mars2015

- Dumheter! Det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det livet vara? - Jag vet inte, men jag vet... med säkerhet att det kommer att finnas mer ljus där. Kanske går vi med våra egna ben och tar in näring genom munnen. - Det där är absurt! Att gå är omöjligt. Och näring genom munnen? Det är ju löjligt! Vi får näring genom navelsträngen. Jag ska säga dig en sak: Liv efter födseln är uteslutet. Navelsträngen är alldeles för kort. - Jag tror ändå att det måste finnas något. Men det är säkert väldigt annorlunda mot vad vi är vana vid. - Ingen har någonsin kommit tillbaka därifrån, från efter födseln. Födseln är slutet på livet. Livet mer inte mer än en osäker existens i mörker som inte leder någonstans.

Stoppad dokumentär sprids på nätet. Ett exempel på hur mycket internet betyder för utvecklingen mot mer och mer humanitet i världen. När vi till frukost, lunch och middag blir serverade alla hemskheter i världen så ligger det nära till hands att tro att mänskligheten blir jävligare och jävligare ... men så är det inte. Mänskligheten i snitt tar mer och mer avstånd ifrån och blir mer och mer trött och mätt på jävligheterna ... vilket egentligen egentligen är det som avspeglas i media inklusive internet. Nu tas många jävliga detaljer från hela klotet fram och serveras dagligen ... om vi så vill till frukost, lunch och middag ... så var det inte tidigare ... då levde vi här i folkhemmet/välfärdsstaten i lycka och trygghet och godtrogenhet oinformerade och lyckligt ovetande.

Läs notis här på svt:s sida!

Se den 56 minuter långa dokumentären här på svtplay ... men bara tillgänglig tom den 6 april.

Jag vill inte se några tiggare på våra gator och torg längre!

Om detta skrev jag redan här på junisidan 2014.

Jag vill hjälpa och hjälper tiggarna på ett bättre sätt. Gör du?

Är eller blir du intresserad så kan du läsa min nya lilla betraktelse i ämnet här!

Vi kan inte kränka en annan människas värde utan att kränka oss själva!!!

Gunillas och Nisses dotter

Sanna som pluggar på Grafisk Design & Kommunikation är just nu inne i en praktikperiod ... för hennes del på Hollies Reklambyrå i Norrköping. Sanna verkar stortrivas och firmans fyra företrädare också med henne och hennes klasskamrat Lisa ... kan man notera på deras facebooksida här.

Han har skrivit en artikel här i Läkartidningen mars 2015.

Tyvärr kan jag inte se att denna till synes döende man, David Rönnegard, fil dr i filosofi, har så mycket att komma med.

Som troende på ett liv efter detta så kan man få motargument som exempelvis: ”Jag tror på livet här och nu!”, ”Om jag bara har ett liv så har jag mera fokus på detta och är mer närvarande än om jag tror på ett liv efter detta.”, ”Människor som fastnar i en rävsax blir religiösa” eller ”Människor i ett störtande flygplan blir religiösa” … dvs att i livets slutskede så blir även ateisten religiös. Vidare: ”Det är minnen, stunder vi tillbringat tillsammans med de människor vi älskat, som ger livet mening.”

Vår 37-årige ateist och filosofie doktor skriver inför döden bl.a så här:

"För en humanist finns det ändå en sorts liv efter döden – genom våra vänner, barnen vi sätter till världen, projekten vi tar oss an, böckerna vi skriver."

Förvisso, men den sortens liv finns givetvis även för den troende/religiöse.

"Vi lever våra liv genom andra. Medan vi lever ger andra människor våra liv mening genom att vara föremål för vår kärlek och tillgivenhet. Då vi dör ger vi våra medmänniskors liv mening genom att fortsätta vara föremål för deras kärlek. När vi släpper döden nära, när vi lever med ett slags medvetenhet om döden, får vi syn på det som består. Det vi värderar högst. Tron på ett liv efter detta, det vill säga en förnekelse av döden, hindrar denna insikt."

Som religiös/troende behöver man verkligen inte vara nära döden för att få syn på detta som består, detta som vi värdera högst. Jag vill väldigt bestämt hävda att tron på ett liv efter detta inte alls behöver hindra denna insikt. Tvärt om, den kan tydliggöra den. Tyvärr ateisten David Rönnegard … jag kan inte hålla med dig!

Centralt i de flesta religioner är nästakärlek, kärleksbudskapet och gyllne regeln … att tillämpa i innevarande liv, här och nu. Jag tillåter mig tro, trots allt, att religiösa människor i snitt är mer kärleksfulla mot nära och kära än vad ateister i snitt är. Jag tillåter mig också att tro att ateister i snitt är mer egoistiskt och materiellt/kommersiellt inställda än troende/religiösa. Humanister är väl ändå definitionsmässigt humana ... eller??? Mycket utmanande/provocerande här!