Påven Benedictus

Den nuvarande påven för den katolska kyrkan, Benedictus XVI, föddes som Joseph Ratzinger på själva påskafton den 16 april 1927 i staden Marktl am Inn i tyska Bayern. I år (2012) fyller han 85 år.

Joseph Ratzinger kom från en bayersk bondesläkt men hans far var polis till yrket. Den unge Joseph växte upp i Nazityskland där han först var medlem i Hitlerjugend och sedan tjänstgjorde i den tyska krigsmakten fram till våren 1945 då han just före Tysklands kapitulation deserterade från armén.

Efter kriget kom Joseph Ratzinger att studera teologi och den 29 juni 1951 prästvigdes han. Två år senare doktorerade han och kom att stiga mer och mer i de kyrkliga graderna.

Den 27 juni 1977 utnämndes Ratzinger av dåvarande påven, Paulus VI, till kardinal och den 19 april 2005 – 28 år senare – var det hans egen tur att väljas till påve. Det påvenamn han antog var Benedictus (”den välsignade”) XVI.

Som påve har han gjort sig känd som en förespråkare för kyrkans kontinuitet och den kyrkliga traditionen. Han betraktas av många som kyrkligt mycket konservativ. Han har också från mer radikalt håll fått kritik för sin traditionella hållning när det gäller kristen tro och synen på frågor om homosexuella, abort, skilsmässa och kvinnans ställning. Dessutom orsakade han en hel del rabalder för några år sedan (den 12 september 2006) då han citerade en kristen skrift från 1300-talet med nedvärderande ord om profeten Muhammed.

Många hoppades att det Andra Vatikankonciliet (1962-65) skulle bli början på en liberalare katolsk kyrka. Även Ratzinger sågs vid den tiden som en liberal teolog. Sedan dess har han emellertid svängt om helt och har konsekvent motarbetat de liberala strävandena inom kyrkan.

Här har vi hans horoskop:

Påve Benedictus XVI, 16 april 1927, 04:15, Marktl am Inn, Tyskland

(Källa: Astro Databank)

Dominerande tecken är Fiskarna (med Ascendenten, Jupiter och Merkurius), Väduren (med Solen och Uranus) och Skytten (med MC, Saturnus och nionde huset). Redan här framträder den religiösa ledaren, till det yttre mild och självuppoffrande (Ascendenten i Fiskarna) men likväl stridbar och bestämd (Väduren), värnande den ”rätta läran” (Saturnus i Skytten i det nionde huset).

Eldelementet överväger följt av vatten och luft medan jordelementet är svagare representerat. Vi får bilden av en starkt motiverad person, full av entusiasm för sin uppgift, en person där både känsla och tanke är med och styr.

Betonade hus är det första (personligheten, identiteten), fjärde (den privata, inre sfären) och sjunde (relationer). Första kvadranten (husen 1-3) dominerar, liksom den norra hemisfären (horoskopets undre halva). Påven tycks vara en självständig person, hos vilken den egna identiteten och de personliga resurserna är grunden för framgångarna i den yttre världen. Månen är i växande fas, på väg mot fullmåne, vilket också pekar på en resurstark och målmedveten person och en som söker mening med livet.

MC-styraren Jupiter, som också styr det nionde huset för religion och där disponerar den stränge Saturnus, är i nästan exakt konjunktion med Ascendenten i neptuniska Fiskarna, tecknet för andlighet, självuppoffring och medkänsla. I Fiskarna hittar vi också Merkurius i nära konjunktion med Uranus på Vädurens första grad. Placeringen i första huset tyder på en självständig och kommunikativ tänkare. Merkurius styr också via Tvillingarna det tredje huset för kommunikation. Kvadraturen till Mars i Tvillingarna i det fjärde huset låter oss ana en viss intolerans och benägenhet att vara kritisk och finna fel, kanske också en tendens till mental överansträngning. Konjunktionen med Uranus tyder på oberäknelighet och en skarp tunga. Påvens uttalanden har ofta upprört och chockerat.

Liksom Jupiter i Fiskarna på Ascendenten visar också Ascendent-härskaren Neptunus i det stolta Lejonet i det sjätte huset för tjänande och rutiner på den store kyrklige prelaten, hela den katolska kyrkans överhuvud. Lejon-Neptunus – horoskophärskaren – bildar trigoner både med den upphöjda Solen i det första huset och med MC i Jupiter-styrda Skytten (religion).

Den stränga och konservativa inställningen till kyrkans lära speglas med all tydlighet av Saturnus i Skytten på den nionde husspetsen. Oppositionen till Venus i det egna tecknet Oxen i det andra huset förstärker den här strängheten och oresonligheten. Månen är i Venus-tecknet Vågen i det sjunde huset. Det finns ett känslomässigt behov av harmoni och frid och närhet i en relation, vilket i påvens fall uppenbarligen uppnås genom relationen till Kyrkan, Gud, Kristus eller Jungfru Maria.

Månens kvadratur till Pluto i Mån-tecknet Kräftan i det fjärde huset visar på känslomässig intensitet och drama i den privata, inre sfären. Exakt vad planeterna i det fjärde huset har att berätta är svårt att veta. Men med Mars och Pluto där är det nästan som om påven bär en mullrande vulkan i sitt inre. Kanske finns där ett svårt barndomstrauma under ytan. Norra månnoden i Kräftan (med den Södra noden i Stenbocken i det tionde huset) tyder på en tendens att göra livet svårare än det är. Den stränga läran och den offentliga framtoningen som påve (Södra noden i Stenbocken) tycks tvinga honom till inre ödmjukhet (Norra noden i Kräftan) och ge en möjlighet att vinna inre självaktning, vilket dock samtidigt syns vara förknippat med hävdandet av de egna åsikterna (konjunktionen med Mars i Tvillingarna).

Norra månnoden och Mars bildar kvadraturer med Merkurius och Uranus i det första huset. Det ligger en oerhört kraftfull förändringspotential i Uranus på Vädurens första grad i kvadratur till de båda Månnoderna. T-korset speglar påvens bestämda linje att gå på tvärs mot den ”uppluckring” av den katolska läran som många hoppades på efter det Andra Vatikankonciliet på 1960-talet. Från att vid den tiden ha betraktats som en liberal teolog, ses han idag som ultrakonservativ. Så Uranus i Väduren i hans första hus tycks stå för hans egen omsvängning på tvärs mot de grupperingar som hellre vill se en liberal utveckling. Det är inte utan orsak han kommit att kallas ”Guds rottweiler”.

Kiron i Oxen i första huset speglar också de här skiftande värderingarna. Konjunktionen med Solen antyder en smärta, ett tillfogat sår. Kanske innebär det också att Benedictus XVI överkompenserar en i något avseende bristande självkänsla genom att nitiskt och kompromisslöst hävda de egna värderingarna (Kiron sextil Mars).

Pars Fortunae – uttrycket för hans största glädje och hans självförverkligande – befinner sig i sjunde huset, paradoxalt nog i opposition till första husets Merkurius/Uranus och därmed också i kvadratur till Månens båda noder. Vi får ett storkors, ett ”kosmiskt kors”, där också Mars ingår genom konjunktionen med Norra månnoden. Påven tycks befinna sig i en svår bära-eller-brista-situation som dels omfattas av hans roll som kyrkligt överhuvud (Södra månnoden i Saturnus-styrda Stenbocken i det offentliga tionde huset) i kontrast till hans inre, privata sfär (Norra noden i sällskap med Mars och Pluto) och dels av hans lycka och glädje (Pars Fortunae i Vågen i sjunde huset) i kontrast till hans stridbara tankar och uppfattningar (Merkurius/Uranus i första huset).

Man får känslan av att det är starka spänningar som sliter och drar i denne mans liv och man kan undra hur han innerst inne mår. Måhända är ändå hans uppgående i den religiösa läran och övertygelsen så stor att allt det andra bleknar bort för honom.

© Mats Bergman 2012