toaletten när man spolar. Däremot har vi mareld i toan när vi spolar. Det är ju alltid nått.

Det är vindstilla och det har varit varmaste dagen hittills. Mark satte upp parasolet. Det funkar faktiskt bra med parasolet även när vi seglar. Det måste se hur roligt ut som helst.

Champagne på Ekvatorn

Trettonde dagen, 47,5 sjömil nordost om Galapagos

Solen har gått ner och jag och Mark har precis ätit upp sushin som vi gjorde av den tonfisk som Mark fick på kroken tidigare idag. Vi går för motor. En val andas ljudligt bredvid båten. Den kan inte vara mer än 10-15 meter från båten. Vi ser den inte i mörkret. Det är så häftigt och läskigt.

På vår ena solpanel sitter fiskmåsen Bamse, vår nya vän och fripassagerare. Han är riktigt stor och har en blå näbb och röda fötter. Han kom precis innan solen gick ner och försökte först sätta sig på vindpilen högst upp i masten. Men han var lite för stor för det och när han satte sig började pilen snurra vilket gjorde att Bamse fick mycket svårt att hålla balansen. Han är inte så smidig heller när han satt där och flaxade och gjorde allt för att inte ramla av. Jag och Mark skratta hur mycket som helst. Nu sitter han iallafall på solpanelen och det verkar som han tänkt övernatta där. Jag försökte bjuda på lite tonfiskfile men det dög inte.

Imorgon borde vi komma fram till Galapagos. Det ser jag verkligen fram emot.

Fiskmåsen Bamse

2011-04-04 Galapagos, by Mark

Hi!!! Its great to be back in civilization again. Maria and I just finished sailing from Panama to Galapagos. Its about 900nm and took 14 days. During the trip we were caught in the doldrums, crossed the equator and saved a turtle and almost got a 100kg blue marlin (swordfish) but let me first tell you about the month or so we spent in panama.

The canal crossing

We went thru the panama canal together with a huge 46fot brand spanking new catamaran that basically did all the work while we slept and that's the end of the story. Our little 5hp engine can almost push Mare to 5knots which is the minimum speed to go thru the canal. If your engine breaks down mid-canal you have to hire a tug and that costs a fortune so we were a little bit worried about having to push the engine to max for 10h or so but luckily the cat took us on tow and in the lock we just tide up alongside the cat and let them handle all the lines in the locks. It was dead easy and later in the evening when we arrived in the pacific we and the crew on Maggie and Schnaps all had a big party on the cat. The next day was spent in bed. Schnaps by the way is a French! boat with a lovely couple on, Clair and Thomas. They are on their way to new Zeeland so I hope we see them again.

Panama City

The next week after the canal crossing we spent bunking for the pacific crossing, buying fishing equipment and having a good time with our Panamanian friends Anna and Eduardo.

But most of all we had all the fastfood in the world. I must have gained 5kg in that week. We'd get up at 8 and have a big breakfast and then take a taxi to one of the enormous shopping malls here, very good shopping in panama. In the mall we had lunch in one of the food courts, I have now tried almost all the American fast food chains and most Panamanian took. Soooo very greasy and unhealthy. After this wed take a taxi back to the boat with all our shopping and then it was usually banana-split time in the shade because its warm here just north of the equator. Then its time for a sundowner (a drink at sundown) then dinner and then more drinks at Maggie or our boat. I was both sad and relived to leave panama.

Panama City in the background

Las Perlas

We also took Anna and Eduardo for a short cruise of the Las Perlas Islands, Its a little archipelago in the gulf of panama where all the rich people hang out. Its was cool, clean, safe, nice and just wonderful and a big contrast to the busy, dusty, warm and dangerous panama city.

Eduardo and Anna

The Galapagos crossing

The sail from panama to Galapagos was often frustratingly slow and hotter then hell but sometimes it was just pure magic. Imagine a sea in dead calm, we have been trapped in then Doldrums for days where the wind doesn't blow. The sailors of old called it the horse latitudes because when the old sailing ships were trapped in the doldrums they sometimes had to throw the horses overboard to conserve water. The days are seeringly hot, we are just a few miles from the equator and theres no wind to cool us. We dont want to use the engine because fuel is expensive and we dont have that much anyway (70l or so). During daytime we just flop in the cockpit under an umbrella and try to stay alive.

Ohhhh its SOOO windy and cool here on the equator ;D

The night time is just perfectly warm and I sleep outside in just my t-shirt every night. The sea is FULL of flouresence and is glittering more then the star-strewed sky. The best part is the dolphins in the night. When they race around in the flourecent light it look like the boat is surrounded and accompanied by its very on meteor swarm. The light is so strong you can clearly see each dolphin, even individual fins. Its a sight i will never forget. I also saw the same lightshow around a shark that used Mare as his base for nighty hunting. A bit more scary than the dolphins.

Speaking of fish, the fishing have been just awfull and except for a few squids and tunas I didnt catch anything. I did however loose a huge blue marlin or swordfish.

a Sierra

a Squid

In the middle of the day just outside the gulf of panama I got a small bite on my lure. It seemed like a small fish and i lazily got up to reel it it. Sudenly the reel just screemed as line started to spool of faster the i had ever seen before. Second later the swordfish breeaks the surface in a series of fantastic leap just like you see in the fishing shows. Then the line broke. It had caought around the reel and almost sawed it into half, I had to glue it back together again.

Notice how the line have cut into the reel?

All in all it was a great few seconds and Maria claims I screamed like a little girl but frankly I cant even remember it. Better luck next time.

We saw whales and lost of turtles. Seabirds came to keep us company every night circling around the boat for hours like ghosts. We found a turtle caught in a next and liberated it instead of eating it, a first for me :D

a turtle soon to be liberated from the net its caught in

Deranged turtle "having it on" with the wind rudder

Yes, a huge red footed Boobie is sitting on the Windex

We ate 36 melons, 50 oranges, 30 mangoes, 8 passion fruit, 3 pineapples, 30 onions during the crossing but right now im looking forward to a big juicy stake. Ohoh we are almost in Wreck bay in Sna Christobal in Galapagos. I better go and fix the anchor. See you later.

2011-04-11 Galapagos San Cristobal, By Maria

Äntligen är vi på Galapagos. Det är så skönt att vara i land. Galapagos är riktigt fint men oxå riktigt regnigt och fuktigt. Allt möglar. Många har varnat mig för att det gör det på små båtar men jag har inte riktigt förstått allvaret förens nu. Men vem orkar tänka på sånt när man är på Galapagos.

Jag och Mark har varit här exakt en vecka nu. Vi har hunnit med det mesta som denna ö har att erbjuda. Vi har tittat på jätteskölpaddor, saltspottande laguaner galapagosfinkar (tror vi, småfåglar som småfåglar) och framförallt sjölejon. Hela ön kryllar av sjölejon, de är helt otroligt roliga oxå. Jag och Mark måste stå och bara titta på dom minst en timme varje dag. Efter solen har gått ner ligger de på stranden i stora högar och vräker sig. Små ungar kravlar runt och letar efter sina mammor och vuxna småbråkar med varandra. Igår när vi snorklade runt båten så kom det upp ett sjölejon och ville leka med oss. Vi jagade runt det i över en kvart. Jag fick tag i svansen på det några gånger men det var väldigt snabbt. Jag tror sjölejonet hade minst lika roligt som oss.

Flera av våra vänner har börjat dyka upp här. Först kom den svenska båten Kuheli som vi senast såg på Aruba och sedan kom den tyska båten Ivalu som vi träffade i Colon. Däremot så dök inte Maggie upp. Vi blev riktigt oroliga men igår gled de äntligen in i ankarviken. De kändes riktigt bra.

Vi ligger ankrade i en väldigt fin vik här som heter Wreck bay. Bara i viken där vi ligger har vi sätt följande djur: havsskölpadda, sjölejon, rocka, fiskar, galapagodhaj, fregatfågel, saltspottande laguan och pelikaner. Det tycker jag är ganska bra.

För er som inte har listat ut det själva så har jag bestämt mig för att fortsätta på båten ett bra tag till. Mitt första mål var ju att ta mig till Galapagos och här är jag ju nu. Men jag känner att jag verkligen trivs på båten även om jag får ett och annat vredesutbrott ibland på allt möjligt. Jag känner att detta verkligen är en helt otrolig upplevelse som jag verkligen inte vill vara utan. Mark är hur bra som helst, han har ett otroligt tålamod med mig och jag känner mig verkligen trygg och lycklig i hans närvaro.

2011-04-11 San Cristobal, Galapagos, by Mark

We have spend a week in Galapagos now. After almost a year at sea now it takes a lot to impress me but the animal life here is fantastic. While eating breakfast in the cockpit in the anchorage just outside the city we see turtles, sea-lions, rays, sharks, lizards and a ton of fish and when we get in the water the sea lions looks happy as they play with us. On land however there is not much going on, a lot of shrub and some giant turtles. The locals are nice and friendly and you can have a meal for 3 dollars but in general there's not a lot to do or see. Our friends on the boats Maggie, Kuheli and Ivalu so we are a gang of 11 "youngsters" tearing around the harbour in our dinghies. Most sailors are retired old people in huge boats so its a nice change.

We have made a small change in our plan and will sail to the Easter island-Pitcairn-Gambier instead of Marquesas in a week or two. This way we can sail with all our friends and its only 20days to Easter island instead of 30 to Marquesas. The statues will be nice to see too. Did you know that the civilization that built them destroyed itself by overpopulations and environmental damage hundreds of years before we discovered America. Something to try to ignore...

Spring is coming in Sweden now and my thoughts go to the future. I have been sailing for almost a year and its been even better then I expected. Although I miss Sweden (or at least a bed that's not moving all the time) this sailing life is to good to leave. Everyday is an adventure full of new friends and experiences. A little discomfort and insecurity is a small price to pay for that. If all goes as planned I will be back in Sweden in 2 years to pursue a new career, maybe something related to sailing and maybe I will go sailing again someday. Then I will have a 37 foot boat with a fridge, the rest is good as it is :D

2011-04-18 San Cristobal Galapagos, by Maria

Ännu en vecka har passerat på Galapagos och nu börjar det krypa i benen. Det känns som det är dax att åka vidare. Nästa stopp blir påskön och vi beräknar att resan kommer ta ca 20 dagar. Det betyder att vi förhoppningsvis är där om 20 dagar men det kan lika gärna ta 30 dagar. Denna etapp kommer vi försöka göra ihop med båten Kuheli, vi får se hur det går. Maggie kommer kanske oxå segla med oss men jag har en känsla av att de kommer segla ifrån oss ganska fort.

Här om dagen var vi ute och dök. Det kändes bra, vi har inte dykt sedan Bonnaire. Vi gjode två dyk tillsammans med en dykfirma vid klippan Kicker Rock. Vi förväntade oss att se lite haj, skölpaddor och sjölejon och vi blev inte besvikna. Det var nog det bästa dyk jag gjort. Speciellt det första. Vi han inte mer än att gå ner till 20 meter förens hammarhajarna började dyka upp. De var mellan 1-3 meter långa och cirklade ovanför våra huvuden. Nere på botten hos oss simmade ett antal Vitfenade hajar, svartfenade hajar och några Galapagoshajar. Totalt såg vi nog över trettio hajar, det var helt otroligt. Vi såg en rocka på över två meter, lite skölpaddor och sjölejon oxå, men det var inte alls lika häftigt som hajarna.

Annars har vi mest tagit hand om båten och snorklat. Mark sköt en fisk med sin nya harpun. Inte helt lagligt tror jag men fisken var iallafall inte utrotningshotad. Mark hade iallafall roligt, han blir som ett barn så fort han får harpunen i handen. Ibland blir jag lite rädd. Skulle jag komma emellan Mark och en stor fisk så är jag inte helt säker på att han inte skulle skjuta. [Marks anmärkning: Min nya harpun är helt fantastisk, rekylen sliter nästan av mig handen och jag kan inte vänta på att skaffa mer mat åt oss. Alla rykten om att jag sover jämte den är helt felaktiga]

Mark demonstrerar "survival of the fittest" genom att sitta på en utrotningshotat gigantisk landsköldpadda

...och Maria funderar på hur bra studs det är i sjölejon

Vi har fortfarande inte tröttnat på alla sjölejon. De är så söta, men vi har sagt ifrån, de får inte ligga i vår dinge längre, de luktar så illa efteråt. Men ibland kan man bara inte hindra dom...

Ett av många sjö-lejon i dingen

För en gångs skull en pelikan istället för ett sjölejon i dingen

2011-05-17 Easter Island Chile (By Maria)

Vi har äntligen anlänt till Påskön efter en ganska jobbig korsning. Det blåste rejält den första veckan och dan innan vi kom fram hade vi kuling. Denna korsning har vi haft vinden från sidan eller nästan framifrån och inte bakifrån vilket vi brukar. Det är betydligt mer obekvämt att ha vinden från sidan, men förhoppningsvis var det sista gången på långe.

Påskön är verkligen jättevackert men det är riktigt vilt. Det finns inga säkra ankarvikar runt påskön utan man får flytta runt beroende på vädret. Vi har fått flytta runt riktigt mycket senaste tiden. Vinden har kommit från ena hållet och dyningarna från andra hållet. Det gjorde att vi inte kunde gå iland alls en dag.

Vi har varit och tittat på de kända statyerna. De är verkligen häftiga och man undrar vad de betydde för något och varför de byggde dom. Varje staty tror man tog ett år att bygga. Jag tror det finns ca 40 statyer runt om på ön men i en gammal vulkan finns det ytterliggare 250 stycken. De verkar ha tillverkat dom där men inte brytt sig om att flytta dom.Det är konstigt.

Ikväll ska vi fira 17 maj tillsammans med våra vänner. Det blir grillfest på stranden.

Vi kommer skriva mer om vår segling från Galapagos och om våra äventyr på Påskön senare men nu måste vi förbereda våra 17 maj firanden.

2011-05-20 Easter Island (Chile), By Mark

I will write a long post about our latest crossings and adventures but unfortunutly i have run of of time. Tomorrow we are sailing to Pitcairn and then to Gambier in French Polynesia. I will write a big post from there in 4 weeks or so. Dont wait up for us, we are heading to Paradise :)