Drottning Kristina

Drottning Kristina hör nog till de märkligaste och mest förunderliga av den svenska historiens kungligheter. Dotter till protestantismens store förkämpe i det trettioåriga kriget, Gustav II Adolf, abdikerar hon från tronen och konverterar till katolicismen! Lägg därtill att hon var ovanligt manhaftig och självständig och vägrade gifta sig. Inte att undra på att hennes liv gett upphov till otaliga biografier, lärda avhandlingar, skådespel, operor och filmer. Vem var denna märkliga drottning, som bröt mot alla regler och gjorde som hon ville?

Porträtt av drottningen utfört av Sébastien Bourdon

Hon föddes på Stockholms slott i december 1626. Förväntningarna på en arvprins var stora och kanonerna stod klara att avfyra en prinssalut. Allra först trodde man också att det var en gosse som blivit född eftersom barnet var ludet över hela kroppen och skrek med en mörk stämma. Dock visade det sig vara ett flickebarn. Modern var drottning Maria Eleonora av Brandenburg, fadern var kung Gustav II Adolf. Alla deras tidigare barn hade antingen varit dödfödda eller dött i späd ålder.

Trots att hon var flicka utsågs nu Kristina till tronföljare. Det dröjde ju heller inte länge förrän fadern, den regerande kungen, stupade i det berömda slaget vid Lützen 1632. En förmyndarregering tillsattes ledd av Axel Oxenstierna. Under tiden uppfostrades den unga tronföljerskan med sikte på det stundande regentskapet. Hon visade sig vara ett mycket intelligent och begåvat barn. Snart talade hon förutom svenska flytande latin, franska, tyska och holländska. På egen hand lärde hon sig sedan dessutom grekiska, italienska och spanska. I utbildningen till regent ingick också att hon skulle fostras till en rättrogen lutheran, en undervisning som det dock senare skulle visa sig inte ha fallit i så god jord.

Drottning Kristina till häst, målning av Sébastien Bourdon från 1653

Kristina myndigförklarades tidigt och övertog regerandet i december 1644, arton år gammal. Till en början gick hon in med iver för regeringsarbetet. Så småningom övergick dock hennes intresse mer och mer till områden som konst, litteratur och vetenskap. Gång på gång togs frågan upp om att drottningen måste gifta sig för att säkerställa den framtida tronföljden. Något äktenskap var Kristina emellertid inte alls intresserad av. Istället löste hon frågan om tronarvinge genom att 1649 utse sin kusin Karl Gustav till tronföljare.

Några år därefter, 1654, kom så den stora chocken. Drottningen tillkännagav sitt beslut att abdikera. Den 6 juni det året överlämnade hon under högtidliga former tronen till sin kusin, som nu blev Karl X Gustav.

Resekoffertarna stod redan packade och klara och dagen därpå påbörjade Kristina sin resa från Sverige. Hon hade försäkrat sig om ett rikligt underhåll och behöll sitt hovfolk och en unik suverän ställning som ”ingens undersåte”. Hon färdades förklädd i mansdräkt och långa uppehåll gjordes längs vägen tills hon slog sig ned i Antwerpen. På julnatten 1654 avlade hon i hemlighet i Brüssel en katolsk trosbekännelse. Året därpå, på hösten 1655 i Innsbruck, tillkännagav hon sedan offentligt den chockerande nyheten om sin övergång till den katolska läran – en gigantisk propagandaframgång för den katolska kyrkan!

Kristina antog nu det nya namnet Maria Alexandra även om hon också i fortsättningen kallade sig Christina Alexandra. Efter några rastlösa och äventyrliga år i Italien och Frankrike slog hon sig till slut ned i Rom, i Palazzo Riario, som kom att bli en slags kulturell medelpunkt och mötesplats för tidens lärde. Biskopen av Salisbury, Gilbert Burnet, som besökte Kristina i Rom 1687 - ett par år före hennes död – uttryckte sin beundran för henne med orden: ”Denna prinsessa, som alltid skall härska bland dem som är lärda och spirituella, håller i sitt förmak det vackraste hov av utlänningar som finns i Rom.”

I Rom mötte hon kardinal Decio Azzolino, som blev hennes nära förtrogne. Här hade hon också såväl ett alkemiskt laboratorium som ett astronomiskt observatorium med anställda alkemister och astrologer. Kristina var själv mycket intresserad av astrologi. 1600-talet var en tid då astrologin ännu var accepterad bland många av tidens lärde, även om meningarna om den var delade. 1683 kunde Kristina konstatera att den nyligen födde svenske kronprinsen, den framtida Karl XII, var ”född under en så lycklig konstellation att han, såvida han inte vederlägger stjärnorna, skall bli en tapper, vis och en mycket lycklig prins.”

Sitt eget horoskop fick hon ställt av flera av tidens främsta astrologer, bland dem den tyske läkaren och astrologen Andreas Goldmayer. Det råder en viss osäkerhet när det gäller Kristinas födelse. Själv uppgav hon att hon var född den 8 december medan alla andra källor – även faderns, Gustav II Adolfs noteringar – uppger den 7 december. Uppgifterna avser den gamla julianska kalendern och motsvarar i vår nutida gregorianska kalender den 17 eller 18 december.

Kristina dog i sitt hem i Rom den 19 april 1689, efter en tids sjukdom. Hon blev 62 år.

De flesta horoskop för Kristina från 1600-talet är ställda för den 8 december, den födelsedag hon själv framhöll. Jag har istället valt den 7 december enligt de samstämmiga källorna från tiden för hennes födelse. I praktiken, och för den tolkning jag gör, blir skillnaden endast obetydlig och marginell. När det gäller klockslaget, uppger de samtida källorna att hon föddes mellan klockan 7 och 8 på kvällen. Någon riktigt exakt födelsetid har vi alltså inte. Jag har valt tiden 19:40, som också används i flera av horoskopen från 1600-talet. Uppgifterna är hämtade från den mycket intressanta boken I Lejonets hjärta – Drottning Kristina och stjärntydarna av Kjell Lekeby, varifrån jag också har hämtat material till den redogörelse för astrologen Andreas Goldmayers tolkning av Kristinas horoskop som jag i det följande för jämförelsens skull har flätat samman med min egen tolkning.

Klockslaget 19:40 ger följande födelsehoroskop för Kristina:

Drottning Kristina, 7 december 1626 OS, 19:40, Stockholm

(Källa: Kjell Lekeby I Lejonets hjärta – Drottning Kristina och stjärntydarna)

Det mest framträdande tecknet är Jupiter-styrda Skytten med Solen och Månen, båda i det femte huset. Skytten visar på en entusiastisk, målmedveten, äventyrlig och rastlös person med en stark önskan att vidga sina vyer. Eldelementet överväger kraftigt i horoskopet, närmast följt av jordelementet. Vi har en självmotiverad och målinriktad person som gärna tar sig an utmaningar och som nog kan ha en tendens till överdrifter (eld), samtidigt som det ändå också finns ett visst mått av stabilitet och förnuft (jord).

Av husen dominerar de fjärde och femte – dels hemmet, familjen och den privata sfären (fjärde huset) och dels det kreativa självuttrycket (femte huset). Även om den exakta födelsetiden inte är känd är husen ändå i stort sett oförändrade för tiden mellan klockan 19:00 och 20:00. Ascendenten är i Lejonet hela denna timma. Den andra kvadranten (husen 4-6) är mest framträdande i horoskopet liksom de norra och västra hemisfärerna (cirkelns nedre och högra del). Det antyder att vår drottning var mottaglig för andras uppfattningar men att hennes egen identitet och person ändå var det viktigaste för henne och det som låg till grund för all hennes yttre verksamhet. Månen är starkt avtagande, nära nymåne, vilket visar på framtidsorientering och kanske också en känsla av att ödet är med och griper in i det som sker.

Ascendenten i Lejonets stolta tecken i konjunktion med den Norra månnoden skänker förstås majestät och en stark utstrålning åt drottningen. Där finns stora mått av generositet och välvilja men också självsäkerhet, viljestyrka och en klar tendens att dramatisera den egna personen. Att transformativa Pluto stod ensam högst uppe på himlen i det tionde huset för det offentliga livet i en T-korsformation med såväl horisontlinjen (Ascendenten-Descendenten) som nodaxeln (Norra och Södra månnoderna) var något som var helt okänt för de samtida astrologer som Kristina anlitade, liksom att omvälvande och frihetsälskande Uranus befann sig alldeles på spetsen av hennes andra hus för värderingar, tillgångar och talanger. Inte heller kände man på den tiden till Neptunus, som i Vågens tecken vilar längst ned i horoskopet, nära IC.

Vad drottningens astrologer däremot var nog så medvetna om, var den olycksbådande kvadraturen mellan Saturnus i Jungfrun i det tredje huset och Solen i Skytten i det femte huset. Detta sågs som särskilt olycksbådande för en regerande drottning. Solen står ju för själva regentskapet. I femte huset handlar det även om barnafödande och det såg inte lovande ut, menade man, att drottningens Sol i femte huset befann sig i en ”elak kvadratur” till begränsande Saturnus. Den astrologisk-medicinska diagnosen blev att svårigheter och hinder (Saturnus) förelåg ”i äktenskapsangelägenheter och biläger”, att drottningen skulle komma att ”avsky kärleksakten” och förakta män. Temperamentet var ”hett och torrt och koleriskt”.

Detta stämde nu mycket väl in på den manhaftiga Kristina, som hade en stark motvilja mot äktenskap och att föda barn. Enligt hennes astrologer förstärktes detta av att Venus var i Vattumannens tecken nära den sjunde husspetsen i konjunktion med den Södra månnoden i samma tecken. Venus var ”mycket skadad genom draksvansens närvaro”, enligt den tyske astrologen och läkaren Andreas Goldmayer, som 1650 ställde Kristinas horoskop på uppdrag av hennes kusin och efterträdare Karl Gustav.

Saturnus inflytande mildrades dock något, ansågs det, tack vare konjunktionen mellan Jupiter och Mars i sextilaspekt till Saturnus. Dessutom påpekade Goldmayer att Merkurius i Stenbocken i femte huset var i ömsesidig reception med Saturnus i Jungfrun, dvs. de befann sig i varandras tecken och främjade därmed varandra.

Vad den tyske astrologen ytterligare framhöll – och som i hög grad tilltalade den svenska drottningen – var Ascendentens placering i Solens tecken Lejonet i konjunktion med den Norra månnoden (”det lyckliga drakhuvudet”, enligt Goldmayer). Nära Ascendenten befann sig på fixstjärnornas himmel också den kungliga stjärnan Regulus, även kallad Cor Leonis (”Lejonets hjärta”). Regulus placering vid den tiden bör ha motsvarat ca 25° Lejonet i den rörliga tropiska zodiaken. Eftersom Goldmayer ställde horoskopet för Kristinas favoritdatum den 8 december, så var även Lyckopunkten, Pars Fortunae, i nära konjunktion med Ascendenten.

Allt detta lät Kristina senare avbilda på en medalj som visade ett stjärnbestrött lejon med tassarna på ett korsbandat klot – liknande den astrologiska symbolen för Pars Fortunae eller Lyckopunkten. Medaljen är försedd med inskriptionen FORTIS ET FELIX (”Stark och lycklig”) medan bokstäverna GD står för GLORIA DEO (”Åt Gud äran”). Medaljens framsida pryds av Kristinas egen bild och bär texten REGINA CHRISTINA.

Efter denna historiska utsvävning, tillbaka nu till min egen tolkning. Det är ingen tvekan om att horoskopet visar på drottningens majestät och kungliga börd, också uttryckt genom Jupiters plats i det fjärde huset. Jupiter styr Skyttens tecken där drottningens Sol befinner sig. Kristina var ju dotter till den store och vida ryktbare kungen Gustav II Adolf - ”Lejonet från Norden”. Även Goldmayer framhöll Jupiter som Kristinas starkaste planet, ”och efter honom Solen”. Jupiter i Skorpionen bildar en vid konjunktion med Mars i samma tecken och styr det femte huset för kreativt självuttryck. Om Kristina nu inte var lagd åt att föda barn, var hon desto mer kreativ på andra områden. Jupiters opposition till Pluto i tionde huset och det storkors som bildas tillsammans med horisontlinjen och nodaxeln speglar på ett dramatiskt sätt drottningens hela livsväg och öde. Det finns något av ”må det bära eller brista” i allt detta. Pluto i Venus tecken Oxen i det tionde huset för offentligheten, i opposition till Jupiter i det fjärde huset och i kvadratur till både horisont och nodlinje, speglar på ett kraftfullt och dramatiskt sätt det oerhörda i att vår drottning – dottern till den ryktbare försvararen och förkämpen för den ”rätta”, protestantiska läran, Gustav II Adolf – inte bara avsäger sig krona och regentskap utan också konverterar till den motsatta, katolska läran! Vad kunde vara mer omvälvande? Sverige var ändå, efter det trettioåriga kriget, Europas ledande protestantiska makt.

Abdikationen och konverteringen framgår också av flera andra faktorer i horoskopet. Uranus - frihetens och de plötsliga förändringarnas planet – ligger precis på den andra husspetsen (andra huset som står för värderingar) och styr via Vattumannen den Södra månnoden och det sjunde huset och disponerar dessutom Venus, också genom Vattumannen. Neptunus, som representerar såväl abdikation som religion och andlighet, är i Venus-tecknet Vågen i Kristinas fjärde hus och i opposition till MC (det offentliga livet) i Väduren. Neptunus, som även står för oklarhet och dimridåer, styr både det åttonde huset för sexualitet och det nionde för religion och filosofi.

Att MC är i Mars-tecknet Väduren visar att Kristinas ambitioner inte precis var av det blygsamma slaget. Den i Skorpionen Pluto-disponerade Mars är ju både i vid konjunktion med framgångsplaneten Jupiter och i sextil med den ”elake” Saturnus i Jungfrun. Nog ser vi tydligt den svenska drottningens omvittnade ”manhaftighet” här? Hon var minsann ämnad för större saker än äktenskap och barnafödande!

Horoskopet låter oss samtidigt ana en osäkerhet hos Kristina vad gäller hennes egen inre och djupare natur. Neptunus i fjärde huset nära IC antyder att hennes egen natur, hennes ursprung och plats i universum nog framstod som ett stort mysterium för henne själv. Neptunus styr, som redan påpekats, via Fiskarna, det åttonde huset för sexualitet och det nionde för religion och filosofi. Men samma Neptunus i Venus-tecknet Vågen står också för kulturell förfining, något som låg Kristina varmt om hjärtat. I sitt Palazzo Riario i Rom omgav hon sig med sitt hov, sina dyrbara konstverk och böcker, och där samlade hon Roms kardinaler och tidens lärde till spirituella samkväm.

Hennes äventyrlighet och rastlöshet speglas naturligtvis i horoskopet genom Solens och Månens placeringar i Skyttens tecken i det femte huset. Eldtecknet Skytten förknippas ju med frihetsbehov, aktivitetslust och kunskapstörst, alltsammans kännetecknande för Kristina. Hon var ju en människa med stora planer och skimrande drömmar. Allt annorlunda fascinerade henne, hon tyckte om att resa och var nyfiken på allt.

Månen i Skytten visar att hon var en frihetsälskande sökare med behov av att leva ett omväxlande och oberoende liv. Att både Solen och Månen är i Skytten i det femte huset förstärker naturligtvis det här behovet av spänning och omväxling. Att ta stora risker var sannerligen inte främmande för henne. Solens kvadratur till Saturnus dämpar måhända aktiviteterna en aning, men samtidigt finns en trigon till Uranus och en sextil till Neptunus. Tillsammans speglar det hur hon kunde uttrycka sig genom sin unika talang, sin individualitet och sin intuitiva känslighet. Kristina hade en stark tendens att dramatisera sin egen person, något som framkommer genom de båda ”himlaljusens” placering i det femte huset i kombination med Ascendenten i Lejonet.

Från Månen utgår en trigon till Lejonascendenten och en sextil till Venus i Vattumannen i det sjätte huset nära den sjunde husspetsen. Venus i Vattumannen visar hur Kristina drogs till originella och kreativa personer med förmåga att leva och tänka utanför de traditionella ramarna. Till dessa hörde naturligtvis också de astrologer och alkemister som hon gärna knöt till sig. Umgängesliv och vänner hör till det elfte huset som i Kristinas horoskop är i Tvillingarnas nyfikna och mångsidiga tecken. Hushärskare är Merkurius som hon har i Stenbocken i det femte huset.

Den Norra månnodens placering i Lejonet i det första huset och i konjunktion med Ascendenten speglar ett behov av att utveckla den egna inre styrkan, något som framför allt kom till uttryck i Kristinas liv genom abdikationen och konverteringen till den katolska läran. Hon valde att gå sin egen väg, vara sin egen suverän, ”ingens undersåte”.

Detta framkommer också genom placeringen av hennes Pars Fortunae, syntesen av Ascendentens, Solens och Månens placeringar. Vi finner den i Lejonet i det första huset men nära den andra husspetsen och i konjunktion med Uranus. Det speglar vår drottnings glädje och lycka i att skina och lysa genom sin makt och ära (Lejonet). Ändå satte hon allt detta på spel genom att abdikera och konvertera! Den större lyckan och det djupare självförverkligandet kom av allt att döma genom att hon följde sina egna värderingar av frihet och oberoende – Lyckopunktens konjunktion med Uranus på den andra husspetsen.

Vid tiden för drottningens abdikation, den 6 juni 1654, transiterade himlens Saturnus över Kristinas Norra månnod, Uranus transiterade exakt över hennes Merkurius i Stenbocken, Neptunus transiterade hennes Sol i Skytten samtidigt som Solen på himlen stod i en exakt opposition till hennes egen Sol. Transiterade Pluto var i exakt opposition till Kristinas Måne. Så nog speglades hennes abdikation tydligt i himlens rörelser i förhållande till hennes horoskop.

Att Kristina inte var riktigt ”kompatibel” med Sverige, framgår av en jämförelse mellan hennes horoskop och Sveriges horoskop för 1523. Hennes Sol är i opposition till Sveriges Sol och i kvadratur till Sveriges Måne och hennes Måne är i sin tur i kvadratur till Sveriges Mars, Saturnus, Neptunus, Månnoder och Ascendent och dessutom är den i opposition till Sveriges Merkurius och MC! Om Sverige hade hon heller inte så höga tankar. Hon beskrev det som brännvinsdrickarlandet där till och med Solen var på fyllan: När den var i Väduren trodde den att den var i Stenbocken!

Sagt av Kristina:

”Nödvändigheten och ödet förorsakar allt.”

”Äktenskapet är det suveräna medlet mot kärleken och bröllopssängen dess grav.”

”Man måste ha tillräckliga kunskaper i medicin och astrologi för att inte låta sig luras av läkare och astrologer.”

”Man bör aldrig vare sig godta eller förkasta något förrän man har prövat det.”

”Det är svaghet att tro allt men dårskap att inte tro någonting.”

(Källa: Kjell Lekeby I Lejonets hjärta – Drottning Kristina och stjärntydarna)