Marija Gimbutas

Den litauiska arkeologen och författaren Marija Gimbutas föddes i Litauens huvudstad Vilnius den 23 januari 1921. Hon kom att bli välkänd och kontroversiell genom sin forskning och sitt författarskap kring neolitiska kulturer i vad hon kallade Det gamla Europa. Genom bland annat mytologiska och lingvistiska tolkningsmetoder kom hon fram till att det tidiga Europa kännetecknades av stabila, fredliga och egalitära matrifokala samhällen och gudinnekult i kontrast till de invaderande patriarkala krigarfolken. Hennes forskningsresultat har mött mycket kritik och motstånd.

Hon föddes som Marija Birute Alseikaite. Föräldrarna hade båda läkarutbildning och var dessutom mycket kulturellt intresserade och konnässörer av traditionell litauisk folklig konst och konsthantverk, något som fick stor betydelse för Marijas uppväxt. Föräldrarna skildes när hon var i tioårsåldern och hon kom att leva med sin mor och bror i Kaunas. Några år senare dog hennes far. Den unga Marija kom att studera lingvistik, arkeologi, etnologi och litteratur och gifte sig 1941 med arkitekten Jurgis Gimbutas och födde en dotter året därpå. Efter de turbulenta krigsåren doktorerade hon i arkeologi och efter att ha fött ännu en dotter emigrerade familjen till USA 1949, där Marija Gimbutas kom att utveckla sin teori och sin tolkning av den europeiska förhistorien. Hon kom att leda flera arkeologiska utgrävningar i sydöstra Europa.

Sin teori om det tidiga Europas samhällen redovisade hon i sina revolutionerande och kontroversiella böcker The Goddesses and Gods of Old Europe (1974), The Language of the Goddess (1989) och The Civilization of the Goddess (1991). Marija Gimbutas avled vid 73 års ålder i Los Angeles 1994. Hennes efterlämnade verk är i sin helhet bevarat i The Joseph Campbell and Marija Gimbutas Library vid Pacifica Graduate Institute i Carpinteria, söder om Santa Barbara i Kalifornien.

Horoskopet ser ut så här:

Marija Gimbutas, 23 januari 1921, 17:00, Vilnius, Litauen

(Källa: Astro DataBank)

Födelsetiden är från henne själv. Den får betraktas som ungefärlig.

Mest framträdande tecken är Vattumannen (Solen, Merkurius, Pars Fortunae, Descendenten), Kräftan (Månen, Pluto, tolfte huset), Lejonet (Ascendenten, Neptunus) och Fiskarna (Venus, Mars, Uranus, åttonde och nionde husen). Nog kan vi ana i detta den modiga och starka vetenskapskvinnan/lejoninnan som genom sin forskning och sina teorier vänder upp och ned på begreppen och visar på möjligheten av en tidigare matrifokal och gudinnedyrkande civilisation!

Vattenelementet – det kvinnliga – dominerar följt av eldelementet: entusiasmen, den brinnande motivationen. Dominerande hus är det sjätte, åttonde och tolfte. Marija Gimbutas arbete (sjätte huset) utgjordes av vetenskapliga studier och forskning (Solen och Merkurius i Vattumannen) inom området praktisk arkeologi (sjätte huset är i Saturnus-styrda Stenbocken). Hennes forskning vägleddes i hög grad av en intuitiv känsla hos henne (tolfte huset med Månen i Kräftan) av att där fanns ett förlorat kvinnligt arv (åttonde huset med Venus i Fiskarna), en matrifokal och gudinnedyrkande civilisation som gått förlorad men som nu talade till henne dels genom en inre, intuitiv förståelse, dels genom de mer handfasta arkeologiska fynden.

Fördelningen av planeter i horoskopets kvadranter och hemisfärer är jämn och balanserad. Månen är nära fullmåne och visar så på en resursstark och målinriktad person som söker en mening i livet.

Ascendenten i Lejonet låter oss ana att hon såg sitt liv som ett stort kreativt projekt. Hon projicerade kraft , värme, generositet och entusiasm på sin omgivning. Ascendenthärskare är Solen i Vattumannen i sjätte huset – den revolutionära vetenskapskvinnan – i konjunktion med Merkurius (lingvisten, författarinnan). Kreativa, intuitiva Neptunus i konjunktion med Lejon-Ascendenten styr de åttonde och nionde husen – hennes djupgående forskning och omfattande studier kring det förlorade kvinnliga arvet.

Sjättehusstyraren Saturnus i konjunktion med Jupiter i det andra huset men nära det tredje för kommunikation och författarskap disponeras av Merkurius i Vattumannen i det sjätte huset. Pluto, som jämte Saturnus representerar arkeologiska utgrävningar, i ”modergudinnans tecken” Kräftan i elfte huset för grupper, ideal och drömmar, styr den Norra månnoden i Skorpionen i konjunktion med IC medan den Venus-styrda Södra noden står högst på hennes himmel i konjunktion med MC i ambitiösa och idérika Väduren – pionjärens tecken.

Venus styr (via Vågen) även över IC och det fjärde huset för själva grunden och det innersta, där den Pluto-disponerade Norra månnoden i Skorpionen visar på hennes djupgående och målmedvetna ”grävande” i det hemlighetsfulla förhistoriska arvet. Norra månnoden bildar en stortrigon i vattentecken tillsammans med Uranus i Fiskarna på den åttonde husspetsen och den retrograda Pluto i Mån-tecknet Kräftan i det Merkurius-styrda elfte huset.

Månen och Neptunus i det Mån-styrda tolfte huset visar på hennes omfattande intuitiva förmåga. Förhållandet manligt-kvinnligt accentueras av oppositionen mellan Solen och Månen, liksom av konjunktionen mellan Venus och Mars i Neptunus-styrda Fiskarna.

Merkurius i Vattumannen bildar opposition till Neptunus i Lejonet i det tolfte huset. Kanske speglar det – tillsammans med att Venus är i Fiskarna i det åttonde huset – den idealiserade och upphöjda bild Marija Gimbutas skapade av den stora gudinnan (Neptunus i Lejonet). Det finns hos henne en balansgång mellan det strukturerade, tålmodiga och disciplinerade å ena sidan och det expansiva, fria, optimistiska och spekulativa å den andra sidan, uttryckt genom konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus i Jungfrun i det andra huset för tillgångar, resurser och värderingar. Jupiter är fokalplanet i det ”Tors hammare”-mönster som den bildar tillsammans med Södra månnoden i kvadratur till Solen. Ett annat stort aspektmönster – ett ”kosmiskt kors” – formas av Månens nodaxel i kvadratur med Sol/Mån-oppositionen. Båda mönstren antyder en slags ”våga allt”-mentalitet, där det må bära eller brista.

Sol- och Merkurius-disponerande Uranus i Fiskarna på den åttonde husspetsen, som redan nämnts i trigon med både Pluto och den Pluto-disponerade Norra månnoden uttrycker, liksom Neptunus i Lejonet i det tolfte huset, återigen hennes förmåga att ”gräva djupt”, så att säga, både i arkeologisk och religionshistorisk mening. Uranus i intuitiva och inåtblickande Fiskarna disponerar också Pars Fortunae i Vattumannen. Marija Gimbutas glädje och självförverkligande låg utan tvivel i den stora friheten hos hennes forskning, där hon målmedvetet valde intuitiv insikt och ett medmänskligt perspektiv före en stel och akademisk likriktning.