Landskapsresorna,
kartorna och Laudati [laudatur, lat. berömlig]
Linné umgicks gärna i de finare salongerna. I några av de tryckta reseskildringarna återfinns listor över Laudati, människor på höga positioner i samhället. Listan över Laudati i Skånska resan är avsevärt längre än motsvarande lista i Öländska och Gotländska resan, vilket inte torde förvåna någon. Laudati var ofta människor som hade insyn och inflytande samt goda ekonomiska resurser. Många av dem hade dessutom personliga intressen inom naturalhistorien som delvis sammanföll med Linnés egna. Linné måste rimligen ha haft stor glädje och nytta av dessa kontakter. På Gotland sökte han upp superintendenten (biskopen) Jöran Wallin i Visby, vilken oturligt nog befann sig i Riksdagen i Stockholm vid tiden för Linnés besök.
Lika illa blev det när Linné uppsökte landshövdingen Jacob von Hökerstedt på Roma Kungsgård. Även denne befann sig i Riksdagen. Vid båda tillfällena blev Linné likväl väl trakterad av respektive biskopinnan och landshödingens hustru. Om än inte enligt planen, torde Linné ändå ha fått se och höra en del nyttigt och intressant under dessa besök, han som såg allt. Även under de andra resorna hade Linné kontakt med landshövdingar, endera som gäst eller som vägfarande ned behov av resepass för den fortsatta färden. I Falun fick han dessutom en karta av landshövding Reuterholm att medföra på sin resa i Dalarna. På sin västgötaresa möter Linné på nytt Nils Reuterholm, denna gång landshöding i Örebro. Det vore egendomligt om inte Linné vid detta tillfälle skulle ha efterlyst kartor över den planerade resvägen.
* Landshövding Jacob von Hökerstedts riksdagsrelation daterad i Visby den 22 juli 1742, transkribering av Georg Ekström och Marianne Holm, sid 174-186 i: Från Gutabygd, 2007
* Berglund K, Jag tänker på Linné - Han som såg allt, 2007
* Lithberg N, Johannes Pihls beskrivning över Gotland, Gotländskt Arkiv, 1934, 33-45