PerspektivPåElektricitet

PERSPEKTIV PÅ ELEKTRICITET

Allt upplevbart är rörelser under ständig förvandling, snabbare eller långsammare.

Alla rörelser är liktydiga med obalans mellan tyngd- och köldenergierna, orsakade av levande väsens viljeyttringar.

Skaparna av rörelserna, de fasta punkterna, jagen, kommer på grund av perspektivprincipen att uppleva rörelserna som stamförflyttning (fysiska objekt rör sig i förhållande till varandra), tid, rum, förvandlingar samt fysisk materia.

Jagens laborerande med rörelserna är underställda kosmiska skapelseprinciper, som gör att väsendena ömsom invecklas i fysisk materia, ömsom utvecklas ur denna till upplevelse på det rent andliga planet. Detta är synonymt med det psykiska planet eller elektromagnetism i vidsträckt bemärkelse.

Fysisk materia upplevs endast där väsendet under invecklingens gång skapat s.k. fysiska sinnesorgan som vid reaktioner med rörelseoceanen i övrigt ger väsendet föreställningen om fasta, flytande eller gasformiga materier, vilka är illusoriska.

Tack vare perspektivprincipen kommer rörelserna att upplevas helt olika. Det som är fysisk materia för oss kan för ett makrokosmiskt väsen upplevas som elektricitet medan en elementarpartikel i vår betydelse kan uppleva en fysisk värld i det vi betraktar som rent psykisk (elektricitet). Vi kan alltså skilja mellan mikro-, mellan- och makrokosmisk elektricitet som i sin grundanalys är levande väsens tankeklimat och sammansatt av de sex grundenergierna i olika proportioner.

Tankeklimatet hos en individ kan variera avsevärt, från raserianfall till stilla lycka och därmed ge förutsättningar för olika typer av elektricitet där kraften eller spänningen alltid orsakas av förskjutningar i tyngd-köldenergibalansen, orsakad av väsendets viljeyttringar via de intellektuella energierna.

För en heltäckande, logisk analys av ovanstående hänvisas till Martinus: Det Tredje Testamentet.

När vi söker nya kraftkällor för vårt liv här på jorden är det som jag ser det vårt närmaste makroväsen, jordklotet, som skall leverera dessa tillsammans med nästa överliggande makroväsen, solsystemsindividen. Dessa makroväsens livskraft, fissions- respektive fusionsprocesser är ur vår synvinkel direkt dödsbringande, som att transplantera magceller i hjärnan, och måste omedelbart avstängas. Vi måste använda oss av ”svagare” former av våra makroväsens tankeklimat som orsakats av förskjutningar i balansen mellan tyngd- och köldenergierna som är hanterbara för oss Här må erinras att det som för oss är fysiskt upplevbar materia som enklare atomer och molekyler för jordklotet kan uppfattas som ”grövre” former av elektricitet. När många vattenmolekyler slår sig samman och bildar kristaller som i sin tur bildar konglomerat som blir det första upplevbara ”fysiska” för jordklotet är detta analogt med vad som av oss uppfattas som materiebildning i samband med elementarpartiklars uppkomst. Vi måste inse att i den elektriska världen finns inte materia i vår betydelse utan energitillstånd i vilka olika väsen kan inkarnera och diskarnera tusentals gånger pr sekund. Väsendena ifråga har en helt annan tidsupplevelse än vad vi har – gäller naturligtvis också för jordklotet.

Tänkbara vägar för utvinnande av ”fri” kraft

De energitillstånd som skapas av jordklotsindividen i samband med att det upplever fysisk materia är analogt med vad som sker när elementarpartiklar registreras av oss. Jordklotet skapar energitillstånd, oftast som automatfunktion, i vilka bl.a. väte- och syreatomer kan inkarnera. Dessa är fortfarande elektricitet ur jordklotets synvinkel. En syreatom och två väteatomer vill bilda en vattenmolekyl, precis som när några individer bildar en förening eller grupp hos oss. Fortfarande är vattenmolekyler elektricitet för jordvarelsen. När denna av olika anledningar drar till sig köldenergi via viljeenergierna skapas förutsättningar för vattenmolekyler att kristallisera och bilda komplex av iskristaller som när de blivit tillräckligt stora uppfattas som det första fysiskt förnimmbara för jorden under förutsättning att denna utvecklat fysiska sinnesorgan som med den energikombination som iskristallerna utgör reagerar så att föreställningen om fysiskt upplevbar materia skapas. Vad händer nu om iskristallerna kommer i kontakt med flytande vatten, d.v.s. energitillstånd med relativt mera tyngdenergi? I gränszonen sker då ständiga växlingar; när köldenergien temporärt kommer i överläge sker kristallisationer. Kommer tyngdenergin i överläge smälter isen. Dessa ständiga växlingar innebär förskjutningar i balansen mellan tyngd- och köldenergierna som frigör kraft. Samtidigt sker ständiga inkarnationer och diskarnationer av väte- och syreatomer, som i sin tur bildar vattenmolekyler, som ömsom kristalliserar, ömsom smälter. I dessa komplex av skeenden – hur skall vi kunna utvinna kraft?

Hela det här skisserade förloppen är ur jordklotets synvinkel tankeklimatförändringar i elektricitet men för oss fysiska skeenden.

När väteatomen inkarnerar binds ur vår synvinkel en del elektricitetsmateria, likaledes när syreatomen inkarnerar. Det krävs också kraft för att skapa vattenmolekylen – idén till sammanslutningen är en kraftfunktion.

Till detta kommer tidsfaktorn. Det som för jordklotet är en sekund kan på goda grunder motsvara några år hos oss. Vi kan inte kommunicera med jordklotet

direkt utan måste förlita oss på jordens automatfunktioner och laborera med sådana som kan ge oss den form av kraft vi vill ha.

Vilka automatfunktioner kan anses lämpliga? Jordens matspjälkningsprocesser, företrädesvis fissioner djupt inne i dess inre är oerhört mycket kraftigare och svårreglerade än vi på sikt klarar. Vi måste söka oss till delar av jordklotets automatiserade tankeprocesser som är livskraft för oss. En sådan form av livskraft är vatten som torde vara elektromagnetism i jordens tankeklimat men för oss framstår som fysiskt upplevbar materia. Men även för oss upplevbara elektromagnetiska fenomen av makrokosmiskt slag borde kunna utnyttjas när vi känner periodiska fluktuationer i jordens tankeklimat som automatfunktioner. Vilka sådana fenomen kan vara aktuella? Jämför vi med jorden finner vi att processer som andning, matspjälkning etc. tar år för jordklotet men sekunder för oss. Vi måste jämföra med elektrokemiska processer hos oss som tar bråkdelar av en sekund!

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att jämföra med vad som sker vid tillkomsten av vad vi kallar elementarpartiklar. I den för oss rent psykiska världen, tummelplats för det vi antar vara bl.a. Higgspartiklar, sker vid reaktioner med våra sinnesorgan eller förlängningar av dessa reaktioner som ger oss föreställningen om fenomenet elementarpartiklar. När dessa sedan på grund av eget agerande i samspel med andra väsens viljeyttringar bildar sammanslutningar skapas ur vår synvinkel mer och mer komplicerade ”föreningar” i form av det vi benämner atomer, molekyler o.s.v. Steget mellan psykisk och fysisk materia är alltså helt olika för väsen på olika ställen i spiralvarvet eller spiralvarven. Att Higgspartiklar för oss är elektromagnetism men för väsen i underliggande spiralvarv upplevs som fysiska är en funktion av respektive väsens fysiska sinnesorgans ”räckvidd”. Hastigheten på förloppet födelse till död ligger för Higgspartiklarna över ”vår” ljushastighet, det vi kallar c och därmed bortom vår fysiska horisont.

Varifrån kommer då vattnet? Som nämnts är detta en del av jordklotets tankeklimat av rent elektromagnetisk karaktär som vid reaktioner med våra för fysisk upplevelse utvecklade sinnesorgan ger oss upplevelsen av vatten. Detta förnimms olika, fast flytande eller gasformigt, vid olika temperaturer. Men vad är en temperatur? Ett mått på hastigheten på fysiskt upplevbara fenomens inbördes rörelser – tid och rum i vår betydelse är ju begrepp i den fysiskt upplevbara världen. Men vad bestämmer hastigheten? Förhållandet mellan tyngd- och köldenergierna inom energikombinationen ifråga, en funktion av viljeyttringar av energikombinationens skapare. Ju mer tilldragning av tyngdenergi, desto högre hastighet på energikombinationens förlopp födelse till död. Om nu en makroindivid ställer mer tyngdenergi till förfogande för energikombinationen ifråga och dess gelikar upplevs detta som att hastigheten på objekten ifråga ökar osv.

Vad innebär detta för vad som sker i temperaturintervallet 0 till +4 grader C.?

Här sker snabba förändringar i tyngd-köldenergibalansen på grund av makroväsens laborerande med energioceanen. Blir köldenergin (på grund av dessas agerande) mer dominerande sker kristallisationer som smälter när tyngdenergin får övertaget. I en gränsyta mellan is och flytande vatten innebär detta snabba balansförskjutningar mellan tyngd- och köldenergi varvid kraft frigörs. Hur utnyttja detta? Fenomenet är analogt med vad som i hjärtat sker vid cirka 37 grader C. som ger ett livskrafttillskott för blodet som transporteras runt i kroppen. Hur skall vi i gränsytan mellan flytande och fast vatten utvinna motsvarande kraft av rent elektromagnetisk karaktär? För att få perspektiv på detta skall vi här kort analysera innebörden av formeln E=m x c i kvadrat.

E= m gånger c i kvadrat

Energi (E) saknar definition i materialistisk vetenskap. Man urskiljer visserligen ett antal energiformer, från den ”rena” gravitationen som också betraktas som en kraft till den ”smutsiga” kosmiska bakgrundsstrålningens energi men en exakt vetenskapligt hållbar definition saknas.

Martinus har noggrant analyserat energibegreppet: det finns sex grundenergier av rent andligt slag samt moderenergin, den förmedlande länken mellan jaget och energioceanen.

Massa (m) av fysiskt slag är det fundamentala inom materialismen enligt flera av dess doktriner och postulat (det är därför så viktigt för materialisterna att hitta en minsta partikel som bygger upp den fysiska materien). Enligt Martinus är fysisk massa en illusion som upplevs vid s.k. fysiska sinnesorgans (av rent andlig karaktär) reaktioner med den psykiska, andliga eller elektromagnetiska energioceanen. Enkelt uttryckt: fysisk massa är ”frusen” elektricitet utan verklig fysisk relevans.

Ljushastigheten (c) är fotonens hastighet i det fysiska rummet. Men detta är tolkningen och objektiviseringen av jagets upplevelse av olika energikombinationers förändringshastigheter, som i medvetandet skapar föreställningen om begrepp som framför, bakom, ovan eller nedan. En energikombinations förändring från ett tillstånd till ett annat kan ta mer eller mindre plats i medvetandet, vilket är grundvillkoret för rumsupplevelse. Samtidigt erfar jaget hur energikombinationernas förändringshastigheter är olika, vilket i medvetandet upplevs som psykiska rum (mellanrummet mellan de olika hastigheterna). Dessa ”rum” är tiden. Annorlunda uttryckt: tid är rumsbeteckning för hastighet eller rörelsens distans eftersom föränderlighetens skala är tiden.

När vi talar om en viss fysisk massa representeras denna av energikombinationer som vid reaktioner med våra s.k. fysiska sinnesorgan ger oss föreställningen om fysisk materia som alltså är av rent subjektiv karaktär, finns bara i vårt medvetande i vår upplevelsevärld. Genom att flera jag bestämt att dessa subjektiva erfarenheter kan objektiviseras till utanför jaget befintliga fenomen skapas den fysiska världen som alltså är illusorisk.

Denna vår fysiska värld begränsas då av de fysiska sinnesorganens frekvensräckvidd där de minsta upplevbara fenomenen är elementarpartiklarna. Allt ”nedanför” dessa är elektromagnetism, fält, tomrum (som aldrig är något verkligt tomrum i detta ords egentliga betydelse), strålar och vågor.

m i Einsteins formel är således elektromagnetism i vidsträckt betydelse som vid reaktioner med de fysiska sinnesorganen ger oss föreställningen om fysisk materia. Denna är i sin tur sammansatt av de sex grundenergierna där främst tyngd- och känsloenergierna ingår i det vi kallar materia. Dessa är konträra vilket betyder att de skapar spänning i ämnet ifråga. Denna spänning är gravitation. Ju mer koncentrerad halt av tyngd- och känsloenergier desto starkare spänning, högre densitet och starkare gravitation. Skulle vi nu kunna tillföra så mycket tyngdenergi att spänningen mellan tyngd- och känsloenergierna totalt dominerades av tyngdenergin skulle känsloenergins bindande verkan mer eller mindre elimineras och den av oss upplevda massan övergå i ur vår synvinkel ”ren”elektricitet, d.v.s. strålar och vågor som i sin analys är partiklar och ”tomrum” utanför våra fysiska sinnesorgans räckvidd.

Vi kan aldrig helt skilja tyngd- och känsloenergierna från varandra – i alla energitillstånd är samtliga grundenergier närvarande – men vi har nu nått så långt att vi kan sönderdela elementarpartiklar bara för att konstatera att det bortom vår fysiska horisont döljer sig något som vid närmare analys kommer att visa sig vara partiklar (bl.a. Higgspartiklar) och ”tomrum”.

E i Einsteins formel innefattar då den mängd energi som finns i fysiskt upplevbar materia av olika slag från elementarpartiklar till ”vårt” universum All den energi, världsalltets energi, som finns bortom våra fysiska sinnesorgans räckvidd, är alltså inte inkluderad i detta E. Tar vi en elementarpartikel, exempelvis en foton, inkarnerar denna i ett psykiskt eller elektromagnetiskt fält genom att ett fotonväsen med sina viljeenergier drar till sig tyngd- och känsloenergi ur det underliggande energitillståndet, inkluderande bl.a. Higgspartiklar som inte är partiklar i vår betydelse, så att ett för våra fysiska sinnesorgan fysiskt upplevbart fenomen skapas. Livslängden på fotonen torde vara tusendelar av en sekund och det fordras kanske tiotusentals fotoner för att en ljusimpuls skall kunna uppfattas. När den fysiskt förnimbara fotonen diskarnerar, d.v.s. dess fysiskt upplevda kropp upplöses, frigörs kraft genom att spänningen som fanns mellan tyngd- och känsloenergierna i fotonen splittras (sker aldrig fullständigt!).

Gör vi samma tankeexperiment med en uranatom finns det bakom denna ett uranjag som med sina viljeenergier skapar en tyngd-känsloenergikombination (inklusive viljeenergierna) vars spänning mellan de konträra tyngd- och känsloenergierna är den kraft som frigörs om denna bindning skulle fullständigt kunna splittras vilket alltså inte kan ske.

E i formeln borde ersättas med kraft – all kraftutlösning i världsalltet är ju förskjutningar i balansen mellan tyngd- och känsloenergierna, gäller även materialisternas fyra ”krafter” som alltså är något helt annat än vad de anses vara.

Vad är då c i formeln ovan? Som nämnts kallar vi det ljushastigheten och menar det är fotonens hastighet i det fysiska rummet och mäter den i meter per sekund. Meter och sekund är ”objektiviserade” fenomen i medvetandet, baserade på olika energikombinationers förändringshastigheter vilket innebär att allt upplevbart egentligen är subjektiva hastighetsbegrepp och c är det med fysiska sinnen kortast upplevbara ”tidrummet” eller med andra ord det som upplevelsemässigt har den snabbaste hastigheten på förloppet fysisk födelse till död.

Hur kan det då komma sig att formeln i stort syns stämma med de observationer och mätningar man utför? Orsaken är att vi på grund av våra fysiska sinnens begränsningar stängt in oss i vad man skulle kunna kalla ”det fysiska rummet” och bundit oss till detta så vi tror att sinnenas vittnesbörd ger oss den rätta världsbilden vilket naturligtvis är en illusion.

Kraften

När vi nu skall söka en kraftkälla som är lättillgänglig, ren och var mans egendom utan sofistikerad apparatur eller patent måste vi ha den psykiska bakgrunden klart för oss men samtidigt inse att vi f.n. är helt bundna i fysisk materia med de lagar och förutsättningar detta innebär.

Som jag ser det ligger lösningen antingen i att rätt utnyttja fenomen i gränszonen mellan is och vatten och/eller ta kraften ”direkt ur luften”. Allt finns ur en synvinkel här och nu!

Intresserad? För mer information, hänvändelse till gunnar.carlsson@gmail.com